I en enda cellvägg eller cellmembran av dubbla fosfolipidlager, dvs i en två molekyler tjock cellvägg, finns alla organfunktioner man kan hitta i resterande organism representerade!
Ni som följt denna blogg några år vet redan att man inte lider brist på huvudvärkstabletter när man har huvudvärk, antiinflammatorisk medicin när man har muskelspasm eller "magsyretillverkningshämmarmedicin" när man har en stressad mag- och tarmkanal. Detta synsätt hör till det mekanistiska förlegade synsättet på människan och naturen som en enkel biologisk maskin, där man tror att man har full koll på helheten bara för att man studerat och läst av några av delarna.
Detta leder till en hyfsat ineffektiv reduktionism där exempelvis "dålig hållning och stereotypt arbetsmoment-muskelspänningshuvudvärk" botas med huvudvärkstablett, "jag har tråkig programmering från min uppväxt och har aldrig fått hjälp att programmera om eller över detta-syndrom" botas med antidepressiv medicin och "jag fick aldrig lära mig äta rätt för min typ kolhydratberoendeöverätningssyndrom" botas med att operera bort en del av magsäcken. Lysande!
På Scandinavian Top Athletic Center (www.stac.nu) jobbar vi sedan 1995 under parollen: "Vi som organism kan aldrig må eller prestera bättre än våra celler mår och presterar". Ni kanske hört undertecknad svara följande på frågan: -Hur mår du? -Som jag förtjänar, ... Jä....t bra! Våra cellväggar är vår hjärna, cellväggen är cellens hjärna, vi som organism är en samling av celler. Vad innebär detta detta svar egentligen? Fundera på det ett tag.
Kommunikationen fram och tillbaka över våra cellväggar AVGÖR hur vi ser ut, hur vi mår, hur vi fungerar och hur vi presterar. Om man skall träna en samling celler, dvs. en organism eller ett organsystem, är det bra om man vet lite om hur celler lever, lär, reagerar, tar emot instruktioner, kommunicerar, utvecklas, levererar, adapterar, förändras och avvecklas.
Vi är våra celler! Insidan av en cell vet alltid vilken miljö som råder på utsidan. Det sker ständigt en invändig anpassning i förhållande till vad utsidan presenterar i form av miljö och stress. Den gör detta genom sina sinnligt utformade "yttre mottagare" (receptormolekyler), sina tätt utplacerade "proteinhjärnor" (effektproteiner) och "inre sändare" (sändarmolekyler). De inre sändarna på cellväggen berättar "on-line" om vad som gäller utanför och vilka beställningar som emottagits från utsidan.
Händelser på utsidan av cellväggen kan resultera i allt från att molekyler släpps in inuti cellen via transportmekanismer i cellväggen till att det stimulerar kemiska processer på insidan såsom exempelvis ordern om vilken del av DNA som skall avtäckas för att skapa en eller flera RNA-molekyler för att vidare ligga som förlaga till proteinsyntes ute i cytoplasman (cellens innanhav innanför cellväggen men utanför cellkärnan). Vad betyder detta för en hälsoterapeut och en fystränare då?
Jo, allt det du tror, tänker, säger, gör och utsätter dina celler för ÄR dina cellers uppdragsgivare och styr om DNA skall avtäckas för transkription och även vilken gen/gensekvens som eventuellt skall stå som bas för ett visst protein eller flera olika proteiner. Vi STYRS INTE av våra gener som man tror i den mekanistiska modellen, VI STYR våra gener och VI AVGÖR SJÄLVA vad vi vill skapa och vad vi vill ge våra celler för uppdrag. Detta är inget jag kommit på själv, det är helt i fas med den epigenetiska forskningen som kan ses som ett interface framför den quantumfysik som bättre förklarar hur vi och våra celler harmonierar (eller borde harmoniera) med moder natur eller universum om man så vill.
Det är beställningen som AVGÖR vad som händer med ditt DNA i dina olika cellkärnor. Det är den miljö dina celler vistas i, och därmed tvingas adaptera till, som kommer att prägla vad som händer med dina gener. Dvs. vilka gensekvenser som kommer att avtäckas för att tjänstgöra som recept för nya proteiner (dvs. det som beställts med hjälp av dina program/stressrecept) och därmed dina cellers och din organisms anpassning till den aktuella miljön.
Enkelt uttryckt. Det vi så framgångsrikt lär ut på STAC, är att stress (miljö, träningsprogram, periodisering etc.) och adaptation (cellernas anpassning till rådande omständigheter) går hand i hand i ett mycket komplext samspel som vi måste harmoniera med istället för att tro vi kan styra och mästra! Dina adepter BLIR faktiskt det vi skriver ner i deras programupplägg (alla program och dess periodisering), förutsatt att dom genomför det förstås. Grundbultarna på STAC, nämligen Specificitetsprincipen och Adaptationsprincipen ihop med genomförandet, får en ännu viktigare och självklar roll i ljuset av epigenetisk forskning. Men det är ett annat kapitel och kallas för coachning, ...epigenetisk coachning ;-).
Precis! Vilket innebär att du bli bra på det du tränar. Sedan är det alltid frågan om belastning och återhämtning. Dessutom måste man alltid se till att man har en bas styrka för sin idrott och i slutändan hur man kan överföra sin maximala styrka till det man ska bli bra på. Det är som vanligt att det är den svagaste länken som avgör vad man kan prestera. Precis som när man bygger ett hus eller en pyramid. Bottenplan är avgörande för hur högt det kan bli. Samma inom idrotten en hög bas ger möjligheter till ett toppresultat. Denna bas lägger man mellan 15 och 20 år inom de flesta idrotter. Vissa kraft idrotter kräver mer tid innan man kan prestera på världsnivå. Samma sak gäller om man är på motionsnivå bygg upp en bas från denna bas kan man bygga upp det man vill utan att tävla där målsättningen kan vara att må bra. Att man pallar att jobba 8 timmar om dagen utan att rasa samman på kvällen. Istället kan man göra det man är intresserad av utan att känna att man blir trött. Jag kallar det livskvalitet. Trenden i samhället gör att hela befolkningen blir slappa slöa och likgiltiga. Ett drömläge för alla politiker som ska styra över ett folk som inte pallar någonting utan bara accepterar allting. Tänk dig en grymt vältränad befolkning som orkar att stå emot och kämpar till man får det man vill. Hur jobbigt blir inte det för de folkvalda? Kroppen är ett fantastiskt redskap om det används på rätt sätt. Kroppen anpassar sig det man utsätter den för om man är klok nog att även vila så man kan tillgodogöra sig belastningen. Om man man gipsar ett ben försvinner musklerna inom en vecka. Varför det? Jo kroppen anpassar sig efter de nya förutsättningarna inget arbete inga muskler eftersom som benet är i gips där man inte kan röra någonting. Samma som träning om man tränar två gånger i veckan så kommer musklerna att anpassa sig till att man hela tiden provviserar med belastningar och kroppen anpassar sig efter det man utsätter den för. När ska befolkningen och idrotten förstå att vi lever 2012 och inte på 70- talet? Med allt vad det innebär allt är under utveckling även hur man ska träna och må bra. Det gäller bara att haka på tåget som har den bästa kunskapen och att göra allt så effektivt som möjligt och som leder till de bästa resultaten på kortast möjliga tid.
SvaraRadera