Specificitet och adaptation är specifik!

Jim Pettersson från Eslöv, en av Sveriges bästa 84 kg brottare och en av Jimmy Lidbergs favoritsparringpartners, dra på för fullt i ett explosivt koncentriskt marklyft.

När jag utbildar allt från andra elittränare till nybörjare är det viktigaste budskapet, att förstå grundprinciperna bakom hur en organism och hennes celler reagerar på stress, adapterar till stress och överlever stress. Hur svårt kan det vara att förstå. "Du blir det du tränar" samt "bara det du stressar tvingas att adaptera". Om jag testar brottare är jag exempelvis,

• väldigt intresserad av vad dom "drar" viktmässigt (newton, N) och effektmässigt (watt, W).

Jag är definitivt INTE lika intresserad av vad en brottare har för konditionsvärde, dvs. vad dom har för "maximal aerobisk hastighet" eller "maximal syreupptagningskapacitet". Kondition är en mycket perifer idrottsfysiologisk variabel för en brottare. Brottningsuthållighet däremot, ÄR en mycket central idrottsfysiologisk variabel.

Uthållighet för en brottare är att klara att brottas i intervaller (sekunder till tiotals sekunder) av maximala och submaximala styrkeinsatser med ett multipelt antal ställningar, grepp, blockeringar, utfall, reträtter, rörelsescheman och rörelseriktningar. En brottningsmatch avgörs i 2-3 perioder om 2 minuter brottning med 30 sekunders vila mellan varje period. 

Kondition och uthållighet är INTE samma sak! Den enda gång kondition och uthållighet är samma sak är när vi pratar om KONDITIONSIDROTTER och en kampsport är ingen konditionsidrott! Precis som olika styrkekvaliteter tränas grenspecifikt olika i olika idrotter och är grenspecifikt avgörande för resultatet på olika sätt i olika idrotter, har vi olika nytta av olika uthållighetstränings- och konditionsträningsinriktningar i olika idrotter.

Men det finns väl mera att testa än marklyft, givetvis finns det det. I STAC Fystest "brottning" testar vi bra mycket fler variabler än effekt i marklyft, men jag tror ni förstår poängen :-).

Att tvinga en brottare till ett s.k. "bra konditionsvärde" vilket vanligen innebär "en bra Cooper test-tid" (3 km på tid), innebär att man inte bara riskerar utan verkligen utvecklar adaptationsprocesser som i olika omfattning konverterar starka och hyfsat uthålliga muskelfibrer (typ IIA-muskelceller samt andra typ II-subtyper) samt jättestarka och icke uthålliga muskelfibrer (typ IIX-muskelceller samt andra subtyper) i en riktning mot bättre aeroba egenskaper, dvs. långsamma, extremt uthålliga och svagare muskelfibrer. Vem vill det som brottare?

Som ni förstår är det lika dumt att bygga bra kondition och därmed svagare ben hos en elitbrottare som att bygga stora muskler och för mycket maxstyrka hos en långdistansare. Vi måste alltid ha klart för oss att kroppen och våra celler bara gör det vi kräver och kompenserar för det vi gjort. Oavsett om vi vill det eller inte, arbetar vi under specificitetsprincipen och adpatationsprincipen. Ingen kan ändra på det, inte ens de som bestämt att vi skall testa alla idrotter med samma tester.