Från Ris till Pris, bra grejor går inte att stoppa!

Längesedan jag skrev en blogg nu. Det får bli en recap på vad som hänt sedan i somras. Det går undan för AB STAC, STAC Metoden, STAC Processen, STAC Expansionen, STAC PAD och alla STAC-klienter från olycksrehab och snickarfys till JVM-guld och OS-brons!

För 15 år sedan skrattade man åt våra ambitioner att koppla ihop holistisk hälsa, metabolisk typning, modern idrottsmedicin, manuell medicin, korrektiv- och funktionell träning, quantumfysik och epigenetik. Det var ju helt fel, det fanns ju ingen koppling mellan hur man tänker, vad man säger, hur man äter, hur man mår, hur man tränar eller hur man presterar.

Idag 15 år senare grattar man framgångarna och undrar hur vi satt ihop allt till en helhet. Extra kul att få "kred" i egna hemmahamnen eftersom det är oerhört svårt att bli profet i sin egen hemstad. Att jobba i motvind är vardag för oss i frontlinjen. Det är till och med så här: Om det INTE blåser ganska snål motvind och vi INTE har tillräckligt med belackare, vet vi att vi bara är steget före och att followers börjat kopiera och förstå vad det är vi sysslar med egentligen. Vi vill vara en hel trappavsats före, alltid.

• SKAPA Utvecklingsstipendium 2013 för vårt arbete med det digitala screening-, analys- och programdesignverktyget STAC PAD (http://www.stiftelsenskapa.se/Lansvinnare-2013/)
• Årets Uppstickare 2013 bland alla företag i Blekinge för våra framgångar att sticka ut och skapa framgång i en tuff bransch (http://www.guldeken.com/kontakt.aspx).

Kvalitetsarbete inom ett visst fält tar tid. Kvalitetsarbete där man spänner över ett extremt brett och svårdefinierbart affärsområde från hälso- och livsstilsutveckling till uppbyggnadsträning och framgångsrik elitidrottsutveckling, tar gigantiskt med tid innan det visar sig överlägset konkurrensen!

Vi har bara vandrat en bit på vägen, men det är mycket kul att få priser under resan. Vi får kalla prisregnet "Very nice pitstop 2013". Om 6-7 år vet ni vad jag och Anna menar! Tack för att ni läser denna blogg, trots att jag inte hinner uppdatera den som jag borde. 




Glöm inte att följa oss på STAC facebook och www.stac.nu

KVALITETEN bakom siffran är intressant!

Det är KVALITETEN BAKOM SIFFRAN SOM ÄR INTRESSANT! 

Citat "-Man måste ha 63 i konditionsvärde annars har man inte kondition nog för hockey" och "-man måste ju träna upp grundkonditionen med långdistansträning i alla idrotter". Har du hört det förut eller är DU kanske rentav personen som säger det själv?! 

Tänk om någon hade sagt att alla yrken, oavsett om det är en svetsare, turistbyråarbetare eller tolk som skall anställas, måste göra exakt samma språktest i förslagsvis engelska. 

Blixtsnabbt förstår du att "svetsaren" förvisso behöver läsa lite informations- och varningstexter på sina förbrukningsmateriel m.m., men nog klarar sig bra utan ett speciellt engelskatest. Det är nog viktigare att prestera i ett svetsprov. 
Lika snabbt identifierar du att den tilltänkta "turistbyråarbetaren" nog behöver kunna betydligt mera engelska i sitt uppdrag som guide vid allehanda frågeställningar från engelsktalande turister. Men det kanske räcker om man tar anställningsintervjun på engelska för att bilda sig en uppfattning om nivån. Det viktigaste kanske ändå är att testa, om man har koll på ortens sevärdheter, transportsystem och samhällsinstanser via ett kortare karttest och de 50 vanligaste frågorna. 
Slutligen har du säkert redan anat att "tolkens" hela vardag handlar om förmågan att korrekt och helst simultant behärska engelska och minst ett språk till. Vilket betyder att ett engelskatest nog är mycket relevant och avgörande för framgången som tolk. 

Sedan 1995 har jag jobbat med att få mina adepter, klienter och studenter att förstå att oavsett hur relevant, reliabelt och valitt ett test är, är det KVALITETEN BAKOM DIN TESTSIFFRA som är intressant! 

Har man nått konditionsvärdet 60 via blandning av sprintintervaller, agilitybanor och 5-10 km av hockeyliknande bytesintervaller är det en helt annan siffra än om den tillkommit av milen på tid och 6 minutersintervaller på testcykel. Varför då? Jo, det finns bara en liten begränsad positiv överföring från ren konditionsträning (låg-/medelintensiv medel- och långdistansträning) till högintensiv intervallidrott (HIIU, högintensiv intervalluthållighet). På läktaren kommer du inte att kunna tro att de har samma konditionsvärde! Fråga gärna tränare som jämfört och analyserat varför konditionsträningen inte genererat uthålliga hockeyspelare!

Ett annat exempel på uttalanden man blir tämligen negativt överraskad av att få höra gällande en extrem poweridrottare är citat: "-Vi är lite bekymrade, din spjutkastare har lite för dåligt konditionsvärde!". Uttalandet faller på sin egen dumhet och totala avsaknad av att förstå och fokusera på det som är viktigt för personen, idrotten, träningen och tävlingsprestationen. Hur ser kravspecifikationen ut för en spjutkastarre, tror du? Man häpnar.

Att testa idrottare med konditionstester, exempelvis VO2max-tester, oavsett om det är relevant ur ett ergogenetiskt perspektiv eller inte, är tyvärr mer eller mindre standard i Sverige och många andra nordiska länder. 
Jag blir inte speciellt förvånad om relativt outbildade lekmän/tränare tror att det är "grundkondition man skall ha", så har man ju blivit informerad i sisådär 30-40 år, man blir desto mer bekymrad när jag ser samma mönster i elitsammanhang, dessutom propagerat av människor som kallar sig elittränare. 

Förstå mig rätt nu. VO2 max-test och VO2 max-värden är mycket bra, vetenskapliga (reliabla, valida, sensibla och repeterbara) och informativa tester. De säger ofantligt mycket om din sannolika prestationskapacitet gällande konditionsutmaningar. Dom säger dock mycket lite, gränsande till inget alls, om hur bra du är på att exempelvis: 

• Repetera maximala 4-, 6- eller 8-sekundersintervaller (repeated sprint ability RSA eller repeated agility ability RAA).
• Repetera submaximala högintensiva intervaller,
• Repetera kluster av ovanstående intervaller, med varierande intensitet med och en viss viloperiodicitet, liknande idrottens ergogenes eller typiska förlopp. 

Förmågan att kvalitativt återupprepa en viss idrotts typiska rörelsemönster, tempon, intensiteter, viloperioder, insatstider och återhämtningsperioder, avgör vem som anses uthållig i ishockey, punkt. Således borde det finnas tester som liknar denna ergogenetiska faktiskhet. Att bygga, utveckla och underhålla en idrottsspecifik uthållighetsprofil, borde därför vara av största intresse, eftersom idrottsspecifik uthållighet finns med i det effektiva orsakskomplexet bakom avgörandet av hockeymatcher!

Förstå mig rätt nu. De allra flesta av dessa uttalanden är välmenta och förmedlade utifrån den kunskapsnivå man fått sig tillsänt eller själv inhämtat. Via ett par snabba motfrågor kan man dock snabbt konstatera att personen som predikar dessa s.k. sanningar, oftast har begränsad kunskap och låg erfarenhet om hur, varför och när kroppen och hennes celler väljer att göra vad. 

• HUR?
• VARFÖR?
• NÄR?

Om man inte kan redogöra för den specifika idrottens eller idrottsgrenens specifika ergogenes med tillhörande variationer, är det ju väldigt svårt att säga vad som är korrekt eller ens "ett vettigt uthållighetstest". Trots detta, vet ofta varenda tränare bergsäkert att man måste ha 63 i konditionsvärde eller att man måste bygga upp grundkondition till en nivå som nästan gränsar till en medeldistansare. Ridå!

Vi tar det från början. För att kunna skapa ett professionellt träningsprogram med syftet att exempelvis konvertera och behålla så mycket som möjligt av det man byggt upp och skapat i tidigare maxstyrke-, power- agility- och speedfaser till en viss uthållighetsprofiI för en viss idrott eller en viss idrottare, krävs att man förstår skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes eller bioenergetiska profil. Svåra intetsägande ord, så jag förklarar så enkelt jag man nedan.

Ergogenes, är detsamma som det procentuella förhållandet mellan de anaeroba och de aeroba processerna för att generera (”genesis” grek. = generera, producera) den energi (ATP) som behövs för att genomföra ett visst biomekaniskt arbete (”ergon” grek. = arbete) under vissa förutsättningar. 

Bioenergetik, är detsamma som de processer där celler (bio = levande system) konverterar livsmedel (protein, fett, kolhydrater) till en biologisk form av användbar energi (energetics = energiflöde, energilagring) genom tusentals av olika cellulära och enzymstödda steg och processer med olika krav och prestanda resulterande i ATP molekyler redo att använda för biomekaniskt arbete.


Det är KVALITETEN BAKOM DEN DUMMA SIFFRAN som avgör!

Hur duktiga vi än är som tränare och hur mycket vi än skulle vilja, bestämmer vi inte över naturen eller vad som fungerar på riktigt. Vår uppgift är att finna det som fungerar i verkligheten och det som ger de bästa resultaten med vår sammanlagda kunskap och erfarenhet som bas. Vi tränare måste vara ödmjuka inför det faktum att det enbart är,

• det vi faktiskt utför,
• de förutsättningar som råder,
• den organism vi är just nu,
• och den homeostas vi faktiskt befinner oss i,

som bestämmer det faktiska arbetet och därmed vilka energisubstrat och energigivande processer som allokeras (används) och genererar (tillverkar) den energi som krävs.

Träna RÄTT UTHÅLLIGHETSPROFIL!

Vi kan inte testa och träna enligt ett visst sätt bara för att man gjort så i alla tider, vi måste faktiskt göra lite mera research än så! Vi måste ta reda på förutsättningarna och lite ergogenetisk fakta (i den mån den finns nedtecknad) för den idrott vi skall träna, både generellt/övergripande och specifikt/situationsberoende.

Uthållighet handlar inte bara om vad jag gör på ett Cooper-test (dvs. tid på 3000 m) eller vad jag har för konditionsvärde (VO₂ max, maximal syreupptagningsförmåga mätt i enheten ml O₂ x kg^-1 x min^-1). Vi måste lämna den sandlådan, nu!

"Uthållighet" och "kondition" är INTE detsamma, det är olika begrepp som blir mer eller mindre synonyma BARA när vi pratar om konditionsidrotter. Ju mer vi närmar oss styrke-, power-, intervall- och lagidrotterna, ju mer skiljer sig begreppen åt. För en ishockeyspelare är alltså kondition vad man gör på 3000 meter eller vilken tid man har på milen medan uthållighet är hur kvalitativt jag kan återupprepa byten, repetera täta byten och hur mycket krut/power man har kvar i benen/kroppen i slutet av byten, perioder och matchen.

Uthållighetsträning är således inte per automatik detsamma som kondition, det är en helt egen biomotorisk variabel, en grenspecifik disciplin som styrs av vilken idrott och vilken insats som åsyftas. Bra uthållighet och bra testvärden för uthållighet skall skall således spegla en enskild  idrotts kravprofil, antingen via övergripande fast grenspecifika mått eller mer specifika delmått för en något smalare uthållighetsprofil inom den aktuella idrotten. Att jämföra uthållighetsvärden mellan idrotter kommer aldrig i närheten av intressant, om man jämför vikten av att jämföra uthållighetsvärden INOM idrotten!

Jag tror att vi alla kan vara överens om att en spjutkastare inte behöver utmana en bandyspelare i konditionsvärde eller att en sprinter skulle motverka sin accelerations- och speedpotential om den strävade efter ett konditionstal som närmar sig en medeldistansare! Du skrattar, men det är långtifrån självklart i alla läger! 

Hur skulle man då kunna definiera den biomotoriska variabeln "Uthållighet" då? Och hur skulle ett generellt mått eller försök till definition på ett grenspecifikt uthållighetstest skulle kunna se ut? Jag ger er en tanke att fundera på.

Preliminär definition: Grenspecifikt uthållighetstest
Att på en maximal eller submaximal intensitets-/speed-/temponivå och/eller tidsinställning för arbete/vila, kvalitetsmässigt utföra (form, position, hållning, rörelsemönster) och kvantitativt repetera (behålla form, position, hållning, rörelsemönster, utförande) sin egen idrotts mest typiska eller biomotoriskt mest avgörande enskilda förflyttning eller multipla förflyttningar.

Handen på hjärtat. Hur många hade valt Cooper test, för en hockeyspelare, spjutkastare, sprinter eller ens en fotbollsspelare, om man satt sig in i vad man egentligen borde testa?! Precis, låt tanken flöda! Lycka till med förändringsarbetet ;-)!

Fotens statik, dynamik och del i den obrutna kraftkedjan vid kraftutveckling!

Varje vecka får jag svara på frågor om fötter och fötternas förväntade statik, funktion och dynamik! Varje vecka berör vi som STAC Elittränare och STAC Idrottsmedicinare ämnet via vår screening, analys och programdesign-tjänst STAC Custom Made "din idrott" samt idrottsskadebehandling. 

Varje vecka har vi undersökt den aktuella kroppsdelen noggrant på ett antal olika idrottare, i ett antal olika idrotter. Varje vecka analyserar vi vad vi behöver hjälpa våra klienter att bygga upp och optimera för att stå ut med sin idrott och träningsdos samt optimera för att få u maximalt av foten som aktiv part i kraftutvecklingens alla faser. Foten är oftast är vår enda kontakt med underlaget och ändå så eftersatt i träningsprogram världen över. Häng med, nu sätter jag ner foten lite.

Grunderna
Foten som helhet, de olika fotlederna och de totalt 27 olika fotbenen är tillsammans med samtliga muskler, senor, ligament, ledkapslar och bindvävsstråk, är den enhet som både skall förmedla/leverera och ta emot kraft (markrekylkrafterna) under en myriad av olika förutsättningar i gränslandet mellan kroppen och underlaget under idrottsutövande. 

Det man inte vet bör man sätta sig in i INNAN man skapar sig en förutfattad mening. Det du inte vet, förstår eller kan sätta i sitt ssammanhang blir ofta mer av en belastning än en hjälp för dina klienter. Så om du "vet allt om fötter och hur man tränar" men inte vet hur foten är uppbyggd och förväntas fungera vid aktivitet, deformation, kraftutveckling, kraftförmedling och mycket mera borde du dra en repa i en anatomibok, auskultera hos någon som är bra på rehabilitering av underkroppen, läsa en eller flera böcker om anatomiska funktionella kombinationer och dessutom studera några av de fantastiska appar som finns i ämnet (ex. The skeleton system pro III är utmärkt för att få en uppfattning om hårdvaran i foten). 
Sedan är det bara att jobba sig vidare in i djungeln av kunnig programmering av mjukvaran, Dvs. alla de anatomiska kombinationerna av bindväv (senor, ligament, senstråk) och muskler som slutligen under centrala nervsystemets ledning står för den statiska och dynamiska funktionen under rörelse och kraftutveckling. Nedan några av de steg du måste behärska INNAN du vet vad du skall designa i övningsväg för din klient. Det skall ju vara en intelligent utvald övning som triggar klienten att plocka fram saknad programvara eller uppgradera dåligt fungerande programvara, inte senaste trendens övningar utan föregående analys.

Analysen
Det som avgör VAD man skall träna upp och därmed VILKEN övning man skall välja, både generellt och specifikt, handlar om det faktiska NULÄGET! I detta fall primärt fotens, men sekundärt också hela benets, bäckenets och bålens nuläge, dvs. 

• "hållning", 
• dess funktionella status, 
• sportens kontakttider, 
• belastningsnivåer, 
• den faktiska anatomiska funktionella deformation som sker vid önskad kraftutveckling och 
• dess dynamik på den aktuella foten m.m., i en mängd olika positioner, vinklar, underlag och skor. 

Den statiska och dynamiska funktionen
Det som är viktigt, är att i tur och ordning att skapa fötter som har fungerande 

• statik (ett vettigt längsgående och tvärgående fotvalv), 
• dynamik ( fungerar styrke- och effektmässigt vid användning) och
• fungerar som en bidragande enhet 
• i en obruten kraftkedja vid hela rörelsen (stödfasen, längdhoppet, höjdhoppet, sprintsteget etc.).

Tänk på! De båda fotvalven är mycket viktiga, de fungerar enkelt uttryckt som bladfjädrarna på en gammal bil, dom lagrar 

• passiv rörelseenergi vid deformationsfasen/pronationsfasen/excentriska fasen genom att bromsa rörelsen lagom mycket och lagom snabbt 
• och releasar/använder sedan denna lagrade rörelseenergi i kombination med att rörelsen vänder i något vi kallar 
• den E-Koncentriska vändzonen (dvs. rörelsen går från ett excentriskt till ett koncentriskt arbete).

 
Integrera. Samarbetet med vadmusklerna och hela vägen upp till bålen
Vadmusklerna som ingår i samlingsnamnet m.m. triceps surae är två (m.soleus och m.gastrocnemius). Den förstnämnda, en enledsmuskel, oftast med en överrepresentation av långsamma typ 1-fibrer och den senare, en tvåledsmuskel, med tvärtom en större andel typ 2A-och typ 2X-fibrer. 

Bara m.gastrocnemius arbetar över två huvudleder (knäled och fotled) och båda musklerna förenas i samma hälsena, vilken lätt roterad (ca 90 grader +-30 grader) infäster i calcaneusbenet (hälbenet).

Frågan Om man skall träna vadmuskulaturen med rak fot eller "snedställd" fot och isåfall hur många grader, uppkommer inte sällan. Den kan bara besvaras om man vet hur foten ser ut, fungerar och vad den skall anpassas till för verklighet. Foten har väldigt liten möjlighet att rotera kring underbenets längsaxel, det handlar bara om några grader. Det vi pratar om som in- och utåtroterad fot är egentligen mera in- och utåtroterat ben/underben.

Nu vidgar vi diskussionen om foten lite! 
Det är så mycket mera komplext än att bara prata fötter när man skall träna upp en individ och/eller fixa till ett "gravity pattern" (kollapstendens i underkroppen med bl.a. uttalad kollaps av foten och fotlederna i inversion och pronation). 

Tänk er bara alla olika, mer eller mindre konstiga/nödvändiga fotställningar, kontaktider, kraftparametrar och kraftöverföringsvinklar som förekommer i olika grenar och sporter. Om inte, titta på olika grenar i "ultra slow motion", så blir det väldigt uppenbart att foten och fotlederna skall klara av och utföra en hel del i lägen och positioner som ser ganska extrema ut. Fötter är, bl.a. därför, 

• oerhört potenta kraftgeneratorer men också ganska komplexa att analysera beroende på stor individuell skillnad i konfiguration (funktion/utseende)!

Hur skall man göra då?
Generellt anser jag att isolerad uppgradering av fotens statik och dynamik bör ske på alla med undermålig dito, givetvis i samklang med alla fot- och underbensmuskler som bidrager med både statisk och dyanmisk stabilitet och dynamik. Vi måste förstå mera om VAD de stora plantarflexorerna, de långa och korta tåflexorerna, de inverterande och everterande musklerna verkligen är till för och kan bidraga med. Detta är ett måste när man tänker mera grenspecifikt och slutligen skall skapa programdesign för en enskild individ. 

• Hur återskapar jag och/eller förbättrar det medial längsgående och det främre tvärgående fotvalvet?
• Vilka specifika övningar med hög överföring till idrottsrörelsen med relevanta belastningsnivåer, tempon, ledvinklar osv., skall jag sedan välja i vilken fas och varför? 
• Vilken kombination av vinklar, dvs. både inåt-, neutralt och utåtvinklad fot/ben skall jag använda, osv.?

Hur gör vi generellt på STAC?
Vi börjar alltid, där klienten befinner sig. OAVSETT vilken övning vi tycker är den beästa eller gillar att jobba med. Det betyder i klartext, ATT om fotvalven inte klarar av den miljö som individen vistas i eller skall klara av, börjar vi där. I första träningsfasen (makro 1) 2-6 veckor får 1 av 5 screenade elitidrottare bl.a. specifika fot-, fotvalvsprogram och 4 av 5 elitidrottare får bl.a. specifika övningar för att korrigera en s.k. "bruten kraftkedja" från fot/fotvalv till bål.  

• Vanligaste övningarna individuellt för foten och underbenet, är mängder av olika varianter av "Janda Short Foot" i kombination med enbensböj, utfallssteg, balansplatta, glidövningar eller skridskoåkarutfallssteg. 
• Vanligaste övningen för att träna på positioneringarna av leder "ovanpå varandra" eller i en obruten kraftkedja, är SB Ryggliggande enbensstå, en övning som ställer höga krav på balans, kordination och synkronisering och mindre krav på styrka, vilket kommer i steg två.

Janda short foot är en semistatisk och/eller dynamisk utmaning med det längsgående fotvalvet och det tvärgående fotvalvet i aningen förkortad position. Övningarna är generellt riktade på att ställa högre krav på de ben-, muskler och senkomplex som vidmakthåller, levererar och tar upp krafter i foten samt skapar en bra upprätad och funktionell kontakt i marken för att vi som organism skall kunna bygga ett stabilt ramverk på vägen upp genom kroppen, UTAN större kompensationsmönster.
När det gäller andra till tredje träningsfasen (makro 2 och 3) samt underhållsträningen (året runt), tränar vi våra adepter med mängder av olika individanpassade övningar, bl.a. 

• med framfot på en upphöjning (2-5 cm förhöjning), 
• ibland statiskt, dvs. utan vinkelförändring i fotleden, 
• ibland från golvet, dvs. med reducerat rörelseutslag,
• ibland i samband med en kort förflyttning...  

Det finns inga rätt eller fel, bara "mer eller mindre bra" implementerade och utförda övningar och resultat.


Vadpressar, är inte bara vadpressar!
Vid exempelvis en vadpress, ger en lätt utåtvinklad häl på höger fot mer anspänning i den inre (mediala) delen av f.a. m.soleus olika partitioner och vice versa för en inåtvinklad dito. 

Idrotten, personens status och den verkliga effektställningen eller de många effektställningarna i den aktuella idrotten, avgör alltid vart man lägger det mesta krutet gällande träningsvinklar på fötterna vid vadpressar i olika träningsfaser. Det är dock aldrig helt fel att träna vadpressar med "rak fot" både med rakt och böjt knä eftersom det ingår i Homo sapiens bipedalism och olika humana rörelsemönster. Det kan också vara lika korrekt att träna med lätt vinklad/roterad fot/ben om man bättre kompletterar/bygger upp kapacitet att hantera krafter i två riktningar för en eller flera specifika rörelser, på så sätt. Det är alltid kunskapen och förklaringen bakom övningen som avgör om övningen var bra eller inte. INTE VAD VI TYCKER!
 
Vad avgör vad gällande fot-, underbens- och ben-bålträning?!
Allt ÄR beroende på VAD jag vill skapa och vad jag vill bygga upp för att bygga vidare till nästa nivå av prestanda. Det vi INTE vet kan nämligen skada våra klienter.

En sak är iaf säker, om vi INTE ser till att det finns justa stötdämpare/fotvalv och tillräckligt starka och kraftfulla vadmuskuler, i relevanta kraftutvecklingsvinklar, kan vi varken utveckla den power (deceleration eller acceleration) eller stabilitet under belastning, som vi strävar efter över fotleden. Då har vi missat att bygga upp och korrigera en svag länk och prenumererar vidare på en s.k. "bruten kraftkedja"!
 
Hur detta påverkar skadeprevalens och skadeincidens vågar jag inte gå in på då blir det lika mycket text till. 

Mer om foten som fjädrings- och energilagringsinstans!
Bladfjädrarna regerade som stötdämpare innan ringfjädringarna tog över senare delen av 1900-talet. För att förenkla radikalt, kan ni tänka er fotens valv som en bladfjäder. Det är enkelt uttryckt, ett längre plattjärn med lager på lager av allt kortare plattjärn ovanpå varandra. 

I ändarna på varje nytt plattjärn slås ett järnbeslag runtom. De är lätta att beskåda på hästdroskor, äldre vagnar m.m., där en viss förspänning (böjning) gör bladfjädern liksom foten mycket bättre på att ta upp deformerande krafter. 
 
En bladfjäder kan nämligen liknas vid fotens "förspända valv av mellanfotsben och tåben (metatarsalben) och därpå och framförallt undertill lager på lager av muskler, senskidor, bindvävsstråk som har till uppgift att bevara valvet men också tillåta deformering med kontroll vid markkontakt.   

Att börja inifrån och ut och nerifrån och upp, är vardag på STAC!
På STAC Idrottsmedicin & Naprapatmottagning jobbar vi väldigt mycket med att återställa och bygga upp kroppens egna stötdämpare och fjädersystem. Vi gör detta för alla typer av yrken, idrotter, förflyttning, kraftutveckling, hopp och landningar. Ni som besökt STAC vet vad jag pratar om, när jag säger att vi alltid skall bygga inifrån och ut samt nerifrån och upp. Det är inget vi kommit på på STAC, det fungerar så i naturen.

Exempel från Sprint!
Att inneha en flexibel fast lagom stel och energiinlagringsmässigt sett optimal fot i friidrott är extremt viktigt.  Om man exempelvis studerar teknik, kontakttider och läckage i fotleden (dvs. hälen faller ner mot marken onödigt mycket vid första 4-6 stegen) vid sprintstarter, vill man inte se hälar som "läcker och nuddar marken" vid accelerationsfasen. 

Idealet är givetvis att hälen knappt faller alls, dvs. att man är så pass stark i sin fot, fotled och slutligen vadmuskulatur att man kan generera mer spänning i muskeln än vad hälsenan klarar av att göra. Titta gärna på de olika vinklarna som världssprinters behåller eller inte lyckas behålla i accelerationsfasen. Det är ingen tillfällighet att de nya moderna sprintblocken är extremt mycket högre och kan ställas mycket brantare...! En del behöver supporten för att inte läcka!

• Då förlängs den relativt oelastiska "hälsenan" (istället för vadmusklerna) en aning och fungerar som en extremt bra och longitudinell fjäder, vilket ger "ytterligare inlagring av passiv rörelseenergi".
• Detta ger slutligen en "ännu bättre acceleration av kroppsmassan", en tredje fjäder uppe på fotvalven alltså.

Om man skall trycka iväg sin egen kroppsmassa med maximal acceleration, är det ju inte optimalt om hälen under initieringen av varje steg är på väg en bra bit åt fel håll! Eller hur!


Lär dig screena, analysera och träna upp fötter!
Foten är en extremt viktig del av den kinetiska kraftkedjan vid använder i nästan all acceleration, förflyttning och deceleration m.m. Att träna foten i kombination med bl.a. vadmusklerna att utveckla mera maximalstyrka oavsett tempo och sedan integrera/konvertera till power med mängder av olika intensiteter, kontakttider och vinklar kan bidraga till en väsentligt ökad total kraftutveckling i aktuella kraftkedjor för både hopp, kast, stöt och sprintgrenar. Lär dig screena, analysera och träna upp starka kinetiska kraftkedjor, det vinner dina adepter på.

En utbildning på STAC ger dig inte bara helheten, det ger grunderna om allt från fotens statik och dynamik till hur man integrerar detta med resten av kroppen och tränar för att vinna tävlingen, matchen eller serien i dina adepters idrott.