Gratulerar till framtida bandysuccéer alla Ronnebybor!

Nu är beslutet taget, efter 62 år av politisk noja! Det BLIR bandybana i Ronneby, men riktigt säker är man inte förren man håller i rörledningarna för att klämma fast dem i därför avsedd fålla i en redan bestämd bana.

När den slutligen ligger där och "fryser", betyder det att vi som kommun även har en ny pusselbit till vårt förfogande. I vår strävan efter bättre hälso- och idrottsnivå, fler meningsfulla utomhusidrottstimmar i skolan, ökad attraktionskraft för inflyttning, fler vinterevent, mer spontanidrott/aktivitet, nya träffpunkter/interaktionsmöjligheter, bättre representationslag i bandy etc. 

Det är bra att banan skall bli en verklighet på Lugnevi, men idealet hade varit en fullstor hall mellan nya Woody och E22, perfekt för transporter, event, parkering, spin-off effekter etc. Men det är min lilla vision det...


Om jag får ge kommunledning och mina egna kompisar i FBK lite råd och idéer, så skulle det låta som följer:

1. Tänk inte bara på banan och nästa år nu, tänk bredare, djupare och mycket längre! Försök att se alla framtida möjligheter och framgångar som om det redan hänt, fast det inte ännu har hänt. Det är ett bra sätt att få saker att hända, -tro mig!
2. Tänk på vad vi har för chans och vad våra styrkor är. Det är exempelvis 12 mil till närmaste konstfrusna bandybana (vi får ingen direkt huggsexa om och får behålla våra 12,13,14,15-åringar). Vi har STAC, ett av Nordens mest kompetenta och välutrustade test- och träningscenter. Vi har korta avstånd, många hotellrum, flygplats, tågstation, E22 inom 5 minuter.
3. Tänk kombinerat bandy- och fotbollsgymnasium, de har liknande fysiska träningsprofil och dessutom helt skilda högsäsonger, perfekt för att fylla en träningsanläggning, en skola och lärare/tränare med aktivitet året om. Vinter = fotbollsspelare i gymmet, bandyspelare på bandybanan, Sommar = bandyspelare i gymmet, fotbollsspelare på fotbollsplanen etc.
4. Tänk från grunden, dvs. hur engagera hela familjer, hur har man roligt, skapa äkta engagemang genom äkta engagemang, hur skapa ett seriöst samtal och rörelse mot hälsa, hur satsa på och tillåta bredd även när vi börjat tänka lite tuffare (14-16 åringarna), se idrottandet som både spontanaktivitet, idrott och en grym idrottsutbildning hela vägen från minsta juniorer till äldsta representationslaget.
5. Tänk lite tuffare (13-14 åringar), ännu tuffare (14-16 åringar) och slutligen superelitsatsning (från 16 år, men bara för dem som är mogna kroppsligt, emotionellt etc.), dvs. alltmer professionellt skötta representationslag för varje adderat år, som alltid tränar och periodiserar sin träning för att bli och behålla platsen som bästa lag i Sverige. Här krävs mycket erfarenhet och vetskap om att det kan skilja +- 3 å i mognadsgrad i dessa åldrar, -tro mig jag jobbar med detta varje dag.
6. Tänk lokalt till 70 % och skapa en 70%-regel dvs. stommen (70%) i representationslagen skall ALLTID innehålla individer från närområdet (3-4 mil), Pelles pojk på jobbet, Ingrid och Peters Jonas på vår gata etc. Annars kan vi glömma sponsorer, folk på läktaren och ideellt arbete.

Allt ovanstående gäller för övrigt all idrottssatsning.  Lycka till alla Ronnebybor, det är vi som väljer via våra handlingar. Vi kan välja att göra detta till en framgångssaga, men vi kan också klaga och köra missnöjesvalsen och sumpa även denna chans. Hur vill vi ha det? Skall vi köra eller bromsa oss ur kurvan?