Ni som såg dokumentären
"Medaljens pris" på SVT i går kväll kl. 20.00 har nog fortfarande en klump i halsen! Om ni dessutom följt Dettners blogg sedan starten 2008, förstår ni nu att jag inte överdrivit ett enda dugg och att jag bara förmedlat hur det faktiskt ser ut! Många har lyssnat och förändrat, men flertalet tränare har ångat på i jakten på mer volym, mindre vila, flera pass, hellre hårdare än rätt, längre än kortare osv. Nu sitter vi där med kapsejsad båt, hål i skrovet och starten har gått för länge sedan.
Om ni inte följt Dettners Blogg, gör en snabbuppdatering och läs mina inlägg under "toppidrott", efter dessa 79 inlägg sedan 2008 har ni ett litet grepp om vad detta egentligen handlar om.
Vilket fantastiskt bra program av Folke Rydén på SVT, vilken fantastisk journalistisk gärning
och vilken listig genomlysning. Som jag har väntat på denna typen av
nationell medial exponering av denna tyvärr så vanliga katastrofala
hantering av både unga och seniora talanger med extrema drivkrafter,
ofta smarta men nödvändigt enkelriktade personer som gör allt en
tillräckligt trovärdig person sticker under näsan på dem.
Om
vi INTE tar oss en riktig funderare efter denna kollektiva "från fältet
upplevelse" och på allvar diskuterar HUR man skaffar RIKTIG kompetens om
HUR man bygger hälsa och elitidrottskroppar från grunden, inifrån och
ut, utvecklingssteg för utvecklingssteg, med programdesigner och
periodiseringsupplägg som är anpassade för den idrott och den nivå man
skall utöva och/eller nå fram till, kan vi faktiskt bara skylla oss
själva och så fortsätter vi skada andra!
Låt detta bli droppen
som får oss att vända denna ofantligt stora och illamående skuta av
fläckvis ineffektivt och och direkt skadligt volym- (volym is king) och
"hellre hårt än rätt"-tänkande och ta kurs mot professionell screening,
analys, noggrannhet, bygga långsiktigt från grunden, låta utveckling ta
tid, lära mera om professionell programdesign, hur stress och adaptation
verkligen samvarierar och använder både hormon-, nerv-, immun- och det
emotionella systemet i jakten på att bygga det vi beställt, våga
periodisera träning både på kort och lång sikt med tillräcklig
återhämtning och vila för att vävnader BÅDE skall hålla OCH
adaptera/superkompensera.
Min och Scandinavian Top Athletic Centers (
www.stac.nu) ambition, att från grunden förändra det svenska (och Skandinaviska) träningsparadigmet genom att leda och entusiasmera via goda exempel baserade på professionell coachning. En coachning där "bygga från grunden och träna mindre med mindre volym fast med bättre analys och kvalitet", är några av ledorden. Vi utbildar och uppgraderar redan delar av den befintliga svenska tränarstaben i en mängd olika idrotter. Personer som vågar och vill bryta sig ur det mer eller mindre ineffektiva och skadegenererande paradigmet.
Via
STAC Grundtränare (tredagars grundutbildning och introduktion till STAC Elitttränare och STAC Metoden) och
STAC Elittränare (ettårig vidareutbildning med 80/20 fördelning praktiskt/teoretiskt på 240 timmar fördelade på 5 tredagarstillfällen av utbildning på STAC kompletterat med klientfallshemuppgifter och daglig implementering) förändrar vi sakta men säkert det sätt som vi hanterar och guidar våra idrottare i Sverige, skandinavien och världen.
En tränare behöver inte behärska allt MEN måste förstå helheten kring professionell screening, analys, effekttestning, (manuell undersökning, manuell behandling om man är terapeut i botten), korrektiv träning, funktionell uppbyggnadsträning, programdesign, programupplägg, periodisering av träning, kost, återhämtning och vila i förhållande till utvecklingsnivå, biomotorisk mognad, säsong, tävlingsplanering, idrottens kravspecifikation, ambition, sociala förhållanden, emotionell mognad. Vi kan bara vända skutan genom att acceptera att det inte är bra och sedan göra något åt det!
Jag satt och blev alldeles bedrövad när jag såg hur våra mest framgångsrika idrottsmän och -kvinnor tränar/tränade. Jag är ingen expert men jag blev framför allt väldigt frågande till Carolina Clüft och Christian Olsson. Du får gärna kommentera och ge din syn, men inte kan det vara optimal träning för en längdhoppare att köra backintervaller tills hon var spyfärdig? Det måste finnas bättre övningar att lägga tiden på. Och Christian Olsson, varför i h-e utsätta en redan sargad kropp för nåt jäkla fåfängt försök att sätta ett tyngdlyftningsrekord?
SvaraRaderaJag har ingen erfarenhet av grenspecifik träning för längdhopp men spontant kändes det väldigt konstigt att Klüft körde den typen av uthållighets och mjölksyraträning. Känns som backträningen går emot den snabbhets och explosivitetsträning som längdhopparna tränar dagligen?!
SvaraRadera