Efter 16 år som naprapat, lagnaprapat, fystränare, styrke- och powercoach, uthållighetscoach och kostexpert till ett stort antal lag, föreningar, förbund och enskilda aktiva, har jag följande reflexioner att förmedla idag. Jag är evigt trött på alla som inte uppskattar när duktiga, pålästa och effektiva coacher som förmedlar allt från gratis och subventionerad kompetens till vettigt betald dito, som inte bara gör skillnad, utan erbjuder en helhet att växa i och med!
Sverige är
"Landet lagom allt och inget extra" (och som jag förstår det rätt av mina kollegor, så är det även enligt nedan i Norge, Finland och Danmark). Som om all utbildning och tanke kom från någon jä..a multinationell, "passa i alla länder, inte vara för mycket kryddad, smaka likadant-hamburgerkedja), dvs. vi har flest halvbra tränare i världen, som har gått flest centralstyrda halvbra och okryddade tränarutbildningar i världen och slutat våga ta tag i ytterkanterna eller frontlinjen av sitt kompetensområde i rädsla för att inte ha den rätta lagomprofilen för att FÅ arbeta inom den aktuella idrotten. Dvs. om du inte blivit likriktad via alla utbildningsstegen inom vårt förbund, kvittar det vad du kan eller skulle kunna förmedla, man skall träna personer och lag enligt vårt fastlåsta paradigm, med bara vår utbildning...
Vi har därför flest halvbra lag och halvbra resultat i världen.
"Landet av lagom betalning, lagom insats, lagom utbildningsnivå, lagom effekt, lagom kostvanor och lagom betalning har ingen brytkraft!". Om vi vill skapa brytkraft måste vi UPPGRADERA COACHEN!
Om vi uppgraderar coachen och är villiga att tredubbla den usla lönen, kommer marknaden för coacher att hårdna, kompetensutvecklingen kommer att öka, kravet på utbildningskvalitéten kommer att flerdubblas och resultaten kommer undan för undan att inte kunna annat än förbättras avsevärt. Vad är det man brukar säga, -jo, "
inte konstigt att dom får fram så bra spelare, dom har ju sådan historia av att skapa bra spelare inom den idrotten där borta!" Undrar vad det är för
historia man pratar om?! Eller är det lidelsen, suktandet, den breda och djupa och ständigt uppgraderade kompetensen och erfarenheten och... som finns i det landet eller den staden eller den gruppen av människor...
I Norden är vi idag ganska bedrövliga på att betala för kompetens, vi är bedrövliga på att värdesätta kompetens, vi är bedrövliga på att dela upp tränarsysslor mellan olika kompetensgrupper och vi är bedrövliga på att vidareutbilda tränare (oavsett fack) för det dom verkligen måste, bör och skulle kunna behärska. I exempelvis USA och England har man en lite annan syn på COACHEN. Den aktade coachen finns inom flera olika kompetensnivåer i nästan samtliga klubbar, föreningar och idrotter. Man betalar mångdubbelt mer för kompetensen och lyssnar när kompetens, erfarenhet och resultat talar. Coachen både följer med i utvecklingen av gamla och nya träningstankar på ett vitalt sätt och har den kravnivån på sig, åtminståne i de 2-3 översta elitskikten. Man har:
- En eller flera lagtränare, dvs. tränare som inte bara ansvarar för taktik och teknikträningen inom den aktuella idrotten, utan mer eller mindre bestämmer vilken fysisk prestanda dom vill jobba med!
- En eller flera grenspecifika uthållighetstränare, dvs. tränare som inte bara ansvarar för den viktiga konverteringsträningen till en grenspecifik uthålighet med minimalt tapp av styrke- och powerkvalitéter, utan vidareutvecklar den och förser tränaren med RÄTT uthållighetsprofil!
- En eller flera styrke- och powertränare, dvs. tränare som inte bara ansvarar för den extremt viktiga uppbyggnadsträningen av elitidrottskroppar för den aktuella idrotten och den aktuella individen, utan med liv och lust går in för att bygga den bästa behövda fysiken och förser de grenspecifika uthållighetstränarna (ibland samma multikompetenta person/er) med det råmaterial oh/eller den relativa styrka och/eller relativa nivå för ett antal biomotoriska variabler som dom beställt!
- En eller flera rehabiliteringstränare, dvs. tränare inte bara med med grundläggande manuel medicinkompetens och praktisk erfarenhet, utan kompletterat med korrektiv- och funktionell tränarkompetens och förmåga att snabbt hjälpa adepter att återskapa funktion och täppa till de stora luckorna i fysiken!
- En eller flera akut- och subakutmedicinare, dvs. läkare, naprapater, sjukgymnaster, massörer m.fl. som inte bara gallrar, bedömer, behandlar och stöder hela verksamheten underifrån, utan skapar plattformar och förser verksamheten med skadedata som kan och bör ligga till grund för ständiga små justeringar genom hela den ovanstående rehab- och träningskedjan.
- En eller flera kost- och livsstilscoacher, dvs. personer som inte bara kan, vet och behärskar den svåra konsten att tanka elitidrottande kroppar med den bränsleblandning (makrofördelning) dom genetiskt kräver kryddat med vetskapen om vad den faktiska träningsmiljön/profilen ger i tillägg/fråntag, utan också kan få detta accepterat, implementerat och förädlat över tid.
Så vi måste förändra attityd. En lagtränare skall vara just det, EN LAGTRÄNARE! En styrke- och powercoach skall vara just det, EN STYRKE OCH POWERCOACH! Uthållighetstränaren är INTE bra på fotbollstaktik bara för att han vet vad som ligger bakom fotbollsuthållighet. Ni förstår galoppen...
Så alla ni, exempelvis alla duktiga lagtränare som tror att ni är styrke- och powercoacher, uthållighetscoacher, manuella medicinare m.m., bara för att ni fått huvudansvaret för ett lag.
Bliv vid er läst, gör det ni kan bäst, lägg all er energi på att överföra ert bästa och jobba för att få förmånen att bygga något ännu mer komplext och extremt med hjälp av professionella coacher inom alla delsegment från kost- och livsstilsvanor via styrketräning och hela vägen till det ni behärskar som hand i handske.
Resten av världen springer ifrån oss i både lagspel och ensamidrotter. Kvar står vi och tror, att samma gamla recept, samma gamla testbatteri, lågt betalda tränare, avsaknad av multipel kompetens etc., som inte heller förra året gav något eko i omvärlden, kanske nästa år skall generera världsrekord, medaljer och internationella framgångar.
Jag kan berätta att Sprint Coach Stephen Francis, just det, Sherone Simpsons, Asafa Powells och Yohan Blakes tränare, har fyra till sex assistentcoacher och fyra till sex massageterapeuter till sin hjälp, samtliga välbetalda för det dom kan, det dom bidrager med och det dom förväntas uträtta. Stephen Francis har en rätt juste lön han också. Med en juste lön, kan man jobba lite mer energiskt, coacha med ruggig iver och inlevelse, jobba lite mindre, för att vidareutbilda sig lite mera, leka med alla adepters siffror mera kreativt och skapa ännu bättre programdesigner och periodiseringsplaner samt det viktigaste av allt bibehålla och odla ett EGET LIV, för att orka skjuta liv i andras ;-)!
Tyvärr gott folk, en strid ström av resultat kommer inte att ske förren vi har kompetent personal på alla poster, betalar det som krävs för att få de bästa tränarna, jobbar med en ständigt uppdaterad agenda där viktningen är lika mellan:
- effektiv idrottsfilosofi,
- praktisk framgångsrik erfarenhet,
- klinisk forskning som delbevisar och
- grundforskning som ger stöd för eller bryter mark för teorier eller mönster.
Med långsiktiga mål, byggda på stabil, bred och framgångsrik grund utan rädsla för att förnya eller backa bandet, kommer vi att kunna bygga mycket bättre farkoster. Det innebär att vi måste riva murarna mellan skråer, murarna mellan fastlåsta paradigm och murarna mellan stora egon. Jag jobbar med mig själv på den sistnämnda och har inbringat fantastikt mycket mer valid information och erfarenhetskunskap från min omgivning sedan jag sänkte garden och blev beredd att ta några jabbar på näbben ;-), utan att gentillbaka en underarmssmash ;-(!
Själv har jag på ett eller annat sätt varit inblandad i alla dessa ovanstående stegen/områdena genom min karriär. Jag vet att jag sannolikt inte är inte bäst på någonting, jag vet om att det finns mängder av coacher som kan mångdubbelt mer inom alla olika fält jag jobbar inom, men det är inte det som är poängen, poängen är vad man gör med sin erfarenhet, kunskap, talang och kärlek till sina adepter. Poängen är vad du skapar för "koncept" kring hur du jobbar från råämne till diamant (som faktiskt är förnamnet på en av mina fantastiska adepter). Om man kan coacha både brett och djupt, isolerat och integrerat, parasympatiskt och sympatiskt och guida sina adepter att bygga sin farkost så bra,
- att de kan leva sin dröm fullt ut, så länge de vill leva sin dröm fullt ut och sedan dunsta, är man redan halvvägs till en slipad diamant.
Det jag ÄR bra på, har jag sakta börjat ta allt mera betalt för. Är du också bra på något?... -Sluta att subventionera bort dig själv, sluta jobba 60 timmar i veckan, ta mera betalt du också. Tala om för dig själv, att du är jä...r anamma riktigt bra! Börja sedan respektera dig för det, och så småningom tar du bättre betalt för din nya självrespekt och dina framgångsrika program. Nu kommer poängen. När du nu uppgraderat dig själv, inför dig själv, dvs. börjat älska dig själv tillräckligt, kan du börja lära andra att älska sig själva och våga leva ut sina drömmar. Se där, nu är du inte bara den skrikande hårda coachen, nu är du guiden i galaxen, där man kan önska vad man vill bara man bjuder till. Nu tjänar du så bra att du kan börja bjuda på dina tjänster gratis, när du känner för det ;-).
Lika klart som specificitetsprincipen, blir man bara det man tränat. Lika klart som adaptationsprincipen, reagerar bara cellerna och fogar sig efter det stimulus du kastat in. Vi blir inte bättre än det vi tänker, säger, gör, äter, tränar eller periodiserar. Vi får bara det vi beställt och "betalat" för!
