Det blir ont om medaljer i London 2012, om vi inte...

Det blir ont om medaljer i London OS 2012, om vi INTE förändrar, förbättrar och uppdaterar det sätt vi tränar, coachar och hanterar våra nuvarande och kommande elitidrottare. Framtidens ledord i lyckade satsningar kommer att vara mera vila, längre uppbyggnadsperioder, kortare, fler och kvalitativt riktade träningspass med bättre smartness och relativt frekvent manipulering av träningsvariabler.

Vi kan inte hålla på med volymbaserade träningskoncept med samma gamla övningar hela året om, kryddade med "gamla indoktrinerade sanningar" som ger ben-, muskel-, mjukdels- och broskvävnader en omöjlig situation till återhämtning och superkompensation/positiv adaptationsprocess. Vi måste nyktra till som coachkollektiv, mig själv inräknad, och våga träna mindre, mycket smartare och med en väl genomtänkt periodisering av allt från enskilda övningar och träningsprogram till kostintag och emotionell coachning. Det blir inga medaljer i London OS 2012 eller kommande OS, om vi INTE:

1. Lär oss att screena, undersöka, bedöma och designa träningsprogram från den nivå klienten befinner sig och hela vägen till dit dom vill eller bör ta sig. Vi är oftast alldeles för usla på att screena av våra adepter, i brist på kompetens och tid (de flesta coacher i Sverige tyvingas att ha en heltidsanställning vid sidan av idrotten) kör samma upplägg för alla. Det innebär på lång sikt att de flesta elitidrottare presterar trots sin coach ;-( och ett fåtal med hjälp av sin coach ;-). Borde vi inte vända på den ekvationen?
2. Lär oss att periodisera träning, kost och livsstil per dag, vecka, månad och år. Det är nämligen ingen mening att träna 9 pass i veckan fördelat på 6 dagar om man inte samtidigt äter enligt sin metaboliska typ, dricker mestadels rent vatten, undviker det man inte tål och sköter sin återhämtning optimalt, dvs. går och lägger sig i tid m.m. Annars väntar organstrejk, överträningssyndrom, emotionell härdsmälta och allt fler stressorer adderas vilket ger allt tydligare stressmönster, ja ni förstår! Dvs. dom fixar inte periodiseringsupplägget som krävs för att nå sina mål inom den tidsram man satt upp. 
3. Lär oss att kräva längre lågsäsongs-/tävlingsfria uppbyggnadsperioder av våra klienter och deras idrottsförbund. Det mest patetiska jag upplevt är en världsspelare i tennis som sökte upp mig för att bygga sig mer belastningstålig samt starkare, explosivare, snabbare och uthålligare. På min fråga om hur lång tid vi hade på oss, var svaret: -3 veckor! -Ridå! Tennis är nog värst och sämst på att låta sina utövare tåla sin idrott! Dom är inte dummare eller smartare än andra, dom lever bara i en inhuman miljö som heter samla värdefulla rankingpoäng ÅRET OM.
4. Lär oss att träna klienter från rätt nivå och framför allt bygga "och bevara" för idrotten nödvändig flexibilitet, mobilitet, stabilitet och balansförmåga. Om vi inte gör detta resulterar det i förkortade karriärer där en allt mer högfrekvent och allvarligare lista av "nya skador" dyker upp. Inte oväntat dock.
5. Lär oss hur man konverterar styrka till power per tidsenhet, dvs. konstarten att konvertera newton till watt under relevanta tidsramar (effekt (w) = kraft (N) x sträcka /tid). Exempelvis mera watt i backen per steg på ett tidsintervall under 100 millisekunder (1/10 sekund) för en sprinter i höghastighetsfas, under 400 millisekunder (1/4 sekund) för en brottare eller en bandyspelare i samband med ett kast eller ett skär osv., osv. Om vi inte vet vart vi ska eller vilka effektvärden och under vilka betingelser de skall exekuteras, -gissar vi!
6. Lär oss att manipulera träningsvariablerna set, reps, tempo, intensitet, vila och komplexitetsnivå för den nivå klienten befinner sig på eller klarar av att hantera samt det vi vill skapa och grundlägga inför nästkommande träningsperiod/makro. När vi skapar elitidrottare med förmåga till elitidrottsresultat/effekt, måste vi bygga en pyramid av kroppskompetens och förmåga, för vare sig vi vill det eller inte kräver extrema effektuttag en bred och solid bas. Tyvärr slarvas det enormt med detta och ordineras steg 4 och 5 övningar i massor (dvs. övningar som är relevanta i ett senare skede) till individer med steg 0 och 1 förmåga att stabilisera, hantera och tåla sin träning. Vi skapar då "den otur" med alla skador vi har idag!

Tänk om vi kunda kraftsamla och skapa det nya svenska idrottsundret, med en försmak redan i OS 2012. Det är inte för sent att göra bättre ifrån sig. Själv har jag förändrat mitt sätt att jobba och kräva av mina adepter, ganska rejält senaste tre åren! En så enkel sak som att en person med mycke typ 2X fibrer behöver en hel extra vilodag mellan speedinriktade pass, jämfört med en person med aningen mer dragning åt typ 2A fibrer, var en insikt jag hade teoretiskt men först för två år sedan förstod praktiskt. Dvs. att jag helt enkelt inte kunde träna speedpass i grupp för utövera med olika explosiva förutsättningar. Vi lär varje dag. Det farligaste som finns är at sy ihop hjärnan och tro att man ligger inne med alla svaren. Då lämnas man utanför den lärande process som finns där ute! Hej på er!