Vilken är din gren? -Träna därefter!

Tränar du på ett visst sätt med vissa program och ett visst periodiseringsupplägg för att du vet att det producerar det bästa resultatet eller tränar du "som man brukar träna i din idrott" eller ännu värre "så som vi bestämt att alla idrotter skall träna i Sverige"?

Om du inte vet exakt, fråga dig följande: Vad kräver ditt uppdrag, din idrott och dina ambitioner i kroppskonfiguration, flexibilitet, stabilitet, balans, koordination, teknik, timing, relativ styrka, tempo, kontakttider, effektutveckling, hastighet, uthållighet, återhämtning, vila, kost, makrofördelning av energi och näring ifrån protein, fett, kolhydrater osv.? Om du eller din tränare INTE vet det, är risken stor att du/ni gissar, istället för veta!

Precis, vi behöver alla veta vad det är vi sysslar med. Om vi vet, kan vi nämligen förvänta oss. Om vi kan förvänta oss, kan vi utvärdera utfallet. När vi utvärderar utfallet, ökar vi vår praktiska och teoretiska kompetens, oavsett utfall.

Så,... lär dig mera om hur man mäter och tränar det som är relevant att utveckla för dig personligen och det som krävs i din unika idrott! Screena, analysera och börja med att täppa till dina eller din klients uppenbara fysiska luckor, från stora till små. Optimera dina eller din klients styrkor och biomotoriska talanger, allt periodiserat för maximal effektutveckling och minimal skadefrekvens.

Om man inget vet, hur skall man kunna skapa program för individuell uppbyggnadsträning och sedemera grenspecifik träning? Om du inte vet, gissar du! På STAC vet vi vad vi pratar om. Vi har resultat som backar upp vårt teoretiska och praktiska budskap i en mångfald av vitt skilda idrotter och prestationer. Det skall du också skaffa dig OM du vill veta och inte gissa.

Det finns BÅDE likheter OCH olikheter mellan OLIKA träningsupplägg!
Men allt är inte olika och alla idrotter tränar inte olika alltid! En viss grundträning för fotbollsspelare, ishockeyspelare, handbollsspelare, brottare, längdskidåkare eller orienterare "kan" se mycket liknande ut, ibland handlar det tom om samma övningar med nästan samma träningsvariabelmodifiering (dvs. samma set, rep, tempo, intensitet och vila). 

Men, ju längre in i periodiseringen (längre in i uppbyggnadsperioden, närmare högsäsongen etc.) man kommer desto mer skiljer sig uppläggen åt! Slutligen kan uppläggen vara totalt olika och kontraproducerande om man skulle byta program mellan två olika idrottare inom olika idrottsinriktningar! De är så att säga, grenspecifikt anpassade. Detta är inget vi kommit på, det är något vi lärt oss att designa, något som naturen till "syven och sist" bestämmer över.

Att förstå det intrikata samspelet som försiggår bakom begreppen specificitet och adaptation, är nödvändigt om man vill guida någon till toppen inom sin gren eller idrott.

Jimmy Lidberg, med tre VM-medaljer och ett OS-brons 2012, har guidats på STAC av undertecknad mellan 2007-2012, med dessa principer i första rummet. Från 27:e rankad i världen till topprankad 4 år i rad (1-3:a) och med världens högsta lägstanivå (minst brons i VM, varje år), inte illa jobbat Jimmy!

Varför kan man inte bara kopiera någon annan grens grymma träning då? Därför, att den är anpassad att skapa en viss fysisk kapacitet inom en rad olika biomotoriska och biologiska system, för en viss fysisk insats under vissa fysiska parametrar såsom tid, tempo, intervall, kraftutveckling, vila. 

Ett exempel: Både brottare och ishockeyspelare kör exempelvis utfallssteg med maxstyrke- och powerinriktning under en del av sin uppbyggnads- och högsäsongsperiod, eftersom det är en relevant och viktig rörelse i båda idrotterna. Allt lugnt "so far". Men, när detta skall konverteras till poweruthållighet i respektive idrott, slutar likheterna både i enskilda program, programupplägg och det långsiktiga träningsupplägget. Brottning är inte hockey och hockey är inte brottning, PUNKT. 

Brottning avgörs i två-tre perioder om 2 minuter. Det handlar huvudsakligen om konstant anaerobisk helkroppsanspänning och plötsliga explosioner av statisk och dynamisk maximal kraftutveckling (1-3 sekunder), sektionerat av korta relaxationspauser (2-4 sekunder, puttar iväg varandra/pustar ut/joggar iväg) och avblåsningar (3-10 sekunder) samt protester (5-60 sekunder).

Ishockey avgörs under följande förutsättningar 3 x 28 minuter +-2 minuter är den faktiska matchtiden. per period handlar det om 6-12 rep/byten av 40-70 sek +-10 sek högintensiva intervaller (dvs. >85 % av maximal agility, acceleration, deceleration, speed m.m.), blandat med avblåsningar ("vila", 10-50% intensitet) på 5-20 sekunder, sektionerat av 60-180 sekunders vila i båset (dvs. de andra 2-3 femmorna spelar sina byten).

De båda idrotterna i ovanstående exempel har "helt olika belastningsprofil och ergogenes", dvs. helt olika kropps-, styrke- och uthållighetskrav över tid, helt skilda uppdrag i sin huvudsakliga idrottsuppgift samt helt väsensskilda tempo och intervallprofiler. Belastningsprofil = ung. balans-, styrke-, stabilitets-, förflyttningskrav. Ergogenes = ung. från vilken energiskapande process kommer/hämtas energin.

Slutsats: Om din gren är brottning träna för att skapa en brottarkropp med brottarfys. Om din gren är ishockey, träna för att skapa en ishockeykropp med ishockeyfys. De moment som finns i ishockey som har uppenbar brottningsfysinriktning, tränas dock med fördel med hjälp av brottningsträningsmoment! Dock som en mindre del av det totala fysupplägget, eftersom hockey inte är brottning.

Precis av denna anledning har vi anlitat Jimmy Lidberg (OS medaljör i brottning) till hjälp med bl.a. storgruppsanpassade styrkeövningar i tre plan samt Hans Jonsson (NHL och Landslagsspelare i ishockey) för att ankra helhetstanken för sommarens STAC Hockey Camp 2013 på STAC.

Korsbefruktning mellan idrotter är mycket viktigt, vi kan mycket men långt ifrån allt. Utveckling är att vara lyhörd, våga byta kurs men framför allt att våga och kunna "hålla" kursen!

Krångligt, inte alls! PÅ STAC Grundtränare och STAC Elittränare benar vi ut både det invecklade samspelet och den enkla implementeringen på ett pedagogiskt sätt.

Okunniga powerträningsupplägg skördar offer!

Det är augusti månad och de flesta lagidrotter med högsäsong höst-vinter-vår, hoppar i vanlig ordning från alldeles för höga plintar, över för höga häckar och kör vansinniga kombinationer av träningsupplägg, t.ex. uthållighetsträning och styrka först och power som avslutning eller lika många set (volym) av benpowerövningar som man tidigare körde benstyrkeövningar. Inte bra.

Det krävs en mycket bra utvecklad inre, yttre och integrerad bål OCH ben-bål-armstabilitet för att kunna tillgodogöra sig och genomföra powerträning utan onödigt stora skaderisker. Det betyder att man tyvärr måste göra uppbyggnadsjobbet klart INNAN man kan daska på med flashiga powerövningar. Dvs. hela kedjan från flexibilitet, mobilitet och stabilitet till styrka i tre plan för alla leder som en enhet i vissa givna rörelsemönster!

 Knästående framåtbollrull integrerar arm-bål med ben-bålstabilitet 

via den viktiga stabiliseringen av mittsektionen i sagitalplanet! Svårare och mycket 

viktigare än man tror!

Powerträning är mycket krävande och kräver bra förberedda kroppar som sakta men säkert exponerats för power, dvs. allt högre effektutveckling på allt kortare tid eller med högre hastigheter. Allt annat än korrekt förberedda kroppar kommer förr eller senare att resultera i överansträngningar, inflammatoriska reaktioner, muskelruptuer, senrupturer, stressfrakturer och mycket mera. Som naprapat har jag mycket att göra med dessa skademönster i augusti månad, parallellt med alla söndriga Cross Fit-utövare förstås.

Personer/spelare som knappt kan stabilisera sina egna leder över varandra i något som vi kallar "en obruten kraftkedja", skall INTE hoppa från höga plintar, över höga häckar eller med extra vikt på axlarna, dom skall BACKA BANDET och fixa en fysik som kan dra nytta av powerträning, "inte gå sönder av powerträning". Att inte klara att bibehålla en obruten kraftkedja innebär att kroppen vid landningsfasen hamnar i en excentrisk bromsrörelse där man inte klarar att deaccelerera de olika kroppsdelarna utan att "läcka" och därmed hamna i mycket olämpliga ledpositioner! Man blir således tvungen att transferera kraft i ligament, senor och muskler i ofördelaktiga vinklar eller katastrofala alternativa rörelsemönster.

 "Drop jump", BARA för dem som byggt en hållbar och belastningstålig kedja av stabilitet i tre plan samt sakta förberett kroppen för allt större och snabbare kraftutveckling!

Styrka och power kräver INTE bara olika nivå att tåla dynamisk belastning! Styrka och power kräver HELT OLIKA PERIODISERING, dvs. helt olika volym (mängd, set, rep) av träning för att

• maximera effekt och superkompensation 
• och minimera överträning och kronisk katabolism, dvs. skaderisk! 

Om vi som kollektiv fortsätter trenden att träna powerperioderna med oförberedda kroppar, med övningar som skjuter över målet, med tvivelaktig ordningsföljd och dessutom göra det med lika stor volym som man tidigare körde styrka, blir det tyvärr fullt i fler idrottsmedicinska väntrum!

Förebyggande åtgärder och förebyggande träning är mer än man tror!

Det ineffektiva "medicinska paradigmet" inom svensk idrott börjar blottläggas allt oftare ;-)!  Dokument inifrån-programmet "Medaljens pris" var bara ytterligare en tydlig exponering av att vi måste stanna upp och tänka till! Allt fler röster börjar höjas om att det måste in MER förebyggande kompetens i våra idrottssatsningar! -Så vad är då förebyggande och vad sysslar vi med egentligen inom svensk friidrott och inom svensk idrott?!

De senaste 30 åren av viktförskjutning mot skadehantering och ortopedi, dvs. den kompetens som behövs när överbelastningssyndrom redan är i full blom eller skador redan skett, har inneburit en sällsynt dålig representation av duktiga manuella terapeuter med bred och djup kunskap och erfarenhet av s.k. förebyggande åtgärder och korrekt uppbyggnadsträning för det man skall utsätta sig för, tåla eller överleva.

Vad är då förebyggande åtgärder? Enkelt uttryckt är det en kombination av korrekt designad, implementerad och periodiserad träning i kombination med löpande screening, undersökning och behandling av både förväntade och mindre önskvärda kroppsliga dysfunktioner och smärtmönster. Om man inte adresserar och normaliserar dessa tillstånd eller processer kan det tvinga atleter till alternativa rörelsemönster, icke optimala ledpositioner, överbelastningssyndrom i en viss kroppsdel eller muskelgrupp och mycket, mycket annat som menligt påverkar träning och idrottsprestation. Med tanke på att det handlar om en ansenlig volym av träning för elitidrottare kan det gå ganska snabbt att utveckla stora besvär av initialt ganska små dysfunktioner/feltillstånd.

Det behövs således en helt ny syn på HELHETEN bakom och KRING en idrottsprestationsutveckling, dvs. elitidrottssatsningar över tid!

• Vi behöver fler personer som kan identifiera och korrigera dålig statisk och dynamisk kroppshållning, muskelbalans, inre och yttre bålstabilitet, segmentella dysfunktioner i kotpelaren, dysfunktionella rörelsemönster, reflex-, kompensations- och smärtmönster samt vansinniga övningsupplägg och bristande periodiseringsupplägg!!! 
• Vi behöver fler tränare som kan identifiera det intrikata sambandet mellan övningsval, övningskombinationer, set, rep, tempo, intensitet och vila samt exponering per vecka, månad och år (periodisering av träning)!
• Vi behöver förstå att kunskap kostar pengar och lägga en stadig slant på att vidareutbilda våra tränare och betala våra terapeuter, då får man bättre screening, bättre analyser, bättre behandlingar, bättre program och bättre periodiseringsupplägg...

Det behövs en helt ny INTEGRERAD syn på hur vi skall bygga upp team kring våra idrotttare och idrottssatsningar!

• Kombinationen återkommande screening, analys, manuell medicin/manuell terapi och korrektiv och funktionell uppbyggnadsträning som en del av den inledande och återkommande uppbyggnadsträningen, har visat sig vara mycket effektivt i de fall där det redan implementerats exempelvis på våra STAC Elitfondare! 

I framtiden kommer olika manuella kompetensgrupper att hjälpas åt att skapa elitidrottskroppar med belastningstålig fysik för långa karriärer med minimal skadefrekvens och samtidigt hålla "ett öga på dumdristiga träningsupplägg", dvs. samarbeta intimt med grenspecifika tränare!

På STAC Professional-utbildningen och STAC Elitränarutbildningen går naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster samma vidareutbildningar för framtidens effektiva paradigm I SAMARBETE med de delar av det gamla medicinska paradigmet som var funktionella ;-)!

OS Brons till STAC Elitfondaren Jimmy Lidberg!

Jimmy Lidberg tog OS Brons i 96 kg klassen Grekisk Romersk brottning! Allt sedan vi började vårt samarbete december 2007 har VM-guld och OS-medalj varit målbilden.

Våren 2008 1½ år in på vårt samarbete vid ett tvådagarsmöte på Bosön, programdesign, periodisering och fystester stod på programmet, tänk så liten man kan se ut!

Efter VM silver 2009, VM brons 2010 och VM silver 2011, knöt vi näven i fickan och gick "all in" för en maximerad Jimmy inför OS i London 2012.Vi har kört allt, vi har kämpat med programdesign för Jimmy, programdesign för uppenbara svagheter, programdesign för Jimmys styrkor, periodisering för att undvika överträning (viktigt), periodisering för att konvertera maxstyrka till power och styrka till styrkeuthållighet, listan kan bli hur lång som helst...

Nu är vi där, vi nådde målbilden! Vi nådde fram, det känns mycket mycket bra! Om än med minsta möjliga marginal, men vi nådde medaljen Jimmy, vi nådde den j.... medaljen. Jimmy, Jimmy du gjorde "allt jobbet", du var beredd att betala priset, du har betalat ett ganska högt pris redan, alla de 30-35 timmarna i veckan, du gick "all in" och offrade en hel del, en hel del, men vann tillbaka en hel del, en hel del! Åk bort 14 dagar, lata dig med familjen på en öde ö, njut av att du gjorde jobbet, njut av att du har en familj, låt din njutning och familjens njutning vara starten till det du/ni vill göra resten av era liv.

Själv är jag löjligt lycklig över denna process med Jimmy, mest över att Jimmy äntligen nådde fram, fram till Jimmys målbild. Jimmy OS-medaljören! Nu väntar RÖDA PENNAN och en NY namnteckning på "wall of fame" på STAC Lab!

Jimmy Lidberg januari 2008 (då hette vi Kroppsinvest Institute) och satsningen hade just börjat! Jimmy var rankad 27 i världen och skulle bara 3 månader in i vårt bålstyrke- och grenspecifika brottningsstyrketräning vinna sin första globala tävling, nämligen Ungerns Grand Prix där han slog dåvarande världsmästaren i semifinalen och OS mästaren i finalen (vilken han också bröt revbenen på). Sedan 2009 har Jimmy varit rankad 1-3 i världen, hyfsad utveckling.

Planeringen för ett typiskt tvådagarsmöte på STAC, ovan från december 2011. Vi lämnade inget åt slumpen, återkommande screening, manuell behandling och idrottsmedicinsk analys, effekttester för vissa utvalda viktiga "brottningsmått", modifiering av program och periodisering, specialupplägg för att likna den aktuella tävlingsdagen i OS, kostoptimering, mental optimering och givetvis allt vad en coach kan hjälpa till med i övrigt!

Efter detta OS-brons får Jimmy skriva sin namnteckning igen på STAC, fast nu med RÖD penna! Det får bara våra klienter som tagit OS medalj göra!

Vi kan inte träna alla likadant!

Eftersom det efter SVT dokumentären om "Medaljens pris" verkligen har aktualiserat begreppen periodisering och programdesign, tänkte jag kort beröra mina erfarenheter och tankar uti dessa extremt avgörande områden.  Inte bara för att skapa utomordentliga prestationer UTAN för att göra detta i samklang med bästa möjliga hälsoutveckling.

Vad betyder och innebär EGENTLIGEN periodisering av träning?
Det är mycket få individer som verkligen vet vad periodisering av träning, vila och återhämtning verkligen innebär och kräver i form av vetenskaplig förankring (men med hälsosam skepsis), hantverkskunskap, kontinuerligt lärande och modifiering samt erfarenhet av otaliga upplägg, hur adepter reagerar och adapterar samt det faktiska hårda utfallet dvs. resultat och placering etc.

Utifrån mina erfarenheter de senaste 25 åren som legitimerad naprapat och idrottsmedicinare sedan 1998 (nu med >29000 konsultationer under bältet), lagnaprapat 1995-97, 2010-2012, korrektiv- och funktionell tränare 2003-, styrke- och powercoach 2000-, personlig tränare 1987-, utbildare av manuella terapeuter och elittränare 2006- samt kost- och livsstilscoach 2004-, kan jag bara sammanfatta läget så här:

Vi har många fördelar med vår svenska föreningskultur vs. universitets/professionell förening, dvs. gemenskap, samhörighet, värdegrunder, omtänksamhet etc. MEN det finns sällan pengar/sponsorer som gör det möjligt att varken anställa/betala eller ställa krav på utbildningsgivare och utbildningskvalité när vi skall optimera vår tränarstab.

Ingen tränare vill göra ett dåligt jobb eller utsätta individer för potentiellt skadliga träningsupplägg MEN om kunskapen är tillräckligt låg, blir det ett lotteri om man hamnar över gränsen för vad ens adepter klarar av att hantera, återhämta sig i från eller rent anatomiskt/strukturellt klara att hinna adaptera till.

Det finns nämligen INGET optimalt upplägg som passar alla, inte ens inom samma idrottsgren eller samma lagidrott. Alla individer är unika, har en unik biokemisk individualitet liksom en unik biomotorisk nivå och en unik ambitionsnivå. Den "bästa träningen" är den träning som ger "just denna adept", den effekt, den kroppsliga/cellulära förändring eller det resultat man eftersträvar, punkt! Förändring tar dock TID och alla luckor, svaga länkar och tillkortakommanden kan INTE täppas till med ett enda programupplägg på 4-6 veckor eller ens på en hel säsong.

Vi kan INTE träna alla adepter likadant!
Som tränare eller coach skall man välja de övningar och det övningsupplägg som bäst och på rätt komplexitetsnivå, täpper till de luckor/tillkortakommanden som screening och analys av en professionell screening och testprocedur identifierat! Det är således INTE smart att träna ett helt fotbollslag eller ens alla längdhoppare/sprinters med exakt samma övningar (stressor) med samma övningsvariabler (set, rep, tempo, intensitet, vila). Givetvis förekommer pass där många övningar och komplexitetsnivåer är gemensamma, men de olika individuella biomotoriska färdigheterna skall ha genomslag på hur övningsvariablerna modifieras.

Med periodisering av träning menar jag INTE BARA vilka dagar i vecka man skall köra ett specifikt träningsprogram/pass år ut och år in. Jag pratar om den professionella

• sekvensiella (vecka efter vecka, månad efter månad...), 
• parallella (träningsperioder som överlappar varandra eller löper parallellt) och 
• intermittenta (program eller upplägg som återkommer med olika tidsförskjutningar), 

fördelningen av enskilda program, programupplägg, träningsinriktningar och fokusering på olika biomotoriska variabler (flexibilitet, stabilitet, mobilitet, balans, koordination, styrka, power, uthållighet, kondition etc.) över en längre tidsperiod (månader till år eller olympiader) som sakta men säkert skall resultera i rekord, medaljer och uppfyllda målbilder.

Vi måste lägga mera pengar på att utbilda oss och lära både djupt och brett!
Om men verkligen vill bli bättre fixar man det på egen hand, det måste inte alltid betalas av klubben. Om det måste det, får man oftast en ganska billig och ibland inte speciellt högkvalitativ utbildning. Vi måste nog fundera både en och två gånger på hur vi i Sverige skall uppgradera prioriteten på alla de tränare (styrke- och powercoacher, grenspecifika tränare etc.) som inte skulle vilja annat än bli mer kunniga och bättre utbildade för att kunna screena av sina adepter, analysera vad dom fått reda på, konstruera program utefter denna analys och slutligen kunna återscreena och modifiera program samt periodisera detta för att skapa bästa möjliga lågsäsongsträning respektive högsäsongsträning under flera år.

Till slut blir det ändå som med våra bästa adepter, den tränare som är smartast med sin egen utbildning, tänker själv, betalar själv om det behövs (dvs. villig att betala priset för framgång) och lär av andra duktiga dito, vinner i längden!

Är du intresserad att lära mycket mera, STAC Grundtränare och STAC Elittränare förmedlar inte ett statiskt koncept inga statiska sanningar, vi förmedlar det bästa från idrottsforskningen men fokuserar på det som skall ge dig verktygen att förmedla det som fungerar för din adept eller dina adepter! Ibland presterar nämligen adepter bra trots sin tränare ;-)!

Okunskap, feltänk och dumhet, se Medaljens pris!

Ni som såg dokumentären "Medaljens pris" på SVT i går kväll kl. 20.00 har nog fortfarande en klump i halsen! Om ni dessutom följt Dettners blogg sedan starten 2008, förstår ni nu att jag inte överdrivit ett enda dugg och att jag bara förmedlat hur det faktiskt ser ut! Många har lyssnat och förändrat, men flertalet tränare har ångat på i jakten på mer volym, mindre vila, flera pass, hellre hårdare än rätt, längre än kortare osv. Nu sitter vi där med kapsejsad båt, hål i skrovet och starten har gått för länge sedan. Om ni inte följt Dettners Blogg, gör en snabbuppdatering och läs mina inlägg under "toppidrott", efter dessa 79 inlägg sedan 2008 har ni ett litet grepp om vad detta egentligen handlar om. 

Vilket fantastiskt bra program av Folke Rydén på SVT, vilken fantastisk journalistisk gärning och vilken listig genomlysning. Som jag har väntat på denna typen av nationell medial exponering av denna tyvärr så vanliga katastrofala hantering av både unga och seniora talanger med extrema drivkrafter, ofta smarta men nödvändigt enkelriktade personer som gör allt en tillräckligt trovärdig person sticker under näsan på dem.

Om vi INTE tar oss en riktig funderare efter denna kollektiva "från fältet upplevelse" och på allvar diskuterar HUR man skaffar RIKTIG kompetens om HUR man bygger hälsa och elitidrottskroppar från grunden, inifrån och ut, utvecklingssteg för utvecklingssteg, med programdesigner och periodiseringsupplägg som är anpassade för den idrott och den nivå man skall utöva och/eller nå fram till, kan vi faktiskt bara skylla oss själva och så fortsätter vi skada andra!

Låt detta bli droppen som får oss att vända denna ofantligt stora och illamående skuta av fläckvis ineffektivt och och direkt skadligt volym- (volym is king) och "hellre hårt än rätt"-tänkande och ta kurs mot professionell screening, analys, noggrannhet, bygga långsiktigt från grunden, låta utveckling ta tid, lära mera om professionell programdesign, hur stress och adaptation verkligen samvarierar och använder både hormon-, nerv-, immun- och det emotionella systemet i jakten på att bygga det vi beställt, våga periodisera träning både på kort och lång sikt med tillräcklig återhämtning och vila för att vävnader BÅDE skall hålla OCH adaptera/superkompensera. 

Min och Scandinavian Top Athletic Centers (www.stac.nu) ambition, att från grunden förändra det svenska (och Skandinaviska) träningsparadigmet genom att leda och entusiasmera via goda exempel baserade på professionell coachning. En coachning där "bygga från grunden och träna mindre med mindre volym fast med bättre analys och kvalitet", är några av ledorden. Vi utbildar och uppgraderar redan delar av den befintliga svenska tränarstaben i en mängd olika idrotter. Personer som vågar och vill bryta sig ur det mer eller mindre ineffektiva och skadegenererande paradigmet.

Via STAC Grundtränare (tredagars grundutbildning och introduktion till STAC Elitttränare och STAC Metoden) och STAC Elittränare (ettårig vidareutbildning med 80/20 fördelning praktiskt/teoretiskt på 240 timmar fördelade på 5 tredagarstillfällen av utbildning på STAC kompletterat med klientfallshemuppgifter och daglig implementering) förändrar vi sakta men säkert det sätt som vi hanterar och guidar våra idrottare i Sverige, skandinavien och världen.

En tränare behöver inte behärska allt MEN måste förstå helheten kring professionell screening, analys, effekttestning, (manuell undersökning, manuell behandling om man är terapeut i botten), korrektiv träning, funktionell uppbyggnadsträning, programdesign, programupplägg, periodisering av träning, kost, återhämtning och vila i förhållande till utvecklingsnivå, biomotorisk mognad, säsong, tävlingsplanering, idrottens kravspecifikation, ambition, sociala förhållanden, emotionell mognad. Vi kan bara vända skutan genom att acceptera att det inte är bra och sedan göra något åt det!

Enbenstester bra prediktor för agilityförmåga!

Att styrketräna med fokus på ett funktionellt tänk, biomekanisk analys och intermuskulär koordination, är en självklarhet för varje välutbildad, erfaren och framgångsrik coach. Jag har alltid förordat en balanserad mix mellan grundforskning, klinisk forskning och klinisk erfarenhet, av den enkla anledningen att det är mycket enklare att gå "all in" om man kan backa upp sina "teorier" och erfarenhetsmässiga övertygelser med lite "siffror".

Med "siffror" menar jag att man på ett vetenskapligt sätt testat OM ett eller flera förfaringssätt eller en eller flera övningar har något inflytande på eller korrelation med en eller flera andra variabler.

Två av mina STAC Elitfondare (Jesper Thomasson -97, Viktor Laz -96, ishockeyspelare) i full färd med andra varvet i en Dettners DT-sprint (agilitybana som tar ca 18-20 s med 100 %  insats).

En av mina nyutexaminerade STAC Elittränare Kristian Skarphagen m.fl., har gjort en riktigt intressant och väl genomförd studie på 20 manliga idrottsstudenter på gymnasienivå, bl.a. rörande korrelationen mellan enbens styrketest (bl.a.Smith machine squat) och dess samvarians/prediktionsförmåga med prestation/tid på bl.a. agilitysprint (5-10-5 test, dvs. Modified pro agility test: acceleration, speed, deceleration, vändning etc.) och kort linjär sprint (bl.a. 10, 20 m). Uppsatsen på Sports Coaching programmet i Göteborg har titeln "Maximal enbensstyrka korrelerar med linjär sprint och snabbhet i riktningsförändringar" och är skriven och utförd av Arin, Jansson och Skarphagen, vårterminen 2012.

Om man är riktigt insatt i vad som egentligen avhandlas, blir man inte speciellt förvånad över resultaten. Tvärtom, det kan kännas lättande att ibland att få s.k. "siffror" på det man redan använder som framgångsrika övningar bland annat för att skapa bra och kraftfull förflyttningsfysik för olika idrotter och för olika idrottare. I detta fallet gäller det samvariansen mellan maxstyrkeövningar och powerkonverteringsövningar/powerresultat/accelerationsförmåga/decelerationsförmåga/speed för de idrotter där mycket av spelet/idrotten utförs och avgörs under agilityliknande former såsom ishockey och fotboll. Nedan ser ni ett axplock av siffror från denna uppsats.

• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och agility (5-10-5), p<0.005, r=-0.606.
• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och linjär sprint (10 m), p=0.015, r=-0.534.  

Allt eftersom längderna på sprint ökade minskade signifikans och korrelation, vilket innebar svag/låg korrelation för 20 m sprint och slutligen ingen korrelation för 30 m sprint.

Kommentar: Jag har sedan 1997, då jag debuterade som forskarstuderande naprapat på enheten för Allmänmedicin vid Uppsala Universitet under Prof. Kurt Svärdsudd och sedemera som doktorand och forskarstuderande på Umeå Universitet 2000-2004, ansett att man inte kan lita på forskning allena precis som man inte kan lita på erfarenhet allena. Jag vill helst känna att båda dessa åskådningssätt har sina pilar riktade åt ungefär samma håll.
Därför är det mycket trevligt att man numera kan entusiasmera sina studenter att testa "det man tror sig veta" eller "framgångsrikt brukar använda", för att "klä det i siffror", oavsett om det blir en negativ eller positiv överraskning. Både positiva och negativa resultat är nämligen lika viktiga att publicera (det görs dock inte alltid av olika anledningar som  jag inte berör i denna blogg) för det vi skall använda det till, nämligen implementera eller inte implementera i vardagen, modifiera eller inte modifiera för att fungera bättre etc.

Det vi ser ovan är just positiva siffror som underbygger det vi redan trodde oss veta, nämligen att vi startar en sprint samt de- och reaccelererar en vändning med ETT BEN I TAGET i en benböjsliknande kinetisk kedja av rörelse och muskelarbete i en ständig excentrisk till koncentrisk till excentrisk dynamik. Därför är det också logiskt att träna styrka och power mestadels på ett ben i taget.
Det vi också trodde oss veta var att det signifikanta förhållandet och förutsägbarheten skulle vara tydligast för enbensstyrka och mkt korta distanser och agilityinsatser. Även detta enligt antagandet, att allt eftersom förflyttningshastigheten ökar ändras förhållandet mellan vilka olika kinetiska kedjor som bidrager med den vertikala respektive horisontella, dvs. vilka muskler och vilka rörelsescheman som faktiskt ligger bakom hastighet (speed).

För er som är lite kluriga, blir det nu en lätt match att lista ut vilka övningar ni med större självförtroende kan ordinera era fotbolls- och hockeylag, när dom beställer "vi vill bli snabbare". Vilket egentligen betyder, vi vill bli starkare, få bättre acceleration, utveckla bättre topphastighet, kunna bromsa in snabbare och dessutom kunna hantera den ökade förmågan stabilitets- och balansmässigt.

Kul att vara tränare va! Det är nämligen lite att tänka på innan man skriver ner några övningar, förser dem med sina variabler och periodiserar olika program per vecka månad och år...  Känner du dig förvirrad, gå STAC Grundtränare, blir du sedan motiverad och känner att plikten kallar gå STAC Elittränare.
Mer info om våra utbildningar och lite till finns på www.stac.nu.