För ca ett år sedan gjorde jag en grundlig undersökning av min klient Jimmy Lidbergs (flerfaldig VM- och EM-medaljör och landslagsbrottare) återkommande ländryggsbesvär. Jag kom fram till en hel del bakomliggande orsaker och faktorer, en av dessa var en s.k. faktisk benlängdsskillnad på ca 10-12 mm på ena benet som renderade i specialinlägg att använda vid vissa specificerade tillfällen i Jimmys träningsupplägg. Jimmy skrev senare om detta på sin blogg varpå en läsare hörde av sig och menade på att man alltid bör dubbelkolla sådana diagnoser, eftersom de oftast är felaktiga pga av antingen okunskap eller inlärd överdiagnostisering. Oj så rätt denna misstänksamme läsare har! Jag tror många har något att lära av mitt svar.
"Hej xxxxx!
Din oro är ytterst befogad. Andelen feldiagnostiserade benlängdsskillnader, dvs. man får en diagnos om ”benlängdsskillnad”, när det egentligen handlar om en skenbar benlängdsskillnad (dvs. icke anatomisk utan funktionell) är mycket vanlig, för att inte säga så vanlig att det är störande!
Eftersom jag återkommande i olika forum stöter på denna diskussion och kunskapsnivån är usel, passar jag på delge vad hela ämnet bedöma benlängdsskillnad och korrigera för funktion egentligen handlar om.
Jag börjar med lite definitioner.
Anatomisk benlängdsskillnad kan uppkomma som ett resultat av ens genetiska programmering, en utvecklingsstörning, onormalt belastningsmönster eller skada i tillväxtzonerna under uppväxten etc. Detta resulterar i två lår och/eller underben som är olika långa vid exempelvis en makroskopisk (klinisk) och/eller radiologisk undersökning.
Funktionell benlängdsskillnad eller ”falsk benlängdsskillnad”, vilket benlängdsskillnad i 9 fall av 10 handlar om, är ofta resultatet av ett reflex-, smärt- och kompensationsmönster som utvecklats i kölvattnet av ogynnsam belastning över längre tider (veckor, månader) eller med relativt hög frekvens (börjat ny idrott, grävt upp runt huset etc.). Det kan också handla om ett icke normaliserat spänningsmönster efter en underkroppsskada av olika dignitet med en kompensatorisk snedställning av bäckenet och en ryggradskurvering i frontalplanet som följd. För att dra det lite till sin spets kan benlängdsskillnad härstamma från en myriad av orsakskomplex, från occipitocervikala (mellan skallbas och nacke) rörelseinskränkningar till visceral ohälsa (ohälosprcesser i inre organsystem).
Ämnet går att utveckla hur mycket som helst, men jag tror jag breddat diskussionen lite.
xxxxx din benlängdskillnad var med största sannolikhet funktionell, och din kiropraktor hade sannolikt rätt, behandlingsresultatet och din känsla efteråt tyder på detta! Gratulerar, det bästa är att slippa att behöva kompensera för detta med ortopedtekniska sulor.
Jimmys benlängdsskillnad är dock anatomisk, hans två lårben var/är lika långa men det ena underbenet (som består av två ben) är anatomiskt kortare än det andra! Skillnaden i mina mätningar (6 olika mätningar x 2 olika rotationer, två i ryggliggande, två i magliggande och två i stående) var mellan 10-12 millimeter. Ingen större ensidig bäckensköldsskillnad förelåg. I min värld har kroppen alltid försökt att kompensera så gott den kan för anatomisk benlängdsskillnad. Det betyder i klartext att man inte kan stoppa i en 12 millimeterssula bara för att man ”hittat” en skillnad på 12 mm.
Praxis bland oss som verkligen vet hur man bedömer detta och hur man bygger funktion för allt från nybörjare till elitidrottare, är att man kompenserar för ½ benlängdsskillnaden +-2 mm. Jag ser max en anatomisk benlängdsskillnad som behöver kompenseras varannan månad. Och jag ser en hel del klienter.
Den ortopedtekniker i Växjö jag remitterade Jimmy till på vägen hem från undertecknad, mätte upp samma Jimmy Lidberg med sin reliabilitetstestade utrustning för just benlängdsskillnadsmätningar. Denne man kom fram till 11-12 millimeters anatomisk benlängdsskillnad. Jimmy kommer att använda ett flertal illäg beroende på sko och aktivitet, de är dessutom specialdesignade med tanke även på andra funktionella brister i samma fot. Dock tvingar de Jimmys fot att själv stå för den viktiga hålfotsdynamiken, vilket även ortopedtekniker ibland missförstått och byggt upp stöd även för hålfoten. Hans ilägg kommer att vara 7 mm.
I Jimmys fall är benlängdskompensationen (7mm) endast nödvändig vid tunga benböj med parallell stans, dvs. benböj samt vid cyklisk träning med lång duration, dvs. längsta aerobiska löppassen. Vid alla benböj men f.a. vid tyngre och tunga benböj, har Jimmy mycket att vinna (lumbosakral tiltning/kollaps i frontalplanet försvinner vid funktionella submax- och maxlyfttester, smärt- och kompensationsmönster byggs sakta bort och han kan lasta på bra mycket mera vikter med bibehållen säkring och teknik i för brottning relevanta övningar som benböj och marklyft med mängder av olika redskap och rörelseriktningar) på att optimera belastningsupptaget (kompressions-, skuv-, böj- och rotationskrafter) i bäcken-lumbalrygg.
Vid vanliga brottningspass, dvs. acyklisk träning och tävling (man tar inte samma stanns eller steg hela tiden och den totala tiden med parallell stans med konstant axial belastning är låg till ringa) är belastningsriskprofilen fortfarande uppenbar men mera blygsam och kompensation ej helt nödvändig.
Summa summarum, huvudet på spiken xxxx, ifrågasätt alltid diagnosen benlängdsskillnad!!! Den kan vara satt av någon som inte förstår ovanstående fakta eller vet hur man går vidare. När terapeuter börjar sälja ilägg, hittar man helt plötsligt en hel drös benlängdsskillnader på sina kunder, dvs. man får lätt andra glasögon. Jag säljer inga ilägg, jag säljer kompetens, erfarenhet och effekt till mina elitidrottande klienter."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar