Att bara vara för eller emot, hämmar utveckling. Eftersom vi ofta pratar om samma saker, när vi är för eller emot, fast på olika ställen och med vilt skiftande kunskapsnivåer och praktisk bredd, djup och erfarenhet, blir det oftast inget annat en en patetisk debatt om ingenting.
Fortfarande 20-25 år efter att man (Hull, Hodges, Richardsson m.fl) listade ut/mätte upp med vilken initial sekvensering (ordningsföljd), timing (tidslängd, överlappning) och succesion (taktik i förhållande till process och utveckling av förlopp) humana organismer slår på allt mer förtryck och mottryck i "bålen" vid förberedelse till arbete eller under ökande belastningsprofil och utmaning, rasar debatten om man är "för" eller "emot" det som händer inledningsvis och vid s.k. "lättare utmaningar" typ resa sig, vända sig, stå, gå och bara vara gentemot lyfta, pressa, dra, vrida tyngre, tungt, maximalt och slutligen utveckla power!
Jag förstår dock att alla inte kan förklara sig lika lätt som de som vistats i forskningsvärlden och implementerat i verkligheten kring denna fråga i lika många år, bl.a. undertecknad. Eftersom jag inte direkt är någon nybörjare på området att bygga upp fysisk kapacitet, resultat och hållbarhet i mängder av olika idrotter, blir jag brydd över att diskussionen aldrig går framåt, bara står kvar och skvalpar, medan vattnet blir allt surare.
Bifogar därför lite matnyttiga vetenskapliga och erfarenhetsmässiga rader kring organismen människans komplexa sätt att skapa stabilitet för att undvika rörelse (behålla position, hållning, inte vackla etc.), skapa rörelse och utföra olika utmanande typer av arbete.
Så när du "råkar ut" för denna "sura för- eller emot-debatt" eller ineffektiva oenighet om kunskapen kring bålstabilitet, skall ni veta minst följande:
1. All biotensegritet (bio=liv, tensegritet= kraft/tension som utmanar en integritet/en skapelse) skapas av ramverket och de inre och yttre krafter som verkar på och genom den tredimensionella struktur (läs på mera via referens i slutet av denna post) som avses.
2. Om man skall lyfta lite, lätt och lågbelastande kopplas det på mindre inre krafter än om man skall lyfta tyngre och mer utmanande, det är grundbulten.
3. Det det hela handlar om EGENTLIGEN, är ett kontinium av samverkande och interagerande krafter och biologiska strukturer som kan kallas för en mängd olika namn, betäckningar och koncept, typ Hollowing (den initiala lätta anspänningen som känns och upplevs som en lätt anspänning, ökad hårdhet och tendens till minskad diameter av mittsektionen) och Bracing (den ökande diameter som är förknippad med ökande bromsarbete under excentriskt arbete i mittsektionens/bålens alla ingående vävnader och funktioner).
4. Debatten "för" eller "emot" är tyvärr inget annat än en okunnig lek med namn, beteckningar och strategiska ställningstaganden. Namnen är oväsentliga uttryck för ena eller andra ändan av ett kontinium av initial anspänning och inre-/yttre bålstabiliserande lösning hela vägen till senare lösningar med betydligt mer globalt påslag som opererar "uppe på/som en succesion av" den initiala anspänningen/påslaget.
5. Förr eller senare måste alla parter, oavsett vad man uppmanats att "tro på" eller "valt att marknadsföra sig som", ändå förstå att bål-/kroppsstabilitet i tre plan är produkten av en multiplikation längs ett kontinium av 3-dimensionell biotensegritet, vilket bl.a. består av det anatomiska ramverket, dess vinklar (riktningar för musklers fibrer/drag, trabekelverk, anatomiska strukturer), dess knutpunkter och den komprimering/deformation under samtidig kraftfördelning och motståndsökning/stabilitet (både excentrisk bromsning av kraft i musler och fascia samt ren böj-, vrid- och komprimeringskraft) som effektueras.
6. Ju mer s.k. "för"-påslag (pre-set) man behöver för att initiera en rörelse eller ett lyft, ju mer måste man spänna, både reflexmässigt och volontärt (viljemässigt/medvetet).
7. Ju mer man spänner upp de interna (det som tillhör den inre/initiala bålstabiliteten) och externa stabilitetsskapande strukturerna med en viss sekvensering, timing och siccesion (integreringen med de yttre både stabiliserande, supportande, neutraliserande och rörelseskapande strukturerna), ju mer sekundärt initierad/producerad kraftutveckling/energiansamlig sker genom och via excentriskt s.k. bromsarbete (ökad stabilitet genom förväntad funktionell deformation/motstånd).
8. Därav en mer eller mindre tydlig ökning av bukdiameter vid tyngre insatser och ökat krav på kraft- och deforationsfördelning (det man bl.a. ger namnet bracing).
9. Debatten handlar mer om att ha "rätt" eller "fel", istället för hur det verkligen fungerar och att det är ett föränderligt komplext samspel av struktur och funktion i förhållande till utmaning.
10. Man kan INTE vara för eller emot den ena eller andra ändan av SAMMA PROCESS, lika lite som man kan vara för eller emot att det krävs större stötupptagande struktur i framändan på en bil om man vill krocka i högre hastigheter än i mindre hastigheter.
11. Det är nämligen först när komprimeringen och kravnivån når en viss gräns eller ny profil som systemet ändrar taktik, når andra strukturer eller adderar mera potential. Det är detta som är biotensegritetens genialitet, ökat motstånd vid ökad kravnivå för bibehållen funktion. Till en viss bristningsgräns givetvis!
12. Man skall istället FÖRSTÅ och IMPLEMENTERA de olika bålstabiliseringsaspekterna i förhållande till den unika klientens nuläge, luckor och rådande kravprofil. HELA vägen från där det inte fungerar till dit man vill komma! Jag vet att det fuskas en hel del på detta området!
13. Så snälla, sälla er inte till någon sida, förstå BÅDA sidorna och alla punkter däremellan wink emoticon!
2. Om man skall lyfta lite, lätt och lågbelastande kopplas det på mindre inre krafter än om man skall lyfta tyngre och mer utmanande, det är grundbulten.
3. Det det hela handlar om EGENTLIGEN, är ett kontinium av samverkande och interagerande krafter och biologiska strukturer som kan kallas för en mängd olika namn, betäckningar och koncept, typ Hollowing (den initiala lätta anspänningen som känns och upplevs som en lätt anspänning, ökad hårdhet och tendens till minskad diameter av mittsektionen) och Bracing (den ökande diameter som är förknippad med ökande bromsarbete under excentriskt arbete i mittsektionens/bålens alla ingående vävnader och funktioner).
4. Debatten "för" eller "emot" är tyvärr inget annat än en okunnig lek med namn, beteckningar och strategiska ställningstaganden. Namnen är oväsentliga uttryck för ena eller andra ändan av ett kontinium av initial anspänning och inre-/yttre bålstabiliserande lösning hela vägen till senare lösningar med betydligt mer globalt påslag som opererar "uppe på/som en succesion av" den initiala anspänningen/påslaget.
5. Förr eller senare måste alla parter, oavsett vad man uppmanats att "tro på" eller "valt att marknadsföra sig som", ändå förstå att bål-/kroppsstabilitet i tre plan är produkten av en multiplikation längs ett kontinium av 3-dimensionell biotensegritet, vilket bl.a. består av det anatomiska ramverket, dess vinklar (riktningar för musklers fibrer/drag, trabekelverk, anatomiska strukturer), dess knutpunkter och den komprimering/deformation under samtidig kraftfördelning och motståndsökning/stabilitet (både excentrisk bromsning av kraft i musler och fascia samt ren böj-, vrid- och komprimeringskraft) som effektueras.
6. Ju mer s.k. "för"-påslag (pre-set) man behöver för att initiera en rörelse eller ett lyft, ju mer måste man spänna, både reflexmässigt och volontärt (viljemässigt/medvetet).
7. Ju mer man spänner upp de interna (det som tillhör den inre/initiala bålstabiliteten) och externa stabilitetsskapande strukturerna med en viss sekvensering, timing och siccesion (integreringen med de yttre både stabiliserande, supportande, neutraliserande och rörelseskapande strukturerna), ju mer sekundärt initierad/producerad kraftutveckling/energiansamlig sker genom och via excentriskt s.k. bromsarbete (ökad stabilitet genom förväntad funktionell deformation/motstånd).
8. Därav en mer eller mindre tydlig ökning av bukdiameter vid tyngre insatser och ökat krav på kraft- och deforationsfördelning (det man bl.a. ger namnet bracing).
9. Debatten handlar mer om att ha "rätt" eller "fel", istället för hur det verkligen fungerar och att det är ett föränderligt komplext samspel av struktur och funktion i förhållande till utmaning.
10. Man kan INTE vara för eller emot den ena eller andra ändan av SAMMA PROCESS, lika lite som man kan vara för eller emot att det krävs större stötupptagande struktur i framändan på en bil om man vill krocka i högre hastigheter än i mindre hastigheter.
11. Det är nämligen först när komprimeringen och kravnivån når en viss gräns eller ny profil som systemet ändrar taktik, når andra strukturer eller adderar mera potential. Det är detta som är biotensegritetens genialitet, ökat motstånd vid ökad kravnivå för bibehållen funktion. Till en viss bristningsgräns givetvis!
12. Man skall istället FÖRSTÅ och IMPLEMENTERA de olika bålstabiliseringsaspekterna i förhållande till den unika klientens nuläge, luckor och rådande kravprofil. HELA vägen från där det inte fungerar till dit man vill komma! Jag vet att det fuskas en hel del på detta området!
13. Så snälla, sälla er inte till någon sida, förstå BÅDA sidorna och alla punkter däremellan wink emoticon!
"Biotensegrity, the structural basis of life" av Graham Scarr
"The pelvic girdle" 4th ed., av Diane Lee
"Clinical Rehabilitation" av Pavel Kolar et. al.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar