lördag 17 juli 2010

Biomimetik, specificitetsprincipen och funktionell träning

Om ögats lins bryter ljusvågor och samlar dem att mötas på en och samma punkt en bit bort från linsen (retina/gula fläcken), kan det ju kanske funka att studsa även andra vågor mot en liknande lins från baksidan och träffa samma punkt (mottagarhuvudet)...? Hoppsan, kanske ide´n bakom en satellitmottagare och möjlighet att se British Open i golf på Viasat kommer från naturens redan befintliga lösningar!

Jag såg ett underbart program på SvT 2 häromdagen om Biomimetik, ett program som ganska bra förklarar hur vi kan låna lösningar mellan olika djurarter och därigenom hitta "nya" lösningar på "gamla" problem. T.ex. som när jag gör en så enkel sak som när jag studerar djur i naturen under jakten och när jag filmar olika idrotter samt spelar upp dessa i ultra slow motion. Då har jag tydligen sysslat med biomimetik, man kan tydligen forska utan att vara i labbet... Nedan reflekterar jag lite över närbesläktade begrepp som få tränare har riktig björnkoll på, i alla fall om man beskådar vad de verkligen kör för träning och presterar för skademönster med sina olika adepter inom olika idrotter. Friidrott, hockey och fotboll är ju aktuellt just nu, snart inga svenska friidrottare finnes kvar bl.a.... Vi får hoppas på nästa generation, förutsatt att vi lär oss mera av det som fungerar i naturen, förstås!

Biomimetik är namnet på ett begrepp som syftar på "av människor avsiktligt härmande av förebilder som har sitt ursprung i form av biologiskt liv naturen". Dvs. dra nyttan av, härma och vidareutveckla smarta lösningar i naturen, min anmärkning.
Ex. Kardborreband är ett exempel på en tillämpning som hämtat sin inspiration från växtriket, ursprungligen för att bl.a. fånga mat via spröt med en avslutande knorrliknande krok. Olika kombinationer av balans, stabilitet, styrka, smidighet, explosivitet, snabbhet, snabbhetsuthållighet och förflyttningsuthållighet är fundamentet uppå varför olika arter föder sig, förökar sig och överlever i sina biotoper. Det är ju som bekant dumt att försöka uppfinna hjulet igen om det redan finns. Behöver man snabbhet, kolla upp de som är snabba. Behöver man stabilitet, kolla upp dem som är stabila. -Hur svårt kan det vara!

Specificitetsprincipen är namnet på ett begrepp som syftar på att man blir, utvecklar bara de strukturer eller de funktioner man tränar. Eller i min tappning: "Man blir det man tränar och man tränar det man vill bli, steg för steg, bit för bit!" Punkt!!!
Ex. Om man tränar långsam styrketräning på en nivå av 70-80 % av 1 RM (repetition maximum), dvs. med en vikt man bara orkar lyfta, pressa, rotera eller dra max 8-12 repetitioner, blir man också bara bra på långsam styrketräning i och närmast omkring dessa träningsvariabler. Sällan har jag sett eller hört talas om någon som blivit explosiv på ett rep genom att träna långsamt på tolv eller tigrar som tränat 3000 m på tid för att öka överlevnads- och jaktförmågan under sina 20-60 sekunder av högintensiva avlivningsmanövrar. Något att tänka på för alla hockeytränare som tycker att det är viktigare att scora på numera utdöende Fysprofilen än att träna ishockeyspelare för ishockey.

Funktionell träning är (enligt min definition) namnet på ett begrepp som syftar på all träning som ger dig fördelar för det du vill prestera, bli, utveckla, överleva i eller se ut som. För att klara ut en graserande begreppsförvirring kring ordet funktionell träning, så handlar det INTE om ett enskilt aerobicspass med ett läskande engelskt namn på våra maskinstinna gym, utan "träning med en bred, djup och långsiktig tanke" för varje enskild individ och dennes mål eller den kravprofil som krävs i den miljö personen vill eller måste prestera.
Ex. Om man alltid springer i samma tempo eller bara varierar tempon inom ramen för en mils förflyttning, blir man allt bättre på att just springa ca en mil i detta och närliggande tempon och distanser. Alltså en bra och därmed funktionell träning för exempelvis en terränglöpare som satsar på just 5-15 km terränglöpning, men kanske inte det mest grenspecifika man kan tänka sig för en ishockeyspelare som skall prestera högintensiva intervaller under 40-60 sekunder separerade av 60-180 sekunders helvila!

Kolla gärna mina tidigare bloggar om allt från Bandytian och Hockeyfemman till hypertrofiträning och konvertering till power, så får ni en idé om den biomimetik, specificitetsprincip och funktionella träningsmetodik jag använder mig av för att både lista ut delar av mina strategier till hela min breda kundgrupp och dess varierande önskemål och kravprofil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar