KVALITETEN bakom siffran är intressant!

Det är KVALITETEN BAKOM SIFFRAN SOM ÄR INTRESSANT! 

Citat "-Man måste ha 63 i konditionsvärde annars har man inte kondition nog för hockey" och "-man måste ju träna upp grundkonditionen med långdistansträning i alla idrotter". Har du hört det förut eller är DU kanske rentav personen som säger det själv?! 

Tänk om någon hade sagt att alla yrken, oavsett om det är en svetsare, turistbyråarbetare eller tolk som skall anställas, måste göra exakt samma språktest i förslagsvis engelska. 

Blixtsnabbt förstår du att "svetsaren" förvisso behöver läsa lite informations- och varningstexter på sina förbrukningsmateriel m.m., men nog klarar sig bra utan ett speciellt engelskatest. Det är nog viktigare att prestera i ett svetsprov. 
Lika snabbt identifierar du att den tilltänkta "turistbyråarbetaren" nog behöver kunna betydligt mera engelska i sitt uppdrag som guide vid allehanda frågeställningar från engelsktalande turister. Men det kanske räcker om man tar anställningsintervjun på engelska för att bilda sig en uppfattning om nivån. Det viktigaste kanske ändå är att testa, om man har koll på ortens sevärdheter, transportsystem och samhällsinstanser via ett kortare karttest och de 50 vanligaste frågorna. 
Slutligen har du säkert redan anat att "tolkens" hela vardag handlar om förmågan att korrekt och helst simultant behärska engelska och minst ett språk till. Vilket betyder att ett engelskatest nog är mycket relevant och avgörande för framgången som tolk. 

Sedan 1995 har jag jobbat med att få mina adepter, klienter och studenter att förstå att oavsett hur relevant, reliabelt och valitt ett test är, är det KVALITETEN BAKOM DIN TESTSIFFRA som är intressant! 

Har man nått konditionsvärdet 60 via blandning av sprintintervaller, agilitybanor och 5-10 km av hockeyliknande bytesintervaller är det en helt annan siffra än om den tillkommit av milen på tid och 6 minutersintervaller på testcykel. Varför då? Jo, det finns bara en liten begränsad positiv överföring från ren konditionsträning (låg-/medelintensiv medel- och långdistansträning) till högintensiv intervallidrott (HIIU, högintensiv intervalluthållighet). På läktaren kommer du inte att kunna tro att de har samma konditionsvärde! Fråga gärna tränare som jämfört och analyserat varför konditionsträningen inte genererat uthålliga hockeyspelare!

Ett annat exempel på uttalanden man blir tämligen negativt överraskad av att få höra gällande en extrem poweridrottare är citat: "-Vi är lite bekymrade, din spjutkastare har lite för dåligt konditionsvärde!". Uttalandet faller på sin egen dumhet och totala avsaknad av att förstå och fokusera på det som är viktigt för personen, idrotten, träningen och tävlingsprestationen. Hur ser kravspecifikationen ut för en spjutkastarre, tror du? Man häpnar.

Att testa idrottare med konditionstester, exempelvis VO2max-tester, oavsett om det är relevant ur ett ergogenetiskt perspektiv eller inte, är tyvärr mer eller mindre standard i Sverige och många andra nordiska länder. 
Jag blir inte speciellt förvånad om relativt outbildade lekmän/tränare tror att det är "grundkondition man skall ha", så har man ju blivit informerad i sisådär 30-40 år, man blir desto mer bekymrad när jag ser samma mönster i elitsammanhang, dessutom propagerat av människor som kallar sig elittränare. 

Förstå mig rätt nu. VO2 max-test och VO2 max-värden är mycket bra, vetenskapliga (reliabla, valida, sensibla och repeterbara) och informativa tester. De säger ofantligt mycket om din sannolika prestationskapacitet gällande konditionsutmaningar. Dom säger dock mycket lite, gränsande till inget alls, om hur bra du är på att exempelvis: 

• Repetera maximala 4-, 6- eller 8-sekundersintervaller (repeated sprint ability RSA eller repeated agility ability RAA).
• Repetera submaximala högintensiva intervaller,
• Repetera kluster av ovanstående intervaller, med varierande intensitet med och en viss viloperiodicitet, liknande idrottens ergogenes eller typiska förlopp. 

Förmågan att kvalitativt återupprepa en viss idrotts typiska rörelsemönster, tempon, intensiteter, viloperioder, insatstider och återhämtningsperioder, avgör vem som anses uthållig i ishockey, punkt. Således borde det finnas tester som liknar denna ergogenetiska faktiskhet. Att bygga, utveckla och underhålla en idrottsspecifik uthållighetsprofil, borde därför vara av största intresse, eftersom idrottsspecifik uthållighet finns med i det effektiva orsakskomplexet bakom avgörandet av hockeymatcher!

Förstå mig rätt nu. De allra flesta av dessa uttalanden är välmenta och förmedlade utifrån den kunskapsnivå man fått sig tillsänt eller själv inhämtat. Via ett par snabba motfrågor kan man dock snabbt konstatera att personen som predikar dessa s.k. sanningar, oftast har begränsad kunskap och låg erfarenhet om hur, varför och när kroppen och hennes celler väljer att göra vad. 

• HUR?
• VARFÖR?
• NÄR?

Om man inte kan redogöra för den specifika idrottens eller idrottsgrenens specifika ergogenes med tillhörande variationer, är det ju väldigt svårt att säga vad som är korrekt eller ens "ett vettigt uthållighetstest". Trots detta, vet ofta varenda tränare bergsäkert att man måste ha 63 i konditionsvärde eller att man måste bygga upp grundkondition till en nivå som nästan gränsar till en medeldistansare. Ridå!

Vi tar det från början. För att kunna skapa ett professionellt träningsprogram med syftet att exempelvis konvertera och behålla så mycket som möjligt av det man byggt upp och skapat i tidigare maxstyrke-, power- agility- och speedfaser till en viss uthållighetsprofiI för en viss idrott eller en viss idrottare, krävs att man förstår skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes eller bioenergetiska profil. Svåra intetsägande ord, så jag förklarar så enkelt jag man nedan.

Ergogenes, är detsamma som det procentuella förhållandet mellan de anaeroba och de aeroba processerna för att generera (”genesis” grek. = generera, producera) den energi (ATP) som behövs för att genomföra ett visst biomekaniskt arbete (”ergon” grek. = arbete) under vissa förutsättningar. 

Bioenergetik, är detsamma som de processer där celler (bio = levande system) konverterar livsmedel (protein, fett, kolhydrater) till en biologisk form av användbar energi (energetics = energiflöde, energilagring) genom tusentals av olika cellulära och enzymstödda steg och processer med olika krav och prestanda resulterande i ATP molekyler redo att använda för biomekaniskt arbete.


Det är KVALITETEN BAKOM DEN DUMMA SIFFRAN som avgör!

Hur duktiga vi än är som tränare och hur mycket vi än skulle vilja, bestämmer vi inte över naturen eller vad som fungerar på riktigt. Vår uppgift är att finna det som fungerar i verkligheten och det som ger de bästa resultaten med vår sammanlagda kunskap och erfarenhet som bas. Vi tränare måste vara ödmjuka inför det faktum att det enbart är,

• det vi faktiskt utför,
• de förutsättningar som råder,
• den organism vi är just nu,
• och den homeostas vi faktiskt befinner oss i,

som bestämmer det faktiska arbetet och därmed vilka energisubstrat och energigivande processer som allokeras (används) och genererar (tillverkar) den energi som krävs.

Träna RÄTT UTHÅLLIGHETSPROFIL!

Vi kan inte testa och träna enligt ett visst sätt bara för att man gjort så i alla tider, vi måste faktiskt göra lite mera research än så! Vi måste ta reda på förutsättningarna och lite ergogenetisk fakta (i den mån den finns nedtecknad) för den idrott vi skall träna, både generellt/övergripande och specifikt/situationsberoende.

Uthållighet handlar inte bara om vad jag gör på ett Cooper-test (dvs. tid på 3000 m) eller vad jag har för konditionsvärde (VO₂ max, maximal syreupptagningsförmåga mätt i enheten ml O₂ x kg^-1 x min^-1). Vi måste lämna den sandlådan, nu!

"Uthållighet" och "kondition" är INTE detsamma, det är olika begrepp som blir mer eller mindre synonyma BARA när vi pratar om konditionsidrotter. Ju mer vi närmar oss styrke-, power-, intervall- och lagidrotterna, ju mer skiljer sig begreppen åt. För en ishockeyspelare är alltså kondition vad man gör på 3000 meter eller vilken tid man har på milen medan uthållighet är hur kvalitativt jag kan återupprepa byten, repetera täta byten och hur mycket krut/power man har kvar i benen/kroppen i slutet av byten, perioder och matchen.

Uthållighetsträning är således inte per automatik detsamma som kondition, det är en helt egen biomotorisk variabel, en grenspecifik disciplin som styrs av vilken idrott och vilken insats som åsyftas. Bra uthållighet och bra testvärden för uthållighet skall skall således spegla en enskild  idrotts kravprofil, antingen via övergripande fast grenspecifika mått eller mer specifika delmått för en något smalare uthållighetsprofil inom den aktuella idrotten. Att jämföra uthållighetsvärden mellan idrotter kommer aldrig i närheten av intressant, om man jämför vikten av att jämföra uthållighetsvärden INOM idrotten!

Jag tror att vi alla kan vara överens om att en spjutkastare inte behöver utmana en bandyspelare i konditionsvärde eller att en sprinter skulle motverka sin accelerations- och speedpotential om den strävade efter ett konditionstal som närmar sig en medeldistansare! Du skrattar, men det är långtifrån självklart i alla läger! 

Hur skulle man då kunna definiera den biomotoriska variabeln "Uthållighet" då? Och hur skulle ett generellt mått eller försök till definition på ett grenspecifikt uthållighetstest skulle kunna se ut? Jag ger er en tanke att fundera på.

Preliminär definition: Grenspecifikt uthållighetstest
Att på en maximal eller submaximal intensitets-/speed-/temponivå och/eller tidsinställning för arbete/vila, kvalitetsmässigt utföra (form, position, hållning, rörelsemönster) och kvantitativt repetera (behålla form, position, hållning, rörelsemönster, utförande) sin egen idrotts mest typiska eller biomotoriskt mest avgörande enskilda förflyttning eller multipla förflyttningar.

Handen på hjärtat. Hur många hade valt Cooper test, för en hockeyspelare, spjutkastare, sprinter eller ens en fotbollsspelare, om man satt sig in i vad man egentligen borde testa?! Precis, låt tanken flöda! Lycka till med förändringsarbetet ;-)!