Mindre än 18% av hockeyuthållighet förklaras av VO2max!

"Silly season" är i full gång i hockeysverige, men inte bara på spelar och tränarmarknaden! Silly season drar även igång gällande den s.k. viktiga konditionsträningen. I Sverige, liksom andra länder, råder det total förvirring och okunskap om skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes, dvs. vilka energisubstrat och energiskapande motorer som allokeras i en viss idrott med ett visst förhållande mellan repetitioner, intensitet, tempovarianser och viloperioder.

Inom hockey springs det just nu milen på tid, 5 km på tid, 3 km på tid och tränas för fullt för att skaffa sig kondition, eller grundkondition som vi så snällt lärt oss att säga i vårt gemensamma politiskt korrekta träningsparadigm. FEL, FEL, FEL det är inte kondition vi spelar ishockeymatcher med, det är inte VO2max som avgör vem som har mest tryck eller tempo kvar i kroppen i tredje perioden. Det är INTE grenspecifik uthållighetsträning för hockey att springa 3, 5 eller 10 km på tid, det är att träna kondition.

Det är inte fel att träna kondition, det är inte fel att orka jogga eller springa 10 km under 40 minuter MEN det är fel om det sker på bekostnad av andra biomotoriska variabler av högre viktighetsgrad för den specifika idrotten.  De viktigaste biomotoriska variablerna för en ishockeyspelare ser kraftigt förenklat ut så här (i rätt kronologisk följd dessutom):

• Flexibilitet och Bålstabilitet
• Maxstyrka
• Power
• Poweruthållighet
• Anaerob uthållighet
• Agility

Aerob uthållighet tog sig inte ens in på denna lista!!! Ni som kan en hel del om hur man professionellt periodiserar träning för ishockey vet dessutom att den biomotoriska förmågan aerob uthållighet ökar som ett resultat av den anaeroba träningen. Ni som tränar hockeyspelare, tränar inte en konditionsidrott, ni tränar hockeyspelare. Om det gällt en konditionsidrott hade aerob uthållighet, löpergonomi och maximal aerob hastighet stått överst i listan.

En individs maximala syreupptagningsförmåga, kallat VO2 max, förklarar nämligen MINDRE än 18 % av en individs förmåga att utföra högintensiva intermittenta (återkommande) ispass. VO2max har med andra ord en LÅG KORRELATION (låg förklaringsgrad) för att kunna prediktera/förutsäga en individs förmåga att prestera uthållighetsmässigt i ishockey. Jag kan dock inte hindra någon från att vara ineffektiv och lägga mängder av värdefull tid på sådant som inte bara är perifert utan tom kontraproduktivt.

Så varför lägger den traditionella uthållighetstränaren ca 4/5 av alla uthållighetspass på nivån VO2max-inriktad träning, när vi borde träna sprintintervaller, medel och högintensiva intervaller som liknar den tempo-, intensitets- och viloperiodsvariation som verkligen är viktig inom ishockey??? Silly season är i full gång! Att träna upp ett lag till en bra kondition , ex. under 11.00 minuter på Cooper test, betyder inget annat än att ni får tillbringa första 15 omgångarna av serien till att skapa tillräcklig grenspecifik uthållighet! Har ni någon gång funderat över varför vissa lag är sådana "slow starters", -INTE! Börja med det då! Tre klubbar i Elitserien har redan påbörjat resan från Cooper till HIIT.

Hur vet jag det? Jag har blivit uppringd tre gånger redan denna lördagsförmiddag och hjälpt tre olika Elitserieklubbars fystränare med detaljer kring sådana upplägg. Det kanske kommer en och annan raket ur årets silly season, iaf.

Det finns många studier på detta område. Den jag refererar till gällande de  knappa 18 % (egentligen 17.8 %) är. Carey m.fl. J Strength Cond Res. 2007 Aug;21(3):963-966. Do hockey players need aerobic fitness?

Det är aldrig fel om vetenskapliga studier OCH praktisk implementeringserfarenhet talar samma språk. Svaret är att man behöver aerobisk uthållighet, men inte så mycket som vi tränar för! Kör hårt alla tränare där ute. Våga tänka själva och våga säga något annat än den tragiska meningen, "man måste ju träna grundkondition". Goddag yxskaft!

STAC Elittränare till AIK Hockey Elitserien!

STAC Metoden skördar nya triumfer och står ut lite extra när nya tidens elitkoncept skall utformas i allt från lagidrotter till individuella idrotter. Idag bekräftades det att ännu en STAC Elittränare har fått jobb inom Elitserien i ishockey :-).

Fredrik Sjölander, som examineras som STAC Elittränare i maj 2012, har skrivit kontrakt med AIK Hockey och blir deras A-lagsfystränare de närmaste två åren. Fredrik är en mycket bra företrädare av STAC Metoden och dessutom en av de personer som gått alla mina utbildningar sedan 2007 och är således även Lic. Master Korrektiv Funktionell Tränare.

Vill du också krydda din fystränarkompetens med det bästa marknaden har att erbjuda, anmäl dig till STAC Elittränare!

STAC Elittränare - Bäst när det gäller!

Vill du ge dig chansen att bli nummer 1 som tränare och verkligen GÖRA SKILLNAD, dvs. den tränare som anses ha gått de bästa utbildningsstegen, har den bredaste kunskapsbasen, har den djupaste grenspecifika konverteringskunskapen, jobbar sig till den största erfarenhetsbasen och dessutom levererar resultat?!

Satsa på att plocka en av de sista 4 platserna som finns kvar på STAC Elittränarutbildning. Max antal deltagare är bara 24 stycken, av den enkla anledningen att vi menar allvar med vår Elittränarutbildning. Små klasser, mycket gruparbeten, mycket kontakt mellan utbildare och enskild deltagare.

På STAC Elittränarutbildning förväntar vi oss att du redan kan en hel del anatomi och har pejl på basal träningslära samt redan hanterar individuella adepter eller tränar lagidrotter. STAC Elittränarutbildning är unik alla andra elitutränartbildningar,

• vi levererar nämligen det som fungerar både i teorin OCH praktiken,
• i den ordning man screenar, bygger upp och trimmar en klient eller ett lag,
• från den djupaste teoretiska nivån till den enklaste praktiska implementerbara nivån,
• uppbackat av atleter vi tränar som faktiskt presterar stordåd i en mångfald av idrotter!

Vill du bli mycket bättre som tränare, komplettera din tränarutbildning eller är du missnöjd med att din tränarutbildning/PT-utbildning INTE lärde dig screena dina klienter, analysera testvärden, välja rätt övningar, designa RIKTIGA program, periodisera uppbyggnadsträningen för RIKTIGA klienter och lära dig HANTVERKET bakom konvertering av styrka till power och RÄTT uthållighetsprofil? Gå STAC Elittränarutbildning.

Bry dig mera om dem som vill!

Om man inte har någon tavla vet man inte vad man skall sikta på och kan inte heller utvärdera om man blir bättre, skall ändra inriktning på träningen eller skruva om siktet!

Jag blir med jämna mellanrum kontaktad av tränarkollegor och adepter som stöter på mer eller mindre uttalad okunskap eller ovilja att förändra träningstänk. Jag har hört det mesta,

• Fystränare i ishockey som på fullt allvar tror att konditionsträning i "steady state" tempo typ 5-10 km på tid och konditionsvärdet (VO2 max) är de variabler som bäst predikterar (förutsäger) om en person har en bra HOCKEYUTHÅLLIGHET. Att kondition är en sak och grenspecifik uthållighet en helt annan sak, har gått oberört förbi dessa huvuden. Som bekant behöver man båda fast i kraftigt olika fördelning beroende på idrott. När det gäller hockey så är det ju inte en klassisk konditionsidrott, snarare en högintensiv intervallidrott med frikostiga viloperioder.
• Friidrottstränare som på fullt allvar strävar efter att även deras kastare, hoppare och sprinters skall uppnå "bra" konditionsvärden utan att förstå vad detta innebär för individens fibersammansättning och förmåga att utveckla power.
• Fystränare i handboll som på fullt allvar tror att 1 mil på tid, frivändningar och hopp från 80 cm hoppboxar ger den mest och bäst överförbara E-koncentriska förmågan i handboll, dvs. vändnings- och accelerationsförmågan samt laddnings- och hopphöjden, utan att förstå att detta tvingar in 3/4 av truppen i ett s.k gravity pattern (kollapsmönster i ländrygg och underkropp pga för dålig styrkestabilitet) ofta med fot-, knä-, höft-, bäcken- och ländryggsskador som följd.
• Konditionsidrottstränare som på fullt allvar menar att man inte kan förbättra löpergonomi och löpekonomi med balans-, stabilitets- och styrketräning för löpning, skidlöpning, triathlon etc.
• Styrkecoacher som utan tanke på att konvertera stora dumma muskler från hypertrofifasen till maxstyrka, power och slutligen grenspecifik speed och uthållighet, bygger en stor och stilig bodybuilder under lågsäsongen, dvs. en person som är stor och stark med funktionell oduglig för sin idrott!

Förändringars inneboende tröghetsmoment
Trots att både vetenskap och praktisk erfarenhet ibland visar att en "annan kombination av tankeinriktningar", övningar och övningsvariabler inom uppbyggnadsträningen för en viss gren eller lagidrott ger förbättrad effekt per investerad tid, envisas många ledare och tränare med sitt gamla och ibland ineffektiva upplägg! Varför är det så?

Bekvämlighet heter den största faktorn. Det upplevs nämligen som mycket jobbigt att inte bara sätta sig in i nya och nygamla teorier, det saknas ofta grundkunskap nog för att ens värdera om ett annat sätt är användbart för individen, laget, de biomotoriska variabler man vill bygga. Av den enkla anledningen blir ni, kära vänner, avsnoppade redan vid första kontakten. Rädsla för det man inte kan tillräckligt om, ger dessutom en automatisk skyddsreflex "mot" det nya och "för" det man är van att utföra.

Andra faktorer till varför man ratar en ny inriktning/ny tränare och sådant som sannolikt är effektivare än det rådande träningsupplägget, är:

• Okunskap om helheten, dvs. idrottsmedicin, modern idrottsfysiologi, screening, programdesign och periodisering av träning, återhämtning, kost och vila.
• Okunskap om de olika biomotoriska generaliserade och grenspecifika förmågor som tillsammans utgör idrottsprestationen.
• Att man mycket väl anar det oundvikliga MEN inte kan "ha fel"!
• Att man mycket väl anar det oundvikliga MEN måste "ha rätt"!
• Att man är inofficiellt tvingad till enkelriktning inom ett visst idrottssegment, dvs. en av nackdelarna (bland alla fördelar) med idrottsspecifika tvingande steg-utbildningar inom vissa idrottsförbund. Dvs. man måste hålla fast vid "sanningarna" vi lärde oss på utbildningen, för det går ju inte att lära om, eller?
• Att man helt enkelt måste träna på ett visst sätt enligt sponsoravtal och sponsorkoncept.
• Att man aningslöst bara gör som man brukar eller som man alltid gjort, dvs. bara är en glad amatör och varken har tid eller uppdraget att utvärdera eller kritiskt granska det man gör. Typ. krångla inte till det nu, bänkpress och benböj i Smithen först och sedan ut och spring 5:an!

Stort kunnande skall späs ut i mindre portioner och skapa nyfikenhet! 
Mitt förslag till er, kära kollegor, är att inte dela med er av hela ert kunnande med en gång. Tala bara om en eller max två saker som ni skulle kunna tillföra. Om man berättar allt man vet och allt man skulle kunna förbättra är det en naturlig reaktion att slå dövörat till och rata allt, eftersom man inte har kunskapsbas nog för att hantera och rationalisera informationen.

När ni väl är inne och har väckt nyfikenhet med er kunniga och effektiva approach kommer det garanterat frågor, dessa besvarar man med ny information. Vips så är man i färd med att förändra några saker till... Tänk bara på att det inte finns något egenvärde i att förändra, det måste finnas tillräckligt fog för förändring, annars kan förändrandet i sig kosta mycket mera än det smakar.

Om en eventuell uppdragsgivare inte på något sätt uppskattar din kunskap eller tycker som du, drar du tillbaka din ansökan fortare än kvickt. Det kostar bara onödig energi att försöka få de som inte vill eller inte förstår att förändra. De har lika mycket rätt till sin dröm som alla andra har till sin, vi har bara olika effektiva vägar dit. Tvinga ingen att dansa, låt dem mogna i kölvattnet av andras framgångar, bjud upp något bättre och sätt fart där istället.

Bubba Watsons programvaror vann Masters

Bubba Watson vann Masters på Augusta 2012 efter ett mästerligt utfört slag som krävde en rejält skruvad bollbana i startriktning 90 grader "från" hålet, en s.k. "quick hook". På bilden ser ni samme man i stilstudie från förra sommarens Nordea Masters på Bro Hof. Det räcker långt med att bara kunna träffa och forsla boll hyfsat rakt fram utan tanke på vare sig skruv, bollbana, längd eller spinn för veckoslutsgolfaren. Men, för att vinna Masters på Augusta krävdes full koll på samtliga dessa variabler! Belöningen blev en boll på green 5 m från hålet från ett "omöjligt läge".

Man kan programmera fram bättre odds
Förmågan att attackera och bearbeta bollen samt skruva slag, dvs. lära kroppen rörelser som genererar en viss rörelseriktning och ställning av bladet, en viss kontaktyta mellan blad och boll (bollträff) som genererar en viss bollbana, är ett av de bästa sätten att lära sin kropp att utföra och programmera in "golfsvingen" och alla dess ofrivilliga (veckoslutsgolfare) respektive viljemässiga (professionella golfare) variationer.

Kombinationen "bestäm, gör, känn, se, analysera, spara eller släng" kallas för medveten biomotorisk programmering och är överlägsen om man vill skapa solida neuromuskulära generella och grenspecifika motoriska program i hjärna och ryggmärg. Dvs. en bred repertoar av slag för att klara av en mängd olika önskemål om en viss bollbana för bästa landningshändelse, olika bollplaceringar och ställningar, varierande vind- och väderförhållanden, olika grässorter, bandesigner osv.

Att nöta tillslag och analysera resultatet och bestämma om man skall spara eller slänga erfarenheten gäller inte bara i golf, men det blir väldigt tydligt i golf eftersom det är en aktionssport! De flesta andra idrotter med tillslagsrörelse/kaströrelse är nämligen till största delen re-aktionssporter vilket innebär att stora delar av rörelserna sker via reflexmässig och/eller semireflexstyrd aktion. Inte alla dock, vad tror ni Zlatan bestämmer, gör, känner, ser, analyserar, sparar eller slänger när han skall till att slå och momentet senare har slagit en frispark? -MÅÅÅÅL JAAAAAAAA! eller -OOOHHHH NEJJJJJ!

Hoppsan det finns aktionsinslag i en reaktionsidrotter. Ja, det är därför man nöter frisparksskruvar, pingis- och tennisservar som man nöter golfslag. Hitta detaljerna i din idrott och nöt lite på dem, det blir en minnesvärd resa för ditt nervsystem kan man säga ;-). Tänk på det ni som snackar om "tur", när motståndarens frisparksspecialist sätter ytterligare en "turlig" frispark i krysset eller när Bubba Watson har "tur" och får upp den på green för seger i Masters och glider i sin gröna kavaj.

Colting-rehabilitering, del 2

Jonas Colting (världsmästare i Ultraman 2003, 2007, dvs. två Ironman efter varandra) var på återbesök på STAC Idrottsmedicin och Naprapatmottagning, för utvärdering av rehabiliteringsläget efter sin dubbla höftledsoperation den 4 mars OCH utövandet av undertecknads detaljerade rehabiliteringsupplägg för de första 4 veckorna. ...Precis vi jobbar en hel del med konditionsidrotter också. Colting valde STAC för sin rehabilitering av den enkla anledningen att han ansåg att vi var bäst i Norden på att sy ihop detta komplexa upplägg.

Som han levererade: Bättre på allt, vissa saker tom bättre än innan operationen, andra saker tom bättre än någonsin i karriären. Killen har gjort det grundligt, dvs. följt allt som står i de olika programmen, gjort avsteg där det känts för mycket och uppgraderat där det känts för enkelt (inte så ofta enligt Jonas ;-).

Inriktningen på alla de olika program Jonas kämpat sig igenom är inte standardiserade program plockade från byrålådan direkt! All design av rehabiliteringsprogram på STAC Idrottsmedicin och Naprapatmottagning styrs av den enskilda klientens unika besvärskomplex, biomotoriska kunskapsnivå och de olika delmål man måste uppnå i det unika fallet för att nå det slutmål man gemensamt satt upp.

I Coltings fall är det givetvis inget litet mål vi skall uppnå. Han skall vinna Kalmar Ironman i augusti 2012. För att lyckas med detta, dvs. skapa en relativt träningsbar och belastningstålig organism för triathlonuppbyggnadsträning och triathlonträning tillräckligt snabbt, måste vi tänka på allt.

• Kosten, 
• sömnen, 
• återhämtningen, 
• periodisering av träning och rehab, 
• programdesign och manipulering av övningsvariabler etcetera.

Jag behöver ju inte direkt övertyga Mr Colting om vikten av naturlig mat, att äta enligt sin metaboliska typ och dricka rent vatten, han är ju redan med på den biten. Specificitetsprincipen gäller ju här också, du blir vad du äter, och du skall bygga dina celler med det du stoppar in genom kakhålet, INGET ANNAT.

Vad hade hänt till nu då?
Jonas hade blivit väsentligt bättre på att rekrytera och utveckla stabiliseringskraft i sin

• nedre djupa magmuskulatur, dvs. inre bålstabilitet. 

Detta är ruggigt viktigt eftersom vi bygger ett stabilt (obrutna kraftkedjor m.m.), ekonomiskt (löpekonomi) och belastningståligt löpsteg, cykelpedaltramp, benspark och båltwist från denna stabiliserings- och kraftlokal. Utan inre bålstabilitet på en tillräckligt hög nivå för den idrott man skall utöva och tåla är det svårt att bygga vidare.

Jonas överraskade vidare med RIKTIGT bra effekt i nästan samtliga semidynamiska integreringsövningar i tre plan som ingick i första upplägget. En stor eloge för det, det är inte så ofta någon kommer tillbaka och har förbättrat sig på så många punkter. Jonas hade 110 % effekt i nedre magmuskelstyrketestet, det är redan på en godkänd nivå för vad en professionell triathlonutövare BÖR ha. Det är dock inte alla som har, kan jag meddela!

Jonas Colting åkte åter hem till Borås med ett individuellt designat minikompendium på 4 sidor innehållande 16 övningar och 5 stretch/mobiliseringsövningar, fördelade på fyra olika program att utföra vid 10 tillfällen fördelat på 4 av veckans 7 dagar integrerat med hans ständigt stegrande triathlonträning. Fortsättning följer... Ni som funderar att hoppa på Coltings olika camper, gör det! Killen levererar, inget snack om det!

Läs mer om hur Jonas Colting upplever rehabiliteringen på STAC Idrottsmedicin och Naprapatmottagning, vad han tycker om vår kompetens samt hans tankar som kund och klient på Colting Blogg. Läs mer om STAC och våra tjänster på www.stac.nu eller STAC på Facebook.

Specificitet och adaptation är specifik!

Jim Pettersson från Eslöv, en av Sveriges bästa 84 kg brottare och en av Jimmy Lidbergs favoritsparringpartners, dra på för fullt i ett explosivt koncentriskt marklyft.

När jag utbildar allt från andra elittränare till nybörjare är det viktigaste budskapet, att förstå grundprinciperna bakom hur en organism och hennes celler reagerar på stress, adapterar till stress och överlever stress. Hur svårt kan det vara att förstå. "Du blir det du tränar" samt "bara det du stressar tvingas att adaptera". Om jag testar brottare är jag exempelvis,

• väldigt intresserad av vad dom "drar" viktmässigt (newton, N) och effektmässigt (watt, W).

Jag är definitivt INTE lika intresserad av vad en brottare har för konditionsvärde, dvs. vad dom har för "maximal aerobisk hastighet" eller "maximal syreupptagningskapacitet". Kondition är en mycket perifer idrottsfysiologisk variabel för en brottare. Brottningsuthållighet däremot, ÄR en mycket central idrottsfysiologisk variabel.

Uthållighet för en brottare är att klara att brottas i intervaller (sekunder till tiotals sekunder) av maximala och submaximala styrkeinsatser med ett multipelt antal ställningar, grepp, blockeringar, utfall, reträtter, rörelsescheman och rörelseriktningar. En brottningsmatch avgörs i 2-3 perioder om 2 minuter brottning med 30 sekunders vila mellan varje period. 

Kondition och uthållighet är INTE samma sak! Den enda gång kondition och uthållighet är samma sak är när vi pratar om KONDITIONSIDROTTER och en kampsport är ingen konditionsidrott! Precis som olika styrkekvaliteter tränas grenspecifikt olika i olika idrotter och är grenspecifikt avgörande för resultatet på olika sätt i olika idrotter, har vi olika nytta av olika uthållighetstränings- och konditionsträningsinriktningar i olika idrotter.

Men det finns väl mera att testa än marklyft, givetvis finns det det. I STAC Fystest "brottning" testar vi bra mycket fler variabler än effekt i marklyft, men jag tror ni förstår poängen :-).

Att tvinga en brottare till ett s.k. "bra konditionsvärde" vilket vanligen innebär "en bra Cooper test-tid" (3 km på tid), innebär att man inte bara riskerar utan verkligen utvecklar adaptationsprocesser som i olika omfattning konverterar starka och hyfsat uthålliga muskelfibrer (typ IIA-muskelceller samt andra typ II-subtyper) samt jättestarka och icke uthålliga muskelfibrer (typ IIX-muskelceller samt andra subtyper) i en riktning mot bättre aeroba egenskaper, dvs. långsamma, extremt uthålliga och svagare muskelfibrer. Vem vill det som brottare?

Som ni förstår är det lika dumt att bygga bra kondition och därmed svagare ben hos en elitbrottare som att bygga stora muskler och för mycket maxstyrka hos en långdistansare. Vi måste alltid ha klart för oss att kroppen och våra celler bara gör det vi kräver och kompenserar för det vi gjort. Oavsett om vi vill det eller inte, arbetar vi under specificitetsprincipen och adpatationsprincipen. Ingen kan ändra på det, inte ens de som bestämt att vi skall testa alla idrotter med samma tester.

Inte bara elitidrottarna, även STAC vill vara No1!

På STAC har vi strävan att alltid vara överlägsen No 1 på screening, tester, programdesign och periodisering av träning! Med tanke på senaste 3 årens framgångar, elitidrottstillstömning och resultatutveckling är vi definitivt i tätklungan, MEN vi är inte nöjda. Om några år har vi inte bara ryckt ifrån vi har infört en ny norm för hur man bygger upp elitidrottskroppar, trimmar elitidrottskroppar, underhåller elitidrottskroppar och bygger framtidens resultat. Om vi inte bygger försprång får vi inte jobba med de största och smartaste talangerna, enkel matematik, vill man ha kul på jobbet...!

PÅ STAC står vi inte och nöjer oss med att vara i frontlinjen, parallellt med våra nuvarande framgångar utbildar vi våra kollegor, sjösätter snart steg 2 och planerar steg 3 i vår åttaåriga 5 stegsplan. 2020 talar man om det lilla embryot som började gro i Ronneby. Känns kul att vara en av dem den som satte fröet och maximerade förutsättningarna för tillväxt! Allt eftersom kommer jag att släppa vad som händer på och med STAC och STAC Metoden att skapa elitidrottskroppar och framtidens elitidrottsresultat. Närmast framöver är det OS som hägrar för 4 STAC-tränade elitidrottare.