Slutet eller bara början för "nya" Carolina Kluft?

Carolina Kluft´s lårmuskel tackade nej till fortsatt längdhoppning under måndagskvällen, http://www.blt.se/sporten/kluft-skadad-i-karlskronas-gp(1411405).gm.

Baksida lår har "krånglat" fram och tillbaka i flera säsonger, baksida lår har haft tidigare bristningar (dvs. delvis gått av, läkt, delvis gått av etc.), baksida lår tillsammans med ett underben med en stressfraktur har begränsat träningen under stora delar av de senaste två-tre säsongerna, baksida lår gav i från sig en varningssignal i fredags på Bislet..., redan måndagen efter hoppades man (vanligt och förståeligt misstag) att det skulle hålla för maxinsats i hoppgropen! Någonstans ringer det en klocka i mitt huvud som säger:

"Backa bandet, skaffa ny kunskap, skaffa parallell kunskap, börja om från grunden, kolla upp allt från träningsövningar, muskelbalans, periodisering av träning och tävling, vila, kost, hormonimbalanser, flexibilitetsbesvär, elasticitetsbesvär, dåligt normaliserade ärrvävnader, inre och ytte bålstabilitet, harmonin i hormon- och matsmältningssystemet till den totala stressnivån i livet (dvs. dygnets totala kortisolpåslag/nedbrytningsprocess). Men börja med en att ta en paus, det behövs ett riktigt avstamp nu!"

Jag har berört ämnet inoptimal träning, explosiva insatser och tillkortakommanden på flexibilitets-, bålstabilitets- och funktionella/komplexa styrkeplanet vid ett flertal tillfällen på denna blogg. Det smärtar att åter se en av våra absolut bästa friidrottare genom tiderna skadad, igen.

Jag ser dem varje vecka på min klinik, allt från världsidrottare till vanliga svenssons, alla har sina tillkortakommanden, tidigare skador, skademönster, ibland vansinniga tränings- och tävlingsupplägg, otålighet att invänta kroppens läkningsprocesser, oförmåga att hjälpa kroppen läka på rätt sätt etc. etc. Allt har dock sina förklaringar, problemet är bara att reda ut hela härvan av orskakskomplex, interna och externa stressfaktorer vilka i olika omfattning och skeden initierar, påverkar, förhindrar, triggar, förvärrar m.m. Tro mig det är inte lätt alla gånger!

Det är oerhört smärtsamt att vara så nära stordåd, känna sig så vältränad, snabb och explosiv som Carolina ger uttryck för, men ändå innerst inne känna på sig, att något inte riktigt stämmer i kroppen eller känns som en svag länk som kan brista! Jag känner verkligen med Carolina Kluft och hoppas att hon knyter näven i fickan, finner en bredare, djupare och hållbarare lösning på sina besvär än hittills!

Ju mer man ackumulerar av kompensations-, reflex- och smärtmönster genom en karriär, ju svårare blir det att träna och tävla hårt, ofta och högintensivt samt att prestera utan att gå sönder (dvs. kroppen tvingas pressas till en gräns där den svaga länken "brister" eller där man får problem i det område som tvingas att kompensera mest)!

Vad jag nästan alltid tvingas göra när jag konsulteras av skadade elitatleter, är att börja om från grunden! Sätta stopp för delar av deras tränings- och tävlingsupplägg och sedan bygga upp alla de olika kvaliteter som måste fungera enskilt (isolerat) och som ett system (funktionellt/komplext/grenspecifikt) för att tåla både de övningar, den volym, den intensitet och den tävlingsstress som den aktuella individen skall överleva och prestera i.

Ibland kan detta innebära, att exempelvis Jimmy Lidberg (en av världens bästa brottare) får gå flera steg tillbaka i sin träning! Till att stå på alla fyra och lyfta vänster hand och höger ben utan att tappa sin optimala hållning, sedan göra samma övning på ostadigt underlag m.m., o.s.v.! Initialt tyckte han det var lite töntigt, "han var ju brottare för hel...e". Efter tre månader av stegring samt noggrann och individanpassad periodisering, när han "kände sig nästan dubbelt så stark" och klämde sönder revbenen på OS-mästaren Gaber i finalen på Ungerns GP 2008, var det annat ljud i trumpeten! Vi hade då jobbat/tränat oss ända fram och förbi hans trasiga axel, inoptimala bålstabilitet och grenspecifika verklighet, dvs. skapat en kropp som kan prestera lite mer än vad som behövs på mattan.

Våga börja om, våga ta nya grepp, tänk lateralt, tänk nytt...alla ni återskadade och ni som vill lite mera än era konkurrenter!