Månadens Instruktör i Fitness Magazine!

Det är alltid kul att bli uppmärksammad, extra kul om det är för att man står för något som inspirerar andra och dessutom fungerar i praktiken. I senaste numret har Fitness Magazine inte bara valt undertecknad till Månadens Instruktör (augusti) utan även Scandinavian Top Athletic Center [STAC] till Månadens Anläggning!

Läs mera i Fitness Magazine No 8 augusti. Där finns bilder från vår välbesökta, vida omtalade och lyckade invigning av STAC samt tre av mina övningsfavoriter från olika steg i en typisk uppbyggnadsträning.

Hård men korrekt designad och periodiserad träning!

Så var Jimmy Lidbergs uppbyggnads- och specialträningsläger på STAC avklarat inför brottnings VM i början av september. Läs vad Jimmy tyckte och varför han lägger en hel veckas träning på STAC i Jimmys egen blogg.

En del av uppvärmningen går ut på att förbereda varje del av kroppen på vad som komma skall. Både axial, lateral och rotatorisk belastning på halskotpelaren är en del av vardagen för en brottare. Och dessutom en av de vanligaste ställen där man behöver vara extra duktig som manuell terapeut till en kille av denna kaliber.

Jimmy (tävlar i -96 kg klassen) kopplar grepp på grymma sparringpartnern Jim Pettersson från Eslöv (tävlar i -84 kg klassen) under ett av deras tunga brottningspass på STAC. Det är mycket viktigt med bra sparring året om, men månaderna innan ett stort mästerskap är det extremt viktigt. Jim är en riktig slitvarg och står

faktiskt ut med den brutalt tränande Jimmy.

 Explosivstyrka (ca 80% av 1RM) för Jimmy tränas med 150 kg på stången, här ser ni 2 + 2 utfallssteg med "knätouche", därav skyddsmattan för risken för en aning för hårda knäskålsbesök i golvet!

Veckan på STAC avslutades med tester i STAC Lab! Vi mätte för första gången upp Jimmys kraftutveckling i benböj (back squat) och marklyft (smal stans) i Muscle Lab 4010. Jimmy visade sig utveckla ruskiga watt-tal, det bästa jag mätt upp med bred marginal, även för andra brottare. Det fanns dock några saker som vi kommer att fokusera mycket på de närmaste veckorna fram till VM. Men viktigast av allt är långtidsplanen och vårt lager på lager bygge fram mot OS i London 2012. Målet där är inte bara att vinna...

Sista 5-6 veckorna inför VM blir det ytterligare viktning åt explosiva styrke- och brottningspass, högintensiva

intervaller (både med partners, vikter och rena löp-/multiövningspass).

Jimmy Lidberg bygger vidare på STAC inför VM!

Jimmy Lidberg som vann Spaniens GP i grekisk romersk brottning tidigare denna månad, slipar vidare på sitt grenspecifika upplägg inför Brottnings-VM den 6 september. Han och hans sparringpartner Jim stormtrivs på STAC och har redan diskat av två brottningspass, ett bålstabilitetspass och en manuell behandling för en lättare nackspärr. Som ni förstår är vår multikompetens på STAC en grym fördel, när skador är framme finns det inte bara ett behandlingsrum utan multikompetent personal och coacher med manuell medicinbakgrund.

"STAC är helt grymt, vad man än skall köra för träning så finns det grejor och yta för detta och lite till!", är ju ett ok citat från Jimmy Lidberg, rankad världens bästa brottare i 96-kilosklassen 2009 och min klient sedan december 2007.

Solens mat på SvT, vilket program!

Såg just Solens Mat på SVT2. Vilken fantastisk filmare Per-Anders Rudelius är! Vilka bilder, vilka kompositioner och vilken känsla han förmedlar från Italien och Italiens grymma matkulturskatt. Jag har precis betraktat senaste avsnittet av denna högklassiga serie av matkulturprogram, med öppen mun och lätt andakt. Hoppas bara att Per-Anders sköter sina egenunderhållsövningar så ryggen håller, vi behöver honom och hans gluggberättelser för framtiden.
Min nästa utlandssemester/vidareutbildning blir definitivt Italien och några andra medelhavsländer, jag skall samla kunskap och erfarenhet för att lagra mina egna skinkor och korvar och lära mera om dess nutrierande och helande sammansättningar. Mmmmm. Vällagrad Dettnerskinka för personligt bruk och kanske en och annan klient, det vattnas i munnen redan...

Landslagsläkaren i friidrott dömer ut träningen!

Äntligen verkar det ha tänts ett Liljeholmens i friidrottledningens topp. Nya landslagsläkaren Thomas Eriksson hakar i alla fall på det jag skrev redan i förra bloggen, dvs. att dagens träning ofta är rena 70-talet med extremt mycket volym och grenspecifik träning och total avsaknad av långsiktigt uppbyggande periodisering. Istället hysterisk jakt på tävlingsresultat och fokusering på BÅDE inomhus och utomhussäsonger som avlöper varandra.

Läs "Landslagsäkaren dömer ut träningen" i SvD sport samt tänk över vad detta uttalande "-Helt sjukt- jag har inget att säga till om" egentligen säger om de träningsmetoder och periodiseringsupplägg som våra friidrottsstjärnor skall leverera under! Hela tränarskrået inom friidrotten bör nog ta fram sina träningspärmar, doppa huvudet i kallt vatten och sedan fundera över om deras upplägg uppdaterats alls de senaste 20-30 åren!

Detta läkaruttalande underbygger ännu mera det jag berört vid ett flertal tillfällen i ett antal bloggar de senaste två åren. Nämligen att vi ofta tränar våra friidrottsstjärnor (och även andra idrottsstjärnor i andra idrotter) helt galet, eller citat "en jä..a massa treor och hopp på vikter vi inte ens kan stabilisera" som en f.d. elitfriidrottare kommenterade på en av mina tidigare bloggar i ämnet!

När skall vi förstå att vi måste bygga från grunden?! Flexibilitet, inre/yttre bålstabilitet, perifer ledstabilitet, balans och koordination i tre plan, sedan integrera funktionell styrketräning från hypertrofi och funktionell hypertrofi till max-, explosiv- och snabbstyrka och slutligen konvertering till den kravprofil som råder i just den enskildes specifika idrott och förutsättningar. Hela denna cykel bör sedan upprepas varje år, givetvis justerad efter en allt mer förbättrad och optimerad fysik. Utan en rejäl avlastnings-/uppbyggnadsperiod per år blir karriärer kortvariga, eftersom kroppen inte klarar att kompensera taskigt periodiserade satsningar i all evighet. Förr eller senare är det "pay back time", vi ser mycket av den varan just nu...

På STAC och Kroppsinvest Institute är vi lärande specialister på [Korrekt designad och periodiserad uppbyggnadsträning från nybörjare till elit]. Det är ingen tillfällighet att vi har högkonjunktur just nu...

The right mix is king!

Läste i ÖA (Örnsköldsviks Allehanda, citerat från Nyhetskanalen) att friidrottslandslagets ledning skulle utreda VAD som ligger bakom den stora skadefrekvens (incidens), dvs. reda ut bakgrunden till alla återkommande och nytillkomna häl-, fotleds-, underbens-, lår-, rygg- och axelskador. Vi känner ju alla till de nästan identiska skademönster som utvecklats i form av "svårrehabiliterade" stressfrakturer i underbenen och rerupturerande hamstringsmuskler och söndertrampade "fötter" på våra mest namnkunniga elitidrottare. Så ett rejält grabbtag i hur vi elittränare egentligen tränar våra adepter och vad vi svänger oss med för riktlinjer och tävlingsupplägg inom våra SOK-ramar/förbundsriktlinjer för våra sponsrade och osponsrade stjärnor är duktigt på sin plats!

Under åren (sedan 1995) har jag rehabiliterat/bygt upp/tränat ett antal elitidrottare/elitidrottslag allt från kraftidrotter till långdistans, även friidrottare av klass, och dessutom blivit insatt i deras (och deras konkurrenters) övningsval, träningsupplägg samt deras tränares filosofi om hur man periodiserar elitsatsningar över tid. Det finns lysande tränare och träningsupplägg bakom många elitidrottare och resultatutvecklingar, men överlag är jag är inte imponerad, inte förvånad och har ett tips till friidrottslandslagsledningen likväl SOK-ledningen inför komande översyn.

1. Starta två studier samtidigt.
1. En retrospektiv studie som analyserar redan utförd total träningsvolym och biomotorisk inriktning/fördelning mellan ren uppbyggnadsträning, integreringsträning, grenspecifik träning, viloperioder och tävlingsverksamhet kontra skadefrekvens/skadeincidens/skadelokal samt
2. en prospektiv studie som jämför
1. dagens ofta volyminriktade och grenspecifika träning även kallat "volym is king", där minst en av våra elittränare och ansvarig/tidigare ansvarig för ett flertal landslagsatleter har filosofin citat "jag kör efter en ständigt ökande volym/periodisering där atleten själv vet när den skall vila"... "vilken mat jag rekommenderar mina elitidrottare? -mat är inte så viktigt, lite varierad husmanskost är nog tillräckligt, jag lägger ingen vikt vid det"...
2. med en träning som har en riktigt avgränsad uppbyggnadsperiod per år (innehållande både generell och grenspecifik individ- och grenanpassad flexibilitets-, bål-, styrke-, stabilitets-, balans-, koordinationsträning) på minst 6, helst 10-12 veckor per år. Och efter det, en stegvis ökande integrations-, tempo-, intensitets- och komplexitetsträning parallellt med den grenspecifika ökande grenspecifika träningen samt allt mer betydelsefulla tävlingsuppdrag samt inbyggda avlastnings-/uppbyggnadsperioder. Dvs. "the right mix is king", både inför och under tävlingssäsong.
2. För att detta skall kunna genomföras måste ni be att få in samtliga idrottares (både befintliga landslagsmän och kvinnor samt alla de närmaste tre årens potentiella landslagsdeltagare) tidigare och kommande periodiseringsupplägg (om det finns, annars får man sammanställa i efterhand eller lära sig skriva ned, vilket givetvis bör noteras och tas upp i "bias-/confounding factor-delen av den kommande forskningsrapporten").
3. I dessa periodiseringar/långstidsplaneringar av träning (veckor, månader, år) bör helviloperioder (dagar, veckor), reducerade intensitetsperioder (dagar, veckor, månader), alla olika övningar/övningsval, valda övningavariabler för dessa övningar beroende på var i periodiseringen man befinner sig (dvs. set, rep, tempo, intensitet, vila) finnas noterade så att man kan randomisera, sortera och räkna på denna data.
4. Välj tre monohuvudeffektvariabler, förslagsvis sambandet mellan volym, intensitet (läs belastningsnivå, vikt, motstånd) och vila vs. skadeincidens och skadelokal, typ:
1. volym bål-benträning och skadeincidens/lokal i underkroppen,
2. intensitetsnivå bål-benträning och skadefrekvens/lokal i underkroppen, 
3. antal vilodagar per vecka och/eller månad och skadeincidens/lokal i underkroppen osv. osv.
5. Välj också att titta på specifika övningsval eller övningskombinationer och dess korrelation med typiska skademönster, exempelvis vad man kört för kombinationer och inbördes ordning mellan excentrisk-koncentriska hopp, maxstyrka ben och sprint-/hopp-/häcklopp, osv., osv...
6. Titta också på kombinationen total träningsvolym, varierande träningsvolym och verkligt kostintag (be att få in 10 dagars kostlogg),
1. Koncentrera er på om man dricker tillräckligt med vatten och äter tillräckligt mycket, tillräckligt högkvalitativt och enligt sin metaboliska typ, f.a. intaget av essentiella aminosyror och fettsyror från animalisk källa.

Min misstanke är att dessa olika projekt kommer att bli en ganska kostsam men extremt lärorik erfarenhet som dessutom kommer att visa rätt mycket av det rätt så många i branchen faktiskt redan vet om korrekt designad och periodiserad träning från nybörjare till elit. Informationen kommer dock att rensa upp lite i träsket av mer eller mindre lyckosamma periodiseringsupplägg. Vi alla kommer att lära, oavsett vad vi trodde vi visste innan. Att vara elittränare är att vara under ständig vidareutbildning.
Om vi vill skapa elitidrottare som håller i längden, måste vi nog titta på mera än den grenspecifika delen av träningen. Vi måste släppa 70-talets upphakning på volym och titta på hela bilden, dvs. alla biomotoriska träningsvariabler. Jag tror att "the right mix is king", vad tror ni?

Själv har jag och STAC Elitfond redan startat ett antal projekt/case med ett antal friidrottare (kallas "case reports" om man samplar data på en enskild atlet) som bygger upp sig enligt "the right mix is king", rätt eller fel, vi får se framöver... Mer om dessa löften i höstens bloggande eller på elitbloggen under http://www.stac.nu/. På Scandinavian Top Athletic Center STAC är vi lärande specialister på grenspecifik testning, programdesign, periodisering och praktisk uppbyggnadsträning.

Biomimetik, specificitetsprincipen och funktionell träning

Om ögats lins bryter ljusvågor och samlar dem att mötas på en och samma punkt en bit bort från linsen (retina/gula fläcken), kan det ju kanske funka att studsa även andra vågor mot en liknande lins från baksidan och träffa samma punkt (mottagarhuvudet)...? Hoppsan, kanske ide´n bakom en satellitmottagare och möjlighet att se British Open i golf på Viasat kommer från naturens redan befintliga lösningar!

Jag såg ett underbart program på SvT 2 häromdagen om Biomimetik, ett program som ganska bra förklarar hur vi kan låna lösningar mellan olika djurarter och därigenom hitta "nya" lösningar på "gamla" problem. T.ex. som när jag gör en så enkel sak som när jag studerar djur i naturen under jakten och när jag filmar olika idrotter samt spelar upp dessa i ultra slow motion. Då har jag tydligen sysslat med biomimetik, man kan tydligen forska utan att vara i labbet... Nedan reflekterar jag lite över närbesläktade begrepp som få tränare har riktig björnkoll på, i alla fall om man beskådar vad de verkligen kör för träning och presterar för skademönster med sina olika adepter inom olika idrotter. Friidrott, hockey och fotboll är ju aktuellt just nu, snart inga svenska friidrottare finnes kvar bl.a.... Vi får hoppas på nästa generation, förutsatt att vi lär oss mera av det som fungerar i naturen, förstås!

Biomimetik är namnet på ett begrepp som syftar på "av människor avsiktligt härmande av förebilder som har sitt ursprung i form av biologiskt liv naturen". Dvs. dra nyttan av, härma och vidareutveckla smarta lösningar i naturen, min anmärkning.
Ex. Kardborreband är ett exempel på en tillämpning som hämtat sin inspiration från växtriket, ursprungligen för att bl.a. fånga mat via spröt med en avslutande knorrliknande krok. Olika kombinationer av balans, stabilitet, styrka, smidighet, explosivitet, snabbhet, snabbhetsuthållighet och förflyttningsuthållighet är fundamentet uppå varför olika arter föder sig, förökar sig och överlever i sina biotoper. Det är ju som bekant dumt att försöka uppfinna hjulet igen om det redan finns. Behöver man snabbhet, kolla upp de som är snabba. Behöver man stabilitet, kolla upp dem som är stabila. -Hur svårt kan det vara!

Specificitetsprincipen är namnet på ett begrepp som syftar på att man blir, utvecklar bara de strukturer eller de funktioner man tränar. Eller i min tappning: "Man blir det man tränar och man tränar det man vill bli, steg för steg, bit för bit!" Punkt!!!
Ex. Om man tränar långsam styrketräning på en nivå av 70-80 % av 1 RM (repetition maximum), dvs. med en vikt man bara orkar lyfta, pressa, rotera eller dra max 8-12 repetitioner, blir man också bara bra på långsam styrketräning i och närmast omkring dessa träningsvariabler. Sällan har jag sett eller hört talas om någon som blivit explosiv på ett rep genom att träna långsamt på tolv eller tigrar som tränat 3000 m på tid för att öka överlevnads- och jaktförmågan under sina 20-60 sekunder av högintensiva avlivningsmanövrar. Något att tänka på för alla hockeytränare som tycker att det är viktigare att scora på numera utdöende Fysprofilen än att träna ishockeyspelare för ishockey.

Funktionell träning är (enligt min definition) namnet på ett begrepp som syftar på all träning som ger dig fördelar för det du vill prestera, bli, utveckla, överleva i eller se ut som. För att klara ut en graserande begreppsförvirring kring ordet funktionell träning, så handlar det INTE om ett enskilt aerobicspass med ett läskande engelskt namn på våra maskinstinna gym, utan "träning med en bred, djup och långsiktig tanke" för varje enskild individ och dennes mål eller den kravprofil som krävs i den miljö personen vill eller måste prestera.
Ex. Om man alltid springer i samma tempo eller bara varierar tempon inom ramen för en mils förflyttning, blir man allt bättre på att just springa ca en mil i detta och närliggande tempon och distanser. Alltså en bra och därmed funktionell träning för exempelvis en terränglöpare som satsar på just 5-15 km terränglöpning, men kanske inte det mest grenspecifika man kan tänka sig för en ishockeyspelare som skall prestera högintensiva intervaller under 40-60 sekunder separerade av 60-180 sekunders helvila!

Kolla gärna mina tidigare bloggar om allt från Bandytian och Hockeyfemman till hypertrofiträning och konvertering till power, så får ni en idé om den biomimetik, specificitetsprincip och funktionella träningsmetodik jag använder mig av för att både lista ut delar av mina strategier till hela min breda kundgrupp och dess varierande önskemål och kravprofil.

Dettners L-sprint

14-åringar liksom 37-åringar alla tränar på sin nivå i mina egendesignade agilitybanor! Givetvis anpassas intensitets-, tempo-, vilo- och volymutvecklingen i denna övning efter gruppens träningsålder (antal månader och år med riktig funktionell träning) och individuella förmåga.

För att konvertera uppbyggd styrke-, power-, accelerations-, deaccelerations- och speedförmåga till hockeyspecifik agility, dvs. powersnabbhetssmidighet, skapade jag i början av 00-talet Dettners L-, T- och dubbla T-sprint. Dessa olika långa övningar i samma bana tar 8-11 sekunder (L-sprint), 14-17 sekunder (T-sprint) resp. 19-22 sekunder (Dubbel T-sprint). Övningarna kallas oftast för DL-, DT-, DDT-sprint.

Den lilla banan (dvs. DL-sprinter) använder jag för att träna den intermuskulära koordinationen (teknik, synkronisering) och samtidigt maximera kravnivån på den intramuskulära koordinationen (neuromuskulär kontakt). I DL-sprinten tvingar vi kroppen till maximalt rekrytering av de snabbaste fibrerna och användande av de snabbaste tillgängliga energisubstraten (ATP+CP).

Nu undrar du hur ur en DL-sprint ser ut? Det är ganska simpelt 5m upp (tvärvändning), 5m hem, 5m upp, sedan 90 grader höger eller vänster (höghastighetskurva), runda en kon 10 meter bort (tvärkurva), accelerera tillbaka in i mål. Som ett liggande L alltså. Det är inte banan i sig som är speciellt meärkvärdig, det är periodiseringen och förändringarna i samtliga träningsvariabler över hela uppbyggnadssäsongen som avgör. Mer om detta någon gång framöver.

Semester...

Semestern startade med en inbjudan till STAC´s alldeles egen Technical Manager Andreas Eliasson och hans årligen återkommande födelsedags-/sommarfest på Gyön i Blekinges vackra skärgård mellan Ronneby och Karlshamn. På bilden ser ni Andreas som just mottagit en av våra "välriktade presenter" med tydlig STAC-anknytning. Förlåt vår långsinthet Andreas med det var dj...gt roligt, trots att det bara var ett hörn...

Kampen om den åtråvärda titeln, årets tre bästa volleybollspelare, var stenhård. Bäst av tre set, fyra lag, alla möter alla sedan match om tredje och förstaplats. Ett riktigt roligt jippo med pausbad i havet och ekologiskt tilltugg. För att plussa Andreas stolthet lite, måste jag säga att han var imponerande bra med både händer och fötter. Efter att mitt lag (Stefan, Jane + undertecknad) bjudit på finalplatsen ;-( , vann faktiskt Andreas lag (Anna Dettner, Vesa, Andreas, Petra) hela turneringen. Efter denna heta 4 timmarsbatalj var det så dags för grillning av väl tilltagna feta köttbitar, generöst med guacamole, smör och olika sallader. Somliga odlade på med de 20 % som är förhandlingsbara varje vecka, dvs. en och annan bägare. Själv ströp jag två glas mousserande päroncider och följde senare på natten upp detta med en bit nöttårta och en halv kopp kaffe. För en ovan känns det som en riktig fylla dagen efter...  

Mycket besök och hård träning...

Fredrik Sjölander Lic. Master Korrektiv och Funktionell Tränare från Stockholm, var på besök hos oss på Kroppsinvest Institute för att lära mera av hur vi jobbar som helhet på institutet och specifikt hur vi tränar hockeyspelare under uppbyggnadssäsongens andra hälft (konvertering till power, smidighetspower och grenspecifik uthållighet). Tyvärr fick Fredrik inte riktigt plats i min lilla "pegge 205", utan fick vackert krypa in i en hoppbox i bagageluckan.

Arvid Bengtsson, framgångsrik golfspelare från College Golfen i USA, gästade oss (i sällskap med sin golftränare Daniel Bäck) för att få sin fysiska prestanda analyserad och bl.a. ryggen optimerad för att tåla högfrekvent golfträning.

Ett typiskt snabbhetsstyrkepass med och för hockeyspelare i Brunnsparken i onsdags. Fr.v. Johan Seydlitz Mörrums GOIS div 1, Oskar Berglund (f.d. Björklöven Allsvenskan), Fredrik Sjölander (f.d. Sollefteå div 1) . På bilden ser ni sista 10 meterna på sista sträckan i min korta sprintstege. Passet innehöll dessutom Dettners L-sprint, upprepade Boxhopp och enbenshopp med hockeystans.

Fredriksbergs BK (bandy div 2 södra) fick sina fiskar varma via ett av mina anaeroba/aeroba pass för grenspecifik bandyuthållighet. Det blev bandyintervaller i 2 x 25 minuter med hastigheter/intensitet från 70-100%! Jag tror det känns lite i benen idag, eller hur grabbar! Det blir bättre framöver när alla fyra 25 minutarna klaras av med glans ;-)

Träna rätt, men hur, för vad och för vem?

Jag fick en fråga och flera inlägg efter förra bloggen som handlade om semester och att man inte skall ta på sig några projekt mer än vartannat år, dvs. inte alls om fotboll eller träningsmetoder. Frågan var att jag skulle kolla på artikeln nedan och säga vad jag tycker. Se artikeln i Sportbladet "De fattar ingenting", där man bl.a. frågar samtliga tränare i Allsvenskan om vad de tycker om Djurgårdens IF och deras nya träningsmetoder.

"Vilken soppa, mycket tyckande utan speciallt mycket substans. Jag hanterar det som om det är styrketräning man avser. Johan Holmström i Gefle IF verkar vara närmast mina synpunkter. Inte förvånande har jag bidragit till hans vidareutveckling som fystränare. Johan är Lic. Master Korrektiv och Funktionell Tränare och en av Allsvenskan absolut bästa fystränare.
Så här ser jag det. Vissa perioder av uppbyggnadsträning för fotbollsspelare körs med fördel med mycket liten inblandning av rent tekniskt krävande fotbollsspel/fotbollsövningar (kanske så lite som o-2 pass fotboll/vecka).
Det är dock sällan relevant under säsong. Oftast handlar det om den funktionella hypertrofifasen i november-januari (dvs. off-season), efter januari det är det dock ohållbart att utseluta fotboll helt från vecko-/månadsperiodiseringen. Under högsäsong april-oktober följer styrketräningen (hel vetenskap) med med minst ett pass i veckan för de biomotoriska variabler som tenderar att tappas och/eller kan kompletteringstränas under högsäsong (bla anpassad volym av bålstabilitet, maxstyrka och power).


Under speluppehållet i juli kan det vara ok att lägga 1-2 veckor på bara styrketräning (kanske ett konditionspass insprängt), eftersom man vill få till ganska stor träningsvolym under kort tid för att maximera superkompensation och inte stjäla viktig återhämtningstid med fotbollsspel.
En annan aspekt är just skaderisken. När man inte är helt återhämtad från krävande funktionell hypertrofi- och/eller maxstyrketräning med extrema insatser, har man faktiskt en klart ökad skaderisk vid snabba och tekniskt krävande boll-/kampmoment.


Hur genomtänkt just Djurgårdens träningsupplägg är återstår att se eller få reda på (kanske behöver spålarna lite mer maxstyrka och man vill träna detta enligt ett komprimerat och optimerat upplägg). Utifrån det som finns nedtecknat i artikeln och min erfarenhet om skillnaden mellan det man faktiskt berättade för journalisten och det som senare skrivs, behåller jag dock en viss skepsis åt båda håll.


Summa summarum: Om man vet vad man sysslar med, det är rätt tid på året i förhållande till högsäsongen och om de man utsätter för den kompletterande träningen faktiskt är i behov av densamma, är det helt ok att träna styrketräning i perioder där man utesluter fotboll helt eller delvis. Det är precis vad Inge Johansson gjorde med sitt framgångsrika jobb med Djurgårdens IF i början av 2000-talet. Kom ihåg att de kom 2, 1, 1 under de åren. Bara ett pass fotboll i veckan i hela jan-feb om jag inte minns fel från mina många samtal med min gode vän Inge." /Joakim Dettner

Ta projektfritt i sommar!

Sommartider och semester... tiden när de allra flesta gör saker i en omfattning som inte alltid står i relation med deras fysiska prestationsförmåga. Tro mig, jag träffar de flesta av er på vår idrotts- och yrkeskadeklinik (Kroppsinvest Institute). Ryggskott, nackspärrar, strejkande axlar och söndertryckta knän är vanligast.

Själv kör jag sedan mitten av 00-talet bara ett stort projekt varannan sommar, denna sommar är det projektfritt. Förra sommaren var det 2 veckors altanjobb. Ta projektfritt i sommar du också ;-), semestern är den enda tid på året då du har en riktigt seriös chans att renovera både dina mentala/emotionella och dina fysiska batterier! Hela ditt hormonella och kroppsliga välmående kan ta sådana kliv av ihållande projektlöshet att vinterhalvåret blir rena semestern!

Kettlebellträning, flexibilitet och ligamentstrukturer

Kettlebell King-passet på STAC i tisdags var tufft, mycket tufft! Tack vare de många olika vikter vi har på STAC så kan man dock dimensionera tyngden (intensiteten) och ändå fixa intervallerna, tempot och frekvensen i övningarna. Ett smart och professionellt dimenionerat KB-pass kan taxera allt ifrån funktionell hypertrofiträning via muskulär uthållighetsstyrka till power. Ett redskap undertecknad tränat och intruerat i senaste 10 åren. Jag införde bl.a. detta redskap och denna form av assymetrisk styrketräning i Jimmy Lidbergs brottningssatsning redan 2007. Christian Storsjö är dock vårt ess på KB-området med instruktörslicens/nivå både inom IKSA och Tsatsoline systemen.

Anna Dettner hade lite tid över för att medverka i Christians mycket välkomponerade och professionellt genomförda KB KING/QUEEN-pass, allt medan undertecknad lekte slänggunga i Romerska ringarna med Mr Love 2 år och 10 månader gammal. Vilket grepp man besitter i den åldern, otroligt!

Lite snabbfakta ni kan ha nyttan av när ni vill använda KB som träningsredskap:

För att behärska, träna säkert och få ut det mesta av hela vidden av olika KB-svingar måste man minst kunna säkra sin egen mittsektion och kunna behålla en normal ryggradskurvatur i en framåt lutad roddövning. Då banar man nämligen in koordinationen mellan baksida lår, säte och ländryggsmusklerna.

För att kunna svinga djupare än den klassiska KB-svingen, s.k. djupa KB-svingar, måste man dessutom vara elastisk och mobil nog att kunna sitta på huk utan att lyfta hälarna eller ramla baklänges. I denna position blir ländryggskurvaturen enaning utslätad och de bakre ligamentsystemen tar upp/lagrar allt mer kraft/energi under denna s.k. excentriska kraftutveckling, för att sedan hjälpa till i den uppåtgående/koncentriska fasen. Denna förmåga måste sakta övas upp. Observera att man gradvis uppdaterar sina bakre ligamentstrukturer i kotpelaren att tåla mer kraft i båda rörelseriktningarna med denna övning. En av mina favoriter när jag rehabiliterar dåliga diskar och ryggradssegment att tåla Elitserien i ishockey eller brottning i världsklass. Ta inte för stora vikter i början, det blir ruskigt tungt när en 32 kg kula accelererar ner mot jorden! Men som alltid, det är ditt val och din kropp!

När man släpper loss och kör med bara en hand, ökar kravnivån, belastningen tas ännu mera ut i tre plan. Lite mer om det kanske dyker upp i kommande bloggar. Nästa vecka väntar nya utmaningar för undertecknad, en ruskigt duktig collage-golfare från USA och en mycket lovande skidlöpare från mellansverige, båda vill något med sina karriärer. Det är sådant jag brinner för. Nu tar jag helg, och lagar hamburgare till Anna, som snart kommer hem ifrån kvällens grymma KB-pass på STAC!