Professionel rehabilitering är en konstart, del 1!

Jonas Colting (dubbla VM-guld i Ultraman 2003, 2007) påbörjade efter en STAC Custom Made sin pre-operativa rehabiliteringsprocess på STAC med undertecknad som coach denna vecka. Följ gärna "Coltings blogg" om rehabiliteringsresan på STAC Idrottsmedicin och Naprapatmottagning.

Alla blir förr eller senare skadade under livets gång, dvs. slår oss, ramlar och bryter ett ben, överanstränger ett knä, utvecklar någon form av oönskat tillstånd eller annan oönskad process i våra muskler och stödjeorgan. Vi blir då i behov av rådgivning kring hur man bäst "fixar" eller återskapar och dessutom ytterligare förbättrar det orsakskomplex, som eventuellt är otillräckligt för att undvika samma tillstånd, process eller skada igen. Man behöver s.a.s. professionell rehabiliteringsrådgivning och ringer sin lokala naprapat, kiropraktor, sjukgymnast, osteopat, massör, idrottsläkare etc.

Men, vad är eller betyder egentligen professionell rehabilitering?
I vår (Kroppsinvest Institute, STAC, Joakim Dettner, Anna Dettner m.fl.) vokabulär innebär det mycket mera än; att be personen att böja sig fram och tillbaka några gånger, skriva ut ett antiinflammatoriskt preparat och därefter dela ut ett förskrivet standardiserat papper med några övningar på, vilket tyvärr är mycket vanligt! Kom dock ihåg att det finns många rehabiliteringsexperter därute, som är mycket duktiga och gör ett gediget arbete. Vi är således inte ensamma om att ge professionell rehabilitering, bara en del av en grupp som är ganska liten :-).

Professionell rehabilitering innebär:

1. Att det bygger på en vetenskaplig bas av ackumulerad kunskap, erfarenhet och klinisk framgång, dvs. det räcker inte med att man var insatt i vad man forskade på och pratade om för 10-20 år sedan, man måste ständigt vilja utvecklas och ifrågasätta sina egna sanningar för att vara på topp.
2. Att rehabiliteringen tar sats utifrån en kombination av generell och specifik manuell screening samt undersökning, testning och analys som är individuellt anpassad och adresserar både;
1. etiologi (det effektiva orsakskomplexet bakom det uppkomna tillståndet/processen),
2. patologi (vävnadsförändringar, strukturella skador m.m.)
3. och salutogenetik (det komplex av funktioner, processer och tillstånd som sammankopplas med välmående och funktion det aktuella området, dvs. de funktioner vi skulle vilja se eller finna).
3. Att man börjar på den nivå klienten faktiskt befinner sig, med de övningar och de övningsvariabler som tvingar organismen att allokera rätt neuromuskulära programvaror och INTE med standardiserade rehabiliteringsupplägg.
4. Att man steg för steg adresserar alla de funktioner, plan, generella och specifika motoriska program och färdigheter (biomotoriska förmågor) som tillsammans skall utgöra tillräcklig bas, för nästa och nästa steg etc.
5. Att man sammanfogar den nödvändiga "och möjliga" rehabiliteringsplanen med klientens egna målsättningar, möjligheter och biomotoriska förmågor, dvs. gemensamt kommer överrens om slutmålets alla delar.
6. Att man kan och har för avsikt att förändra, optimera och adaptera till plötsliga förändrade spelregler såsom bakslag, snabbare förbättring än estimerat, förändrad tillgång till hjälpmedel/träningsutrustning/instruktör etc.
7. Att man dokumenterar framgång såväl som motgång för att ständigt förbättra, bredda och fördjupa kunskapen om hur man bäst rehabiliterar, bygger upp och jobbar vidare med olika typer av besvär, skador och processer.

Nu vet ni att det ligger en hel del bakom, varför man får en viss övning eller ett visst program eller ett visst programupplägg på STAC och inte ett standarddokument ur en låda under entrédisken.

Jonas Colting (med på bilden är Anetth Lindström Lic. Master KFT, hjälptränare åt Jonas i detta rehabiliteringsprojekt) var så taggad efter 3½ timmar på STAC att han ryckte tag i en 20-kilos skivvikt och kände för att bli lite styrke- och powerkille efter långdistanskarriären!

I denna rehabiliteringsföjetong, bloggar undertecknad om professionell rehabilitering och Jonas Colting bloggar om hur han upplever det från klientens sida, vad han får för resultat och hur det känns att verkligen gå igenom ett helt rehabupplägg från innan operation (dubbel höftledsoperation CAM) till att genomföra och helst vinna Kalmar Ironman augusti 2012. Tuff utmaning för en tuff kille. Det är stål i Jonas :-). Följ resan på våra respektive bloggar samt STAC´s hemsida

• Coltings blogg
• Dettners Blogg

I del 2, kommer jag att adressera vad som räknas som BRA REHABILITERING samt den viktiga initiala screeningen och analysen av densamma.

Jonas Colting får släppa detaljerna kring sina egna BRA och MINDRE bra testvärden, om han vill, jag berör det hela på ett aningen mer modest sätt. Så, -glöm inte att gå in på "Coltings Blogg" och se vad Jonas (klienten) skriver utifrån sin synvinkel, bl.a. om STAC, vår tjänst STAC Custom Made, första steget dvs. screeningen, analysen och det första preoperativa upplägget.

Den som satsar, är beredd att lägga ner det som krävs och kanaliserar detta genom ett professionellt upplägg anpassat för individen och framtida uppdraget, kommer i allmänhet väldigt långt... -Häng me!

Kul när man får positiv feedback!

Det är inte alltid man får veta hur det gått med ens klienter, inte alltid man hinner följa upp alla heller för den delen. Det är ju ganska intressant hur ens råd, behandlingar och rehabiliteringsprogram biter över lite längre tidsperiod. Den här trevliga återkopplingen fick jag häromdagen från en bandykollega som hade ganska komplexa multipla och långvariga besvär från ett flertal kroppsdelar och  inte kunnat göra sig rättvisa i sitt bandylag, än mindre vara med och mota bandybollar.

"Hej, jag heter Johan Åkerström och hos dig för screening, undersökning och rehabiliteringsupplägg i somras. Jag är bandymålvakt och hade en psoasruptur samt smärta i nacke och ländrygg. Jag fick en rad stretchar och framförallt korrektiva coreövningar från dig - och kommer faktiskt nu kunna ta mig igenom en bandysäsong för första gången på två år. Har spenderat säsongen i min moderklubb GT/76 i div 1 och har, mot de flesta odds, hjälpt till att rädda kvar dem i 1:an. Till nästa säsong kommer det att kunna bli större uppgifter för min del vilket känns jävligt kul, och det har du definitivt en del i." /Johan Åkerström

Oavsett vad man tror på, vilka övningar eller vilket rehabupplägg man tyr sig till eller vad man lever i för medicinskt paradigm, finns det en måttstock som fungerar för alla inriktningar. - Ditt Nöjd kund index! Hur mår personerna som går ut genom dörren, vad anser de att du löste och hur fungerar dom efter en tid i förhållande till vad de önskade initialt, dvs. vad har du för "impact" på deras faktiska välmående- och prestandautveckling. Ditt s.k. "nöjd kund index" är det som verkligen talar om huruvida du är effektfull eller inte.

Bristande basträning bakom skadeeländet!

"The Swedish problem is that your coaches and athletes don´t know or don´t address the importance of a yearly basic strength phase. At least12 weeks of well planned basic strength training, almost free from sport specific training and competition, are needed for most athletes to build up, support and endure the long period of power conversion training, tapering and ackumulated competitions during the high season!"

Redan för fyra år sedan svarade en av världens mest välmeriterade styrke- och powercoacher så här på min fråga: -Vad tror du ligger bakom alla skador och skadedrabbade karriärer bland våra svenska friidrottare?

Under snart 10 års tid har undertecknad jobbat stenhårt för att coacha adepter och utbilda tränare i konsten att först bygga fysisk grundprestanda (flexibilitet, stabilitet, balans, styrka och "neuromuskulära motorer" för den aktuella idrotten/idrottaren) och därmed även belastningstålighet, från grunden! Dvs. motsatsen till att glida in och presentera de senaste 3 coola steg 4 övningarna som ingen klarar av, varken teknikmässigt eller styrkemässigt!

Med att "bygga från grunden" menar jag verkligen, -bygga från grunden! Det jag pratar om, är perioden då tävlingssäsongen är över, dvs. man har slickat såren i någon eller några veckor (den s.k. mellanfasen) och skall påbörja den grundläggande uppbyggnadsfasen (10-16 veckor beroende på sport) i friidrottares fall, vinterhalvåret.

Oavsett om det gäller sprint-, hopp- eller kastgrenar, måste vi år från år skapa och vidareutveckla en bred, stark och multifunktionell bas av kraft-, balans-, stabilitets- och flexibilitetsförmågor. Detta är absolut nödvändigt inte bara för att ha maximala förutsättningar (läs det är roligare att trimma en Porsche 911 än en Fiat Uno) inför de återkommande faserna av maxstyrketräning och powerutveckling, utan LIKA VIKTIGT för att undvika överträning och överbelastningsskador. Givetvis måste vi även titta på vår benägenhet att stirra oss blinda på volym av träning, istället för kvalité på träning, men det är en annan blogg ;-).

En längre grunduppbyggnadsfas, i friidrottares fall handlar det om att kanske inte tävla sig igenom hela den vinter då man borde vila, rehabilitera och grundträna, är absolut nödvändig om vi vill kombinera världsresultat och långa skadefria perioder i framtidens Svenska periodiseringsmodell. Jag håller med min Kanadensiska kollega i detta fall "If you don´t get, that the low season is there for you to do low season training, you kind of, deserve your injuries!"

"Take off" vid längdhopp är som en sexdubbel krock!

Ibland blir jag riktigt ledsen och förstummad över hur lite tanke det finns bakom många program och hur dåligt pålästa många tränare faktiskt är om vad dom egentligen borde förbereda sina adepter för. Jag skulle kunna skriva en blogg om varje idrott jag sysslar med och redogöra för vilka krafter som man skall leverera, tåla, bemästra och stå ut med. Vilket givetvis påverkar hur man screenar, vad man testar och slutligen hur man designar och periodiserar träning. Jag vet inte hur många gångar senaste åren jag fått försvara varför jag lägger så mycket tid och kraft på att bygga upp elitidrottare och motionärer från grunden.

Egentligen är det ju jag som borde fråga NÄR dessa tränare i all iver över tävlingsresultat och teknikträning hade tänkt förbereda sin adepter för det dom verkligen skall stoppa ner i marken, tåla tillbaka och stå ut med över tid, för att ackumulera så pass mycket teknikträning att man slutligen når sina mål och dessutom relativt skadefri. Som ni vet är den yttersta elitidrotten sällan skadefri eller ens bra för hälsan, vi försöker dock förena elitidrott med samtidig hälsoutveckling på STAC och bygga människor från grunden. 

STAC Elittränare, läs detta!
Eftersom det just nu sitter 20 personer och svettas med "längdhopparinlämningsuppgiften" mellan steg 3 och steg 4 av totalt 5 steg i årets STAC Elittränarutbildning, väljer jag att berätta lite "extragodis" om vad som väntar när en längdhoppare slutligen träffar och 120 +-10 millisekunder senare lämnar plankan! Man kan nämligen vara hur snabb som helst (vilket är riktigt bra för längdhopp), sänka tyngdpunkten perfekt de sista tre stegen in mot plankan, MEN kan man inte ta emot och käka vad "Mr ground reaction force" kastar tillbaka, saknas det ändå en meter till världseliten! -Häng med!

Vid ett längdhopp skall enorma krafter byta håll fyra gånger i vertikalled och två gånger i horisontalled under 120 +- 20 millisekunder! Grattis alla STAC Elittränarkandidater, det är den smällen ni skall optimera er klient för i hemuppgiften, med det vet ni ju redan! För att ni, och alla andra vetgiriga läsare av denna blogg, ändå skall kunna grotta ner er i detaljer ger jag en liten blänkare om sådant man bör ha lite pejl på när man skall bedöma vad man skall bygga upp och varför.

Om någon där ute undrar VARFÖR det är så viktigt att bygga en längdhoppare från grunden, skall jag här berätta vad som händer under en längdhoppares korta tid på plankan.

1. Kraften utvecklad av längdhopparen ner i plankan reverseras av marken (eftersom plankan inte försvinner) i en s.k. markreaktionskraft som pekar i rakt motsatt riktning än den applicerade kraften, dvs. snett uppåt bakåt.
2. Detta innebär att den initiala horisontella kraftriktningen verkar bakåt, dvs. bromsande.
3. Som ett resultat av detta minskar den horisontella framåtriktade hastigheten av längdhopparens övriga kropp (förutom foten då som sitter fast i plankan, foten glider dock lite i skon samtidigt som den är kraftigt deformerad).
4. Kraften mätt i kilo visar att från anläggningsögonblicket på plankan ökar den negativa bromskraften från 0 till 700-900 kg eller fron 0 till 6867-8829 newton på mindre än 25 millisekunder!
5. Hur många kilo eller newton det blir i det enskilda fallet beror givetvis på hastighet, kroppsvikt, treplansstabilitet i kraftkedjan fot-knä-höft-bäcken-bål samt muskulär excentrisk snabbpower.
6. Vid denna extrema belastningshändelse, dvs. då underbenet ännu inte nått vertikal position över plankan (dvs. basen under supportfasen) och foten som bäst håller på att smetas ut (deformeras) över plankan, inträffar den maximala retardations- och deformeringsfasen av längdhopparens hoppben och resterande kropp.
7. När underbenet når vertikal position över plankan och knäleden börjar flektera , dvs. närmar sig sin optimala vändningsvinkel (e-koncentriska rörelsen) har den vertikala belastningen reducerats till en dryg 1/4 av den nyss satta toppnoteringen, ca 150-300 kg.
8. När momentet i knäleden så plötsligt vänder, dvs. knäet flekterar inte längre utan vänder och börjar extendera, vänder momentet från bakåtrotation till framåtrotation i knäleden, vilket åter ökar den vertikala belastningen som nu vänder kring 400-500 kg!
9. Den tills nu bromsande kraftöverföringen, blir nu snabbt övergående i en påskjutande kraft, dvs. avvecklingen av steget har börjat och den vertikala kraften vänder åter snabbt nedåt värden på 150 kg för att snart bli noll. Detta sker ungefär samtidigt som pendelknäet kraftfullt färdas framåt uppåt och passerar från strax under till strax över höftnivån.
10. Nu är det bara fråga om enstaka millisekunder innan längdhopparen lämnar plankan, hjälper sig själv att lyfta genom att så explosivt och tajmat som möjligt forcera båda armarna, pendelbenet och slutligen hoppbenet uppåt framåt för att höja tyngdpunkten så mycket som möjligt och samtidigt sätta fart på massan uppåt i gravitationsfältet.
11. 120 +-20 millisekunder är över och det är bara landningen kvar!

Någon som undrar varför vi bygger exempelvis en längdhoppare från grunden? Den som kan stoppa ner mest watt i backen och tåla den häftigaste motrekylen från marken utan att läcka kraft och desstom tajma detta med alla viktiga anfallsvinklar och synkroniserade kroppsrörelser, hoppar i allmänhet längst! Det är detta vi kallar tillräcklig bålstabilitet och obrutna kraftkedjor på våra utbildningar.

Vi måste lära oss att bygga från grunden korrekt periodiserad med teknikutveckling och tävlingsperioder! Det är många tekniktränare anmälda till nästa års STAC Elittränare, det är mycket glädjande! Utveckling sker bara om man delger varandra kunskap och erfarenhet. Ingen kan allt, jag är här för att lära och dela med mig. Därför denna blogg, Dettners Blogg.

Nyslipat!

Nyslipat..., för imorgon är det match på Lugnevi Arena, eller Ronneby Isbana som den nya konstfrusna bandybanan verkar ha blivit döpt till. Imorgon kommer vi att sätta alla våra planslipade radie 5 och 6 kanter i isen och trycka till med ännu mera watt och kollektiv beslutsamhet än ni sett tidigare denna säsong, full fart alltså.

Erland (tränare) gav oss en riktig tokhård genomkörare i torsdags kväll. Efter sedvanliga uppspels- och avslutningsövningar med tillägget "extrahårt hemjobb", fick vi genomgå två stenhårda 20 minuters tvåmålsspel med krav på maximal fartinsats i alla spelsekvenser man deltar i, -puhh! Uppmaningen var, "-jag är inte nöjd med farten, jag tycker ni har tappat tempo senaste veckorna, nu vill jag f.....j se fart, full fart!" Han har rätt, vi behövde en lavett!

Vi får se om alla återhämtat sig fullt ut till lördag kl.16.00 ;-) då vi möter Waggeryd IK i div. 2 södra. Skämt och sido, klart vi har det! Själv gnällde jag till mig en sportmassage av frun, benen känns grymma efter den proffsinsatsen. Tack för det Anna!

Jag tror alla gick hem från torsdagsträningen med övertygelsen att plocka båda poängen och ta oss upp på övre halvan av tabellen. Vi är mycket svårslagna på hemmais! Kom till Ronnneby Isbana imorgon alla bandyentusiaster! Själv har jag inte bara nyslipat under fötterna (tack per Fagberg för att du slipade om den petige 46-åringens ena grilla;-), jag har dessutom slipat till två ingredienser i mitt spel som behöver lyftas! Båda kvaliteterna befinner sig i varsin ända av en offensiv! Vi får se om det genererar... -Klart det gör! Hej på er!  

Bli framtidens tränare redan nu!

I framtiden kommer det inte att räcka med att ha gått vilken tränarutbildning som helst för att få tillräcklig effekt med sina klienter eller anställning på attraktiva idrottscenter, föreningar eller förbund. Framtidens elittränare kommer att

• prata om individuell screening utifrån grenspecifika målvärden,
• analys av data utifrån en djupare förståelse av biomekanik och neuromuskulär programmering,
• övningsval och programdesign utifrån olika faser där man lager efter lager parallellt eller sekvensiellt sakta skapar den totala uteffekt man eftersträvar
• samt en avancerad periodiseringstanke där man förstår att vissa kvaliteter och prestandamått kräver andra kvaliteter och prestandamått osv.

På Scandinavian Top Athletic Center (STAC) jobbar vi med framtidens tränarutbildning, redan nu! Vi är redan i framkant på denna process, vi guidar och skapar redan morgondagens tränare. Vi har gjort det lätt för oss, vi undervisar nämligen bara det vi lärt teoretiskt, det vi vet fungerar i praktiken och det som ger resultat på riktigt! Vi är nämligen det vi säger, vi gör det vi säger och våra klienters resultat och nöjdhetsindex är vår måttstock.

STAC Grundtränare är vårt sätt att grundutbilda individer i konsten att skapa individuellt anpassade program utifrån en funktionell förståelse av människans anatomi och fysiologi. Med detta som grund lägger vi också till det fundamentala koncept av screening, analys, programdesign och enkel periodisering av träning som man i framtiden bör behärska för att utvecklas till en riktigt bra tränare.

STAC Elittränare är vårt flaggskepp och den utbildning där erfarna tränare med eller utan personlig tränarutbildning får en positiv shock av hur mycket mera det fanns att lära om både basal och avancerad screening, analysering, övningsval, programdesign, periodisering, coachning, kost och livsstil.

Läs mer om våra utbildningar och vårt koncept på http://www.stac.nu/.

Idrottsgalan 2011

Viktor Elvung Nilsson biter i guld gånger två vid JSM i Vellinge september 2011. Det tillsammans med hans ruggiga inställning och totala satsning, har givit honom utmärkelsen "Årets Komet". Ibland är det extra kul att vara tränare, coach och mentor. I kväll skall Jocke D dra på sig kavajen och äntra Idrottsgalan för Blekinges idrottsår 2011.

Eftersom jag tidigare aldrig har haft tid att varken närvara eller anmäla mig till någon idrottsgala, skall det bli intressant att kika in bakom kulisserna, lyssna och analysera vad som tycks och sägs. Jag coachar ju hellre en adept än att gå på evenemang, men jag skall verkligen försöka att ha lite trevligt och njuta av det jag hjälpt till att skapa. Det skall delas ut 11 priser i en mängd olika kategorier, de flesta namnen och föreningar är ganska anonyma för mig, men en del känner jag till desto bättre.

I kategorin årets kvinnliga idrottare tror jag Emelie Lennartsson BK Karlskrona (badminton) tar hem priset. Motiveringen tror jag är hennes lyckade nysatsning (ny träningsinriktning m.m.) och vilja att bli betydligt bättre trots att det är sent i karriären. Bra jobbat och imponerande tuff inställning Emelie!

I kategorin årets lag borde KRIF Hockey vara en tämligen ohotad kandidat, dom har inte bara överraskat, dom har övertygat på en hög och stabil nivå. Bra jobbat Partrik Kluft, alla spelare och ledare och slutligen  KRIF Hockey!

I kategorin årets manliga idrottare hade jag faktiskt hellre sett det självklara valet Viktor Elvung Nilsson FIF Gnistan (friidrott) som en av de tre nominerade, men han kanske inte räknas som man ännu ;-) eftersom han är född -94 och är överlägsen dubbel svensk guldmedaljör på både 100 och 200 m sprint 2011! Bland de 3 nominerade Almers, Asper, Leinonen har jag ingen klar uppfattning, det är nog 33.33333% chans för alla tre.

I kategorin årets tränare blir det stenhårt mellan Patrik Kluft (coach KRIF Hockey) och Susanne Olsson (Coach Mörrums Konståknings Klubb, m.m.). Patrik har gjort ett gediget, envist och framgångsrikt jobb som byggt ett imponerande högintensivt lag och slussat KRIF Hockey dit de befinner sig idag. Bra jobbat Patrik! Susanne är Nordens sannolikt kunnigaste konståkningsguru med adepter som kommer från hela norra Europa för att ta nästa steg i sina konståkningskarriärer. Hon har aldrig slutat att vidareutbilda sig, ger aldrig upp och firar allt större triumfer på konståkningsbanor runt om i Europa. Bra jobbat Susanne! Jag vågar inte sia om utgången, det är 50/50, oavsett vem som tar det är det välförtjänt, applåd!