DASD_10, sista testet i helgens STAC fystest för Gislaved SK [Hockey]. Ett mycket anaerobt belastande accelerations-, speed- och deaccelerationstest. Det standardiserade DASD_10-testet består av tre 45 sekundersintervaller över 10 meter i start och stopp-utförande med 60 sekunders helvila emellan. Varför det? -Jo 45 sekunder är ett relevant hockeyjobb och 60 sekunder är den genomsnittligt minsta vilotid som brukar förekomma mellan två byten för samma person, dvs. spel på två femmor med minimalt med avblåsningar.
Ingen behövde nyttja backup-spannarna utifall att någons lunch skulle komma i retur! Bästa "over all" resultatet hade Tim Lundin som tillsamamns med Johan Grönberg och Viktor Karlsson var de enda som lyckades ha över 160 meter tillryggalagd distans i den sista 45 sekundaren!
Om man inte testar det som sporten ifråga innehåller, kan man ju heller inte kontrollera och följa upp den status truppen innehar eller modifiera de träningsmetoder och träningsupplägg man hittills använt sig av, eller hur!
-Vilken relevant förmåga för ishockeysportens intensitetsvariationer, temposkillnader och viloperioder testar man i ett Coopertest, dvs. det slentrianmässiga uthållighetstestet inom nästan alla lagidrotter???
-Om man har en dålig tid på Cooper, skall man då träna mera 800, 1000, 2000 och 3000 metare för att förbättra sin Coopertesttid? Otroligt nog är det så det ser ut allt för ofta, lagen tränar för att scora på Fysprofilen istället för att träna för att scora på hockeyplanen. Ni får ursäkta, men en hel hög hockeyspelare som tränar på att springa långt, långsamt och överanstränga för dåliga mittsektioner och tajta baklår är en bedrövlig syn inte bara för en erfaren naprapat/styrke- och powercoach utan för alla som är det minsta pålästa i ämnet.
Om vi nu verkligen vill testa en kombination av anaerob och aerob förmåga, dvs. gränslandet mellan de två energisubstrats-/energisystemsformerna för en hockeyspelare. Hur vore det då om vi testade förmågan att vidmakthålla en viss intensitet, tempo och/eller tidsram genom att räkna hur många varv man klarar i en agilitybana istället! Vi gör det i Dettners Dubbla T-sprint [DDT-sprint], där man skall upprepa en tid på 85 % av sin maximala förmåga/fart, med en fastslagen vilotid mellan varje intervall, utförandes relevanta komplexa förflyttningar, riktningsförändringar, accelerationer och deaccelerationer. Klarar man tre varv mera än sin kollega, har man inte bara ett relevant testvärde man har dessutom tränat/testat i en relevant övning för sin idrott. Ett relevant test är, just det, en relevant träningsövning. Det är inte svårare än så.
Låter helt klart som riktigt kanongrymma fystest!
SvaraRaderaÄr det du som konstruerat dem?.. Har inte läst så mycket.. hittade precis hit.
Testerna verkar vara tuffa å hårda men riktigt Kul!
Dom är grymma så tillvida att de mäter det som är relevant för hockey och "ingenting annat".
SvaraRaderaTestpaketet för hockey på STAC/Kroppsinvest Institute är konstruerade av undertecknad och finslipade/evaluerade under 5 års tid. Senaste tre åren har vi jobbat med att standardisera testerna, samlat basdata och slutligen lanserat testet som en helhet för att screena, följa upp och utvärdra träningsnivå på et grenspecifikt sätt. I detta fall för hockey.
En motvikt till andra välkända fystester, som testar alla idrotter med samma gamla tester trots att det ofta inte ens är relevanta tester för den aktuella idrotten eller det man vill veta. Vi måste börja mäta det som betyder något i de olika idrotterna om vi vill veta vilken fysisk prestande en atlet har och/eller hur vi skall modifiera träningen/periodiseringen.
Gislaved SK var mycket positiva till hela testhelgen ;-)!