Mitt erfarenhetsmässiga, vetenskapligt baserade och kliniskt bevisade svar på frågan, -om man skall stretcha eller inte?, är följande:
- Innan explosiva, plyometriska eller andra idrottsinsatser med max- eller nära maximala tempoinsatser bör man undvika statisk stretchning (dvs. statiska stopp i stretchrörelsens ytterlägen, vilka sakta inducerar en adaptation man kan likna vid krypning typ. contract relax, static hold m.fl.) av den enkla anledningen att det ibland ökar skaderisken och minskar effektutvecklingen en aning.
- Istället bör man använda dynamisk stretchning som en del av uppvärmningen innan idrott, oavsett tempo och intensitetsnivå, vilket tillsammans med annan uppvärmning hjälper till att inte bara värma muskler utan förbereda dem på ytterlägen, kraftuttag, växling mellan excentrisk till koncentrisk rörelse m.m. Detta har visat sig minska skaderisk och aningen öka effektutveckling.
- Det är dock inte så enkelt att alla kan använda samma stretch eller samma stretchrutin för alla (vilket är MYCKET vanligt), inte ens för alla i ett lag eller samma idrott.
- Det är inte heller så enkelt att man skall använda eller välja den ena eller den andra stretchtekniken framför den andra.
- Vi måste göra en noggrann screening av muskelbalans i förhållande till vad som krävs i den aktuella idrotten.
- Vissa muskler och/eller muskelgrupper kanske är så korta att de bör adresseras med både statisk OCH dynamisk stretchteknik, andra muskler behöver bara dynamisk stretchning och ytterligare andra skall man kanske inte stretcha alls!
- De muskler som inte skall stretchas alls, är oftast desamma som behöver styrketräning för att bli TVÄRTOM kortare, stelare och mer oelastiska.
Svar på tal som så ofta förr!
SvaraRadera