Programdesign, en vetenskap eller galenskap?

Jag kommer dagligen i kontakt med klienter och tränare av varierande bildning, erfarenhet och insikt i vetenskapen om homo sapiens, hennes rörelse- och stödjeorgan och hur hon borde tränas utifrån vad man har och vad man vill uppnå. Tyvärr är det så här. Ju mindre kunskap du besitter, ju lättare är det att fastna i enkla och till synes effektiva färdiga koncept. Ett av dagens samtal gällde om det upplägg tränaren förväntades hjälpa till att implementera på den aktuella träningsgruppen verkligen var så bra.

14-åriga tjejer med högst begränsad träningsbakgrund skulle helt plötsligt belastas med 4 benövningar i rad av vilka tre övningar var av en komplexitetsgrad att ingen kunde hålla balansen. Den svåraste och mest taxerande övningen både balans-, rörelseplans- och stabilitetsmässigt var dessutom sist i detta quadraset!!! Gissa om skadeprofilen slog i taket. Motiveringen till varför man implementerar ett sådant upplägg var: Det är så man bygger stora och starka ben. -Grattis och god dag yxskaft!

När skall vi lära oss att det inte finns några genvägar eller enkla sanningar via senaste träningstrenden. När skall vi lära oss att ta reda på nuläget och träna dem vi har framför oss på en nivå som överensstämmer med deras nivå och dessutom är anpassad för det man bör bygga för att ta dom till nästa och nästa önskade nivå. Samtalet tog en halvtimma, sedan hade vi rett ut det mesta och den aktuella tränaren kommer nog att höja temperaturen inför nästa träningspass ;-), -Nu tar jag helg!