Löpning enligt Salazar, mer än volym, mil och timmar!

Citerar en intervju (se lite längre ner i denna blogg) i senaste numret av Athletics Weekly May 9 med tränaren till Galen Rupp och Mo Farah nämligen Alberto Salazar. Läs mer här

Jag har ju ganska konsekvent sedan starten av denna blogg 2008 förmedlat och motiverat hur, varför och för vem, man i perioder borde träna "aningen mer" på individanpassad uppbyggnad, styrka i tre plan, obrutna kraftkedjor för löpning/löpsteget, högre tempon, högre intensiteter och mer fokus på kvalitetsvila och volym av vila. I motsats till det rådande paradigmets mantra, styrketräning är kontraproduktivt för löpare, det räcker med lite allmän styrkegymnastik samt låg och medelintensiv intensitet och hög volym är ensam kung! 

Kanske dags för en aning omviktning av förhållandena i det rådande paradigmet? Oavsett vad ni svarar på detta, kan jag meddela att paradigmskiftet mot redan är inne i sitt sista stadie, dvs. de mest innovativa, marknadsledande och kunskapstörstande tränarna är redan vid andra hållpålatsen. Frågan är bara hinner DU ändra dig och hoppa på nästa tåg, innan första tåget är för långt bort?

Tänk så här när du läser citatet nedan, -hur hänger detta ihop,... färre mil, mindre volym och mer holistisk tanke och fokus på kvalite på alla plan BÅDE i olika träningsfaser och bredvid träningen, ger bästa resultaten! Låter det bekant? Det är inte jag som talar om vikten av att kunna stabilisera det man levererar och skall hantera i form av impuls och markrekyl för att skapa bättre tider, det är "den löparcoach" som uppenbarligen levererar på högsta nivå internationellt, Alberto Salazar tränare till Mo Farah och Galen Rupp som uppenbarligen tvättade mattan med konkurrensen i London OS. 

Dessutom med inställning och tankar liknande de vi jobbar med dagligen när vi uppgraderar och modifierar medeldistans- och långdistanslöpare från noggrann screening, nuläges- och kravanalys till uppbyggnad från grunden och slutligen trimning för grenspecifik/a distans/er på Scandivavian Top Athletic Center (www.STAC.nu).

Utdrag ur Athletics Weekly May 9 2013

"So that is what he is doing. Salazar’s results with Farah and Rupp have seen him become the most sought-after distance running coach in the world. He knows the weekly mileage that some of Farah and Rupp’s competitors rack up is not sustainable long-term, so is focussed on matching that in different ways.

“Do we have Mo and Galen run 170 miles a week? Of course not – there’s an 80% chance that anyone doing that would get injured.

“So what we try and do is do everything else perfect so that the differences in muscular power, strength and co-ordination that we get with our strength training, allows them to cut that gap in terms of the miles and the crazy workouts.

“Their better biomechanics allows them to pick up seconds, better racing tactics, better finishing speed. That’s how I feel, we’ve just got a couple of diamonds and we’ve got to polish them perfectly to compete against the tons of raw diamonds coming out of Kenya.

“That’s the only way we can make it because we don’t have the pool that they have.”"

Tänk om fler (det finns givetvis några som varit på STAC samt flera andra jag inte känner till som är både detta på spåret och implementerar funktionell screening, styrke-, power- och balansträning m.m.) orädda och kunskapstörstande medel- och långdistanscoacher i Sverige vågade bryta sig loss från det ibland ineffektiva rådande svenska löparparadigmet! 

Tänk om man tog tag i stafettpinnen och implementerade lite solid uppbyggnads- och funktionell effektutvecklingsträning i sina programupplägg och periodiseringsplaner. Det skulle inte bara bli bättre tider och gladare löpare (från amatör till internationell elit), det skulle också bli betydligt färre skadade löpare i Sverige (som då inte kan köra någon volym av träning alls).

MEN det väl ingraverade svenska medel- och långdistanskonceptet kanske är viktigare att skydda än att säga att jag vågade uppgradera mitt tänk, tänka om rejält gällande hela träningsprocessen och skapa hållbara högpresterande löpare för framgång och rejält bättre tider, eller?