Talang och slutresultat är inte samma sak!

Vad är en talang och vad definierar i så fall en talang och varför är beslutet det som avgör? 

Att vara snabbare än alla andra i klassen som 10- eller 13-åring på 60 meter, är det en talang för sprint? Att göra flest mål i fotbollslaget som 10- eller 13-åring, är det talang för fotboll? Att vara högst rankad bland13-åriga badmintonspelare i Sverige, är det talang för badminton? Att kunna skriva och läsa mycket tidigare än sina jämnåriga, är det talang för yrket författare? Att kunna dribbla av hela lag och sätta pucken högt trots trängda lägen, är det talang för hockey? Kanske, kanske inte!

Talang är subjektivt
Talang är ett subjektivt ord med en väldigt stor spridning av betydelser beroende på vem man pratar med, vad man pratar om och i vilket paradigm man befinner sig i. Det vi ofta benämner som talang är egentligen mera att betrakta som enskilda delar av eller enstaka faktorer ingående i, det effektiva orsakskomplexet som definierar en extremt bra utövare av en viss idrott eller visst yrke.

En s.k. "talang" är inte alltid en talang, utan en person som uppvisar bra förmåga på en eller flera av de förmågor och prestandamått som definierar en extrem komplett utövare i en viss idrott eller yrke. En "kommande stjärna" är inte alltid en kommande stjärna, utan en individ som uppvisar bra förmåga på en eller flera av de förmågor och prestandamått som definierar en extrem komplett utövare i en viss idrott eller yrke.

Ordet "talang" definieras i Svenska akademiens ordlista som: Person med en begåvning eller fallenhet.

Talang är bara en delförmåga
Problemet med talangdiskussionen är att de som diskuterar oftast inte har någon "talang" för att sära på delförmågor och samverkande komplex av delförmågor. Och då pratar jag inte bara om styrka, stabilitet, power, speed, agility, uthållighet, flexibilitet, koordination och balans, jag pratar om anatomisk mognad, fysiologisk mognad, mental mognad, emotionell mognad, drivkrafter, social situation och back-up, intellektuell miljö, mentorer, självkänsla, kompisar, trivsel, lagledare, busschaufförer och mycket, mycket annat. Ofta hänger man upp mediokert vetande på ett fåtal faktorer såsom snabb, stark, stabil, uthållighet, kondition. Få vet skillnaden och de många olika variablerna bakom dessa ord. Ännu färre vet hur man bedömer, integrerar och vidareutvecklar dessa variabler. Ändå vet man att den lite snabbare 13-åriga tjejen är en "talang" framför en lite långsammare dito som inte platsade i laget, men som senare blev landslagsspelare medan den snabba tjejen bara hade spelförståelse och uthållighet för lägre divisionsspel i vuxen ålder.

Talangdebatten är lika patetisk som välbehövlig i vårt stressade och monistiska samhälle där brist på riktig kunskap och förenkling intill det bisarra råder. En delförmåga att vara större och tyngre kan göra att en anatomiskt/kroppsligt tidigt utvecklad 13-åring kan åka rakt igenom det andra laget och göra flera mål än någon annan, är denna spelare en talang? Eller är han/hon egentligen bara lite före i förmågan att växa upp? Är den som vinner Skol-SM för 14-åringar i kula, en talang för kula? Eller kan det vara så att denna person har en lite tidigare fysisk utvecklingskurva för stabilitet och kraftutveckling än sina jämnåriga?

Talang och slutresultat är inte samma sak
Det jag pratar om är givetvis vår tendens att blanda ihop ingredienser med slutresultatet. Bara för att man snabbt fått tag i mjöl och socker, betyder det inte att man har talang för att baka bra sockerkaka! Man kanske aldrig utvecklar förmågan att hitta tillräckligt med ägg, mjölk, smör och bakpulver. hoppsan det var ju ganska många förmågor som ännu inte var på plats. Bara för att man tidigt visar förmåga för vissa moment eller delförmågor i en viss idrott eller yrke, behöver det nödvändigtvis inte betyda att det varken räcker eller vill sig hela vägen.

Fokus på ordet talang "som hela kakan" kan vara olyckligt många gånger, eftersom det ofta leder till tidig specialisering och fokusering på ensidig träning och nötning av både kropp, psyke och glädjen för rörelsen, utmaningen eller spänningen. Det kan gå alldeles utmärkt att fokusera på en enskild idrott från unga år, lika väl som det kan gå galet och leda till utbrändhet och ingen idrott alls redan som 17-åring. Jag har sett och coachat båda typerna i snart 18 år som naprapat och elittränare. Det tråkigaste som finns är när man ser en glöd släckas i en s.k. talang, där man inte fått påverka i rätt riktning tillräckligt mycket eller helt enkelt eldat på alldeles för mycket och hårt, utan tillräcklig kunskap och erfarenhet om att mängden ved var begränsad i vedboden och att det behöver fyllas på varje sensommar!

Det är beslutet som avgör
Det är inte talangerna, dvs. begåvningen eller fallenheten för vissa sekvenser eller delförmågor i en idrott som avgör i längden. Det är BESLUTET som avgör, dvs. beslutet att ta alla mina förmågor oavsett bra eller dåliga, utveckla dem efter bästa förmåga och med bästa support, under tillräckligt lång tid för att komma hela vägen! Det är individerna som tagit det häftigaste beslutet, är beredda att backa upp det och dessutom genomför jobbet som krävs över tid, som kommer längst! Om man utöver detta dessutom har en eller flera avgörande delförmågor (talanger) som fortsätter att utvecklas och vara lite bättre än alla andra genom karriären, då vinner man VM och OS före den som hade lite mindre "talang", inte annars! Skit i talangscouting, börja jobba med att bygga upp det som krävs för alla som vill. Då kanske vi får nytta även av dem med talang för olika moment.

Det brukar nämligen vara så, att de med den s.k. "tidiga talangen" slutar i förtid, eftersom alla sagt att dom var, just "talang"! Det betydde att dom aldrig behövde vara med på torsdagsträningarna, eftersom de visste att de fick spela/tävla på helgen ändå. Det är då man inte utvecklar förmågan "mental hardness", vilket gör att man inte orkar genomföra BESLUTET!