14-åringar liksom 37-åringar alla tränar på sin nivå i mina egendesignade agilitybanor! Givetvis anpassas intensitets-, tempo-, vilo- och volymutvecklingen i denna övning efter gruppens träningsålder (antal månader och år med riktig funktionell träning) och individuella förmåga.
För att konvertera uppbyggd styrke-, power-, accelerations-, deaccelerations- och speedförmåga till hockeyspecifik agility, dvs. powersnabbhetssmidighet, skapade jag i början av 00-talet Dettners L-, T- och dubbla T-sprint. Dessa olika långa övningar i samma bana tar 8-11 sekunder (L-sprint), 14-17 sekunder (T-sprint) resp. 19-22 sekunder (Dubbel T-sprint). Övningarna kallas oftast för DL-, DT-, DDT-sprint.
Den lilla banan (dvs. DL-sprinter) använder jag för att träna den intermuskulära koordinationen (teknik, synkronisering) och samtidigt maximera kravnivån på den intramuskulära koordinationen (neuromuskulär kontakt). I DL-sprinten tvingar vi kroppen till maximalt rekrytering av de snabbaste fibrerna och användande av de snabbaste tillgängliga energisubstraten (ATP+CP).
Nu undrar du hur ur en DL-sprint ser ut? Det är ganska simpelt 5m upp (tvärvändning), 5m hem, 5m upp, sedan 90 grader höger eller vänster (höghastighetskurva), runda en kon 10 meter bort (tvärkurva), accelerera tillbaka in i mål. Som ett liggande L alltså. Det är inte banan i sig som är speciellt meärkvärdig, det är periodiseringen och förändringarna i samtliga träningsvariabler över hela uppbyggnadssäsongen som avgör. Mer om detta någon gång framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar