Monkey see, monkey do!

"If you can´t do it, don´t teach it!" Undertecknad får ofta höra både direkt och indirekt att "du/ni är ju så extrem/extrema", när vi presenterar en ganska enkel men tydlig lösning på kost- och livsstils, kroppsliga eller olika träningsfrågeställningar. Jag har ofta undrat var i det extrema ligger. Är det, att jag oftast äter det som det var meningen att vi skulle äta, helst dricker vatten som det var meningen att vi skulle dricka eller månne tränar och underhåller min fysiska kropp som det var meningen att man skulle underhålla och uppdatera denna?

Jag har kommit fram till att det är precis tvärtom,... det är så ovanligt att vara normal att man anses onormal och extrem om man uppför sig normalt enligt moder natur. Detta fenomen har jag döpt till "omvänd ångest", så här ser tankebubblan ofta ut på den som just uttalat meningen "-men du är ju så extreeem."

• -om du har rätt och jag är smart, måste jag ändra mitt beteende för att uppnå det jag just frågade efter och det vill jag inte, därför måste jag förringa det du säger och kalla dig för extrem för att sklippa förändra". 

Varför tror ni vi tar betalt för kost och livsstilsråd?! I vår tid anses det uppenbarligen extremt att äta rätt för sin djurart, dricka rent vatten och leva på den fördelning av protein, fett och kolhydrater naturen och evolutionen mejslat fram som det normala för arten. Det är nog därför människor uppfattar det som chockerande att jag (eller någon annan medelålders person) vid 45 års ålder fortfarande kan utmana de flesta av mina världsatleter i de flesta av "deras" uppbyggnadsövningar för deras idrotter. Detta är långt ifrån unikt för mig, det finns ett stort antal seniorer, gubbar och kärringar som envist behåller både hälsa och prestanda till kort innan "kalle stänger butiken".

För mig är det mer förvånande att många av mina medmänniskor inte ens kan sitta på huk längre, utan att falla baklänges eller väl nere inte orka ta sig upp. Än mindre hur man kan äta och dricka sig sakta till döds och veta om det utan att göra någonting åt det.

Givetvis kan jag inte ha lika mycket på stången vid ett utfallssteg eller kasta omkull Jimmy Lidberg, jag klarar heller inte lika avancerade ringprogram eller hoppa stav lika högt som Angelica Bengtsson inte heller prestera samma maratontid eller utmana Jonas Colting i en Ultra Ironman. MEN, jag kan utföra allt från basala till avancerade bålstabilitetsövningar och styrkeövningar till power, anaerob och aerob uthållighet. Och det på en ganska hyfsad till riktigt hyfsad nivå.

-Va, håller han på med aeroba uthållighetsgrenar också, jag trodde bara han byggde från grunden och sedan sysslade med enbensböj och konvertering till power i alla former. Klart jag håller för en hyfsad "steady state utmaning", jag har sysslat med 11 olika idrotter (han är ju så extrem...), så det har blivit några uthållighetsvarianter också. Terränglöpning som tonåring och en guldmedalj som Blekingemästare i terränglöpning från 1980 kan väl nämnas som en indikation på ett visst aerobt intresse. Jag har tränat triathlon i tre år på 1990-talet och bl.a. sprungit Stockholmsloppet tre gånger under samma årtionde (halvmarathon, numera St. Eriksloppet), som bäst på 1.27.20. Jag springer dessutom oftast först i spåret när jag grillar hockeyspelare i hög- och medelintensiva intervaller mellan 5-10 km. Sen ger ju all HIIT och MIIT-träning jag kör med mina klienter justa förbättringar även när det gäller den aeroba kapaciteten.

Så vad vill jag komma fram till? Jo, sommaren är här med utrymme för kontemplation och planering inför resten av era karriärer. Mitt tips till alla er som inte riktigt är nöjda med en egen reklampelare eller kommit underfund med att ni "tycker mer än ni visar" är:

• Bli den förändring du vill se eller vill att andra skall genomgå!

Uppgradera dig själv och använd dig själv som både instruktör och modell, det är oslagbart när det drar ihop sig. Att vara en riktigt bra coach handlar om att förstå naturen. If you can´t do it, don´t teach it. Monkey see, monkey do.