STAC Processen - En systembaserad vetenskapligt uppbackad process för bästa programdesign

Oavsett vilken uppfattning man har eller inom vilket paradigm man är stöpt och döpt, finns det saker man inte kan ducka för. Det är Riktiga Resultat och dess bakomliggande process. På STAC har vi riktiga resultat, inte ett fåtal, vi har allt från många riktiga häftiga internationella idrottsresultat till lika häftiga komplexa rehabiliteringsresultat. 

Vi har gjort många misstag på vägen när vi skapat vår helhetssyn, vi har funderat, förbättrat, testat igen, lyckats bättre, förstått sambanden, modifierat och optimerat. Vi  har genom åren lärt oss ett system, vi har lärt oss att följa en process som numera genererar effektiva lösningar i parti och minut, Det är inte lätt och enkelt, man måste tänka och lägga ner lite tid, men det är förvånansvärt snabbt och vansinnigt effektivt, när man förstått och behärskar flödet i STAC Processen.

Att ta reda på 

• det faktiska nuläget (vem har jag framför mig?), 
• att informera sig om den faktiska kravprofilen (hur ser kravprofilen ut?), 
• att kunna välja relevanta (valid och reliabel) screeningförfaranden och tester, 
• att kunna analysera och bedöma screeningresultat och testvärden i förhållande till grundläggande biotensegritet, neuromuskulär utvecklingsnivå 
• samt grenspecifika flexibilitets-, mobilitets-, stabilitets-, styrke-, power- och uthållighetsmål, är helt avgörande för hur bra en programdesign och periodisering av träning kan bli. Punkt.

STAC Processen är inget koncept, det är en systematiserad guidad process, backad av vetenskap, extrem praktisk implementerad erfarenhet och otvivelaktiga resultat sedan 1995. STAC Processen är inte alltid unik i sina delar, det finns mängder av duktiga utövare på olika delar av processen i världens alla hörn. Men, som ett vetenskapligt och erfarenhetsbaserat sammansatt helhetssystem för professionell programdesign och periodisering av träning oavsett idrott, kravprofil eller faktiskt nuläge, är det unikt i världen.

STAC Processen i sig, ger inga svar, den är att se som en mycket kompetent guide till professionell screening, analys och programdesign. I STAC Processen är du befriad från smala begränsande oc ibland ineffektiva koncept, det finns inga färdiga program, det finns inga tvingande övningar, inga färdiga träningskoncept, inga bästa variabler för alla. Men det finns en klockren guidning, inbyggd framgångsrik kompetens och support för

• korrekt, valid och reliabel faktainsamling, 
• erfarenhetsbaserad (subjektiv analys) och 
• vetenskaplig (objektiv) analys, 
• orsakskomplexgrundade övningsval, övningsvariabelsinställningar och programdesigner

STAC Processen är ett arbetsverktyg som lär och stöder den professionella coachen att hålla en hög och jämn prestationsnivå gällande förmågan att

• identifiera det faktiska nuläget, både bra och dåligt
• adressera de största luckorna först,
• kunna hantera många parallella och fasförskjutna program/processer

En av de senaste litteraturgenomgångarna och publicerade artiklarna på området, processer för att välja bästa övningar och skapa bäst riktade programdesigner, kan man läsa i artikeln nedan. En genomgång och konklusion som stöder och supportar samtliga de process-steg som definierar STAC Processen. Läs mera här , Paul J.; BisReadhop, Chris; Brazier, Jon; More

Strength & Conditioning Journal. 38(4):90-97, August 2016.

I STAC processen ingår inte bara en STAC-screening och analys av nuläget utifrån denna screening etc. Det ingår ofta även våra s.k. valida och reliabla fystester, dvs tester och fystestprotokoll som ger relevant data för att bedöma differensen mellan klientens nuläge och målbilden eller kravbilden för olika effektnivåer inom den aktuella idrotten. 

STAC Fystest "din idrott" är våra enskilda och grupperade testprotokoll för mängder av olika idrotter, för insamling av data som tydligt påverkar både övningsval, programdesign och periodisering av träning. 

Man kan INTE testa alla idrotter med samma övningar eller samma testprotokoll, av den enkla anledningen att man då riskerar att välja övningar och designa program utifrån riktvärden som inte är avgörande eller tom kontraindicerande för den aktuella idrotten eller önskade framtida prestationsnivån. STAC Fystest "din idrott", är en självklar och oerhört framgångsrik del i den utökade STAC Processen att skapa bästa möjliga programdesign för en viss individ, grupp, lag eller syfte, 

En viktig och bra artikel som underbygger och ger tydligt stöd för STAC Processen och STAC Fystest "din idrott", kan du läsa nedan  i Strength and Power Profiling of Athletes: Selecting Tests and How to Use the Information for Program Design

McGuigan, Michael R. PhD, CSCS*D¹; Cormack, Stuart J. PhD²; Gill, Nicholas D. PhD^1,3

På STAC menar vi allvar med att coacha individer. Det du inte vet kan du inte adressera, det du inte mätt upp kan du inte återtesta, det du inte har skapat en systematiserad erfarenhetsbaserad kunskap kring kan du inte enkelt härleda. Om du inte vet, gissar du! Det du inte vet, kan tom skada din klient! Den som jobbar med en öppen men riktad process, blir högst sannolikt kunnigare, bättre och mer framgångsrik snabbare. Du väljer, processen finns ändå.

Dettners Top 10 för 2016-2020

Joakim Dettners Top 10 för 2016-2020
Trender kommer trender går, endast det som fungerar består. Alla som varit med ett tag, som reflekterar en aning med hjärnan påslagen i läge ”öppen observation och perception”, ser givetvis trenderna, men plockar bara upp en boj här och där för att integrera i ett större sammanhang.

Efter över 20 år i branschen kan jag med eftertryck säga att trender kommer och trender går. Ordet mobilitet är glödhett, mobilitetsstyrka är på stor frammarsch, de olika rörelseplanen är åter på tapeten liksom den omättliga nyfikenheten att mäta det vi gör och visa upp det vi gjort på sociala medier.

Trendstrålkastaren lyser just nu på fascia, tensegritet, rörlighetsstyrka, frihetsgrader, plyometrisk träning och extrem-events. Inget direkt negativt med det, tvärtom, där lyset är tänt underlättar det att läsa på. Ju fler som läser på ju bättre. Ju mer man kan, ju lättare har man att förstå vikten av att tänka brett och djupt, sätta i sitt sammanhang, även gällande de kunskapsområden som inte är upplysta och ”heta” för tillfället.

Trender är en naturlig del av det vi kallar för sökande strävan, sinusformad utveckling och periodiserad upplysning av olika delar i det gemensamma kunskaps- och erfarenhetsfältet. Tricket för framgång och varaktighet i branschen är just, ”att veta om att det är så här”. Om man exempelvis vet att vädret bara är delvis förutsägbart, men har en förutsägbar periodisk förändring, läser man på om detta ämne, tar smartare beslut utifrån hela denna kunskap, presterar bättre över tid, ”har mer tur än konkurrensen” och hamnar ganska sällan i sjönöd.

Nedanstående lista är INTE min trendspaning, utan mina Strategiska Navigationstips oavsett vad trenderna säger närmaste 4 åren.

Joakim Dettners Top 10 för 2016-2020 

1. Kvalificera dina klienter
Den tränare som inte ser till att ta reda på vem som står framför henne, sätter just henne i centrum, gör en vettig analys om vilken träningsnivå och vilka förutsättningar som råder för individen, kommer att bli allt mindre anlitad i framtiden. Den som kan kvalificera sina klienter på ett relevant och repeterbart sätt för individen och kravprofilen, kommer att vinna stora viktiga marknadsandelar.
2. Digitala hjälpmedel
Digitala verktyg för screening, analys, individuell programdesign och smart periodisering av träning och rehabilitering kommer att vara navet kring vilket framtidens PT och lyckosamma träningskedjor kommer att snurra. Den som är bra på objektiv uppföljning av screening- och träningsvariabler och designar lösningar i samklang med det sociala livet, målbilden eller den faktiska rådande kravprofilen, kommer att bli extra eftertraktade inom hälso- och träningsbranschen.
3. Bygga från grunden, oavsett
Den terapeut, tränare, coach eller rådgivare som envist och kunnigt bygger funktion och plattform från den tränings- och funktionsnivå klienten eller kunden faktiskt befinner sig på, och inte faller i fällan att hoppa över detta viktiga och direkt utslagsgivande moment, kommer att samla största klientstocken, fixa de häftigaste förbättringarna och ta högsta arvodet.
4. Lär mer om tensegritet, biomekanik och epigenetik
Ju mer man lär om matematiken, konstruktionslösningarna, adaptationen, perceptionen och rörelsen bakom det vi kallar liv, ju bättre blir vi på funktionsbedömning, analys, programdesign och träningsimplementering. Att kunna lite mera, lite längre fram eller lite djupare än konkurrensen har alltid varit ett gigantiskt försprång. Att läsa in och utbilda sig på riktigt är redan No1, men blir ännu mer avgörande fram till 2020.
5. Less is more
För varje år som går dör mantrat ”volym is king” lite mera till förmån för ”våga träna tillräckligt mycket fast mycket smartare”. De som vågar vila och återhämta sina klienter lite mera, utifrån vetenskaplig och erfarenhetsbaserad kunskap om både den generella och individuella interaktionen mellan stress, superkompensation och långtidsadaptation, blir vinnare på elitidrottsmarknaden, som innehåller mängder med övertränade atleter.
6. Medvetna klienter kräver kunskap och verklig effekt
Nutidens kunder är mer pålästa, kräver bättre resultat, större engagemang och kommer allt oftare att påtala och anmäla oskickligt beteende, undermålig kvalificering, felriktade programdesigner. I framtiden blir det allt färre uppdrag för den personliga tränaren inte kan uppvisa någon form av godkänd utbildning, bevisad grundnivå, kvalificerad vidareutbildning och ett flertal olika lyckade klientfall eller adeptframgångar.
7. Extremt, blir mera lagom och anpassat
Tränings- och tävlingsformer karaktäriserade av extrem energiutgift över tid via mer eller mindre extrema komplexuppdrag, uthållighetsprov eller styrkeuthållighetstävlingsformer, kommer att finnas kvar och utvecklas ytterligare, men samtidigt mattas av och delvis övergå i ett allt större behov och efterfrågan om samma typer av aktiviteter fast lite kortare, lite lättare, utan krav på personligt rekord varje gång. Tränare som kan kvalificera och placera klienter i rätt startlucka, behåller sina klienter och drar till sig nya.
8. Massdöd i App-djungeln pga Data overload
Appar och digitala plattformar är här för att stanna, men bara de som hanterar värdefull data i kombination med erfarenhetsbaserad analys kommer att bestå och frodas. Efter några år av ”frossa i tränings-appar” och mängder av data, som användaren inte vet hur man skall analysera, så kommer app-djungeln att gallras och förändras i allt snabbare takt. Framtidens appar kommer inte bara att mäta för att något är mätbart, utan mäta det som vi vill ha uppmätt för att kunna utvärdera det vi vill bli.
9. Kvalitetssäkring av gym och PT
Gym och gymkedjeägare som vill behålla kunder, minska ”drop out”, öka effektiviteten, maximera ”nöjd kund-index”, minimera skadefrekvens och stå ut på marknaden, utvecklar sig strategiskt mot att lösa sina kunders problem via en kombinerad lärande och kvalitetssäkrande digitalt stödd process. Om man kallar sig personlig tränare PT har man av Konsumentverket from 2016 ett krav på sig om giltig certifiering (se Swedish Standards Institute SIS-SP 1:2012, STD-88226). Gym och gymkedjor med certifierade tränare och en kvalitetssäkrande intelligent digitaliserad plattform, kommer att rocka i framtiden.
10. Slarva med klass, träna med en klackspark
Bra tränare kan använda fusk som potentierande verksamhet. Även i framtiden bör vi ge utrymme för lite fusk med för mycket kolhydrater, lite spontanträning bara för att det är roligt och ibland inte allt för genomtänkta pass. Som björnungarnas vilda planlösa just nu-lek eller ursprungsbefolkningarnas långa vandringar för att bli ”höga” på honung. Att fuska med klass kan vara en väldigt effektiv ventil för att behålla i den optimala kostrutinen och orka med den delvis stereotypa träningsvardagen för att nå sina tränings-, rehab- eller livsmål.

För eller emot bålstabilitet, är det smart?

Att bara vara för eller emot, hämmar utveckling. Eftersom vi ofta pratar om samma saker, när vi är för eller emot, fast på olika ställen och med vilt skiftande kunskapsnivåer och praktisk bredd, djup och erfarenhet, blir det oftast inget annat en en patetisk debatt om ingenting.

Fortfarande 20-25 år efter att man (Hull, Hodges, Richardsson m.fl) listade ut/mätte upp med vilken initial sekvensering (ordningsföljd), timing (tidslängd, överlappning) och succesion (taktik i förhållande till process och utveckling av förlopp) humana organismer slår på allt mer förtryck och mottryck i "bålen" vid förberedelse till arbete eller under ökande belastningsprofil och utmaning, rasar debatten om man är "för" eller "emot" det som händer inledningsvis och vid s.k. "lättare utmaningar" typ resa sig, vända sig, stå, gå och bara vara gentemot lyfta, pressa, dra, vrida tyngre, tungt, maximalt och slutligen utveckla power!

Jag förstår dock att alla inte kan förklara sig lika lätt som de som vistats i forskningsvärlden och implementerat i verkligheten kring denna fråga i lika många år, bl.a. undertecknad. Eftersom jag inte direkt är någon nybörjare på området att bygga upp fysisk kapacitet, resultat och hållbarhet i mängder av olika idrotter, blir jag brydd över att diskussionen aldrig går framåt, bara står kvar och skvalpar, medan vattnet blir allt surare.

Bifogar därför lite matnyttiga vetenskapliga och erfarenhetsmässiga rader kring organismen människans komplexa sätt att skapa stabilitet för att undvika rörelse (behålla position, hållning, inte vackla etc.), skapa rörelse och utföra olika utmanande typer av arbete.

Så när du "råkar ut" för denna "sura för- eller emot-debatt" eller ineffektiva oenighet om kunskapen kring bålstabilitet, skall ni veta minst följande:

1. All biotensegritet (bio=liv, tensegritet= kraft/tension som utmanar en integritet/en skapelse) skapas av ramverket och de inre och yttre krafter som verkar på och genom den tredimensionella struktur (läs på mera via referens i slutet av denna post) som avses.
2. Om man skall lyfta lite, lätt och lågbelastande kopplas det på mindre inre krafter än om man skall lyfta tyngre och mer utmanande, det är grundbulten.
3. Det det hela handlar om EGENTLIGEN, är ett kontinium av samverkande och interagerande krafter och biologiska strukturer som kan kallas för en mängd olika namn, betäckningar och koncept, typ Hollowing (den initiala lätta anspänningen som känns och upplevs som en lätt anspänning, ökad hårdhet och tendens till minskad diameter av mittsektionen) och Bracing (den ökande diameter som är förknippad med ökande bromsarbete under excentriskt arbete i mittsektionens/bålens alla ingående vävnader och funktioner).
4. Debatten "för" eller "emot" är tyvärr inget annat än en okunnig lek med namn, beteckningar och strategiska ställningstaganden. Namnen är oväsentliga uttryck för ena eller andra ändan av ett kontinium av initial anspänning och inre-/yttre bålstabiliserande lösning hela vägen till senare lösningar med betydligt mer globalt påslag som opererar "uppe på/som en succesion av" den initiala anspänningen/påslaget.
5. Förr eller senare måste alla parter, oavsett vad man uppmanats att "tro på" eller "valt att marknadsföra sig som", ändå förstå att bål-/kroppsstabilitet i tre plan är produkten av en multiplikation längs ett kontinium av 3-dimensionell biotensegritet, vilket bl.a. består av det anatomiska ramverket, dess vinklar (riktningar för musklers fibrer/drag, trabekelverk, anatomiska strukturer), dess knutpunkter och den komprimering/deformation under samtidig kraftfördelning och motståndsökning/stabilitet (både excentrisk bromsning av kraft i musler och fascia samt ren böj-, vrid- och komprimeringskraft) som effektueras.
6. Ju mer s.k. "för"-påslag (pre-set) man behöver för att initiera en rörelse eller ett lyft, ju mer måste man spänna, både reflexmässigt och volontärt (viljemässigt/medvetet).
7. Ju mer man spänner upp de interna (det som tillhör den inre/initiala bålstabiliteten) och externa stabilitetsskapande strukturerna med en viss sekvensering, timing och siccesion (integreringen med de yttre både stabiliserande, supportande, neutraliserande och rörelseskapande strukturerna), ju mer sekundärt initierad/producerad kraftutveckling/energiansamlig sker genom och via excentriskt s.k. bromsarbete (ökad stabilitet genom förväntad funktionell deformation/motstånd).
8. Därav en mer eller mindre tydlig ökning av bukdiameter vid tyngre insatser och ökat krav på kraft- och deforationsfördelning (det man bl.a. ger namnet bracing).
9. Debatten handlar mer om att ha "rätt" eller "fel", istället för hur det verkligen fungerar och att det är ett föränderligt komplext samspel av struktur och funktion i förhållande till utmaning.
10. Man kan INTE vara för eller emot den ena eller andra ändan av SAMMA PROCESS, lika lite som man kan vara för eller emot att det krävs större stötupptagande struktur i framändan på en bil om man vill krocka i högre hastigheter än i mindre hastigheter.
11. Det är nämligen först när komprimeringen och kravnivån når en viss gräns eller ny profil som systemet ändrar taktik, når andra strukturer eller adderar mera potential. Det är detta som är biotensegritetens genialitet, ökat motstånd vid ökad kravnivå för bibehållen funktion. Till en viss bristningsgräns givetvis!
12. Man skall istället FÖRSTÅ och IMPLEMENTERA de olika bålstabiliseringsaspekterna i förhållande till den unika klientens nuläge, luckor och rådande kravprofil. HELA vägen från där det inte fungerar till dit man vill komma! Jag vet att det fuskas en hel del på detta området!
13. Så snälla, sälla er inte till någon sida, förstå BÅDA sidorna och alla punkter däremellan wink emoticon! 

Om jag bara fick ge tre lästips ;-), för att sluta tycka och börja reflektera! Jag vill ju egentligen ge 63 lästips.
"Biotensegrity, the structural basis of life" av Graham Scarr
"The pelvic girdle" 4th ed., av Diane Lee
"Clinical Rehabilitation" av Pavel Kolar et. al.

Bli bättre som coach, lär dig mer om konvertering av teori till praktik!

En stor del av min vardag senaste 20 åren som idrottsmedicinare, elittränare och utbildningsansvarig på STAC Academy i Ronneby, är att penetrera mängder av forskning, publicerade forskningsartiklar, intressanta studier och andra elittränares kunskapsbanker och erfarenheter. Dvs att leta och sortera i forskningsbruset, läsa in det som är intressant för min egen och vår breda och djupa ambition på STAC kanaliserat till er via STAC Metoden och fa STAC Processen. 

Just nu är jag i slutfasen i förberedelserna bakom nästa steg för färdigutbildade STAC Elittränare, nämligen STAC Elittränare HHIB (specialinriktning Hockey, Handboll, Innebandy, Basket)! Dessa ytterligare vidareutbildade elittränare kommer mao att ta ytterligare ett skutt framåt inom medveten resultatutveckling för sina adepter inom hockey, handboll, innebandy och basket ;-)! Inget går att lova dock, eftersom personlig utveckling är just personlig utveckling. Vi hoppar olika långt, högt och snabbt, precis som våra adepter. Men bättre det blir vi, oavsett!

Att kunna kvantifiera, dvs plocka ut vad som är hållbart, potentiellt, komplementerande, vidareutvecklande och implementerbart i den riktiga världen, är en oerhörd fördel om man vill vara "förväntat effektiv" och inte bara gissa eller bara fortsätta göra vad man alltid gjort utan att dra den minsta lärdom av det skaderegister som tornar upp sig i bakgrunden, eller de uteblivna resultaten. Att dessutom vara på sin vakt gällande förbeställd och vinklad forskning, dogmatism samt forskning med undermålig metod eller forskning med tvivelaktiga önskemål hos största bidragsgivare, är något man lär med tiden ;-)!

Alla kan läsa en forskningsrapport, men... inte så många kan "penetrera en forskningsrapport", dvs sätta det man läser i både sitt lilla och STORA sammanhang och dessutom "låta" data, diskussion och slutsatser falsifiera, verifiera, styrka, försvaga, modifiera, förbättra och potentiellt befrukta det praktiska hantverket och mitt sätt att coacha.

Vår One-liner "Real Training. Real Food. Real Balance. Real Results.", kom inte till av en tillfällighet. Det är varken svårare eller enklare än så. 

Om du vill börja läsa på själv, men aldrig har läst forskningsrapporter eller ens populärartiklar om forskning, kunskap och tyckande bakom träning och träningspronciper, börja så här: 

1. Välj en databas eller vetenskaplig tidskriftsida som hanterar sådan information du är intresserad inom. Ex. Om du är intresserad av träning och vetenskap och vill åt nordisk forskning på området, skaffa prenumeration på eller leta upp digital access till  "Scandinavian  journal of medicine and Science in sports". Är du intresserad av amerikansk forskning på området gör detsamma fast med "The journal of strength and conditioning research" som mål. Det finns mängder av vetenskapliga tidskrifter för olika inriktningar, du lär dig vilka som serverar det du behöver efter hand. 
2. Bläddra, sök och Klicka på artikelöverskrifter som fångar ditt intresse. Om du exempelvis är intresserad av triatlon och styrketräning, skriv in sökbegreppet triathlon+strength training och se hur många träffar du får upp. Vid mer än 40 träffar brukar jag skriva om sökbegreppet för att rikta träffen ytterligare något, tex triathlon+strength training+stability osv., tills jag ser den typ av överskrifter som jag ungefär letar efter... 
   
3. Börja med Abstractdelen, dvs. sammanfattningen. Skit i den mesta av texten, leta dig fram till mitten där man kort berättar på vilken population man gjort studien samt sista stycket. Där skriver man extremt kortfattat vad man kom fram till och vill förmedla angående studiens huvudvariabler, i huvudsak ;-)! Vilket är det enda du vill veta,... i början.
4. Du kan använda dig av denna data, men... Du vet ju inte riktigt om det är trovärdigt och effektivt för dig, dina klienter eller den kravprofil du befinner i ännu!
5. Efter ett tag vill du veta lite mera. Då läser du det första stycket och de sista två styckena i Diskussionsdelen, där pratar man lite mera runt de slutsatserna som stod i sista stycket i abstract/sammanfattningen. 
   
6. Efter några månader börjar du få upp artikeluthålligheten och läsvanan och förmågan att hantera mera data utan att tappa fotfästet i den vanliga världen. Då läser man hela abstract och får en sammanfattning av hela studien.
7. Nu blir man ännu hetare och vill veta hur man gick tillväga för att få fram denna intressanta data. 
8. Då läser man Metoddelen, rakt av. Det är nu man börjar ana om studien är värd att bry sig om eller inte :-/!
9. När man börjar fatta hur artikelförfattarna verkligen gjort, vad som inte är gjort och på vilka man utfört studien på samt vad de hade för basstatus, blir man mer eller mindre intresserad av Resultatdelen. 
10. När du läser Resultatdelen, kommer du att inse hur bra det är att kunna lite statistik och kanske tom inneha 20 P universitetsstatistik. Men, man klarar sig hyfsat om man bara uppgraderar sig på de vanligaste diagram, tabell och datapresentationssätten.
11. Det är nu det blir riktigt roligt, för det är först nu som du egentligen kan avgöra om du skall bry dig och låta resultaten påverka din vardag, inte avfärda men avvakta eller glömma studien och låta den befrukta den del av dig som vet mera om icke intressant forskning, dåliga metodupplägg, upplägg som är skapade för att marknadsföra ett visst redskap etc., etc.
12. Efter en ca 500 artikelgenomgångar, är man halvproffs, då kan man snabbt "lukta sig till" om man går vidare, redan på abstractnivån.

Ha det bra i vinter och läs på, då blir du snart ännu bättre i Din förmåga att skapa Real Results. Till slut står man där och har faktiskt bidragit med en viktig del av den kunskap, erfarenhet, coachning och vägledning som tagit din eller dina klienter hela vägen till deras slutmål.

 

P.S. För er som inte brinner för att lägga flera timmar i veckan på vetenskaplig penetrering. Det finns en genvägar som är nästan lika bra som att göra det själv. Gå grund- eller vidareutbildningar hos dem somständigt läser på, utvärderar, implementerar, modifierar, förbärttrar och skapar RIKTIGA resulat i en mångfald av idrotter, med MINIMALA skademönster ;-)!  

Lär dig veta bredare och implementera djupare!

Forskning är bra, men bara om du fattar vad den säger!

Läste precis ett glatt inlägg på FB, där personen i fråga refererar till en studie som påvisar att "bättre" resultat i tvåbens stillastående längdhopp korrelerar signifikant till "bättre" resultat i 10 och 30 meter sprint. Den kraftigt förenklade slutsatsen för fotbollsträning löd. "Och därför bör man starta alla fotbollspass  med stående tvåfota längdhopp". I min värld är denna slutsatsen aning grund och kanske tom ineffektiv jämfört med vad man skulle kunnat få reda på och därmed implementerat på sina fotbollspass OM man funderat ett eller ett par varv till.


Alla biomotoriska kvaliteter som bygger på varandra (ex. stabilitet grundlägger för möjlighet till maxstyrkeutveckling som grundlägger för möjligheten till powerutveckling, som ligger bakom acceleration, som ligger bakom kortare tider till en högre topphastighet etc., etc.) och allt som ingår i samma generella och specifika biomotoriska program (samma sekvensering och liknande timning av muskler) korrelerar med varandra mer eller mindre!

Det förekommer mängder av sambandsförhållanden som står längt utanför slumpens skördar. När två eller flera olika biomotoriska kvaliteters uteffekt samvarierar på ett sätt som gör att man via en upprepning av ett visst studieprotokoll kan återupprepa samband/resultat med en tillförlitlig signifikansnivå (tillförlitlighetsnivå), kallar man detta ett stabilt samband eller ett accepterat samband. Eftersom acceleration handlar om upprepad nedåtriktad kraftutveckling i en föränderlig vinkel mot vertikalplanet och horisontalplanet, är det ju föga förvånande att ett hopp hänger ihop med en acceleration. Inga nyheter för den invigde ännu alltså. Men det måste väl finnas något av värde i rapporten vi kan spinna vidare på, eller skall vi börja hoppa jämnfota direkt?

Vi backar bandet lite. Så länge homo sapiens ser ut som hon gör, muskelfysiologin ser ut som den gör, den neurohormonella adaptationen fungerar som den gör och de mest typiska biomotoriska funktionerna definieras som dom gör och slutligen exekveringen av human förflyttning sker genom ett biomotoriskt komplext samspel med vissa givna parametrar, går det att misstänka fler sambandsförhållanden än tvåbenshopp och kort sprint.

Det viktiga är att inte stirra sig blind på enskilda exempel, utan förstå implikationen och vad olika studier ger för ny och användbar information. Tänk, om det är "ännu bättre" korrelation mellan enbenspower (enbenshopp) och 10 meter sprint (vilket är fallet;), då kanske vi skall använda den övningen också eller rent av istället för tvåbenshopp. För vi vet ju att fotbollsförflyttning sker på ett ben i taget, vi vill gärna jobba med maximakl transfer (överföring av effekt till det som avgör fotbollsmatcher) och vill ju inte hamna på för stor volym av träning, eller?

Sedan avgörs ju bl.a. lagidrotter i någon form av agilityliknande sekvensiell intervallförflyttning, då undrar man ju vad det är för korrelation mellan en viss typ av agilitybana vs avgörande spelsekvenser inom en viss idrott. hmm. Kanske har enbens e-koncentriskt "sido"-längdhopp "ännu bättre" korrelation med 10 m sprint eller är det sambandet starkare för kort agility (dvs. COD-banor under 6-8 sekunder). Och, om det nu finns ett samband mellan enbenshopp och sprint, enbenshopp och agility, kan man då testa "bara" en agilitybana eller "bara" ett enbenshopp och samtidigt förutsätta att de andra värdena/kvaliteterna är på plats? -Kom, testa ett enbenshopp och jag vet vad du gör på 10 meter och kort agility! Kan det vara så enkelt, tänk på den lite?

Många frågor uppstår! På de flesta av dem finns det redan diemässigt och praktiskt erfarenhetsmässigt. Många av dessa frågeställningar gällande hur man egentligen bygger, underhåller, testar, utvärderar, lär av siffror och erfarenhet och slutligen trimmar elitatletism förmedlas på STAC Elittränarutbildning och dess vidareutbildningar. Vi kan långt ifrån allt, egentligen ganska lite, men det vi gör gör vi med en välgrundad tanke och erfarenhet. Överallt där man åtterupprepat skapar bra eller bättre resultat, har man pejl på BÅDE det som står skrivet och det man kallar för praktisk erfarenhetskunskap. Det som avgör är, HUR du extraherar information och HUR du implementerar information!

Det är inte "den hårdaste tränaren som vinner", det är "den smartaste tränaren" som vinner, i längden. det går alltid att plocka billiga poäng på nyheternas stoff, men vindpustar varar inte för evigt. Den smartare tränaren vet oftast bredare och implementerar djupare! Våga tänka ett varv till, strunta i sanningssägarna och artikelryttarna, dvs. grabbarna som alltid slänger fram en forsknaingsrapport för att bevisa hur pålästa de är ekller hur fel alla andra dynghögar till kollegor har. Låt dem drunkna under rapporter de bara läser men inte klarar att dissekera och dra essensen ur.

Tänk själv, läs på av forskningen, leta ett varv till, testa själv, fråga dem som har lång och bred implementeringskunskap i PRAKTIKEN och gör sedan Ditt val! Skall du fortfarande starta alla fotbollspass med "tvåfota längdhopp"?

KVALITETEN bakom siffran är intressant!

Det är KVALITETEN BAKOM SIFFRAN SOM ÄR INTRESSANT! 

Citat "-Man måste ha 63 i konditionsvärde annars har man inte kondition nog för hockey" och "-man måste ju träna upp grundkonditionen med långdistansträning i alla idrotter". Har du hört det förut eller är DU kanske rentav personen som säger det själv?! 

Tänk om någon hade sagt att alla yrken, oavsett om det är en svetsare, turistbyråarbetare eller tolk som skall anställas, måste göra exakt samma språktest i förslagsvis engelska. 

Blixtsnabbt förstår du att "svetsaren" förvisso behöver läsa lite informations- och varningstexter på sina förbrukningsmateriel m.m., men nog klarar sig bra utan ett speciellt engelskatest. Det är nog viktigare att prestera i ett svetsprov. 
Lika snabbt identifierar du att den tilltänkta "turistbyråarbetaren" nog behöver kunna betydligt mera engelska i sitt uppdrag som guide vid allehanda frågeställningar från engelsktalande turister. Men det kanske räcker om man tar anställningsintervjun på engelska för att bilda sig en uppfattning om nivån. Det viktigaste kanske ändå är att testa, om man har koll på ortens sevärdheter, transportsystem och samhällsinstanser via ett kortare karttest och de 50 vanligaste frågorna. 
Slutligen har du säkert redan anat att "tolkens" hela vardag handlar om förmågan att korrekt och helst simultant behärska engelska och minst ett språk till. Vilket betyder att ett engelskatest nog är mycket relevant och avgörande för framgången som tolk. 

Sedan 1995 har jag jobbat med att få mina adepter, klienter och studenter att förstå att oavsett hur relevant, reliabelt och valitt ett test är, är det KVALITETEN BAKOM DIN TESTSIFFRA som är intressant! 

Har man nått konditionsvärdet 60 via blandning av sprintintervaller, agilitybanor och 5-10 km av hockeyliknande bytesintervaller är det en helt annan siffra än om den tillkommit av milen på tid och 6 minutersintervaller på testcykel. Varför då? Jo, det finns bara en liten begränsad positiv överföring från ren konditionsträning (låg-/medelintensiv medel- och långdistansträning) till högintensiv intervallidrott (HIIU, högintensiv intervalluthållighet). På läktaren kommer du inte att kunna tro att de har samma konditionsvärde! Fråga gärna tränare som jämfört och analyserat varför konditionsträningen inte genererat uthålliga hockeyspelare!

Ett annat exempel på uttalanden man blir tämligen negativt överraskad av att få höra gällande en extrem poweridrottare är citat: "-Vi är lite bekymrade, din spjutkastare har lite för dåligt konditionsvärde!". Uttalandet faller på sin egen dumhet och totala avsaknad av att förstå och fokusera på det som är viktigt för personen, idrotten, träningen och tävlingsprestationen. Hur ser kravspecifikationen ut för en spjutkastarre, tror du? Man häpnar.

Att testa idrottare med konditionstester, exempelvis VO2max-tester, oavsett om det är relevant ur ett ergogenetiskt perspektiv eller inte, är tyvärr mer eller mindre standard i Sverige och många andra nordiska länder. 
Jag blir inte speciellt förvånad om relativt outbildade lekmän/tränare tror att det är "grundkondition man skall ha", så har man ju blivit informerad i sisådär 30-40 år, man blir desto mer bekymrad när jag ser samma mönster i elitsammanhang, dessutom propagerat av människor som kallar sig elittränare. 

Förstå mig rätt nu. VO2 max-test och VO2 max-värden är mycket bra, vetenskapliga (reliabla, valida, sensibla och repeterbara) och informativa tester. De säger ofantligt mycket om din sannolika prestationskapacitet gällande konditionsutmaningar. Dom säger dock mycket lite, gränsande till inget alls, om hur bra du är på att exempelvis: 

• Repetera maximala 4-, 6- eller 8-sekundersintervaller (repeated sprint ability RSA eller repeated agility ability RAA).
• Repetera submaximala högintensiva intervaller,
• Repetera kluster av ovanstående intervaller, med varierande intensitet med och en viss viloperiodicitet, liknande idrottens ergogenes eller typiska förlopp. 

Förmågan att kvalitativt återupprepa en viss idrotts typiska rörelsemönster, tempon, intensiteter, viloperioder, insatstider och återhämtningsperioder, avgör vem som anses uthållig i ishockey, punkt. Således borde det finnas tester som liknar denna ergogenetiska faktiskhet. Att bygga, utveckla och underhålla en idrottsspecifik uthållighetsprofil, borde därför vara av största intresse, eftersom idrottsspecifik uthållighet finns med i det effektiva orsakskomplexet bakom avgörandet av hockeymatcher!

Förstå mig rätt nu. De allra flesta av dessa uttalanden är välmenta och förmedlade utifrån den kunskapsnivå man fått sig tillsänt eller själv inhämtat. Via ett par snabba motfrågor kan man dock snabbt konstatera att personen som predikar dessa s.k. sanningar, oftast har begränsad kunskap och låg erfarenhet om hur, varför och när kroppen och hennes celler väljer att göra vad. 

• HUR?
• VARFÖR?
• NÄR?

Om man inte kan redogöra för den specifika idrottens eller idrottsgrenens specifika ergogenes med tillhörande variationer, är det ju väldigt svårt att säga vad som är korrekt eller ens "ett vettigt uthållighetstest". Trots detta, vet ofta varenda tränare bergsäkert att man måste ha 63 i konditionsvärde eller att man måste bygga upp grundkondition till en nivå som nästan gränsar till en medeldistansare. Ridå!

Vi tar det från början. För att kunna skapa ett professionellt träningsprogram med syftet att exempelvis konvertera och behålla så mycket som möjligt av det man byggt upp och skapat i tidigare maxstyrke-, power- agility- och speedfaser till en viss uthållighetsprofiI för en viss idrott eller en viss idrottare, krävs att man förstår skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes eller bioenergetiska profil. Svåra intetsägande ord, så jag förklarar så enkelt jag man nedan.

Ergogenes, är detsamma som det procentuella förhållandet mellan de anaeroba och de aeroba processerna för att generera (”genesis” grek. = generera, producera) den energi (ATP) som behövs för att genomföra ett visst biomekaniskt arbete (”ergon” grek. = arbete) under vissa förutsättningar. 

Bioenergetik, är detsamma som de processer där celler (bio = levande system) konverterar livsmedel (protein, fett, kolhydrater) till en biologisk form av användbar energi (energetics = energiflöde, energilagring) genom tusentals av olika cellulära och enzymstödda steg och processer med olika krav och prestanda resulterande i ATP molekyler redo att använda för biomekaniskt arbete.


Det är KVALITETEN BAKOM DEN DUMMA SIFFRAN som avgör!

Hur duktiga vi än är som tränare och hur mycket vi än skulle vilja, bestämmer vi inte över naturen eller vad som fungerar på riktigt. Vår uppgift är att finna det som fungerar i verkligheten och det som ger de bästa resultaten med vår sammanlagda kunskap och erfarenhet som bas. Vi tränare måste vara ödmjuka inför det faktum att det enbart är,

• det vi faktiskt utför,
• de förutsättningar som råder,
• den organism vi är just nu,
• och den homeostas vi faktiskt befinner oss i,

som bestämmer det faktiska arbetet och därmed vilka energisubstrat och energigivande processer som allokeras (används) och genererar (tillverkar) den energi som krävs.

Träna RÄTT UTHÅLLIGHETSPROFIL!

Vi kan inte testa och träna enligt ett visst sätt bara för att man gjort så i alla tider, vi måste faktiskt göra lite mera research än så! Vi måste ta reda på förutsättningarna och lite ergogenetisk fakta (i den mån den finns nedtecknad) för den idrott vi skall träna, både generellt/övergripande och specifikt/situationsberoende.

Uthållighet handlar inte bara om vad jag gör på ett Cooper-test (dvs. tid på 3000 m) eller vad jag har för konditionsvärde (VO₂ max, maximal syreupptagningsförmåga mätt i enheten ml O₂ x kg^-1 x min^-1). Vi måste lämna den sandlådan, nu!

"Uthållighet" och "kondition" är INTE detsamma, det är olika begrepp som blir mer eller mindre synonyma BARA när vi pratar om konditionsidrotter. Ju mer vi närmar oss styrke-, power-, intervall- och lagidrotterna, ju mer skiljer sig begreppen åt. För en ishockeyspelare är alltså kondition vad man gör på 3000 meter eller vilken tid man har på milen medan uthållighet är hur kvalitativt jag kan återupprepa byten, repetera täta byten och hur mycket krut/power man har kvar i benen/kroppen i slutet av byten, perioder och matchen.

Uthållighetsträning är således inte per automatik detsamma som kondition, det är en helt egen biomotorisk variabel, en grenspecifik disciplin som styrs av vilken idrott och vilken insats som åsyftas. Bra uthållighet och bra testvärden för uthållighet skall skall således spegla en enskild  idrotts kravprofil, antingen via övergripande fast grenspecifika mått eller mer specifika delmått för en något smalare uthållighetsprofil inom den aktuella idrotten. Att jämföra uthållighetsvärden mellan idrotter kommer aldrig i närheten av intressant, om man jämför vikten av att jämföra uthållighetsvärden INOM idrotten!

Jag tror att vi alla kan vara överens om att en spjutkastare inte behöver utmana en bandyspelare i konditionsvärde eller att en sprinter skulle motverka sin accelerations- och speedpotential om den strävade efter ett konditionstal som närmar sig en medeldistansare! Du skrattar, men det är långtifrån självklart i alla läger! 

Hur skulle man då kunna definiera den biomotoriska variabeln "Uthållighet" då? Och hur skulle ett generellt mått eller försök till definition på ett grenspecifikt uthållighetstest skulle kunna se ut? Jag ger er en tanke att fundera på.

Preliminär definition: Grenspecifikt uthållighetstest
Att på en maximal eller submaximal intensitets-/speed-/temponivå och/eller tidsinställning för arbete/vila, kvalitetsmässigt utföra (form, position, hållning, rörelsemönster) och kvantitativt repetera (behålla form, position, hållning, rörelsemönster, utförande) sin egen idrotts mest typiska eller biomotoriskt mest avgörande enskilda förflyttning eller multipla förflyttningar.

Handen på hjärtat. Hur många hade valt Cooper test, för en hockeyspelare, spjutkastare, sprinter eller ens en fotbollsspelare, om man satt sig in i vad man egentligen borde testa?! Precis, låt tanken flöda! Lycka till med förändringsarbetet ;-)!