Vi kan inte träna alla likadant!

Eftersom det efter SVT dokumentären om "Medaljens pris" verkligen har aktualiserat begreppen periodisering och programdesign, tänkte jag kort beröra mina erfarenheter och tankar uti dessa extremt avgörande områden.  Inte bara för att skapa utomordentliga prestationer UTAN för att göra detta i samklang med bästa möjliga hälsoutveckling.

Vad betyder och innebär EGENTLIGEN periodisering av träning?
Det är mycket få individer som verkligen vet vad periodisering av träning, vila och återhämtning verkligen innebär och kräver i form av vetenskaplig förankring (men med hälsosam skepsis), hantverkskunskap, kontinuerligt lärande och modifiering samt erfarenhet av otaliga upplägg, hur adepter reagerar och adapterar samt det faktiska hårda utfallet dvs. resultat och placering etc.

Utifrån mina erfarenheter de senaste 25 åren som legitimerad naprapat och idrottsmedicinare sedan 1998 (nu med >29000 konsultationer under bältet), lagnaprapat 1995-97, 2010-2012, korrektiv- och funktionell tränare 2003-, styrke- och powercoach 2000-, personlig tränare 1987-, utbildare av manuella terapeuter och elittränare 2006- samt kost- och livsstilscoach 2004-, kan jag bara sammanfatta läget så här:

Vi har många fördelar med vår svenska föreningskultur vs. universitets/professionell förening, dvs. gemenskap, samhörighet, värdegrunder, omtänksamhet etc. MEN det finns sällan pengar/sponsorer som gör det möjligt att varken anställa/betala eller ställa krav på utbildningsgivare och utbildningskvalité när vi skall optimera vår tränarstab.

Ingen tränare vill göra ett dåligt jobb eller utsätta individer för potentiellt skadliga träningsupplägg MEN om kunskapen är tillräckligt låg, blir det ett lotteri om man hamnar över gränsen för vad ens adepter klarar av att hantera, återhämta sig i från eller rent anatomiskt/strukturellt klara att hinna adaptera till.

Det finns nämligen INGET optimalt upplägg som passar alla, inte ens inom samma idrottsgren eller samma lagidrott. Alla individer är unika, har en unik biokemisk individualitet liksom en unik biomotorisk nivå och en unik ambitionsnivå. Den "bästa träningen" är den träning som ger "just denna adept", den effekt, den kroppsliga/cellulära förändring eller det resultat man eftersträvar, punkt! Förändring tar dock TID och alla luckor, svaga länkar och tillkortakommanden kan INTE täppas till med ett enda programupplägg på 4-6 veckor eller ens på en hel säsong.

Vi kan INTE träna alla adepter likadant!
Som tränare eller coach skall man välja de övningar och det övningsupplägg som bäst och på rätt komplexitetsnivå, täpper till de luckor/tillkortakommanden som screening och analys av en professionell screening och testprocedur identifierat! Det är således INTE smart att träna ett helt fotbollslag eller ens alla längdhoppare/sprinters med exakt samma övningar (stressor) med samma övningsvariabler (set, rep, tempo, intensitet, vila). Givetvis förekommer pass där många övningar och komplexitetsnivåer är gemensamma, men de olika individuella biomotoriska färdigheterna skall ha genomslag på hur övningsvariablerna modifieras.

Med periodisering av träning menar jag INTE BARA vilka dagar i vecka man skall köra ett specifikt träningsprogram/pass år ut och år in. Jag pratar om den professionella

• sekvensiella (vecka efter vecka, månad efter månad...), 
• parallella (träningsperioder som överlappar varandra eller löper parallellt) och 
• intermittenta (program eller upplägg som återkommer med olika tidsförskjutningar), 

fördelningen av enskilda program, programupplägg, träningsinriktningar och fokusering på olika biomotoriska variabler (flexibilitet, stabilitet, mobilitet, balans, koordination, styrka, power, uthållighet, kondition etc.) över en längre tidsperiod (månader till år eller olympiader) som sakta men säkert skall resultera i rekord, medaljer och uppfyllda målbilder.

Vi måste lägga mera pengar på att utbilda oss och lära både djupt och brett!
Om men verkligen vill bli bättre fixar man det på egen hand, det måste inte alltid betalas av klubben. Om det måste det, får man oftast en ganska billig och ibland inte speciellt högkvalitativ utbildning. Vi måste nog fundera både en och två gånger på hur vi i Sverige skall uppgradera prioriteten på alla de tränare (styrke- och powercoacher, grenspecifika tränare etc.) som inte skulle vilja annat än bli mer kunniga och bättre utbildade för att kunna screena av sina adepter, analysera vad dom fått reda på, konstruera program utefter denna analys och slutligen kunna återscreena och modifiera program samt periodisera detta för att skapa bästa möjliga lågsäsongsträning respektive högsäsongsträning under flera år.

Till slut blir det ändå som med våra bästa adepter, den tränare som är smartast med sin egen utbildning, tänker själv, betalar själv om det behövs (dvs. villig att betala priset för framgång) och lär av andra duktiga dito, vinner i längden!

Är du intresserad att lära mycket mera, STAC Grundtränare och STAC Elittränare förmedlar inte ett statiskt koncept inga statiska sanningar, vi förmedlar det bästa från idrottsforskningen men fokuserar på det som skall ge dig verktygen att förmedla det som fungerar för din adept eller dina adepter! Ibland presterar nämligen adepter bra trots sin tränare ;-)!