Periodisering av träning förbryllar!

Det är början av uppbyggnadssäsong för många idrotter under vinterhalvåret. Det betyder att man skall göra en resumé av hur tävlingsåret eller säsongen som gått, analysera vad effekten blev av förra årets uppbyggnadssäsong, planera vad som behöver fixas till, vad som kan justeras upp, vad vi vill fokusera på att bygga upp och förädla etc., etc.

Lika exalterad som jag är över denna period där jag skapar recepten för framgång för mina klienter, lika förbryllad blir jag ibland över oförmågan bland vissa tränare att se hela bilden och adressera elitidrottaren från den nivå han eller hon befinner sig.

Det finns en gyllende väg man måste följa om man vill bygga riktiga elitidrottskroppar som både håller för det dom skall utsättas för, ackumulerar hälsa, komplex styrka, grenspecifik effektutveckling och uthållighet som stadigt ökar eller gjörs mer grenspecifik. Vi är ofta alldeles för grenspecifikt inriktade för stor del av året, vi lägger stor vikt vid och läser på väldigt mycket om den grenspecifika pre- och högsäsongsfasen. När det gäller den lika viktiga uppbyggnadsfasen, dvs. den fas på 2-4 månader som föregår pre- och högsäsongsfasen, nöjer man sig oftast med lite allmänna styketräningskunskaper, förutfattade meningar om styrketräning, "samma program till alla räcker" mentaliteten.

Nedan listar jag upp varför vi måste bli mycket profsigare än så, annars kan vi harva vidare och skapa "ingen effekt på bräcklig grund"!

• Det du inte har flexibilitet och mobilitet för, men ändå utför skapar besvär, inte långsiktig effekt!
• Jag mäter dagligen upp elitidrottare liksom vardagsamatörer som sysslar med en idrott dom varken har flexibilitet eller mobilitet för. Detta är en av de absolut största anledningarna till hamstringsbesvär, ljumskbesvär, höftböjarbesvär, ländryggsbesvär och bristningar bland lagidrottare, racketsporter, friidrott och mycket mera...
• Det du inte kan stabilisera och balansera, men ändå försöker hantera skapar besvär, inte långsiktig effekt!
• Det är inte alldeles lysande att köra benböj och frivändningar med adepter som inte kan sitta på huk, inte kan stabilisera sitt eget bäcken och än mindre sina knäleder! Och nu skrapar jag bara lite på ytan...
• Det du inte kan lyfta, positionera eller förflytta med god teknik, men ändå försöker göra skapar besvär, inte långsiktig effekt!
• Att ordinera träning med vikter eller intensitetsnivåer som tvingar fram alternativa tekniker för att "bara krångla upp vikten", typ marklyft med ryggdrag och provocerande kyfosering av lumbalryggen istället för benpress, är inte ovanligt att se. Istället för att tvinga kroppen att uppgradera specifika neuromuskulära programvaror med ett visst syfte, en korrekt teknik, ett visst antal rep, ett visst tempo, en viss intensitet och med en viss vila.
• Det du inte klarar att bromsa, accelerera eller koordinera, men ändå försöker dig på skapar besvär, inte långsiktig effekt!
• Om man utsätter adepter eller ännu värre hela lag för plyometriska övningar (eccentrisk inbromsning följd av koncentrisk maxeffektförsök, s.k. E-koncentrisk träning i vårt system) dom uppenberligen inte kan varken bromsa eller tåla, skickar man dem på en snabbresa in i ben-, benhinne-, led- och muskelbesvär!
• Det du inte har behov av att träna, men ändå lägger tid på tar viktig kvalitetstid från det du borde gjort eller borde vilat!
• Om man tror att 10 km på tid skapar högintensiv grenspecifik uthållighet i ishockey eller handboll, borde man tänka om allvarligt eller byta och coacha terränglöpare.

Det finns inga fasta sanningar om hur man skall periodisera träning, lika lite som olika idrotter liknar varandra i alla aspekter. Det finns inga typiska upplägg, det finns inget rätt och fel, bara mer eller mindre effektiva periodiseringsupplägg. Oasett hur vi lägger upp det måste vi inse att vi inte kan negligera ordningen flexibilitet-stabilitet-balans-styrka-power-poweruthållighet-anaerob uthållighet-aerob uthållighet!