Speed var namnet, annat var beställningen!

"-Vi vill bli snabbare", är den vanligaste meningen jag som elittränare får höra från en lagtränare när denne vill konsultera oss/mig för att förbättra upplägg/träning för en lagidrott.

Vad menar dom då med ordet speed egentligen och det verkligen bara speed man är ute efter?

Som elittränare är det givetvis enkelt, speed = topphastighet, punkt! Men så enkelt är inte denna "dåligt designade beställning", för tränaren menar i 9 fall av 10, 

• bättre powerutveckling i benen,
• bättre deceleration och acceleration,
• bättre mobilitetssnabbhet dvs. agility samt
• högre topphastighet.

Det betyder i korta ordalag att det INTE räcker med att köra 30-50 meterssprintar i två veckor för att sänka lagets 20- och 30-meterstider i linjär sprint, vilket är vad man faktiskt beställt och alttsom oftast hoppas på. Dvs en "quick fix"!

Så OM du tar emot en "speedbeställning", så betyder det. Att man i verkligheten måste göra de allra flesta spelare betydligt starkare, lättare (ja, de flesta är lite överviktiga och svajiga i mittsektionen) och stabilare INNAN man kan trimma dem (utveckla mer power), lära dem vända snabbare (de- och reaccelerera) och slutligen få upp dem till en högre topphastighet, dvs. göra dem "snabbare".

Så se till att ta bra betalt och ta till extra tid, för det är precis vad det tar, "extra tid att fixa en snabbare tid"! Kom ihåg att, förändring tar den tid det tar och att vissa saker måste vara på plats! Det är roligare att trimma en Porsche än en Fiat Uno!

 

På bilden ser ni ett 40 m sprinttest där vi mäter tiden till både 10, 20, 30 och 40 meter, dvs. möjlighet till analys av accelerations-/powerpotential och linjär speed i samma test.

Guru training eller bara det man borde träna!

Med jämna mellanrum dyker det upp nya "gurus" på dagstidningarnas sportsidor, inklusive undertecknad själv, som framställs som nydanare och innovationsmästare. Inget kunde vara mera fel. Det är fantastiskt att man kan uppfattas som nydanare, när det inte är några som helst nyheter man kommer med. Vi är inga gurus. Vi förmedlar  bara det som fungerar och det man borde träna för att skapa den totalfysik kravprofilen ställer upp eller den fysik man eftersträvar som den bästa inom en viss idrott eller idrottsutövning.

För att exempelvis kunna skapa ett professionellt träningsprogram för en viss träningsperiod med syftet att exempelvis konvertera styrka, power och speed till en viss uthållighetsprofiI för en viss idrott eller en viss idrottare, krävs att man förstår skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes och/eller bioenergetiska profil!

En idrotts ergogenes, bioenergetiska profil, anaeroba och/eller aeroba metaboliska kravprofil bestämmer vad som är lämpligt att träna på! Konstiga ord. Vad är definitionen på dessa begrepp då? Jag skall inte krångla till det, så jag tar det från andra ändan så hajar alla galoppen...

Varje idrott har idrottsspecifika 

• tids-,
• intensitets-, 
• utrustnings-, 
• kroppskontakts-, 
• tävlingsyte-, 
• riktnings-, 
• upprepnings- 
• och tempovariationer. 

Varje idrott har utöver detta 

• en idrottsspecifik total tävlingstid fördelad över specifika 
• period-, 
• halvleks-, 
• tävlingssekvens-, 
• makro- 
• och mikropauseringar.

Det är alla dessa faktorer man måste ha klart för sig och FÖRSTÅ för att kunna designa de program som behövs för att tvinga en organism, dvs. en kombination av alla ingående organsystem, att optimera sin förmåga att generera den komplexa kravprofil för energitillgång som anses som det bästa i en idrott eller för en viss idrotts bästa utövare. 

Hur kan vi över huvud taget tro att två helt olika idrottsuppdrag skall optimeras med exakt samma konditionsträning eller uthållighetsträning? Det är helt fantastiskt! Att så fort man presenterar differentierad uthållighetsträning i Sverige, så är det antingen världens nyhet eller så är det värdelöst för att det inte innehåller träning för att få en bra tid på Cooper test. Jisses!

"Äntligen tror jag dig på riktigt!"

Det var som tusan! En av de mest belägrade paradigmen inom långdistansidrotterna, nämligen "Volym is King!" håller på att ifrågasättas INIFRÅN! Läs mera på http://www.dn.se/sport/mindre-traning-ska-lyfta-skidskytteherrarna. 

Kanske kommer även långdistansidrotterna att inse att vi måste höja blicken lite granna och titta på helheten kring en elitsatsning, inte bara samla mest antal timmar, mil och pass! Under en övning eller träningspass skriver varje professionell tränare hur

• många set, 
• hur många repetitioner per set eller 
• repetitionstid och total träningstid,
• med vilket tempo eller vilka tempoförändringar, 
• med vilken intensitet eller vilka intensitetsförändringar, 
• med vilken setvila, 
• med vilken repvila samt 
• slutligen med vilken periodicitet detta pass skall återkomma per vecka (mikroperiodisering) i en träningsperiod (makroperiod).

Varje välutbildad, lateralt tänkande och erfaren elittränare vet ju att alla ingående träningsvariabler som styr hur adepten skall utföra en övning eller genomföra ett pass, påverkar varandra på ett eller annat sätt, mer eller mindre, antingen som en direkt konsekvens eller fördröjd effekt. Att då fortfarande med en åsnas envishet, trumpeta Volym is King, är en aning för tunt budskap år 2012!

Tänk OM skidskytteherrarnas nya förbundskapten Marko Laaksonens inriktning med MINDRE volym, MER vila, HÖGRE kvalitet, KORTARE pass och mer grenspecifik blandning av intensitetsnivåer, tempo och intervaller skulle höja prestandan!
Tänk OM Marko Laaksonen's lite provokativa inriktning (i min värld helt okontroversiell och ganska självklar, se tidigare bloggar senaste 4 åren)

• höjer konkurrensnivån (man åker snabbare eller på kortare tid allt oftare), 
• förbättrar hälsonivån (behöver jag påpeka att långdistansidrottare återkommande inte klarar att hantera de virus och bakterier som ständigt finns i vår miljö, pga överträning och sänkt immunförsvarskapacitet) och 
• dessutom genererar objektiva uthållighets- och arbetsekonomimått såsom "relevanta testvärden", fler pallplatser och bättre tider!?

Gott folk, då blir det ännu mera uppenbar paradigminstabilitet i skidskytte- och skidlöpningsvärlden! Det kan bli dödsstöten eller i alla fall mycket skadlig stöt, för ett av idrottens största gissel nämligen den monosynaptiska reflexen "Volym is King"! Vi får väl se vad som händer framöver!

Som ni ser i artikeln ovan så reagerar åkarna i Skidskyttelandslaget redan positivt på ett flertal plan och organsystem. Detta är ingen större nyhet för oss som håller på att trixa med alla dessa variabler dagligen på en mångfald olika idrottare från en mångfald olika idrotter. Vi har nämligen fördelen av att just det, hantera idrottare från en mångfald av både uppenbart anaeroba/aeroba eller aeroba/anaeroba uthållighets- och konditionsidrotter! detta gör att vi ofta tvingas att titta utanför de olika idrotternas s.k. boxar av cementerade paradigm och sanningar om hur vi som grupp bestämt att det är och förblir!

Givetvis har jag en mångfald exempel på olika långdistans och medeldistansidrottare där jag dragit ner på volymen och påtagligt designat om upplägget med lyckade resultat MEN en av mina av mina senaste OS-deltagare i en medeldistanssport i kanot (K1 500) sade det bättre än alla andra. Observera, efter att initialt ha sågat stora delar mitt upplägg under de tre första månaderna av vårt samarbete och slutligen VÅGAT prova fullt ut. I denna individs fall gällde min föreslagna förändring, MINDRE volym, KORTARE pass, BÄTTRE kvalitet/övningsval och MERA vila!

Citat "...Antar att du (Joakim Dettner) har semester nu. Jag kör på för fullt och jag vill berätta att det går så jäkla bra! Äntligen tror jag dig på riktigt - en bra dag vinner jag, en ok dag tar jag medalj. Jag har tränat mindre volym men när jag kör mina hårda pass kör jag riktigt hårt och det går fort och känns bra och jag är så stark nu att jag paddlar optimalt tekniskt, orkar sitta upp hela loppet och slå i paddeln med kraft. Har sett till att vara fräsch även på gympassen och laddat på ordentligt även till dom så där har det hänt grejer. Dessutom har jag utan ansträngning gått ner 3kg i vikt sen i våras utan att tappa någon styrka alls så nu är jag fit for fight och jag längtar till London! Bara så du vet"

Citatet ovan betyder ju att min adept inte bara förstått att jag försökte optimera träningen och inte bara ta bort volym och pass för sakens skull (paradigm/individer i en paradigminstabilitetsfas reagerar med förnekelse, agitation och slutligen kapitulation/anpassning, i nämnd ordning), personen i fråga KÄNDE, VISSTE och VAR ÖVERTYGAD om den  nya kapaciteten redan 4 veckor innan OS! Vi kan kalla det för ett lokalt paradigmskifte ;-), från verkligheten!

Kanske får vi en mer nyanserad debatt om uthållighetsträningens alla ingående parametrar i framtiden. Jag hoppas Laaksonen´s idéer tas emot med mer ödmjukhet och lust att lära och utvecklas än Ulf Karlsson´s (sannolikt liknande idéer) i skidlandslaget! Hur det än går,... förändringens vindar blåser bara hårdare, tills alla "stolparna" har ruckat på sig lite... Volym is King är passé, volym is king är ett alldeles för tunt och amatörmässigt paradigm! Det behöver stoppas in i ett helt bibliotek av kompletterande kunskap och erfarenhet! Tack för idag!

Skärpning! -Kvalificera era adepter för tuffare träning!

På STAC Idrottsmedicin & Naprapatmottagning har vi ganska bra koll på hur det ser ut på skadefronten i idrottssamhället eftersom vår kundkrets innefattar allt från yttersta världselit inom ett 30-tal idrotter lokala lagidrotter, elitmotionärer, sällanmotionärer samt yrkesmän och yrkeskvinnor från hela Norden. Man kommer till oss inte bara för att vi löser svåra idrottsmedicinska problemställningar utan för att vi hjälper individer att bygga belastningstålig fysik från grunden och hela vägen upp till världens bästa resultat, VM-guld och OS-medaljer.

Svensk idrott och dess stora skadebekymmer har många orsaksfaktorer.

• En stor faktor är "usel härdning via vanlig lek, bus, spontanidrott och utomhusaktivitet under barn- och ungdomsår", vilket ger allt sämre rustade vävnader för att tåla stora kraftuttag under korta tider eller med hög upprepning.
• En annan är våra allt vansinnigare kostvanor med mängder av halvfabrikat, kolhydrater vi inte tål, läsk, godis och billig snabbmat med låg näringsdensitet. Detta resulterar ofelbart i allt sämre kvalité på vävnad, dvs. sjunkande vävnadstålighet och förväntad hållfasthet.
• En annan är dålig idrotts- och träningsutbildning i HUR man bygger upp en kropp att tåla SIN idrott, dvs. vilken flexibilitet, stabilitet, balans, koordination och styrka som krävs för att ta sig igenom karriären med en bra belastnings- och träningstålighet.
• Det finns många flera, men jag nöjer mig där och redogör nedan om en tråkig tendens som är gemensam och allmän, nämligen tron att man kan träna vad som helst utan att kvalificera atleterna för den aktuella träningsnivån... Jag vill påpeka att ingen gör fel med vilja och att det nästan alltid beror på bristande kunskap, utbildningsnivå, stress, brist på röd tråd och gamla kopierade träningsprogram.

Framtiden ser mörk ut för svensk idrott OM vi inte skärper till oss som tränarkår och inser att vi måste skaffa oss bättre grundutbildning i hur man bygger idrottskroppar från grunden. Ett vanligt exempel på inkompetent implementering av träning är hög volym av exempelvis hoppträningspass, högtaxerande kraftutveckling med krav på maximala accelerationer och hastigheter med eller utan tilläggsbelastningar  för individer som varken kan bromsa eller accelerera vare sig sin egen kroppsvikt eller tilläggsbelastningar med bibehållen ergonomisk kroppshållning eller korrekt supportad ryggrad.

• Powerträning kan INTE introduceras av vem som helst, för vem som helst!!!

Idag skadar vi nästan flera individer än vi bygger upp, inte bara i powerkonverteringsfasen utan redan i den grundläggande styrketräningsfasen! Är det så jä..a bra, egentligen? Givetvis inte, styrketräning för ovana eller unga adepter skall starta med en väl tilltagen adaptationsfas med låg intensitet (låga vikter/belastningar) och krav på samtidig balans, koordination och progression i form av ökande komplexitet.

• Det tar minst två år att steg för steg bygga upp en individ med korrekt periodiserad styrketräning, för att på ett bra och effektivt sätt kunna tillgodogöra sig och tåla framtida powerträning, punkt!

Många pratar om power, snabbstyrka, explosivstyrka och plyometriska övningar, få vet vad som krävs i  form av flexibilitet, neuromuskulär rekryteringsförmåga, inre och yttre bålstabilitetskapacitet samt relativ styrkenivå i relevanta rörelsebanor för att kunna hantera, supporta och säkra denna höga belastningsprofil i alla kroppsdelar!

  

Många pratar power, få pratar om HUR MYCKET träningens volym måste minska beroende på vilken del eller spektra av det gigantiska träningsområdet power man avser.

Många pratar power, få pratar om VILKEN power man måste träna i förhållande till relevanta kontakttider, draglängder, accelerationsvärden, hastigheter som verkligen gäller för "stora resultat" och världselit.

Många pratar om power, få vet HUR man periodiserar och designar powerträningsfaser! 

Anledningen till att man måste veta "mycket bredare och djupare" när man kommer till powerträningsfasen är lika viktig som enkel. 

• Det finns inge utrymme för MISSTAG när det gäller att stressa vävnader med de största belastningarna och de snabbaste kraftutvecklingstiderna. Man MÅSTE VETA hur man periodiserar (kort- och långtidsplanerar) powerträning för att inte övertaxera vävnad! 
• Kraftfullt övertaxerad vävnad (oavsett om det uppkommer som en ackumulerad eller momentan effekt) leder till ganska allvarliga överträningssyndrom som inte sällan inbegriper vävnadsbrott av olika slag såsom stressfrakturer, avslitna muskelfästen (avulsionsfrakturer), muskelrupturer, kotkompressioner, reducerad diskhöjd, diskprotrusioner (diskbuktningar) och diskbråck (diskkollaps).

 

Vi måste lära oss mera om hur man kvalificerar (kollar om man är mogen för en viss träningsnivå) och bygger upp individer att tåla tuffare träningsnivåer såsom maxstyrketräning och powerträning. På bilden ser ni Sofi Flink (STAC Elitfondadept, JVM Guld Spjut 2012) bli kontrollerad/coachad i en av många bål- helkroppssäkringsövningar "Knästående framåtbollrull på swissboll" av Tina Runesson (STAC Elitfondadept, 5.90 m längdhoppare).

När man är kvalificerad för en viss träningsnivå, startar man ändå med en kortare adaptationsfas för att förbereda allt från ben-, muskel- och senvävnad till nerv- och hormonsystemsystem, vad som komma skall! Att träna och testas med powerövningar är en mycket viktig del av träningen för alla poweridrottare. PÅ bilden ser ni Enbens "Drop Jump" utfört av Sofi Flink.

Vilken är din gren? -Träna därefter!

Tränar du på ett visst sätt med vissa program och ett visst periodiseringsupplägg för att du vet att det producerar det bästa resultatet eller tränar du "som man brukar träna i din idrott" eller ännu värre "så som vi bestämt att alla idrotter skall träna i Sverige"?

Om du inte vet exakt, fråga dig följande: Vad kräver ditt uppdrag, din idrott och dina ambitioner i kroppskonfiguration, flexibilitet, stabilitet, balans, koordination, teknik, timing, relativ styrka, tempo, kontakttider, effektutveckling, hastighet, uthållighet, återhämtning, vila, kost, makrofördelning av energi och näring ifrån protein, fett, kolhydrater osv.? Om du eller din tränare INTE vet det, är risken stor att du/ni gissar, istället för veta!

Precis, vi behöver alla veta vad det är vi sysslar med. Om vi vet, kan vi nämligen förvänta oss. Om vi kan förvänta oss, kan vi utvärdera utfallet. När vi utvärderar utfallet, ökar vi vår praktiska och teoretiska kompetens, oavsett utfall.

Så,... lär dig mera om hur man mäter och tränar det som är relevant att utveckla för dig personligen och det som krävs i din unika idrott! Screena, analysera och börja med att täppa till dina eller din klients uppenbara fysiska luckor, från stora till små. Optimera dina eller din klients styrkor och biomotoriska talanger, allt periodiserat för maximal effektutveckling och minimal skadefrekvens.

Om man inget vet, hur skall man kunna skapa program för individuell uppbyggnadsträning och sedemera grenspecifik träning? Om du inte vet, gissar du! På STAC vet vi vad vi pratar om. Vi har resultat som backar upp vårt teoretiska och praktiska budskap i en mångfald av vitt skilda idrotter och prestationer. Det skall du också skaffa dig OM du vill veta och inte gissa.

Det finns BÅDE likheter OCH olikheter mellan OLIKA träningsupplägg!
Men allt är inte olika och alla idrotter tränar inte olika alltid! En viss grundträning för fotbollsspelare, ishockeyspelare, handbollsspelare, brottare, längdskidåkare eller orienterare "kan" se mycket liknande ut, ibland handlar det tom om samma övningar med nästan samma träningsvariabelmodifiering (dvs. samma set, rep, tempo, intensitet och vila). 

Men, ju längre in i periodiseringen (längre in i uppbyggnadsperioden, närmare högsäsongen etc.) man kommer desto mer skiljer sig uppläggen åt! Slutligen kan uppläggen vara totalt olika och kontraproducerande om man skulle byta program mellan två olika idrottare inom olika idrottsinriktningar! De är så att säga, grenspecifikt anpassade. Detta är inget vi kommit på, det är något vi lärt oss att designa, något som naturen till "syven och sist" bestämmer över.

Att förstå det intrikata samspelet som försiggår bakom begreppen specificitet och adaptation, är nödvändigt om man vill guida någon till toppen inom sin gren eller idrott.

Jimmy Lidberg, med tre VM-medaljer och ett OS-brons 2012, har guidats på STAC av undertecknad mellan 2007-2012, med dessa principer i första rummet. Från 27:e rankad i världen till topprankad 4 år i rad (1-3:a) och med världens högsta lägstanivå (minst brons i VM, varje år), inte illa jobbat Jimmy!

Varför kan man inte bara kopiera någon annan grens grymma träning då? Därför, att den är anpassad att skapa en viss fysisk kapacitet inom en rad olika biomotoriska och biologiska system, för en viss fysisk insats under vissa fysiska parametrar såsom tid, tempo, intervall, kraftutveckling, vila. 

Ett exempel: Både brottare och ishockeyspelare kör exempelvis utfallssteg med maxstyrke- och powerinriktning under en del av sin uppbyggnads- och högsäsongsperiod, eftersom det är en relevant och viktig rörelse i båda idrotterna. Allt lugnt "so far". Men, när detta skall konverteras till poweruthållighet i respektive idrott, slutar likheterna både i enskilda program, programupplägg och det långsiktiga träningsupplägget. Brottning är inte hockey och hockey är inte brottning, PUNKT. 

Brottning avgörs i två-tre perioder om 2 minuter. Det handlar huvudsakligen om konstant anaerobisk helkroppsanspänning och plötsliga explosioner av statisk och dynamisk maximal kraftutveckling (1-3 sekunder), sektionerat av korta relaxationspauser (2-4 sekunder, puttar iväg varandra/pustar ut/joggar iväg) och avblåsningar (3-10 sekunder) samt protester (5-60 sekunder).

Ishockey avgörs under följande förutsättningar 3 x 28 minuter +-2 minuter är den faktiska matchtiden. per period handlar det om 6-12 rep/byten av 40-70 sek +-10 sek högintensiva intervaller (dvs. >85 % av maximal agility, acceleration, deceleration, speed m.m.), blandat med avblåsningar ("vila", 10-50% intensitet) på 5-20 sekunder, sektionerat av 60-180 sekunders vila i båset (dvs. de andra 2-3 femmorna spelar sina byten).

De båda idrotterna i ovanstående exempel har "helt olika belastningsprofil och ergogenes", dvs. helt olika kropps-, styrke- och uthållighetskrav över tid, helt skilda uppdrag i sin huvudsakliga idrottsuppgift samt helt väsensskilda tempo och intervallprofiler. Belastningsprofil = ung. balans-, styrke-, stabilitets-, förflyttningskrav. Ergogenes = ung. från vilken energiskapande process kommer/hämtas energin.

Slutsats: Om din gren är brottning träna för att skapa en brottarkropp med brottarfys. Om din gren är ishockey, träna för att skapa en ishockeykropp med ishockeyfys. De moment som finns i ishockey som har uppenbar brottningsfysinriktning, tränas dock med fördel med hjälp av brottningsträningsmoment! Dock som en mindre del av det totala fysupplägget, eftersom hockey inte är brottning.

Precis av denna anledning har vi anlitat Jimmy Lidberg (OS medaljör i brottning) till hjälp med bl.a. storgruppsanpassade styrkeövningar i tre plan samt Hans Jonsson (NHL och Landslagsspelare i ishockey) för att ankra helhetstanken för sommarens STAC Hockey Camp 2013 på STAC.

Korsbefruktning mellan idrotter är mycket viktigt, vi kan mycket men långt ifrån allt. Utveckling är att vara lyhörd, våga byta kurs men framför allt att våga och kunna "hålla" kursen!

Krångligt, inte alls! PÅ STAC Grundtränare och STAC Elittränare benar vi ut både det invecklade samspelet och den enkla implementeringen på ett pedagogiskt sätt.

Okunniga powerträningsupplägg skördar offer!

Det är augusti månad och de flesta lagidrotter med högsäsong höst-vinter-vår, hoppar i vanlig ordning från alldeles för höga plintar, över för höga häckar och kör vansinniga kombinationer av träningsupplägg, t.ex. uthållighetsträning och styrka först och power som avslutning eller lika många set (volym) av benpowerövningar som man tidigare körde benstyrkeövningar. Inte bra.

Det krävs en mycket bra utvecklad inre, yttre och integrerad bål OCH ben-bål-armstabilitet för att kunna tillgodogöra sig och genomföra powerträning utan onödigt stora skaderisker. Det betyder att man tyvärr måste göra uppbyggnadsjobbet klart INNAN man kan daska på med flashiga powerövningar. Dvs. hela kedjan från flexibilitet, mobilitet och stabilitet till styrka i tre plan för alla leder som en enhet i vissa givna rörelsemönster!

 Knästående framåtbollrull integrerar arm-bål med ben-bålstabilitet 

via den viktiga stabiliseringen av mittsektionen i sagitalplanet! Svårare och mycket 

viktigare än man tror!

Powerträning är mycket krävande och kräver bra förberedda kroppar som sakta men säkert exponerats för power, dvs. allt högre effektutveckling på allt kortare tid eller med högre hastigheter. Allt annat än korrekt förberedda kroppar kommer förr eller senare att resultera i överansträngningar, inflammatoriska reaktioner, muskelruptuer, senrupturer, stressfrakturer och mycket mera. Som naprapat har jag mycket att göra med dessa skademönster i augusti månad, parallellt med alla söndriga Cross Fit-utövare förstås.

Personer/spelare som knappt kan stabilisera sina egna leder över varandra i något som vi kallar "en obruten kraftkedja", skall INTE hoppa från höga plintar, över höga häckar eller med extra vikt på axlarna, dom skall BACKA BANDET och fixa en fysik som kan dra nytta av powerträning, "inte gå sönder av powerträning". Att inte klara att bibehålla en obruten kraftkedja innebär att kroppen vid landningsfasen hamnar i en excentrisk bromsrörelse där man inte klarar att deaccelerera de olika kroppsdelarna utan att "läcka" och därmed hamna i mycket olämpliga ledpositioner! Man blir således tvungen att transferera kraft i ligament, senor och muskler i ofördelaktiga vinklar eller katastrofala alternativa rörelsemönster.

 "Drop jump", BARA för dem som byggt en hållbar och belastningstålig kedja av stabilitet i tre plan samt sakta förberett kroppen för allt större och snabbare kraftutveckling!

Styrka och power kräver INTE bara olika nivå att tåla dynamisk belastning! Styrka och power kräver HELT OLIKA PERIODISERING, dvs. helt olika volym (mängd, set, rep) av träning för att

• maximera effekt och superkompensation 
• och minimera överträning och kronisk katabolism, dvs. skaderisk! 

Om vi som kollektiv fortsätter trenden att träna powerperioderna med oförberedda kroppar, med övningar som skjuter över målet, med tvivelaktig ordningsföljd och dessutom göra det med lika stor volym som man tidigare körde styrka, blir det tyvärr fullt i fler idrottsmedicinska väntrum!

Förebyggande åtgärder och förebyggande träning är mer än man tror!

Det ineffektiva "medicinska paradigmet" inom svensk idrott börjar blottläggas allt oftare ;-)!  Dokument inifrån-programmet "Medaljens pris" var bara ytterligare en tydlig exponering av att vi måste stanna upp och tänka till! Allt fler röster börjar höjas om att det måste in MER förebyggande kompetens i våra idrottssatsningar! -Så vad är då förebyggande och vad sysslar vi med egentligen inom svensk friidrott och inom svensk idrott?!

De senaste 30 åren av viktförskjutning mot skadehantering och ortopedi, dvs. den kompetens som behövs när överbelastningssyndrom redan är i full blom eller skador redan skett, har inneburit en sällsynt dålig representation av duktiga manuella terapeuter med bred och djup kunskap och erfarenhet av s.k. förebyggande åtgärder och korrekt uppbyggnadsträning för det man skall utsätta sig för, tåla eller överleva.

Vad är då förebyggande åtgärder? Enkelt uttryckt är det en kombination av korrekt designad, implementerad och periodiserad träning i kombination med löpande screening, undersökning och behandling av både förväntade och mindre önskvärda kroppsliga dysfunktioner och smärtmönster. Om man inte adresserar och normaliserar dessa tillstånd eller processer kan det tvinga atleter till alternativa rörelsemönster, icke optimala ledpositioner, överbelastningssyndrom i en viss kroppsdel eller muskelgrupp och mycket, mycket annat som menligt påverkar träning och idrottsprestation. Med tanke på att det handlar om en ansenlig volym av träning för elitidrottare kan det gå ganska snabbt att utveckla stora besvär av initialt ganska små dysfunktioner/feltillstånd.

Det behövs således en helt ny syn på HELHETEN bakom och KRING en idrottsprestationsutveckling, dvs. elitidrottssatsningar över tid!

• Vi behöver fler personer som kan identifiera och korrigera dålig statisk och dynamisk kroppshållning, muskelbalans, inre och yttre bålstabilitet, segmentella dysfunktioner i kotpelaren, dysfunktionella rörelsemönster, reflex-, kompensations- och smärtmönster samt vansinniga övningsupplägg och bristande periodiseringsupplägg!!! 
• Vi behöver fler tränare som kan identifiera det intrikata sambandet mellan övningsval, övningskombinationer, set, rep, tempo, intensitet och vila samt exponering per vecka, månad och år (periodisering av träning)!
• Vi behöver förstå att kunskap kostar pengar och lägga en stadig slant på att vidareutbilda våra tränare och betala våra terapeuter, då får man bättre screening, bättre analyser, bättre behandlingar, bättre program och bättre periodiseringsupplägg...

Det behövs en helt ny INTEGRERAD syn på hur vi skall bygga upp team kring våra idrotttare och idrottssatsningar!

• Kombinationen återkommande screening, analys, manuell medicin/manuell terapi och korrektiv och funktionell uppbyggnadsträning som en del av den inledande och återkommande uppbyggnadsträningen, har visat sig vara mycket effektivt i de fall där det redan implementerats exempelvis på våra STAC Elitfondare! 

I framtiden kommer olika manuella kompetensgrupper att hjälpas åt att skapa elitidrottskroppar med belastningstålig fysik för långa karriärer med minimal skadefrekvens och samtidigt hålla "ett öga på dumdristiga träningsupplägg", dvs. samarbeta intimt med grenspecifika tränare!

På STAC Professional-utbildningen och STAC Elitränarutbildningen går naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster samma vidareutbildningar för framtidens effektiva paradigm I SAMARBETE med de delar av det gamla medicinska paradigmet som var funktionella ;-)!