Inte mest, fast tillräckligt mycket och mycket smartare!

Nu är årstiden då uppgraderad kunskap, gedigen erfarenhet, stora ambitioner och kvalificerad rådgivning, kan göra stor skillnad, speciellt för våra vinteridrotter! Det kallas lågsäsongsträning, grundträningsperiod, barmarksperiod, uppbyggnadsperiod, och mycket mera. Det gemensamma är att oavsett bra, ok eller mindre bra, så står den i full blom! Det våras för lågsäsongsträning för exempelvis våra vintersäsongsidrotter!

April/maj t.o.m. augusti/september, är den delen på året man har extra stor chans och realistisk möjlighet att påtagligt och substantiellt förändra, förbättra och optimera uppe på den erfarenhet man dragit på sig från tidigare års lågsäsongsträningar, den gångna säsongens faktiska utfall på mängder av olika sorterande variabler och branschens ackumulerade kunskaps- och effektivitetsframsteg.
Jag hoppar över alla detaljer eller betraktelser om hur man vanligtvis gör eller inte ute i föreningssverige samt om det man gör är effektivt eller inte.
Men med tanke på det jag absolut vet och konfronteras med dagligen, både generellt och specifikt, som idrottsmedicinare, elittränare, coach, extern konsult samt alla de frågeställningar jag får från klubbar, tränare och atleter om våren, så levererar jag tre (3) mycket värdefulla generella tips!
Tipsen kan fungera som riktningspilar, utmaningar och diskussionsunderlag för ditt/ert planeringsarbete.

1. Tänk, våga träna lite mindre volym, fast mycket smartare. Det betyder att ”våga utmana dig själv” att designa färre pass, färre set och färre övningar, där slutprodukten trots detta är bättre tränad, bättre belastningstålighet och bättre effekt på avgörande kvaliteter.
2. Lägg, mer tid på den nivå dina atleter faktiskt befinner sig och coacha dem vidare. Det betyder oftast att ”våga backa bandet” mot grundläggande kvalificerande stabilitets-, mobilitets- och styrkeövningar och jobba sig envist framåt därifrån.
3. Oavsett vilken detalj eller fas ni tränar, ha alltid koll på hela bilden och resten av resan! Läs in dig på den ”verkliga kravprofilen”, inte alltid den gängse alltså, för din/er idrott och coacha dina atleter steg för steg, parallellt och sekvensiellt, beroende på vart hela eller delar av gruppen befinner sig och behöver. 

Gäller detta bara för ungdomslag och relativt otränade? Nix, detta gäller mer eller mindre från minior och junior till senior och professionell. 

Ha en bra vår och sommar, så blir höst och vinter riktigt rolig, oavsett väderlek ;-)!

Med vänlig hälsning, CoachDettner 

STAC Processen - En systembaserad vetenskapligt uppbackad process för bästa programdesign

Oavsett vilken uppfattning man har eller inom vilket paradigm man är stöpt och döpt, finns det saker man inte kan ducka för. Det är Riktiga Resultat och dess bakomliggande process. På STAC har vi riktiga resultat, inte ett fåtal, vi har allt från många riktiga häftiga internationella idrottsresultat till lika häftiga komplexa rehabiliteringsresultat. 

Vi har gjort många misstag på vägen när vi skapat vår helhetssyn, vi har funderat, förbättrat, testat igen, lyckats bättre, förstått sambanden, modifierat och optimerat. Vi  har genom åren lärt oss ett system, vi har lärt oss att följa en process som numera genererar effektiva lösningar i parti och minut, Det är inte lätt och enkelt, man måste tänka och lägga ner lite tid, men det är förvånansvärt snabbt och vansinnigt effektivt, när man förstått och behärskar flödet i STAC Processen.

Att ta reda på 

• det faktiska nuläget (vem har jag framför mig?), 
• att informera sig om den faktiska kravprofilen (hur ser kravprofilen ut?), 
• att kunna välja relevanta (valid och reliabel) screeningförfaranden och tester, 
• att kunna analysera och bedöma screeningresultat och testvärden i förhållande till grundläggande biotensegritet, neuromuskulär utvecklingsnivå 
• samt grenspecifika flexibilitets-, mobilitets-, stabilitets-, styrke-, power- och uthållighetsmål, är helt avgörande för hur bra en programdesign och periodisering av träning kan bli. Punkt.

STAC Processen är inget koncept, det är en systematiserad guidad process, backad av vetenskap, extrem praktisk implementerad erfarenhet och otvivelaktiga resultat sedan 1995. STAC Processen är inte alltid unik i sina delar, det finns mängder av duktiga utövare på olika delar av processen i världens alla hörn. Men, som ett vetenskapligt och erfarenhetsbaserat sammansatt helhetssystem för professionell programdesign och periodisering av träning oavsett idrott, kravprofil eller faktiskt nuläge, är det unikt i världen.

STAC Processen i sig, ger inga svar, den är att se som en mycket kompetent guide till professionell screening, analys och programdesign. I STAC Processen är du befriad från smala begränsande oc ibland ineffektiva koncept, det finns inga färdiga program, det finns inga tvingande övningar, inga färdiga träningskoncept, inga bästa variabler för alla. Men det finns en klockren guidning, inbyggd framgångsrik kompetens och support för

• korrekt, valid och reliabel faktainsamling, 
• erfarenhetsbaserad (subjektiv analys) och 
• vetenskaplig (objektiv) analys, 
• orsakskomplexgrundade övningsval, övningsvariabelsinställningar och programdesigner

STAC Processen är ett arbetsverktyg som lär och stöder den professionella coachen att hålla en hög och jämn prestationsnivå gällande förmågan att

• identifiera det faktiska nuläget, både bra och dåligt
• adressera de största luckorna först,
• kunna hantera många parallella och fasförskjutna program/processer

En av de senaste litteraturgenomgångarna och publicerade artiklarna på området, processer för att välja bästa övningar och skapa bäst riktade programdesigner, kan man läsa i artikeln nedan. En genomgång och konklusion som stöder och supportar samtliga de process-steg som definierar STAC Processen. Läs mera här , Paul J.; BisReadhop, Chris; Brazier, Jon; More

Strength & Conditioning Journal. 38(4):90-97, August 2016.

I STAC processen ingår inte bara en STAC-screening och analys av nuläget utifrån denna screening etc. Det ingår ofta även våra s.k. valida och reliabla fystester, dvs tester och fystestprotokoll som ger relevant data för att bedöma differensen mellan klientens nuläge och målbilden eller kravbilden för olika effektnivåer inom den aktuella idrotten. 

STAC Fystest "din idrott" är våra enskilda och grupperade testprotokoll för mängder av olika idrotter, för insamling av data som tydligt påverkar både övningsval, programdesign och periodisering av träning. 

Man kan INTE testa alla idrotter med samma övningar eller samma testprotokoll, av den enkla anledningen att man då riskerar att välja övningar och designa program utifrån riktvärden som inte är avgörande eller tom kontraindicerande för den aktuella idrotten eller önskade framtida prestationsnivån. STAC Fystest "din idrott", är en självklar och oerhört framgångsrik del i den utökade STAC Processen att skapa bästa möjliga programdesign för en viss individ, grupp, lag eller syfte, 

En viktig och bra artikel som underbygger och ger tydligt stöd för STAC Processen och STAC Fystest "din idrott", kan du läsa nedan  i Strength and Power Profiling of Athletes: Selecting Tests and How to Use the Information for Program Design

McGuigan, Michael R. PhD, CSCS*D¹; Cormack, Stuart J. PhD²; Gill, Nicholas D. PhD^1,3

På STAC menar vi allvar med att coacha individer. Det du inte vet kan du inte adressera, det du inte mätt upp kan du inte återtesta, det du inte har skapat en systematiserad erfarenhetsbaserad kunskap kring kan du inte enkelt härleda. Om du inte vet, gissar du! Det du inte vet, kan tom skada din klient! Den som jobbar med en öppen men riktad process, blir högst sannolikt kunnigare, bättre och mer framgångsrik snabbare. Du väljer, processen finns ändå.

Periodisering på riktigt, inte bara ordet!

Periodisering, är åter på väg in på "hippa listan"! Ord, träningformer och sanningar återkommer i olika rytmer och skepnader, allt har sin våglängd, så också den absolut mest komplexa, svårlärda och underskattade delen av träningsmarknaden, nämligen periodisering av träning.
En bra periodiseringsplan i nedtecknad form kan se ut som ovan (bild) och beröra allt från år, månader, veckor och dagar till själva träningspassens fördelning, intensitet, volym och adaptationsfaser till parallella processer som kosthållning, peakperioder och medicinsk uppföljning. Det är mycket som väger in i ett lyckat recept, vilket egentligen betyder en bra framtvingad adaptationsprocess.
Nästa hippa ord för att positionera sig på marknaden och allokera klienter, kommer att vara att man erbjuder periodisering av träning i alla dess former och sätt. Det både gläder mig (eftersom vi rehabiliterare, tränare och PTs, inklusive undertecknad, behöver lära så oändligt mycket mera om detta ämne) och oroar mig lite eftersom många "blir periodiseringsexperter" i samma stund som första boken om periodisering öppnats. 
Periodisering = Kvalificerat recept för riktad helhetsprocess med förväntat slutmålsområde
Periodisering av träning är nämligen mycket mera än att variera träning och mer eller mindre randomiserat använda sig av olika redskap, övningar, program och pass. Periodisering av träning är som "ett kvalificerat försök att skapa ett recept som ger en viss förutbestämd form, funktion och smak på en kaka". Mitt råd är därför att vara mycket ödmjuk i denna nya "trend", inte lova mer än man just nu kan hantera, kontrollera och hyfsat förutse samt att se misstagen (för de kommer ganska tätt i början) som lärare och utvecklas med ärlig reflektion och tilltagande entusiasm som rättesnöre. Det är mycket lätt att lova för mycket, i sin iver att leverera, och vara "något nytt och fräscht".

Periodisering på RIKTIGT 
Periodisering av träning innebär, "på riktigt", att du som tränare "indirekt tar ansvaret för" både screening, nulägesanalys, programdesign OCH periodisering av träning över en viss tid, med halvt utlovande av en viss effektutveckling på ett antal utvärderingsvariabler vid tidsperiodens slut. Vadå screening, nulägesanalys och programdesign, det var ju inte det det handlade om? Jo, det är precis det det gör. Hur skall du kunna säga att du kan periodisera en klients träning över tid, om du INTE vet VEM som står framför dig? Hur skall du kunna rikta pilarna på rätt mål eller ens rätt karta, om du inte VET vad som läcker, vad som är ok, vad som är tillräckligt bra i förhållande till kravprofil och målbild? Därför måste du tänka till innan du använder detta mycket Breda, Djupa och Integrerande ord, Periodisering!Om man skall sälja Periodisering av träning på riktigt, betyder att man minst bör ha erfarenheten, kunskapen och förmågan att sekvensiellt, parallellt och/eller icke-sekvensiellt, adressera, bygga upp och optimera den enskilda individens stora, moderata och små tillkortakommanden över en viss uppskattad s.k. behövd tidsrymd (period, perioder), samtidigt som man vidmakthåller och/eller parallellt med ständigt förändrad/modifierad procentfördelning adresserar hennes styrkor, spetskompetenser och parallella "skills", för att slutligen ha skapat en komplex funktionsnivå för alla viktiga ingående biomotoriska kvaliteter i paritet med målbilden och/eller motsvarande den unika komplexa kravprofilen för en viss prestationsnivå.

Att bli bra på riktigt, tar tid, mycket tid! 
Efter snart 20 år av försök till att designa träning över tid för vissa specifika eller generella mål för både mina patienter, klienter och kunder, tycker jag mig vara hyfsad men fortfarande i behov av mycket mera praktik, feedback, sammanställning av kunskap och reflektion. Otroligt roligt att periodisering är på tapeten igen, men kom ihåg att både gratifikation och fallhöjd bestäms av en ekvation med minst tre beroende variabler vad jag lovat, hur mycket jag kan och vad som hände. Periodisering uppfanns inte nyligen, det finns myriader av fakta och faktorer att ta hänsyn till, fallgroparna finns utplacerade som taskiga bunkrar på en skotsk linksbana. Det är många djupa sandiga besök i början, men eftersom lär man sig rätt förberedelser, ta hänsyn till alla omständigheter, välja rätt strategi för dagen, välja rätt klubba för varje slag i förhållande till vart man vill landa och senare stanna bollen, smeka iväg bollen med rätt vinklar och speed för att slutligen antingen lära sig av ett fantastiskt, halvbra eller dåligt resultat. Repetera.
Om man blir bra på periodisering betyder det att man sannolikt behärskar hela processen från screening och analys till programdesign och periodisering och framgångar för dina klienter! Låt dig inte hindras av omfattningen på detta begrepp, kör på, lär mera, kör på igen, till slut börjar du leverera. Först då förstår man hur viktigt det var att börja från början, på riktigt!

Med riktigt bra periodisering kan man lukta på framtiden, redan idag ;-)!

Mvh Joakim Dettner

Dettners Top 10 för 2016-2020

Joakim Dettners Top 10 för 2016-2020
Trender kommer trender går, endast det som fungerar består. Alla som varit med ett tag, som reflekterar en aning med hjärnan påslagen i läge ”öppen observation och perception”, ser givetvis trenderna, men plockar bara upp en boj här och där för att integrera i ett större sammanhang.

Efter över 20 år i branschen kan jag med eftertryck säga att trender kommer och trender går. Ordet mobilitet är glödhett, mobilitetsstyrka är på stor frammarsch, de olika rörelseplanen är åter på tapeten liksom den omättliga nyfikenheten att mäta det vi gör och visa upp det vi gjort på sociala medier.

Trendstrålkastaren lyser just nu på fascia, tensegritet, rörlighetsstyrka, frihetsgrader, plyometrisk träning och extrem-events. Inget direkt negativt med det, tvärtom, där lyset är tänt underlättar det att läsa på. Ju fler som läser på ju bättre. Ju mer man kan, ju lättare har man att förstå vikten av att tänka brett och djupt, sätta i sitt sammanhang, även gällande de kunskapsområden som inte är upplysta och ”heta” för tillfället.

Trender är en naturlig del av det vi kallar för sökande strävan, sinusformad utveckling och periodiserad upplysning av olika delar i det gemensamma kunskaps- och erfarenhetsfältet. Tricket för framgång och varaktighet i branschen är just, ”att veta om att det är så här”. Om man exempelvis vet att vädret bara är delvis förutsägbart, men har en förutsägbar periodisk förändring, läser man på om detta ämne, tar smartare beslut utifrån hela denna kunskap, presterar bättre över tid, ”har mer tur än konkurrensen” och hamnar ganska sällan i sjönöd.

Nedanstående lista är INTE min trendspaning, utan mina Strategiska Navigationstips oavsett vad trenderna säger närmaste 4 åren.

Joakim Dettners Top 10 för 2016-2020 

1. Kvalificera dina klienter
Den tränare som inte ser till att ta reda på vem som står framför henne, sätter just henne i centrum, gör en vettig analys om vilken träningsnivå och vilka förutsättningar som råder för individen, kommer att bli allt mindre anlitad i framtiden. Den som kan kvalificera sina klienter på ett relevant och repeterbart sätt för individen och kravprofilen, kommer att vinna stora viktiga marknadsandelar.
2. Digitala hjälpmedel
Digitala verktyg för screening, analys, individuell programdesign och smart periodisering av träning och rehabilitering kommer att vara navet kring vilket framtidens PT och lyckosamma träningskedjor kommer att snurra. Den som är bra på objektiv uppföljning av screening- och träningsvariabler och designar lösningar i samklang med det sociala livet, målbilden eller den faktiska rådande kravprofilen, kommer att bli extra eftertraktade inom hälso- och träningsbranschen.
3. Bygga från grunden, oavsett
Den terapeut, tränare, coach eller rådgivare som envist och kunnigt bygger funktion och plattform från den tränings- och funktionsnivå klienten eller kunden faktiskt befinner sig på, och inte faller i fällan att hoppa över detta viktiga och direkt utslagsgivande moment, kommer att samla största klientstocken, fixa de häftigaste förbättringarna och ta högsta arvodet.
4. Lär mer om tensegritet, biomekanik och epigenetik
Ju mer man lär om matematiken, konstruktionslösningarna, adaptationen, perceptionen och rörelsen bakom det vi kallar liv, ju bättre blir vi på funktionsbedömning, analys, programdesign och träningsimplementering. Att kunna lite mera, lite längre fram eller lite djupare än konkurrensen har alltid varit ett gigantiskt försprång. Att läsa in och utbilda sig på riktigt är redan No1, men blir ännu mer avgörande fram till 2020.
5. Less is more
För varje år som går dör mantrat ”volym is king” lite mera till förmån för ”våga träna tillräckligt mycket fast mycket smartare”. De som vågar vila och återhämta sina klienter lite mera, utifrån vetenskaplig och erfarenhetsbaserad kunskap om både den generella och individuella interaktionen mellan stress, superkompensation och långtidsadaptation, blir vinnare på elitidrottsmarknaden, som innehåller mängder med övertränade atleter.
6. Medvetna klienter kräver kunskap och verklig effekt
Nutidens kunder är mer pålästa, kräver bättre resultat, större engagemang och kommer allt oftare att påtala och anmäla oskickligt beteende, undermålig kvalificering, felriktade programdesigner. I framtiden blir det allt färre uppdrag för den personliga tränaren inte kan uppvisa någon form av godkänd utbildning, bevisad grundnivå, kvalificerad vidareutbildning och ett flertal olika lyckade klientfall eller adeptframgångar.
7. Extremt, blir mera lagom och anpassat
Tränings- och tävlingsformer karaktäriserade av extrem energiutgift över tid via mer eller mindre extrema komplexuppdrag, uthållighetsprov eller styrkeuthållighetstävlingsformer, kommer att finnas kvar och utvecklas ytterligare, men samtidigt mattas av och delvis övergå i ett allt större behov och efterfrågan om samma typer av aktiviteter fast lite kortare, lite lättare, utan krav på personligt rekord varje gång. Tränare som kan kvalificera och placera klienter i rätt startlucka, behåller sina klienter och drar till sig nya.
8. Massdöd i App-djungeln pga Data overload
Appar och digitala plattformar är här för att stanna, men bara de som hanterar värdefull data i kombination med erfarenhetsbaserad analys kommer att bestå och frodas. Efter några år av ”frossa i tränings-appar” och mängder av data, som användaren inte vet hur man skall analysera, så kommer app-djungeln att gallras och förändras i allt snabbare takt. Framtidens appar kommer inte bara att mäta för att något är mätbart, utan mäta det som vi vill ha uppmätt för att kunna utvärdera det vi vill bli.
9. Kvalitetssäkring av gym och PT
Gym och gymkedjeägare som vill behålla kunder, minska ”drop out”, öka effektiviteten, maximera ”nöjd kund-index”, minimera skadefrekvens och stå ut på marknaden, utvecklar sig strategiskt mot att lösa sina kunders problem via en kombinerad lärande och kvalitetssäkrande digitalt stödd process. Om man kallar sig personlig tränare PT har man av Konsumentverket from 2016 ett krav på sig om giltig certifiering (se Swedish Standards Institute SIS-SP 1:2012, STD-88226). Gym och gymkedjor med certifierade tränare och en kvalitetssäkrande intelligent digitaliserad plattform, kommer att rocka i framtiden.
10. Slarva med klass, träna med en klackspark
Bra tränare kan använda fusk som potentierande verksamhet. Även i framtiden bör vi ge utrymme för lite fusk med för mycket kolhydrater, lite spontanträning bara för att det är roligt och ibland inte allt för genomtänkta pass. Som björnungarnas vilda planlösa just nu-lek eller ursprungsbefolkningarnas långa vandringar för att bli ”höga” på honung. Att fuska med klass kan vara en väldigt effektiv ventil för att behålla i den optimala kostrutinen och orka med den delvis stereotypa träningsvardagen för att nå sina tränings-, rehab- eller livsmål.

För eller emot bålstabilitet, är det smart?

Att bara vara för eller emot, hämmar utveckling. Eftersom vi ofta pratar om samma saker, när vi är för eller emot, fast på olika ställen och med vilt skiftande kunskapsnivåer och praktisk bredd, djup och erfarenhet, blir det oftast inget annat en en patetisk debatt om ingenting.

Fortfarande 20-25 år efter att man (Hull, Hodges, Richardsson m.fl) listade ut/mätte upp med vilken initial sekvensering (ordningsföljd), timing (tidslängd, överlappning) och succesion (taktik i förhållande till process och utveckling av förlopp) humana organismer slår på allt mer förtryck och mottryck i "bålen" vid förberedelse till arbete eller under ökande belastningsprofil och utmaning, rasar debatten om man är "för" eller "emot" det som händer inledningsvis och vid s.k. "lättare utmaningar" typ resa sig, vända sig, stå, gå och bara vara gentemot lyfta, pressa, dra, vrida tyngre, tungt, maximalt och slutligen utveckla power!

Jag förstår dock att alla inte kan förklara sig lika lätt som de som vistats i forskningsvärlden och implementerat i verkligheten kring denna fråga i lika många år, bl.a. undertecknad. Eftersom jag inte direkt är någon nybörjare på området att bygga upp fysisk kapacitet, resultat och hållbarhet i mängder av olika idrotter, blir jag brydd över att diskussionen aldrig går framåt, bara står kvar och skvalpar, medan vattnet blir allt surare.

Bifogar därför lite matnyttiga vetenskapliga och erfarenhetsmässiga rader kring organismen människans komplexa sätt att skapa stabilitet för att undvika rörelse (behålla position, hållning, inte vackla etc.), skapa rörelse och utföra olika utmanande typer av arbete.

Så när du "råkar ut" för denna "sura för- eller emot-debatt" eller ineffektiva oenighet om kunskapen kring bålstabilitet, skall ni veta minst följande:

1. All biotensegritet (bio=liv, tensegritet= kraft/tension som utmanar en integritet/en skapelse) skapas av ramverket och de inre och yttre krafter som verkar på och genom den tredimensionella struktur (läs på mera via referens i slutet av denna post) som avses.
2. Om man skall lyfta lite, lätt och lågbelastande kopplas det på mindre inre krafter än om man skall lyfta tyngre och mer utmanande, det är grundbulten.
3. Det det hela handlar om EGENTLIGEN, är ett kontinium av samverkande och interagerande krafter och biologiska strukturer som kan kallas för en mängd olika namn, betäckningar och koncept, typ Hollowing (den initiala lätta anspänningen som känns och upplevs som en lätt anspänning, ökad hårdhet och tendens till minskad diameter av mittsektionen) och Bracing (den ökande diameter som är förknippad med ökande bromsarbete under excentriskt arbete i mittsektionens/bålens alla ingående vävnader och funktioner).
4. Debatten "för" eller "emot" är tyvärr inget annat än en okunnig lek med namn, beteckningar och strategiska ställningstaganden. Namnen är oväsentliga uttryck för ena eller andra ändan av ett kontinium av initial anspänning och inre-/yttre bålstabiliserande lösning hela vägen till senare lösningar med betydligt mer globalt påslag som opererar "uppe på/som en succesion av" den initiala anspänningen/påslaget.
5. Förr eller senare måste alla parter, oavsett vad man uppmanats att "tro på" eller "valt att marknadsföra sig som", ändå förstå att bål-/kroppsstabilitet i tre plan är produkten av en multiplikation längs ett kontinium av 3-dimensionell biotensegritet, vilket bl.a. består av det anatomiska ramverket, dess vinklar (riktningar för musklers fibrer/drag, trabekelverk, anatomiska strukturer), dess knutpunkter och den komprimering/deformation under samtidig kraftfördelning och motståndsökning/stabilitet (både excentrisk bromsning av kraft i musler och fascia samt ren böj-, vrid- och komprimeringskraft) som effektueras.
6. Ju mer s.k. "för"-påslag (pre-set) man behöver för att initiera en rörelse eller ett lyft, ju mer måste man spänna, både reflexmässigt och volontärt (viljemässigt/medvetet).
7. Ju mer man spänner upp de interna (det som tillhör den inre/initiala bålstabiliteten) och externa stabilitetsskapande strukturerna med en viss sekvensering, timing och siccesion (integreringen med de yttre både stabiliserande, supportande, neutraliserande och rörelseskapande strukturerna), ju mer sekundärt initierad/producerad kraftutveckling/energiansamlig sker genom och via excentriskt s.k. bromsarbete (ökad stabilitet genom förväntad funktionell deformation/motstånd).
8. Därav en mer eller mindre tydlig ökning av bukdiameter vid tyngre insatser och ökat krav på kraft- och deforationsfördelning (det man bl.a. ger namnet bracing).
9. Debatten handlar mer om att ha "rätt" eller "fel", istället för hur det verkligen fungerar och att det är ett föränderligt komplext samspel av struktur och funktion i förhållande till utmaning.
10. Man kan INTE vara för eller emot den ena eller andra ändan av SAMMA PROCESS, lika lite som man kan vara för eller emot att det krävs större stötupptagande struktur i framändan på en bil om man vill krocka i högre hastigheter än i mindre hastigheter.
11. Det är nämligen först när komprimeringen och kravnivån når en viss gräns eller ny profil som systemet ändrar taktik, når andra strukturer eller adderar mera potential. Det är detta som är biotensegritetens genialitet, ökat motstånd vid ökad kravnivå för bibehållen funktion. Till en viss bristningsgräns givetvis!
12. Man skall istället FÖRSTÅ och IMPLEMENTERA de olika bålstabiliseringsaspekterna i förhållande till den unika klientens nuläge, luckor och rådande kravprofil. HELA vägen från där det inte fungerar till dit man vill komma! Jag vet att det fuskas en hel del på detta området!
13. Så snälla, sälla er inte till någon sida, förstå BÅDA sidorna och alla punkter däremellan wink emoticon! 

Om jag bara fick ge tre lästips ;-), för att sluta tycka och börja reflektera! Jag vill ju egentligen ge 63 lästips.
"Biotensegrity, the structural basis of life" av Graham Scarr
"The pelvic girdle" 4th ed., av Diane Lee
"Clinical Rehabilitation" av Pavel Kolar et. al.

Bli bättre som coach, lär dig mer om konvertering av teori till praktik!

En stor del av min vardag senaste 20 åren som idrottsmedicinare, elittränare och utbildningsansvarig på STAC Academy i Ronneby, är att penetrera mängder av forskning, publicerade forskningsartiklar, intressanta studier och andra elittränares kunskapsbanker och erfarenheter. Dvs att leta och sortera i forskningsbruset, läsa in det som är intressant för min egen och vår breda och djupa ambition på STAC kanaliserat till er via STAC Metoden och fa STAC Processen. 

Just nu är jag i slutfasen i förberedelserna bakom nästa steg för färdigutbildade STAC Elittränare, nämligen STAC Elittränare HHIB (specialinriktning Hockey, Handboll, Innebandy, Basket)! Dessa ytterligare vidareutbildade elittränare kommer mao att ta ytterligare ett skutt framåt inom medveten resultatutveckling för sina adepter inom hockey, handboll, innebandy och basket ;-)! Inget går att lova dock, eftersom personlig utveckling är just personlig utveckling. Vi hoppar olika långt, högt och snabbt, precis som våra adepter. Men bättre det blir vi, oavsett!

Att kunna kvantifiera, dvs plocka ut vad som är hållbart, potentiellt, komplementerande, vidareutvecklande och implementerbart i den riktiga världen, är en oerhörd fördel om man vill vara "förväntat effektiv" och inte bara gissa eller bara fortsätta göra vad man alltid gjort utan att dra den minsta lärdom av det skaderegister som tornar upp sig i bakgrunden, eller de uteblivna resultaten. Att dessutom vara på sin vakt gällande förbeställd och vinklad forskning, dogmatism samt forskning med undermålig metod eller forskning med tvivelaktiga önskemål hos största bidragsgivare, är något man lär med tiden ;-)!

Alla kan läsa en forskningsrapport, men... inte så många kan "penetrera en forskningsrapport", dvs sätta det man läser i både sitt lilla och STORA sammanhang och dessutom "låta" data, diskussion och slutsatser falsifiera, verifiera, styrka, försvaga, modifiera, förbättra och potentiellt befrukta det praktiska hantverket och mitt sätt att coacha.

Vår One-liner "Real Training. Real Food. Real Balance. Real Results.", kom inte till av en tillfällighet. Det är varken svårare eller enklare än så. 

Om du vill börja läsa på själv, men aldrig har läst forskningsrapporter eller ens populärartiklar om forskning, kunskap och tyckande bakom träning och träningspronciper, börja så här: 

1. Välj en databas eller vetenskaplig tidskriftsida som hanterar sådan information du är intresserad inom. Ex. Om du är intresserad av träning och vetenskap och vill åt nordisk forskning på området, skaffa prenumeration på eller leta upp digital access till  "Scandinavian  journal of medicine and Science in sports". Är du intresserad av amerikansk forskning på området gör detsamma fast med "The journal of strength and conditioning research" som mål. Det finns mängder av vetenskapliga tidskrifter för olika inriktningar, du lär dig vilka som serverar det du behöver efter hand. 
2. Bläddra, sök och Klicka på artikelöverskrifter som fångar ditt intresse. Om du exempelvis är intresserad av triatlon och styrketräning, skriv in sökbegreppet triathlon+strength training och se hur många träffar du får upp. Vid mer än 40 träffar brukar jag skriva om sökbegreppet för att rikta träffen ytterligare något, tex triathlon+strength training+stability osv., tills jag ser den typ av överskrifter som jag ungefär letar efter... 
   
3. Börja med Abstractdelen, dvs. sammanfattningen. Skit i den mesta av texten, leta dig fram till mitten där man kort berättar på vilken population man gjort studien samt sista stycket. Där skriver man extremt kortfattat vad man kom fram till och vill förmedla angående studiens huvudvariabler, i huvudsak ;-)! Vilket är det enda du vill veta,... i början.
4. Du kan använda dig av denna data, men... Du vet ju inte riktigt om det är trovärdigt och effektivt för dig, dina klienter eller den kravprofil du befinner i ännu!
5. Efter ett tag vill du veta lite mera. Då läser du det första stycket och de sista två styckena i Diskussionsdelen, där pratar man lite mera runt de slutsatserna som stod i sista stycket i abstract/sammanfattningen. 
   
6. Efter några månader börjar du få upp artikeluthålligheten och läsvanan och förmågan att hantera mera data utan att tappa fotfästet i den vanliga världen. Då läser man hela abstract och får en sammanfattning av hela studien.
7. Nu blir man ännu hetare och vill veta hur man gick tillväga för att få fram denna intressanta data. 
8. Då läser man Metoddelen, rakt av. Det är nu man börjar ana om studien är värd att bry sig om eller inte :-/!
9. När man börjar fatta hur artikelförfattarna verkligen gjort, vad som inte är gjort och på vilka man utfört studien på samt vad de hade för basstatus, blir man mer eller mindre intresserad av Resultatdelen. 
10. När du läser Resultatdelen, kommer du att inse hur bra det är att kunna lite statistik och kanske tom inneha 20 P universitetsstatistik. Men, man klarar sig hyfsat om man bara uppgraderar sig på de vanligaste diagram, tabell och datapresentationssätten.
11. Det är nu det blir riktigt roligt, för det är först nu som du egentligen kan avgöra om du skall bry dig och låta resultaten påverka din vardag, inte avfärda men avvakta eller glömma studien och låta den befrukta den del av dig som vet mera om icke intressant forskning, dåliga metodupplägg, upplägg som är skapade för att marknadsföra ett visst redskap etc., etc.
12. Efter en ca 500 artikelgenomgångar, är man halvproffs, då kan man snabbt "lukta sig till" om man går vidare, redan på abstractnivån.

Ha det bra i vinter och läs på, då blir du snart ännu bättre i Din förmåga att skapa Real Results. Till slut står man där och har faktiskt bidragit med en viktig del av den kunskap, erfarenhet, coachning och vägledning som tagit din eller dina klienter hela vägen till deras slutmål.

 

P.S. För er som inte brinner för att lägga flera timmar i veckan på vetenskaplig penetrering. Det finns en genvägar som är nästan lika bra som att göra det själv. Gå grund- eller vidareutbildningar hos dem somständigt läser på, utvärderar, implementerar, modifierar, förbärttrar och skapar RIKTIGA resulat i en mångfald av idrotter, med MINIMALA skademönster ;-)!  

Lär dig veta bredare och implementera djupare!

Forskning är bra, men bara om du fattar vad den säger!

Läste precis ett glatt inlägg på FB, där personen i fråga refererar till en studie som påvisar att "bättre" resultat i tvåbens stillastående längdhopp korrelerar signifikant till "bättre" resultat i 10 och 30 meter sprint. Den kraftigt förenklade slutsatsen för fotbollsträning löd. "Och därför bör man starta alla fotbollspass  med stående tvåfota längdhopp". I min värld är denna slutsatsen aning grund och kanske tom ineffektiv jämfört med vad man skulle kunnat få reda på och därmed implementerat på sina fotbollspass OM man funderat ett eller ett par varv till.


Alla biomotoriska kvaliteter som bygger på varandra (ex. stabilitet grundlägger för möjlighet till maxstyrkeutveckling som grundlägger för möjligheten till powerutveckling, som ligger bakom acceleration, som ligger bakom kortare tider till en högre topphastighet etc., etc.) och allt som ingår i samma generella och specifika biomotoriska program (samma sekvensering och liknande timning av muskler) korrelerar med varandra mer eller mindre!

Det förekommer mängder av sambandsförhållanden som står längt utanför slumpens skördar. När två eller flera olika biomotoriska kvaliteters uteffekt samvarierar på ett sätt som gör att man via en upprepning av ett visst studieprotokoll kan återupprepa samband/resultat med en tillförlitlig signifikansnivå (tillförlitlighetsnivå), kallar man detta ett stabilt samband eller ett accepterat samband. Eftersom acceleration handlar om upprepad nedåtriktad kraftutveckling i en föränderlig vinkel mot vertikalplanet och horisontalplanet, är det ju föga förvånande att ett hopp hänger ihop med en acceleration. Inga nyheter för den invigde ännu alltså. Men det måste väl finnas något av värde i rapporten vi kan spinna vidare på, eller skall vi börja hoppa jämnfota direkt?

Vi backar bandet lite. Så länge homo sapiens ser ut som hon gör, muskelfysiologin ser ut som den gör, den neurohormonella adaptationen fungerar som den gör och de mest typiska biomotoriska funktionerna definieras som dom gör och slutligen exekveringen av human förflyttning sker genom ett biomotoriskt komplext samspel med vissa givna parametrar, går det att misstänka fler sambandsförhållanden än tvåbenshopp och kort sprint.

Det viktiga är att inte stirra sig blind på enskilda exempel, utan förstå implikationen och vad olika studier ger för ny och användbar information. Tänk, om det är "ännu bättre" korrelation mellan enbenspower (enbenshopp) och 10 meter sprint (vilket är fallet;), då kanske vi skall använda den övningen också eller rent av istället för tvåbenshopp. För vi vet ju att fotbollsförflyttning sker på ett ben i taget, vi vill gärna jobba med maximakl transfer (överföring av effekt till det som avgör fotbollsmatcher) och vill ju inte hamna på för stor volym av träning, eller?

Sedan avgörs ju bl.a. lagidrotter i någon form av agilityliknande sekvensiell intervallförflyttning, då undrar man ju vad det är för korrelation mellan en viss typ av agilitybana vs avgörande spelsekvenser inom en viss idrott. hmm. Kanske har enbens e-koncentriskt "sido"-längdhopp "ännu bättre" korrelation med 10 m sprint eller är det sambandet starkare för kort agility (dvs. COD-banor under 6-8 sekunder). Och, om det nu finns ett samband mellan enbenshopp och sprint, enbenshopp och agility, kan man då testa "bara" en agilitybana eller "bara" ett enbenshopp och samtidigt förutsätta att de andra värdena/kvaliteterna är på plats? -Kom, testa ett enbenshopp och jag vet vad du gör på 10 meter och kort agility! Kan det vara så enkelt, tänk på den lite?

Många frågor uppstår! På de flesta av dem finns det redan diemässigt och praktiskt erfarenhetsmässigt. Många av dessa frågeställningar gällande hur man egentligen bygger, underhåller, testar, utvärderar, lär av siffror och erfarenhet och slutligen trimmar elitatletism förmedlas på STAC Elittränarutbildning och dess vidareutbildningar. Vi kan långt ifrån allt, egentligen ganska lite, men det vi gör gör vi med en välgrundad tanke och erfarenhet. Överallt där man åtterupprepat skapar bra eller bättre resultat, har man pejl på BÅDE det som står skrivet och det man kallar för praktisk erfarenhetskunskap. Det som avgör är, HUR du extraherar information och HUR du implementerar information!

Det är inte "den hårdaste tränaren som vinner", det är "den smartaste tränaren" som vinner, i längden. det går alltid att plocka billiga poäng på nyheternas stoff, men vindpustar varar inte för evigt. Den smartare tränaren vet oftast bredare och implementerar djupare! Våga tänka ett varv till, strunta i sanningssägarna och artikelryttarna, dvs. grabbarna som alltid slänger fram en forsknaingsrapport för att bevisa hur pålästa de är ekller hur fel alla andra dynghögar till kollegor har. Låt dem drunkna under rapporter de bara läser men inte klarar att dissekera och dra essensen ur.

Tänk själv, läs på av forskningen, leta ett varv till, testa själv, fråga dem som har lång och bred implementeringskunskap i PRAKTIKEN och gör sedan Ditt val! Skall du fortfarande starta alla fotbollspass med "tvåfota längdhopp"?

Korsbandsskador i Damallsvenskan, tyvärr ingen tillfällighet

När skall vi ta tag i detta och verkligen skapa hälsa, fysik och balans i belastning/återhämtning som är anpassad och designad för det man skall tåla, exekvera och prestera över tid.
Tänk om man i högre omfattning hade kompetensen att korrektivt och funktionellt träna upp idrottskroppar i allmänhet och fotbollskroppar i synnerhet! Vi behöver bygga alla idrottsutövare från grunden och från det läge varje individ faktiskt befinner sig i förhållande till kravprofilen och målbilden.
När vi screenar och testar damlag, liksom herrlag på STAC, får nästan en 1/3 av laget inte göra alla tester eftersom styrkekvaliteten i tre plan, stabiliteten i mittsektionen, vacklingen i kraftkedjan fot-knä-höft-bäcken-bål och koordinationen vid exempelvis ett utfallssteg, utvisar tydligt "gravity pattern"!
För dåliga för att ens tåla sin egen idrott alltså. Vi alla tränare som kollektiv behöver bli MYCKET bättre på att förstå och implementera grundläggande uppbyggnadsträning för alla idrotter, bättre på att förklara och kontrollera utförandet av det vi teoretiskt redan vet. Och till sist, vi behöver nå ut till många, många... 

På STAC utbildar vi för att skapa professionella tränare som behärskar detta och mycket mera, läs mera på www.STAC.nu

Åtta korsband av – på bara 49 dagar

www.aftonbladet.se

Aldrig tidigare har så mycket gjorts för att förebygga korsbandsskador inom damelitfotbollen – ändå har skadefrekvensen ökat drastiskt. – Balansen mellan träning, kost och vila är…

Enbenstester bra prediktor för agilityförmåga!

Att styrketräna med fokus på ett funktionellt tänk, biomekanisk analys och intermuskulär koordination, är en självklarhet för varje välutbildad, erfaren och framgångsrik coach. Jag har alltid förordat en balanserad mix mellan grundforskning, klinisk forskning och klinisk erfarenhet, av den enkla anledningen att det är mycket enklare att gå "all in" om man kan backa upp sina "teorier" och erfarenhetsmässiga övertygelser med lite "siffror".

Med "siffror" menar jag att man på ett vetenskapligt sätt testat OM ett eller flera förfaringssätt eller en eller flera övningar har något inflytande på eller korrelation med en eller flera andra variabler.

Två av mina STAC Elitfondare (Jesper Thomasson -97, Viktor Laz -96, ishockeyspelare) i full färd med andra varvet i en Dettners DT-sprint (agilitybana som tar ca 18-20 s med 100 %  insats).

En av mina nyutexaminerade STAC Elittränare Kristian Skarphagen m.fl., har gjort en riktigt intressant och väl genomförd studie på 20 manliga idrottsstudenter på gymnasienivå, bl.a. rörande korrelationen mellan enbens styrketest (bl.a.Smith machine squat) och dess samvarians/prediktionsförmåga med prestation/tid på bl.a. agilitysprint (5-10-5 test, dvs. Modified pro agility test: acceleration, speed, deceleration, vändning etc.) och kort linjär sprint (bl.a. 10, 20 m). Uppsatsen på Sports Coaching programmet i Göteborg har titeln "Maximal enbensstyrka korrelerar med linjär sprint och snabbhet i riktningsförändringar" och är skriven och utförd av Arin, Jansson och Skarphagen, vårterminen 2012.

Om man är riktigt insatt i vad som egentligen avhandlas, blir man inte speciellt förvånad över resultaten. Tvärtom, det kan kännas lättande att ibland att få s.k. "siffror" på det man redan använder som framgångsrika övningar bland annat för att skapa bra och kraftfull förflyttningsfysik för olika idrotter och för olika idrottare. I detta fallet gäller det samvariansen mellan maxstyrkeövningar och powerkonverteringsövningar/powerresultat/accelerationsförmåga/decelerationsförmåga/speed för de idrotter där mycket av spelet/idrotten utförs och avgörs under agilityliknande former såsom ishockey och fotboll. Nedan ser ni ett axplock av siffror från denna uppsats.

• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och agility (5-10-5), p<0.005, r=-0.606.
• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och linjär sprint (10 m), p=0.015, r=-0.534.  

Allt eftersom längderna på sprint ökade minskade signifikans och korrelation, vilket innebar svag/låg korrelation för 20 m sprint och slutligen ingen korrelation för 30 m sprint.

Kommentar: Jag har sedan 1997, då jag debuterade som forskarstuderande naprapat på enheten för Allmänmedicin vid Uppsala Universitet under Prof. Kurt Svärdsudd och sedemera som doktorand och forskarstuderande på Umeå Universitet 2000-2004, ansett att man inte kan lita på forskning allena precis som man inte kan lita på erfarenhet allena. Jag vill helst känna att båda dessa åskådningssätt har sina pilar riktade åt ungefär samma håll.
Därför är det mycket trevligt att man numera kan entusiasmera sina studenter att testa "det man tror sig veta" eller "framgångsrikt brukar använda", för att "klä det i siffror", oavsett om det blir en negativ eller positiv överraskning. Både positiva och negativa resultat är nämligen lika viktiga att publicera (det görs dock inte alltid av olika anledningar som  jag inte berör i denna blogg) för det vi skall använda det till, nämligen implementera eller inte implementera i vardagen, modifiera eller inte modifiera för att fungera bättre etc.

Det vi ser ovan är just positiva siffror som underbygger det vi redan trodde oss veta, nämligen att vi startar en sprint samt de- och reaccelererar en vändning med ETT BEN I TAGET i en benböjsliknande kinetisk kedja av rörelse och muskelarbete i en ständig excentrisk till koncentrisk till excentrisk dynamik. Därför är det också logiskt att träna styrka och power mestadels på ett ben i taget.
Det vi också trodde oss veta var att det signifikanta förhållandet och förutsägbarheten skulle vara tydligast för enbensstyrka och mkt korta distanser och agilityinsatser. Även detta enligt antagandet, att allt eftersom förflyttningshastigheten ökar ändras förhållandet mellan vilka olika kinetiska kedjor som bidrager med den vertikala respektive horisontella, dvs. vilka muskler och vilka rörelsescheman som faktiskt ligger bakom hastighet (speed).

För er som är lite kluriga, blir det nu en lätt match att lista ut vilka övningar ni med större självförtroende kan ordinera era fotbolls- och hockeylag, när dom beställer "vi vill bli snabbare". Vilket egentligen betyder, vi vill bli starkare, få bättre acceleration, utveckla bättre topphastighet, kunna bromsa in snabbare och dessutom kunna hantera den ökade förmågan stabilitets- och balansmässigt.

Kul att vara tränare va! Det är nämligen lite att tänka på innan man skriver ner några övningar, förser dem med sina variabler och periodiserar olika program per vecka månad och år...  Känner du dig förvirrad, gå STAC Grundtränare, blir du sedan motiverad och känner att plikten kallar gå STAC Elittränare.
Mer info om våra utbildningar och lite till finns på www.stac.nu.

Träna från grunden!

Det är sommarsäsong och skördetid för oss och våra sommaridrottare på STAC! Efter min STAC Elitfond-adept Sofi Flinck´s JVM-Guld och fantastiska förbättring av sitt personliga spjutrekord från 54.83 2011 till 61.40 meter på JVM nyligen, har det åter börjat pratas om hur effektfullt vi skapar fysik och resultat på Scandinavian Top Athletic Center i Ronneby, www.STAC.nu.

Vi har ju ganska tydligt visat vad som händer om våra adepter verkligen VILL och verkligen GÖR det vi bedömer att dom bör och skall göra för att infria sina mål. Vi ber inte om ursäkt för våra resultat, tvärtom vi är mycket stolta och vet att det inte handlar om några tillfälligheter. Det handlar om professionell screening, analys, programdesign och periodisering av träning, återhämtning, kost, emotioner och vila. Inga fantastiska maskiner, speciella örter eller färggranna tejpningar utan grundläggande manuella medicinkunskaper, kunskap om kinetiska kedjor, modern funktionell träningslära och MYCKET yrkeskunskap...

Vad säger ni om,

• Viktor Elvung Nilsson -94 (sprint) gick från 11.57s till 11.01s på 100 m samt 23.02s till 21.98s på 200 m efter bara en vinterträning på STAC och vann guld på båda distanserna på JSM 2011.
• Angelica Bengtsson -93 (stavhopp) gick från 4.47m till 4.63 m i stavhopp efter bara 3½ månads träning på STAC med undertecknad som styrke- och powercoach.
• Tina Runesson -92 (längdhopp) förbättrade sitt pers med 30 cm i första tävlingen och gick från 5.60m till 5.90m efter en vinterträning med Anna Dettner på STAC.
• Sofi Flinck -95 (spjut) fick sin söndriga armbågsled rehabiliterad och uppbyggnadstränade hela vintern och gick från 54.83m till 61.40 m, vilket innebar JVM-Guld 2012.
• Jimmy Lidberg -82 (brottning) gick från 22 rankad i världen 2007 till tre raka VM-medaljer (2009 silver, 2010 brons, 2011 silver) och topprankad i världen.

Hur skall man tänka, planera, designa och periodisera träning om man vill bygga ännu bättre, hållbarare, stabilare, starkare, snabbare, kraftfullare och uthålligare?! Svaret på den frågan är givetvis ganska lång, komplex och svår att återge i en kort blogg, MEN...

Kanske skall vi lära oss att vara ännu mera ödmjuka inför det faktum att vi måste bygga HÄLSA parallellt med ELITIDROTTSKROPPAR. Det vi tränar är nämligen celler, celler som formerar sig som olika organ, organ som utgör en organism, en organism som bestämt sig för att göra det som krävs för att bli bäst på ett visst utförande.

Om vi inte inser att vi måste träna alla människor motionärer liksom elitidrottare från grunden har vi inte förstått någonting om vår egen organism, våra celler eller vår omgivning. Det som skiljer mellan den mindre och den extrema ambitionen är egentligen bara kravprofilen, dvs. dit man bestämt sig att nå och bevara.

Det betyder att, OM den generella tränaren, den specifika föreningen, det enskilda förbundet eller den nationella instansen för elitidrott fortsätter att tro att man kan testa alla idrottare med samma fystester och träna dem enligt samma upplägg för att sedan jämföra testvärden mellan OLIKA idrotter, kommer vi väldigt sällan att skapa fysik/idrottare som slår häftiga rekord och kan tävla under långa skadefria perioder.

Lösningen heter, som så många gånger förr, noggrannhet, kunskap, erfarenhet, innovationsförmåga och envishet. På STAC-språk heter detta STAC Metoden. Om du vill lära av oss och därmed kunna bygga fysik och människor från grunden bör du överväga att gå STAC Grundtränare (om du inte redan är elittränare) för att sedan gå STAC Elittränare (vilket är en vidareutbildning för redan aktiva tränare, PT´s, manuella terapeuter som också är tränare m.fl.).

STAC Elittränare till AIK Hockey Elitserien!

STAC Metoden skördar nya triumfer och står ut lite extra när nya tidens elitkoncept skall utformas i allt från lagidrotter till individuella idrotter. Idag bekräftades det att ännu en STAC Elittränare har fått jobb inom Elitserien i ishockey :-).

Fredrik Sjölander, som examineras som STAC Elittränare i maj 2012, har skrivit kontrakt med AIK Hockey och blir deras A-lagsfystränare de närmaste två åren. Fredrik är en mycket bra företrädare av STAC Metoden och dessutom en av de personer som gått alla mina utbildningar sedan 2007 och är således även Lic. Master Korrektiv Funktionell Tränare.

Vill du också krydda din fystränarkompetens med det bästa marknaden har att erbjuda, anmäl dig till STAC Elittränare!

STAC Elittränare - Bäst när det gäller!

Vill du ge dig chansen att bli nummer 1 som tränare och verkligen GÖRA SKILLNAD, dvs. den tränare som anses ha gått de bästa utbildningsstegen, har den bredaste kunskapsbasen, har den djupaste grenspecifika konverteringskunskapen, jobbar sig till den största erfarenhetsbasen och dessutom levererar resultat?!

Satsa på att plocka en av de sista 4 platserna som finns kvar på STAC Elittränarutbildning. Max antal deltagare är bara 24 stycken, av den enkla anledningen att vi menar allvar med vår Elittränarutbildning. Små klasser, mycket gruparbeten, mycket kontakt mellan utbildare och enskild deltagare.

På STAC Elittränarutbildning förväntar vi oss att du redan kan en hel del anatomi och har pejl på basal träningslära samt redan hanterar individuella adepter eller tränar lagidrotter. STAC Elittränarutbildning är unik alla andra elitutränartbildningar,

• vi levererar nämligen det som fungerar både i teorin OCH praktiken,
• i den ordning man screenar, bygger upp och trimmar en klient eller ett lag,
• från den djupaste teoretiska nivån till den enklaste praktiska implementerbara nivån,
• uppbackat av atleter vi tränar som faktiskt presterar stordåd i en mångfald av idrotter!

Vill du bli mycket bättre som tränare, komplettera din tränarutbildning eller är du missnöjd med att din tränarutbildning/PT-utbildning INTE lärde dig screena dina klienter, analysera testvärden, välja rätt övningar, designa RIKTIGA program, periodisera uppbyggnadsträningen för RIKTIGA klienter och lära dig HANTVERKET bakom konvertering av styrka till power och RÄTT uthållighetsprofil? Gå STAC Elittränarutbildning.

Bry dig mera om dem som vill!

Om man inte har någon tavla vet man inte vad man skall sikta på och kan inte heller utvärdera om man blir bättre, skall ändra inriktning på träningen eller skruva om siktet!

Jag blir med jämna mellanrum kontaktad av tränarkollegor och adepter som stöter på mer eller mindre uttalad okunskap eller ovilja att förändra träningstänk. Jag har hört det mesta,

• Fystränare i ishockey som på fullt allvar tror att konditionsträning i "steady state" tempo typ 5-10 km på tid och konditionsvärdet (VO2 max) är de variabler som bäst predikterar (förutsäger) om en person har en bra HOCKEYUTHÅLLIGHET. Att kondition är en sak och grenspecifik uthållighet en helt annan sak, har gått oberört förbi dessa huvuden. Som bekant behöver man båda fast i kraftigt olika fördelning beroende på idrott. När det gäller hockey så är det ju inte en klassisk konditionsidrott, snarare en högintensiv intervallidrott med frikostiga viloperioder.
• Friidrottstränare som på fullt allvar strävar efter att även deras kastare, hoppare och sprinters skall uppnå "bra" konditionsvärden utan att förstå vad detta innebär för individens fibersammansättning och förmåga att utveckla power.
• Fystränare i handboll som på fullt allvar tror att 1 mil på tid, frivändningar och hopp från 80 cm hoppboxar ger den mest och bäst överförbara E-koncentriska förmågan i handboll, dvs. vändnings- och accelerationsförmågan samt laddnings- och hopphöjden, utan att förstå att detta tvingar in 3/4 av truppen i ett s.k gravity pattern (kollapsmönster i ländrygg och underkropp pga för dålig styrkestabilitet) ofta med fot-, knä-, höft-, bäcken- och ländryggsskador som följd.
• Konditionsidrottstränare som på fullt allvar menar att man inte kan förbättra löpergonomi och löpekonomi med balans-, stabilitets- och styrketräning för löpning, skidlöpning, triathlon etc.
• Styrkecoacher som utan tanke på att konvertera stora dumma muskler från hypertrofifasen till maxstyrka, power och slutligen grenspecifik speed och uthållighet, bygger en stor och stilig bodybuilder under lågsäsongen, dvs. en person som är stor och stark med funktionell oduglig för sin idrott!

Förändringars inneboende tröghetsmoment
Trots att både vetenskap och praktisk erfarenhet ibland visar att en "annan kombination av tankeinriktningar", övningar och övningsvariabler inom uppbyggnadsträningen för en viss gren eller lagidrott ger förbättrad effekt per investerad tid, envisas många ledare och tränare med sitt gamla och ibland ineffektiva upplägg! Varför är det så?

Bekvämlighet heter den största faktorn. Det upplevs nämligen som mycket jobbigt att inte bara sätta sig in i nya och nygamla teorier, det saknas ofta grundkunskap nog för att ens värdera om ett annat sätt är användbart för individen, laget, de biomotoriska variabler man vill bygga. Av den enkla anledningen blir ni, kära vänner, avsnoppade redan vid första kontakten. Rädsla för det man inte kan tillräckligt om, ger dessutom en automatisk skyddsreflex "mot" det nya och "för" det man är van att utföra.

Andra faktorer till varför man ratar en ny inriktning/ny tränare och sådant som sannolikt är effektivare än det rådande träningsupplägget, är:

• Okunskap om helheten, dvs. idrottsmedicin, modern idrottsfysiologi, screening, programdesign och periodisering av träning, återhämtning, kost och vila.
• Okunskap om de olika biomotoriska generaliserade och grenspecifika förmågor som tillsammans utgör idrottsprestationen.
• Att man mycket väl anar det oundvikliga MEN inte kan "ha fel"!
• Att man mycket väl anar det oundvikliga MEN måste "ha rätt"!
• Att man är inofficiellt tvingad till enkelriktning inom ett visst idrottssegment, dvs. en av nackdelarna (bland alla fördelar) med idrottsspecifika tvingande steg-utbildningar inom vissa idrottsförbund. Dvs. man måste hålla fast vid "sanningarna" vi lärde oss på utbildningen, för det går ju inte att lära om, eller?
• Att man helt enkelt måste träna på ett visst sätt enligt sponsoravtal och sponsorkoncept.
• Att man aningslöst bara gör som man brukar eller som man alltid gjort, dvs. bara är en glad amatör och varken har tid eller uppdraget att utvärdera eller kritiskt granska det man gör. Typ. krångla inte till det nu, bänkpress och benböj i Smithen först och sedan ut och spring 5:an!

Stort kunnande skall späs ut i mindre portioner och skapa nyfikenhet! 
Mitt förslag till er, kära kollegor, är att inte dela med er av hela ert kunnande med en gång. Tala bara om en eller max två saker som ni skulle kunna tillföra. Om man berättar allt man vet och allt man skulle kunna förbättra är det en naturlig reaktion att slå dövörat till och rata allt, eftersom man inte har kunskapsbas nog för att hantera och rationalisera informationen.

När ni väl är inne och har väckt nyfikenhet med er kunniga och effektiva approach kommer det garanterat frågor, dessa besvarar man med ny information. Vips så är man i färd med att förändra några saker till... Tänk bara på att det inte finns något egenvärde i att förändra, det måste finnas tillräckligt fog för förändring, annars kan förändrandet i sig kosta mycket mera än det smakar.

Om en eventuell uppdragsgivare inte på något sätt uppskattar din kunskap eller tycker som du, drar du tillbaka din ansökan fortare än kvickt. Det kostar bara onödig energi att försöka få de som inte vill eller inte förstår att förändra. De har lika mycket rätt till sin dröm som alla andra har till sin, vi har bara olika effektiva vägar dit. Tvinga ingen att dansa, låt dem mogna i kölvattnet av andras framgångar, bjud upp något bättre och sätt fart där istället.

Bli STAC Elittränare, träna de stora kanonerna!

Jag pratar i egen sak, jag vet, men kan ärligt säga att vår 1-åriga utbildning till STAC Elittränare gör skillnad, stor skillnad.  Om du har ambition att verkligen lösa problem, rehabilitera med långsiktiga och bra resultat som sticker ut samt kunna screena, skapa program och periodisera träning på en helt annan nivå än konkurrensen. Anmäl dig till STAC Elittränare. STAC Elittränare startar varje år i maj och tar bara emot 24 deltagare.

Utan den kunskapsnivå vi besitter på STAC hade vi aldrig kunnat hjälpa Jimmy Lidberg brottning (från 27 rankad i världen till silver, brons, silver på VM 2009, 2010, 2011), Angelica Bengtsson stavhopp (från 6 månaders prestationsplatå på 4.47m till ökat världsrekord 4.63m på 3 månader), Moestafa El Kabir fotboll (rehabilitering och neuromuskulär optimering från kroniska hamstringsbesvär), Cam Abbot ishockey(avancerad occipito-cerviko-thorakal screening, manuell behandling och komplext rehabupplägg, för att vända kroniska multibesvär upprepade huvudtacklingar), Hans Jonsson ishockey (Elitseriespel trots dubbla diskbråck), Viktor Elvung Nilsson -94 sprint (JSM Guld 100, 200 m 2011 via en förbättring från 11.57 till 11.01 resp. 23.02 till 21.98 sek på en uppbyggnadsvinter), Sofi Flink (avancerad rehab- och uppbyggnadsträning efter UVM silver spjut 2011) m.fl.

Se en bra film om hur delar av tredje steget av rehabiliterings- och återuppbyggnadsövningar ungefär ser för Moestafa El Kabir. Kom ihåg att han innan detta tillbringat ca 5 veckor med ännu mer basala övningar och en hel del behandling och distanskonsultation. Se filmen från BLT sporten när dom besökte STAC.

STAC Elittränare är att anse som en avancerad vidareutbildning eller en påbyggnadsutbildning för dig som redan har en personlig tränarlicens av något slag. Det handlar om hela spektrat från screening och basal flexibilitets- och bålstabilitetsuppbyggnad, via neuromuskulär fysiologi, kost- och livsstil, programdesign och periodisering av träning till powerkonvertering och uppbyggnad av testprotokoll samt analys och implementering av testvärden.

Om du inte har en formell personlig tränarutbildning i botten men ändå vill kvalificera dig för STAC Elittränare, kan du gå vår STAC Grundtränare-utbildning. STAC Grundtränare tar dig igenom alla de idrottsfysiologiska grundkunskaper du bör behärska eller veta om, för att kunna tillgodogöra dig STAC Elittränare på ett effektivt sätt.

STAC Grundtränare är dessutom ett utmärkt val för dig som inte har Elittränarambitioner men bra tränarambitioner, dvs. vill kunna göra individuella träningsprogram för en lagidrott/lag eller individuell idrottare i din klubb. Med STAC Grundtränarutbildning i bagaget har du inte bara hyfsad koll på alla de idrottsfysiologiska grundkunskaperna utan även koll på hur man bygger upp ett program och periodiserar träning på ett enkelt och mycket effektivt sätt.

Ta denna blogg som partisk information, det är precis vad det är, men ärlig sådan ;-)!

Träningsstimuli, adaptationsspecificitet och STAC Elittränare!

Oj, oj, oj nu var det över igen ;-). STAC Elittränare steg 3 av 5 har just avslutats och jag är sådär urholkad man bara kan vara, efter att ha tömt sig inom ett ämnesområde både teoretiskt och praktiskt under tre långa dagar. Vi har gått igenom allt från den viktiga screeningen som styr vart (nivå, komplexitet, inriktning, mål etc.) man börjar träna och hur man planerar träningen i olika sekvensiella och/eller parallella steg till specialkunskaper om hur man optimerar träningsstimuli (övning, vikt, motstånd, hastighet m.m.) för att tvinga kroppen att adaptera på ett visst sätt för ett visst syfte.

Just nu saknar jag inte något träningsstimuli, vi har nämligen även praktiskt tränat oss igenom samtliga faser AA, H, FH, MxS, P och U. Men redan imorgon eftermiddag börjar det sannolikt att rycka i benen. Kolla på http://www.stac.nu/ under nyheter finner ni bilder från utbildningen.

HIIT och MIIT överlägset när det krävs HI och MI!

Sitter precis nu och "rättar" 24 olika förslag (del av hemuppgift för de som går STAC Elittränare 2011-2012) på hur man skall träna grenspecifik kondition för en kvinlig handbollsspelare i division 1. Hon befiner sig i sitt första uppbygnadsår (har kommit från två A-faser och skall nu få sin första H-fas), dvs. långt bort från seriestarten.

Uppdraget var att, utöver tre olika styrkepass och ett stretchpass, konstruera MIIT-pass (medelintensivt intervallpass) för att behålla handbollskondition. De flesta förslagen varierar mellan sådär och ganska bra, men inget har hittills varit så där klockrent, inga har varit usla heller för den delen. Det är inte lätt att konstruera uthållighetspass, tänk bara på hur svårt de som redan anser sig vara himla bra på konditionsträning strular till det när dom skall köra sina långdistansupplägg på våra stackars lagsporter ;-(.

Det vanligaste tillkortakommandet i mina STAC Elittränares förslag, liksom de flesta konditionstränares förslag är:

1. För långa intervaller
2. För långa viloperioder
3. För korta viloperioder
4. För dålig variation av intensitet, accelerationer, deaccelerationer eller hastighet

Det finns inga rätt och fel och alla program har sina poänger, MEN det man bygger upp skall faktiskt användas i en förutbestämd miljö, nämligen en handbollsmatch! Därför måste man analysera handbollsmatcher om man vill konstruera uthållighetsträning för handboll. Varså god, köp en klocka välj minst en försvars-, en anfalls- och en avlastningsspelare. Klocka ett antal matcher, tips kolla inspelade handbollsmatcher om du inte kan både tänka och trycka samtidigt. Jag är själv en sådan kille.

Du kommer att komma fram till att det är ganska intensivt när det händer grejor (spelet är igång) och i princip hände ingenting när spelet är avblåst eller när man sitter på bänken (vila). Utifrån de olika förekommande tempon (hastighet, % av max etc.) och intervaller (aktivitet vs. vila i tid räknat) som du noterat, är det nu bara till att klippa bort de två högsta tempoinsatserna och fokusera på de två, tre underliggande tempon, förutom helvilan och promenaden. Du skulle ju konstruera ett MIIT-pass (inte ett HIIT-pass, remember;).

Nu är det nästan svårt att inte göra ett bra program. När man har hajat modellen är det bara individuella variationer som skiljer. Mellan dem går det inte att säja vad som är bäst, utan att göra en riktigt stor, långsiktig och randomiserad studie. Läs min förra blogg, Tränare Mikael Tisell i Kristianstad IK var ganska nöjd nu när efekterna av HIIT- och MIIT-pass FÖR HOCKEY, istället för att träna för bra Cooper-tider, börjar visa sig i form av bibehållet tempo och intensitet i tre perioder. Som jag brukar säga, killen som "vann Coopers test" är sällan den som vinner tredje perren åt sitt lag, det gör den med bästa grenspecifika uthållighetsprofilen! Cooperkillen har dock riktigt bra kondition, men inte för hockey!

Jag har sagt det förr, jag kommer att säga det igen och det kommer inte att gå in i alla, MEN specificitetsprincipen gäller även för uthållighetsträning, igår, idag, liksom imorgon. Hur designade vi MIIT programmet då? På torsdag får 24 personer veta, det är dock inte säkert att mitt program var det bästa. Det finns många duktiga människor därute ;-). Sista året har jag dessutom märkt en liten men klar trend bland våra elitserielag, ett par stycken har dumpat Cooper och testar HIIT och MIIT.

Vad är det som stämmer och INTE stämmer egentligen?

Jag har nu screenat, testat och coachat så många idrottare, från så många olika idrotter, med så många olika kravprofiler och förutsättningar att jag börjat fundera på HUR olika de EGENTLIGEN är!

Vad har vi exempelvis för likheter mellan hårda, långa och explosiva Spjutkast, Baseballtillslag, Golfsvingar, Straffsparkar, Tennisforehand´s, Slagskott m.fl., m.fl.?!

Senast igår screenade jag en av Sveriges bästa baseballspelare, Peter Johannessen, och fick samtidigt en lektion i all vetenskap bakom baseballsvingen (-tack Björn och Peter Johannessen för det), olika rörelseplan beroende på vilken bollträff och bollflykt man eftersträvar, var man skall träffa bollen för maximal längd och höjd och mycket mycket mera. Eftersom det var första gången jag fick så bra insikt om allt kring en baseballsving och baseball-spelet, fick jag mig en del överraskningar, men också några ruggiga bekräftelser på att jag är rätt ute i mina tankar om gemensamma nämnare för nästan alla kast- och tillslagsrörelser.

Allt handlar om:

• "Tillräckligt bra uppvridning" och "tillräckligt bra vändposition", det behöver nämligen inte vara helt perfekt i detta läge, bara tillräckligt bra, dvs. nästan perfekt!
• "Perfekt tajmning" av alla ingående generella och grenspecifika neuromotoriska program, dvs. alla för rörelsen ingående motorprogram måste synka med perfekt tidsförskjutning, exekveringstid, inbromsningshastighet etc.!
• "Perfekt stäm" och förmåga att explosivt "vända" och/eller "kraftigt bromsa in" en viss rörelse och/eller kroppsdel, för att ge maximala förutsättningar för en tydlig ökning av vinkelhastighet (dvs. grader per sekund) i en annan kroppsdel! 

Det är det senare, dvs. "STÄMMET", som inte alltid går att få till eftersom "MITTSEKTIONEN LÄCKER" av en myriad av olika anledningar! Det finns mao oftast för dålig "inre bålstabilitet" och och därmed allt ifrån halvdålig till usel förmåga att bibehålla obrutna kraftkedjor från fot och fotled hela vägen upp till bäcken och ryggrad! Gravity pattern, muskulära skydds-, reflex- och smärtmönster, ackumulerade idrottsskador och outnyttjade potentialer står mao som spön i backen när vi screenar elitidrottare på STAC.

-Det man inte kan säkra får men heller inte nyttja!, brukar jag säga när jag skall ge en riktigt enkel förklaring på något som egentligen kräver en jättelång föreläsning om basala, generella och grenspecifika neuromotoriska program och dess inbördes prioritetsordning i en organism som skall överleva, föda sig och fortplanta sig på jorden. Vilket mina adepter på STAC Elittränare faktiskt fått höra ;-).

Vad  är då "stämmet", jo den kraft stödbenet och hela kroppsmassans skickar ner i marken med avsikt att få tillbaka i nästan samma vinkel (typ tvärstopp), dvs. som en rekyl tillbaka upp genom benet och kroppen för att verka som

• antingen en kontralateral brytpunkt för en momentan hastighetsökning av en rörelse kring en bibehållen rörelseaxel, typ. slagskott i ishockey, 
• eller en tvär inbromsning av en kontralateral kroppsdel till förmån för en kraftig hastighetsökning av en eller flera andra kroppsdelar synkroniserat med extremt snabba byten till både en eller två nya rörelseaxlar. Typ spjutkastning, baseballsving och golfsving (va! det blir ju rörelse i fyra plan!, jajamen här gäller det att ha tungan i rätt mun när ryggrad, armbåge och slutligen handled förflyttar sig samtidigt som de stabiliserar, neutraliserar och releasar närliggande kroppsdel med en ökande vinkelhastighet).

Så vad vill jag komma fram till? -Jo, vid väldigt måga kast och tillslagsrörelser "stämmer" det främre benet för att ytterligare öka chanserna till maximal powerutveckling/acceleration, men bara förutsatt att mittsektionen "stämmer" och du kan vidmakthålla obrutna kraftkedjor, vilket är Det som oftast INTE stämmer! Förresten prova att kasta långt med fötterna stående bredvid varandra.

Långt och hårtslående killar och tjejer har inte bara ett hyfsat stäm, dom har också en hyfsad mitt som borgar för en hyfsad kedja, som ger reptilen tillstånd att använda alla tillgängliga resurser, eftersom huvudkontoret gjort estimatet, att mittsektionen kan hantera det som beställt och skall släppas löst...

-Det du inte kan ladda kan du inte releasa, det du inte kan säkra får du inte låna. Vi måste lära folk att bygga från grunden, det gör vi på STAC och det gör vi på STAC Elittränare. Är du intresserad av en RIKTIG elittränarutbildning, gå in på http://www.stac.nu/ och läs mera. Nästa kurs starar i maj 2012.

Inga medaljer om vi inte lyfter tränarnivån i Sverige!

Efter 15 år av otaliga utbildningar, mängder av klienter, program, periodiseringsplaner, en hel del misslyckanden, några framgångar och ruggig envishet att BLI BÄTTRE, har jag äntligen skapat en plattform där jag kan träna individer på heltid och FÅ BETALT.

Man kan inte skapa elitidrottare som håller, presterar och kommer hela vägen om man inte kan lägga ner tid, MYCKET TID! Att vara en bra coach är ett yrke, i det yrket LIKSOM ALLA ANDRA krävs att man lär sig från grunden. det är nämligen en gigantik skillnad på att träna någon och att TRÄNA någon. Jag håller med de personer som senaste tiden, på TV-sporten och i samband med olika idrottstävlingar, bl.a. i samband med friidrotts VM sagt saker som att, "vi kan inte hävda oss internationellt om vi inte betalar våra tränare". Kan inte annat än hålla med där. Se en av samtalen på SVT i ämnet här

Snart är min ambition att "lyfta ett mediokert sätt att träna upp elitidrottskroppar i Sverige till en helt annan och högre nivå", -på nivå 1 av många! STAC Elittränare kommer inte bara att göra skillnad framöver den kommer att bli trendskapande. Svenska tränare på alla nivåer behöver nämligen ny, innovativ, nygammal liksom stengammal kunskap (det finns alltid människor som kunnat, oavsett om det var för 20,40, 60 eller 100 år sedan), erfarenhet och vetenskap om korrekt designad, periodiserad och implementerad träning. Det finns mängder av duktiga och engagerade hjärnor där ute som gärna skulle vilja bli mycket bättre för sin adepter, MEN så länge vi får lära oss att:

• lite allmän grundstyrketräning utan individuellt anpassat program, utan hänsyn till vad som krävs i den aktuella idrotten räcker som styrketräningsfas,
• träna adepter genom alla utvecklingsfaser (adaptations-, hypertrofi-, max-, power-, poweruthållighet-, grenspecifik uthållighet osv.) med isolerad styrketräning i maskiner utan att integrera med balans, koordination, stabilitet och smidighet,
• kallar 3000 m löpning för lämplig uthållighetsträning för alla idrotter oavsett uthållighetsprofil,
• tror att VO2max är det enda måttet på om någon "har kondition", dvs. orkar hålla tempo, intervall och intensitet under hela sin idrottsutövning/match,
• bara testa den komplexa bilden av olika styrkekvaliteter 
• för armar/överkropp med 1RM bänkpress samt max antal dips och chins
• för bål med max antal sit-ups eller brutalbänk
• för ben/underkropp med 1 RM benböj

kommer vi att fortsätta att inte veta, gissa oss fram till vad vi skall göra och lira i kölvattnet av de länder som satsar på professionell vidareutbildning och har välutbildade, betalda och professionella styrke- och powercoacher!

Vi kommer inte att KUNNA producera speciellt många elitidrottare med bländande fysiska egenskaper, förmåga till prestationer utöver det vanliga OM våra duktiga och ideellt arbetande mammor och pappor, klubbtränare och elittränare, MÅSTE ARBETA hel- eller deltid vid sidan av.
Det vanligaste man får höra av en elitidrottare som presterar förbättrade resultat under en hel säsong är:

• Långa obrutna perioder av skadefri, korrekt designad och periodiserad träning och tävling.

Med för låg kunskap om fysiologi, träning, screening, idrottsskadehantering, rehabilitering, programdesign, belastningsnivåer, ackumulerad stress, vila, kost- och livsstil, periodisering och mentala processer, skapar man inte dessa långa obrutna perioder.
I Sverige har vi just nu en explosion av skadade elitidrottare, vi har ett träningsparadigm (med volym som ledord) som haltar radikalt och ett behov av kvalitativt ny- och "om"tänkande. För att kunna förvalta en talang, träna elitidrottare till toppen och bygga elitkroppar, måste man vara elit som tränare, dvs. ELITTRÄNARE med elittränarkunskaper, elittränarresultat och elittränarerfarenhet.

Framtidens tränare i Sverige behöver annat än delar av den kollektiva dynga man matas med från talarstolar och evighetskopierade kompendier. Som elittränare behöver man veta mera än att "man måste ju ha grundkondition", träna för att prestera på 3000 m (istället för i sin idrott), lyfta tillräckligt tungt i bänkpress (trots att denna rörelse och kraftresurs inte krävs i den aktuella idrotten), äta vad som helst efter träning duger (trots att vi vet bättre), stanna vid Mc Donalds är bra käk (bara för att det är jobbigt att ta med matlåda) eller klara tillräckligt många reps i brutalbänk (orkar knappt kommentera denna).
Tränare i Sverige måste börja ta reda på,

1. vad som är den specifika idrottens yppersta kravprofil,
2. vad differensen är gentemot den aktuella individen,
3. vem vi har framför nosen,
4. vad vi har framför nosen, 
5. vad vi måste fixa till först,
6. vad vi måste fixa till sen,
7. vad vi bör uppnå i relativa flexibilitets-, stabilitets-, balans-, styrke-, power-, speed och uthållighetsmått,
8. vad vi måste integrera med för att optimera för idrottens komplexitetskrav,
9. hur vi skall samarbeta med de andra tränarna kring den aktuella adepten eller laget,
10. hur vi coachar individen genom alla stegen av uppbyggnadsprocess, uppbyggnadsår, motgångar och medgångar, och mycket mera....

Om man INTE vet detta, GISSAR MAN! En elittränarutbildning bör svara på dessa frågaställningar, en elittränare skall kunna reda ut dessa punkter. Vi behöver kamma oss i Sverige om vi vill mysa framför TVn i framtiden.