I dagarna går nästan alla lag från Elitserien till div. 2 på is. Om man har periodiserat träningen korrekt sedan april/maj är man således inne i sista fjärdedelen av den fas vi kallar konvertering till power, speed, agility och grenspecifik uthållighet (sista en-två veckorna). Det betyder att man redan nu har grabbar (och tjejer) med vältrimmade och snabbhetssmidiga kroppar som redan orkar en hel del, men vi skall konvertera detta till ett annat underlag och med annan utrustning på kroppen, i händerna och på fötterna.
Om man är smart tränare förstår man vikten av en kortare invänjningsperiod på nytt underlag och lämnar taktikblocket hemma ett par veckor (om jag får överdriva en aning). Första passen bör helt inrikta sig på att lära känna de nya skridskorna, vänja kroppen vid en aning annorlunda rörelse-, stabilitets- och balanscheman jämfört med barmarksförflyttningarna. Så fort man hittat kropp och rörelser (vilket kan ta ett par tre pass), är det dags att överföra samma accelerations-, fart- och agilityförbättringar man kämpat sig till på land att även finnas tillgängligt på is. Det betyder i klartext att man fortsätter med samma programdesign med den periodisering man är inne i (konvertering till power, speed, agility och grenspecifik uthållighet), FAST MAN KÖR ALLT FRÅN SPRINT TILL UTHÅLLIGHET PÅ IS.
Har man is i magen får man på detta sätt inte bara full nytta av den långa och korrekt periodiserade uppbyggnadsperioden, man slipper dessutom många onödiga skademönster (ljumskar, höftböjare, ländryggar) och kan efter 1-2 veckor, ta fram taktikblocket och börja gnugga. Det är dock inte slut med det. Under högsäsong bör man fortsätta att underhålla de biomotoriska variabler som hockeyspelare tenderar att tappa, dvs. träna stabilitet/hållning/flexibilitet, maxstyrka och power. Hur man periodiserar detta ihop med alla hockeysträningar, träningsmatcher, serielunk och slutspelsmatcher är en hel vetenskap men ändå ganska enkelt.
Hej Joakim!
SvaraRaderaSom vanligt högintressanta inlägg! Sedan jag började följa din blogg har mitt intresse för träning och fysiologi ökat enormt! Läser just nu på om de olika planen, och skillnaden mellan den terminologin och Load Vector Training. Mycket intressant!
En sak jag funderat mycket på under mina långpromenader i Sörmlands skogar är angående min låga puls.
Vilopulsen är nere i 35-37 slag/minut, och detta efter ca 3-5 min ryggliggande.
Låg hjärtrytm är förmodligen genetiskt betingat i mitt fall, pappa som är gammal löpare är likadan. Jag upplever inte att jag har monsterkondition a'la Gunde Svan även om jag tränar 3-4 gånger i veckan. Lågvolym- högintensiv styrketräning främst, men även metabolisk konditionering med kettlebells eller crossfit-aktiga pass. Jag kommer sällan upp i närheten av min teoretiska maxpuls (220-25=195 slag/minut) trots att mjölksyran ibland sprutar ur öronen etc. Som mest har jag uppmätt 160 slag/minut.
Jag undrar om och hur en allmänt låg puls som min påverkar återhämtning, prestationsförmåga under olika intensiteter, syreupptagningsförmåga under olika typer av träningsintensitet, fettförbränning, glykogenförbränning, kreatinfostatförbränning, mitokondrier, hormonella gensvar på stress (träningsinducerad främst), livslängd och hälsa etc. Du med din enorma kunskap kanske skulle vilja hjälpa mig förstå min kropp lite bättre så jag kan optimera min träning!
Ha det kalas!
Ja nu var det ju förstås Joakim som skulle svara men jag skjuter in ett svar "för vad det kan vara värt"...
SvaraRaderaDin låga vilopuls är som du säger genetiskt betingad. Vilopulsen sjunker visserligen när man lyckats förbättra konditionen men man kan bara jämföra med sig själv. Charlotte Kalla har ju t ex cirka 50 i vilopuls vilket kan betraktas som en hög vilopuls men den säger ingenting om hennes kondition. Bara att hon som otränad kanske skulle ha 65-70 i vilopuls?
Din maxpuls måste du testa fram den är också genetsikt betingad och den formel du använder är ett grovt snitt där avvikelser på individnivå kan vara riktigt stora. Inte helt omöjligt att din maxpuls ligger på 160-170?
När man testar sim maxpuls gäller det att inledningsvis inte köra för hårt för då kommer musklerna snabbt att bli för sura och inte orka driva upp pulsen i max. Exakt hur man skall göra kan säkert Joakim berätta. Ser också fram emot hans svar.
Hej Raidho och tack för hjälpen Loss...
SvaraRaderaDin vilopuls, slagvolym, biokemiska komposition liksom ditt fingeravtryck är unikt för bara dig. Således finns det sällan glasklara och generaliserbara svar.
Lossongena gav dig ett bra och vetenskapligt svar rörande pulsvariation, framtestning av maxpuls etc.
Alla dina övriga frågeställningar kräver egentligen en hel föreläsning med längre citat och hänvisningar till exempelvis Per-Olof Åstrands eminenta bok "Textbook of Work Physiology". Själv har jag tredje upplagan, men det är möjligt att den finns ute i nyare upplaga.
Jag har själv en vilopuls som varierar mellan 36-39 slag, är mer känd som stark, uthållig och snabbåterhämtad än som snabb, explosiv och krävandes längre återhämtningstider.
Vilopuls och maxpuls säger ganska lite om din konditionsnivå, vare sig vi pratar anaerob eller aerob exponering.
Din frågsställning är av en ovanlig kombination för mig och jag måste nog läsa på några veckor för att kunna ge några klockrena svar, om de finns där ute!
Låg vilopuls och stor slagvolym behöver man ju inte vara speciellt påläst för att lista ut, ju lägre violopuls ju större förväntad slagvolym. Observera att det finns undantagfrån alla regler.
Kombinationen låg vilopuls och låg stressreaktion/stresshormonpåslag i en organism är också en välkänd sannolikhet.
När det gäller låg vilopuls och ev. samband med mitokondrieförekomst, energisubstratoxidering/förbränning måste jag passa, jag vet helt enkelt inte så mycket i det specifika ämnet och måste läsa på.
Spontant tror jag du kan släppa pulstänkandet och fokusera mera på specificitetsprincipen, dvs. träna och stressa det du vill skall fungera bättre... Ursäkta mitt korta svar, jag har fullt upp med hockeylagsscreeningar, fridrottsklienter som är trötta på sina tidigare träningsupplägg samt förberedelser inför alla projekt på STAC till hösten. Ha det! ;-)
Tack så mycket lossongena o Joakim! Per-Olof Åstrands bok ska jag definitivt kolla upp!
SvaraRadera"Din frågsställning är av en ovanlig kombination för mig och jag måste nog läsa på några veckor för att kunna ge några klockrena svar"
Jaså, ha ha, kul att kunna utmana!
"Kombinationen låg vilopuls och låg stressreaktion/stresshormonpåslag i en organism är också en välkänd sannolikhet. "
Jaså minsann!? Periodisk fasta (16h fasta/dygn) som jag lever efter skapar ett milt katekolamin-påslag ju längre fastan går. Dock brukar jag behöva fasta uppåt 18 h för att erfara den ökade kognition (en effekt av ökade halter av katekolaminer i blodet) som andra periodiska fastare rapporterat redan vid 16 h. Alla är vi unika.
Du råkar inte ha några studier som påvisar sambandet mellan låg vilopuls och lågt stresshormonpåslag? Vore kalas att titta närmare på dom.
"Ursäkta mitt korta svar"
Ehh... kort?
Tackar för att du trots allt häftigt som pågår i ett på STAC, tog dig tid att svara efter bästa förmåga! För eller senare kommer jag kontakta dig eller någon av dina adepter för lite rehab/prehab/utveckling av funktionell styrka, jag bara säger det. STAC verkar för häftigt för att inte "unna" sig!
Ha det!