"Take off" vid längdhopp är som en sexdubbel krock!

Ibland blir jag riktigt ledsen och förstummad över hur lite tanke det finns bakom många program och hur dåligt pålästa många tränare faktiskt är om vad dom egentligen borde förbereda sina adepter för. Jag skulle kunna skriva en blogg om varje idrott jag sysslar med och redogöra för vilka krafter som man skall leverera, tåla, bemästra och stå ut med. Vilket givetvis påverkar hur man screenar, vad man testar och slutligen hur man designar och periodiserar träning. Jag vet inte hur många gångar senaste åren jag fått försvara varför jag lägger så mycket tid och kraft på att bygga upp elitidrottare och motionärer från grunden.

Egentligen är det ju jag som borde fråga NÄR dessa tränare i all iver över tävlingsresultat och teknikträning hade tänkt förbereda sin adepter för det dom verkligen skall stoppa ner i marken, tåla tillbaka och stå ut med över tid, för att ackumulera så pass mycket teknikträning att man slutligen når sina mål och dessutom relativt skadefri. Som ni vet är den yttersta elitidrotten sällan skadefri eller ens bra för hälsan, vi försöker dock förena elitidrott med samtidig hälsoutveckling på STAC och bygga människor från grunden. 

STAC Elittränare, läs detta!
Eftersom det just nu sitter 20 personer och svettas med "längdhopparinlämningsuppgiften" mellan steg 3 och steg 4 av totalt 5 steg i årets STAC Elittränarutbildning, väljer jag att berätta lite "extragodis" om vad som väntar när en längdhoppare slutligen träffar och 120 +-10 millisekunder senare lämnar plankan! Man kan nämligen vara hur snabb som helst (vilket är riktigt bra för längdhopp), sänka tyngdpunkten perfekt de sista tre stegen in mot plankan, MEN kan man inte ta emot och käka vad "Mr ground reaction force" kastar tillbaka, saknas det ändå en meter till världseliten! -Häng med!

Vid ett längdhopp skall enorma krafter byta håll fyra gånger i vertikalled och två gånger i horisontalled under 120 +- 20 millisekunder! Grattis alla STAC Elittränarkandidater, det är den smällen ni skall optimera er klient för i hemuppgiften, med det vet ni ju redan! För att ni, och alla andra vetgiriga läsare av denna blogg, ändå skall kunna grotta ner er i detaljer ger jag en liten blänkare om sådant man bör ha lite pejl på när man skall bedöma vad man skall bygga upp och varför.

Om någon där ute undrar VARFÖR det är så viktigt att bygga en längdhoppare från grunden, skall jag här berätta vad som händer under en längdhoppares korta tid på plankan.

1. Kraften utvecklad av längdhopparen ner i plankan reverseras av marken (eftersom plankan inte försvinner) i en s.k. markreaktionskraft som pekar i rakt motsatt riktning än den applicerade kraften, dvs. snett uppåt bakåt.
2. Detta innebär att den initiala horisontella kraftriktningen verkar bakåt, dvs. bromsande.
3. Som ett resultat av detta minskar den horisontella framåtriktade hastigheten av längdhopparens övriga kropp (förutom foten då som sitter fast i plankan, foten glider dock lite i skon samtidigt som den är kraftigt deformerad).
4. Kraften mätt i kilo visar att från anläggningsögonblicket på plankan ökar den negativa bromskraften från 0 till 700-900 kg eller fron 0 till 6867-8829 newton på mindre än 25 millisekunder!
5. Hur många kilo eller newton det blir i det enskilda fallet beror givetvis på hastighet, kroppsvikt, treplansstabilitet i kraftkedjan fot-knä-höft-bäcken-bål samt muskulär excentrisk snabbpower.
6. Vid denna extrema belastningshändelse, dvs. då underbenet ännu inte nått vertikal position över plankan (dvs. basen under supportfasen) och foten som bäst håller på att smetas ut (deformeras) över plankan, inträffar den maximala retardations- och deformeringsfasen av längdhopparens hoppben och resterande kropp.
7. När underbenet når vertikal position över plankan och knäleden börjar flektera , dvs. närmar sig sin optimala vändningsvinkel (e-koncentriska rörelsen) har den vertikala belastningen reducerats till en dryg 1/4 av den nyss satta toppnoteringen, ca 150-300 kg.
8. När momentet i knäleden så plötsligt vänder, dvs. knäet flekterar inte längre utan vänder och börjar extendera, vänder momentet från bakåtrotation till framåtrotation i knäleden, vilket åter ökar den vertikala belastningen som nu vänder kring 400-500 kg!
9. Den tills nu bromsande kraftöverföringen, blir nu snabbt övergående i en påskjutande kraft, dvs. avvecklingen av steget har börjat och den vertikala kraften vänder åter snabbt nedåt värden på 150 kg för att snart bli noll. Detta sker ungefär samtidigt som pendelknäet kraftfullt färdas framåt uppåt och passerar från strax under till strax över höftnivån.
10. Nu är det bara fråga om enstaka millisekunder innan längdhopparen lämnar plankan, hjälper sig själv att lyfta genom att så explosivt och tajmat som möjligt forcera båda armarna, pendelbenet och slutligen hoppbenet uppåt framåt för att höja tyngdpunkten så mycket som möjligt och samtidigt sätta fart på massan uppåt i gravitationsfältet.
11. 120 +-20 millisekunder är över och det är bara landningen kvar!

Någon som undrar varför vi bygger exempelvis en längdhoppare från grunden? Den som kan stoppa ner mest watt i backen och tåla den häftigaste motrekylen från marken utan att läcka kraft och desstom tajma detta med alla viktiga anfallsvinklar och synkroniserade kroppsrörelser, hoppar i allmänhet längst! Det är detta vi kallar tillräcklig bålstabilitet och obrutna kraftkedjor på våra utbildningar.

Vi måste lära oss att bygga från grunden korrekt periodiserad med teknikutveckling och tävlingsperioder! Det är många tekniktränare anmälda till nästa års STAC Elittränare, det är mycket glädjande! Utveckling sker bara om man delger varandra kunskap och erfarenhet. Ingen kan allt, jag är här för att lära och dela med mig. Därför denna blogg, Dettners Blogg.