Guru training eller bara det man borde träna!

Med jämna mellanrum dyker det upp nya "gurus" på dagstidningarnas sportsidor, inklusive undertecknad själv, som framställs som nydanare och innovationsmästare. Inget kunde vara mera fel. Det är fantastiskt att man kan uppfattas som nydanare, när det inte är några som helst nyheter man kommer med. Vi är inga gurus. Vi förmedlar  bara det som fungerar och det man borde träna för att skapa den totalfysik kravprofilen ställer upp eller den fysik man eftersträvar som den bästa inom en viss idrott eller idrottsutövning.

För att exempelvis kunna skapa ett professionellt träningsprogram för en viss träningsperiod med syftet att exempelvis konvertera styrka, power och speed till en viss uthållighetsprofiI för en viss idrott eller en viss idrottare, krävs att man förstår skillnaderna mellan olika idrotters ergogenes och/eller bioenergetiska profil!

En idrotts ergogenes, bioenergetiska profil, anaeroba och/eller aeroba metaboliska kravprofil bestämmer vad som är lämpligt att träna på! Konstiga ord. Vad är definitionen på dessa begrepp då? Jag skall inte krångla till det, så jag tar det från andra ändan så hajar alla galoppen...

Varje idrott har idrottsspecifika 

• tids-,
• intensitets-, 
• utrustnings-, 
• kroppskontakts-, 
• tävlingsyte-, 
• riktnings-, 
• upprepnings- 
• och tempovariationer. 

Varje idrott har utöver detta 

• en idrottsspecifik total tävlingstid fördelad över specifika 
• period-, 
• halvleks-, 
• tävlingssekvens-, 
• makro- 
• och mikropauseringar.

Det är alla dessa faktorer man måste ha klart för sig och FÖRSTÅ för att kunna designa de program som behövs för att tvinga en organism, dvs. en kombination av alla ingående organsystem, att optimera sin förmåga att generera den komplexa kravprofil för energitillgång som anses som det bästa i en idrott eller för en viss idrotts bästa utövare. 

Hur kan vi över huvud taget tro att två helt olika idrottsuppdrag skall optimeras med exakt samma konditionsträning eller uthållighetsträning? Det är helt fantastiskt! Att så fort man presenterar differentierad uthållighetsträning i Sverige, så är det antingen världens nyhet eller så är det värdelöst för att det inte innehåller träning för att få en bra tid på Cooper test. Jisses!

"Äntligen tror jag dig på riktigt!"

Det var som tusan! En av de mest belägrade paradigmen inom långdistansidrotterna, nämligen "Volym is King!" håller på att ifrågasättas INIFRÅN! Läs mera på http://www.dn.se/sport/mindre-traning-ska-lyfta-skidskytteherrarna. 

Kanske kommer även långdistansidrotterna att inse att vi måste höja blicken lite granna och titta på helheten kring en elitsatsning, inte bara samla mest antal timmar, mil och pass! Under en övning eller träningspass skriver varje professionell tränare hur

• många set, 
• hur många repetitioner per set eller 
• repetitionstid och total träningstid,
• med vilket tempo eller vilka tempoförändringar, 
• med vilken intensitet eller vilka intensitetsförändringar, 
• med vilken setvila, 
• med vilken repvila samt 
• slutligen med vilken periodicitet detta pass skall återkomma per vecka (mikroperiodisering) i en träningsperiod (makroperiod).

Varje välutbildad, lateralt tänkande och erfaren elittränare vet ju att alla ingående träningsvariabler som styr hur adepten skall utföra en övning eller genomföra ett pass, påverkar varandra på ett eller annat sätt, mer eller mindre, antingen som en direkt konsekvens eller fördröjd effekt. Att då fortfarande med en åsnas envishet, trumpeta Volym is King, är en aning för tunt budskap år 2012!

Tänk OM skidskytteherrarnas nya förbundskapten Marko Laaksonens inriktning med MINDRE volym, MER vila, HÖGRE kvalitet, KORTARE pass och mer grenspecifik blandning av intensitetsnivåer, tempo och intervaller skulle höja prestandan!
Tänk OM Marko Laaksonen's lite provokativa inriktning (i min värld helt okontroversiell och ganska självklar, se tidigare bloggar senaste 4 åren)

• höjer konkurrensnivån (man åker snabbare eller på kortare tid allt oftare), 
• förbättrar hälsonivån (behöver jag påpeka att långdistansidrottare återkommande inte klarar att hantera de virus och bakterier som ständigt finns i vår miljö, pga överträning och sänkt immunförsvarskapacitet) och 
• dessutom genererar objektiva uthållighets- och arbetsekonomimått såsom "relevanta testvärden", fler pallplatser och bättre tider!?

Gott folk, då blir det ännu mera uppenbar paradigminstabilitet i skidskytte- och skidlöpningsvärlden! Det kan bli dödsstöten eller i alla fall mycket skadlig stöt, för ett av idrottens största gissel nämligen den monosynaptiska reflexen "Volym is King"! Vi får väl se vad som händer framöver!

Som ni ser i artikeln ovan så reagerar åkarna i Skidskyttelandslaget redan positivt på ett flertal plan och organsystem. Detta är ingen större nyhet för oss som håller på att trixa med alla dessa variabler dagligen på en mångfald olika idrottare från en mångfald olika idrotter. Vi har nämligen fördelen av att just det, hantera idrottare från en mångfald av både uppenbart anaeroba/aeroba eller aeroba/anaeroba uthållighets- och konditionsidrotter! detta gör att vi ofta tvingas att titta utanför de olika idrotternas s.k. boxar av cementerade paradigm och sanningar om hur vi som grupp bestämt att det är och förblir!

Givetvis har jag en mångfald exempel på olika långdistans och medeldistansidrottare där jag dragit ner på volymen och påtagligt designat om upplägget med lyckade resultat MEN en av mina av mina senaste OS-deltagare i en medeldistanssport i kanot (K1 500) sade det bättre än alla andra. Observera, efter att initialt ha sågat stora delar mitt upplägg under de tre första månaderna av vårt samarbete och slutligen VÅGAT prova fullt ut. I denna individs fall gällde min föreslagna förändring, MINDRE volym, KORTARE pass, BÄTTRE kvalitet/övningsval och MERA vila!

Citat "...Antar att du (Joakim Dettner) har semester nu. Jag kör på för fullt och jag vill berätta att det går så jäkla bra! Äntligen tror jag dig på riktigt - en bra dag vinner jag, en ok dag tar jag medalj. Jag har tränat mindre volym men när jag kör mina hårda pass kör jag riktigt hårt och det går fort och känns bra och jag är så stark nu att jag paddlar optimalt tekniskt, orkar sitta upp hela loppet och slå i paddeln med kraft. Har sett till att vara fräsch även på gympassen och laddat på ordentligt även till dom så där har det hänt grejer. Dessutom har jag utan ansträngning gått ner 3kg i vikt sen i våras utan att tappa någon styrka alls så nu är jag fit for fight och jag längtar till London! Bara så du vet"

Citatet ovan betyder ju att min adept inte bara förstått att jag försökte optimera träningen och inte bara ta bort volym och pass för sakens skull (paradigm/individer i en paradigminstabilitetsfas reagerar med förnekelse, agitation och slutligen kapitulation/anpassning, i nämnd ordning), personen i fråga KÄNDE, VISSTE och VAR ÖVERTYGAD om den  nya kapaciteten redan 4 veckor innan OS! Vi kan kalla det för ett lokalt paradigmskifte ;-), från verkligheten!

Kanske får vi en mer nyanserad debatt om uthållighetsträningens alla ingående parametrar i framtiden. Jag hoppas Laaksonen´s idéer tas emot med mer ödmjukhet och lust att lära och utvecklas än Ulf Karlsson´s (sannolikt liknande idéer) i skidlandslaget! Hur det än går,... förändringens vindar blåser bara hårdare, tills alla "stolparna" har ruckat på sig lite... Volym is King är passé, volym is king är ett alldeles för tunt och amatörmässigt paradigm! Det behöver stoppas in i ett helt bibliotek av kompletterande kunskap och erfarenhet! Tack för idag!

Skärpning! -Kvalificera era adepter för tuffare träning!

På STAC Idrottsmedicin & Naprapatmottagning har vi ganska bra koll på hur det ser ut på skadefronten i idrottssamhället eftersom vår kundkrets innefattar allt från yttersta världselit inom ett 30-tal idrotter lokala lagidrotter, elitmotionärer, sällanmotionärer samt yrkesmän och yrkeskvinnor från hela Norden. Man kommer till oss inte bara för att vi löser svåra idrottsmedicinska problemställningar utan för att vi hjälper individer att bygga belastningstålig fysik från grunden och hela vägen upp till världens bästa resultat, VM-guld och OS-medaljer.

Svensk idrott och dess stora skadebekymmer har många orsaksfaktorer.

• En stor faktor är "usel härdning via vanlig lek, bus, spontanidrott och utomhusaktivitet under barn- och ungdomsår", vilket ger allt sämre rustade vävnader för att tåla stora kraftuttag under korta tider eller med hög upprepning.
• En annan är våra allt vansinnigare kostvanor med mängder av halvfabrikat, kolhydrater vi inte tål, läsk, godis och billig snabbmat med låg näringsdensitet. Detta resulterar ofelbart i allt sämre kvalité på vävnad, dvs. sjunkande vävnadstålighet och förväntad hållfasthet.
• En annan är dålig idrotts- och träningsutbildning i HUR man bygger upp en kropp att tåla SIN idrott, dvs. vilken flexibilitet, stabilitet, balans, koordination och styrka som krävs för att ta sig igenom karriären med en bra belastnings- och träningstålighet.
• Det finns många flera, men jag nöjer mig där och redogör nedan om en tråkig tendens som är gemensam och allmän, nämligen tron att man kan träna vad som helst utan att kvalificera atleterna för den aktuella träningsnivån... Jag vill påpeka att ingen gör fel med vilja och att det nästan alltid beror på bristande kunskap, utbildningsnivå, stress, brist på röd tråd och gamla kopierade träningsprogram.

Framtiden ser mörk ut för svensk idrott OM vi inte skärper till oss som tränarkår och inser att vi måste skaffa oss bättre grundutbildning i hur man bygger idrottskroppar från grunden. Ett vanligt exempel på inkompetent implementering av träning är hög volym av exempelvis hoppträningspass, högtaxerande kraftutveckling med krav på maximala accelerationer och hastigheter med eller utan tilläggsbelastningar  för individer som varken kan bromsa eller accelerera vare sig sin egen kroppsvikt eller tilläggsbelastningar med bibehållen ergonomisk kroppshållning eller korrekt supportad ryggrad.

• Powerträning kan INTE introduceras av vem som helst, för vem som helst!!!

Idag skadar vi nästan flera individer än vi bygger upp, inte bara i powerkonverteringsfasen utan redan i den grundläggande styrketräningsfasen! Är det så jä..a bra, egentligen? Givetvis inte, styrketräning för ovana eller unga adepter skall starta med en väl tilltagen adaptationsfas med låg intensitet (låga vikter/belastningar) och krav på samtidig balans, koordination och progression i form av ökande komplexitet.

• Det tar minst två år att steg för steg bygga upp en individ med korrekt periodiserad styrketräning, för att på ett bra och effektivt sätt kunna tillgodogöra sig och tåla framtida powerträning, punkt!

Många pratar om power, snabbstyrka, explosivstyrka och plyometriska övningar, få vet vad som krävs i  form av flexibilitet, neuromuskulär rekryteringsförmåga, inre och yttre bålstabilitetskapacitet samt relativ styrkenivå i relevanta rörelsebanor för att kunna hantera, supporta och säkra denna höga belastningsprofil i alla kroppsdelar!

  

Många pratar power, få pratar om HUR MYCKET träningens volym måste minska beroende på vilken del eller spektra av det gigantiska träningsområdet power man avser.

Många pratar power, få pratar om VILKEN power man måste träna i förhållande till relevanta kontakttider, draglängder, accelerationsvärden, hastigheter som verkligen gäller för "stora resultat" och världselit.

Många pratar om power, få vet HUR man periodiserar och designar powerträningsfaser! 

Anledningen till att man måste veta "mycket bredare och djupare" när man kommer till powerträningsfasen är lika viktig som enkel. 

• Det finns inge utrymme för MISSTAG när det gäller att stressa vävnader med de största belastningarna och de snabbaste kraftutvecklingstiderna. Man MÅSTE VETA hur man periodiserar (kort- och långtidsplanerar) powerträning för att inte övertaxera vävnad! 
• Kraftfullt övertaxerad vävnad (oavsett om det uppkommer som en ackumulerad eller momentan effekt) leder till ganska allvarliga överträningssyndrom som inte sällan inbegriper vävnadsbrott av olika slag såsom stressfrakturer, avslitna muskelfästen (avulsionsfrakturer), muskelrupturer, kotkompressioner, reducerad diskhöjd, diskprotrusioner (diskbuktningar) och diskbråck (diskkollaps).

 

Vi måste lära oss mera om hur man kvalificerar (kollar om man är mogen för en viss träningsnivå) och bygger upp individer att tåla tuffare träningsnivåer såsom maxstyrketräning och powerträning. På bilden ser ni Sofi Flink (STAC Elitfondadept, JVM Guld Spjut 2012) bli kontrollerad/coachad i en av många bål- helkroppssäkringsövningar "Knästående framåtbollrull på swissboll" av Tina Runesson (STAC Elitfondadept, 5.90 m längdhoppare).

När man är kvalificerad för en viss träningsnivå, startar man ändå med en kortare adaptationsfas för att förbereda allt från ben-, muskel- och senvävnad till nerv- och hormonsystemsystem, vad som komma skall! Att träna och testas med powerövningar är en mycket viktig del av träningen för alla poweridrottare. PÅ bilden ser ni Enbens "Drop Jump" utfört av Sofi Flink.

Vilken är din gren? -Träna därefter!

Tränar du på ett visst sätt med vissa program och ett visst periodiseringsupplägg för att du vet att det producerar det bästa resultatet eller tränar du "som man brukar träna i din idrott" eller ännu värre "så som vi bestämt att alla idrotter skall träna i Sverige"?

Om du inte vet exakt, fråga dig följande: Vad kräver ditt uppdrag, din idrott och dina ambitioner i kroppskonfiguration, flexibilitet, stabilitet, balans, koordination, teknik, timing, relativ styrka, tempo, kontakttider, effektutveckling, hastighet, uthållighet, återhämtning, vila, kost, makrofördelning av energi och näring ifrån protein, fett, kolhydrater osv.? Om du eller din tränare INTE vet det, är risken stor att du/ni gissar, istället för veta!

Precis, vi behöver alla veta vad det är vi sysslar med. Om vi vet, kan vi nämligen förvänta oss. Om vi kan förvänta oss, kan vi utvärdera utfallet. När vi utvärderar utfallet, ökar vi vår praktiska och teoretiska kompetens, oavsett utfall.

Så,... lär dig mera om hur man mäter och tränar det som är relevant att utveckla för dig personligen och det som krävs i din unika idrott! Screena, analysera och börja med att täppa till dina eller din klients uppenbara fysiska luckor, från stora till små. Optimera dina eller din klients styrkor och biomotoriska talanger, allt periodiserat för maximal effektutveckling och minimal skadefrekvens.

Om man inget vet, hur skall man kunna skapa program för individuell uppbyggnadsträning och sedemera grenspecifik träning? Om du inte vet, gissar du! På STAC vet vi vad vi pratar om. Vi har resultat som backar upp vårt teoretiska och praktiska budskap i en mångfald av vitt skilda idrotter och prestationer. Det skall du också skaffa dig OM du vill veta och inte gissa.

Det finns BÅDE likheter OCH olikheter mellan OLIKA träningsupplägg!
Men allt är inte olika och alla idrotter tränar inte olika alltid! En viss grundträning för fotbollsspelare, ishockeyspelare, handbollsspelare, brottare, längdskidåkare eller orienterare "kan" se mycket liknande ut, ibland handlar det tom om samma övningar med nästan samma träningsvariabelmodifiering (dvs. samma set, rep, tempo, intensitet och vila). 

Men, ju längre in i periodiseringen (längre in i uppbyggnadsperioden, närmare högsäsongen etc.) man kommer desto mer skiljer sig uppläggen åt! Slutligen kan uppläggen vara totalt olika och kontraproducerande om man skulle byta program mellan två olika idrottare inom olika idrottsinriktningar! De är så att säga, grenspecifikt anpassade. Detta är inget vi kommit på, det är något vi lärt oss att designa, något som naturen till "syven och sist" bestämmer över.

Att förstå det intrikata samspelet som försiggår bakom begreppen specificitet och adaptation, är nödvändigt om man vill guida någon till toppen inom sin gren eller idrott.

Jimmy Lidberg, med tre VM-medaljer och ett OS-brons 2012, har guidats på STAC av undertecknad mellan 2007-2012, med dessa principer i första rummet. Från 27:e rankad i världen till topprankad 4 år i rad (1-3:a) och med världens högsta lägstanivå (minst brons i VM, varje år), inte illa jobbat Jimmy!

Varför kan man inte bara kopiera någon annan grens grymma träning då? Därför, att den är anpassad att skapa en viss fysisk kapacitet inom en rad olika biomotoriska och biologiska system, för en viss fysisk insats under vissa fysiska parametrar såsom tid, tempo, intervall, kraftutveckling, vila. 

Ett exempel: Både brottare och ishockeyspelare kör exempelvis utfallssteg med maxstyrke- och powerinriktning under en del av sin uppbyggnads- och högsäsongsperiod, eftersom det är en relevant och viktig rörelse i båda idrotterna. Allt lugnt "so far". Men, när detta skall konverteras till poweruthållighet i respektive idrott, slutar likheterna både i enskilda program, programupplägg och det långsiktiga träningsupplägget. Brottning är inte hockey och hockey är inte brottning, PUNKT. 

Brottning avgörs i två-tre perioder om 2 minuter. Det handlar huvudsakligen om konstant anaerobisk helkroppsanspänning och plötsliga explosioner av statisk och dynamisk maximal kraftutveckling (1-3 sekunder), sektionerat av korta relaxationspauser (2-4 sekunder, puttar iväg varandra/pustar ut/joggar iväg) och avblåsningar (3-10 sekunder) samt protester (5-60 sekunder).

Ishockey avgörs under följande förutsättningar 3 x 28 minuter +-2 minuter är den faktiska matchtiden. per period handlar det om 6-12 rep/byten av 40-70 sek +-10 sek högintensiva intervaller (dvs. >85 % av maximal agility, acceleration, deceleration, speed m.m.), blandat med avblåsningar ("vila", 10-50% intensitet) på 5-20 sekunder, sektionerat av 60-180 sekunders vila i båset (dvs. de andra 2-3 femmorna spelar sina byten).

De båda idrotterna i ovanstående exempel har "helt olika belastningsprofil och ergogenes", dvs. helt olika kropps-, styrke- och uthållighetskrav över tid, helt skilda uppdrag i sin huvudsakliga idrottsuppgift samt helt väsensskilda tempo och intervallprofiler. Belastningsprofil = ung. balans-, styrke-, stabilitets-, förflyttningskrav. Ergogenes = ung. från vilken energiskapande process kommer/hämtas energin.

Slutsats: Om din gren är brottning träna för att skapa en brottarkropp med brottarfys. Om din gren är ishockey, träna för att skapa en ishockeykropp med ishockeyfys. De moment som finns i ishockey som har uppenbar brottningsfysinriktning, tränas dock med fördel med hjälp av brottningsträningsmoment! Dock som en mindre del av det totala fysupplägget, eftersom hockey inte är brottning.

Precis av denna anledning har vi anlitat Jimmy Lidberg (OS medaljör i brottning) till hjälp med bl.a. storgruppsanpassade styrkeövningar i tre plan samt Hans Jonsson (NHL och Landslagsspelare i ishockey) för att ankra helhetstanken för sommarens STAC Hockey Camp 2013 på STAC.

Korsbefruktning mellan idrotter är mycket viktigt, vi kan mycket men långt ifrån allt. Utveckling är att vara lyhörd, våga byta kurs men framför allt att våga och kunna "hålla" kursen!

Krångligt, inte alls! PÅ STAC Grundtränare och STAC Elittränare benar vi ut både det invecklade samspelet och den enkla implementeringen på ett pedagogiskt sätt.

Okunniga powerträningsupplägg skördar offer!

Det är augusti månad och de flesta lagidrotter med högsäsong höst-vinter-vår, hoppar i vanlig ordning från alldeles för höga plintar, över för höga häckar och kör vansinniga kombinationer av träningsupplägg, t.ex. uthållighetsträning och styrka först och power som avslutning eller lika många set (volym) av benpowerövningar som man tidigare körde benstyrkeövningar. Inte bra.

Det krävs en mycket bra utvecklad inre, yttre och integrerad bål OCH ben-bål-armstabilitet för att kunna tillgodogöra sig och genomföra powerträning utan onödigt stora skaderisker. Det betyder att man tyvärr måste göra uppbyggnadsjobbet klart INNAN man kan daska på med flashiga powerövningar. Dvs. hela kedjan från flexibilitet, mobilitet och stabilitet till styrka i tre plan för alla leder som en enhet i vissa givna rörelsemönster!

 Knästående framåtbollrull integrerar arm-bål med ben-bålstabilitet 

via den viktiga stabiliseringen av mittsektionen i sagitalplanet! Svårare och mycket 

viktigare än man tror!

Powerträning är mycket krävande och kräver bra förberedda kroppar som sakta men säkert exponerats för power, dvs. allt högre effektutveckling på allt kortare tid eller med högre hastigheter. Allt annat än korrekt förberedda kroppar kommer förr eller senare att resultera i överansträngningar, inflammatoriska reaktioner, muskelruptuer, senrupturer, stressfrakturer och mycket mera. Som naprapat har jag mycket att göra med dessa skademönster i augusti månad, parallellt med alla söndriga Cross Fit-utövare förstås.

Personer/spelare som knappt kan stabilisera sina egna leder över varandra i något som vi kallar "en obruten kraftkedja", skall INTE hoppa från höga plintar, över höga häckar eller med extra vikt på axlarna, dom skall BACKA BANDET och fixa en fysik som kan dra nytta av powerträning, "inte gå sönder av powerträning". Att inte klara att bibehålla en obruten kraftkedja innebär att kroppen vid landningsfasen hamnar i en excentrisk bromsrörelse där man inte klarar att deaccelerera de olika kroppsdelarna utan att "läcka" och därmed hamna i mycket olämpliga ledpositioner! Man blir således tvungen att transferera kraft i ligament, senor och muskler i ofördelaktiga vinklar eller katastrofala alternativa rörelsemönster.

 "Drop jump", BARA för dem som byggt en hållbar och belastningstålig kedja av stabilitet i tre plan samt sakta förberett kroppen för allt större och snabbare kraftutveckling!

Styrka och power kräver INTE bara olika nivå att tåla dynamisk belastning! Styrka och power kräver HELT OLIKA PERIODISERING, dvs. helt olika volym (mängd, set, rep) av träning för att

• maximera effekt och superkompensation 
• och minimera överträning och kronisk katabolism, dvs. skaderisk! 

Om vi som kollektiv fortsätter trenden att träna powerperioderna med oförberedda kroppar, med övningar som skjuter över målet, med tvivelaktig ordningsföljd och dessutom göra det med lika stor volym som man tidigare körde styrka, blir det tyvärr fullt i fler idrottsmedicinska väntrum!

Förebyggande åtgärder och förebyggande träning är mer än man tror!

Det ineffektiva "medicinska paradigmet" inom svensk idrott börjar blottläggas allt oftare ;-)!  Dokument inifrån-programmet "Medaljens pris" var bara ytterligare en tydlig exponering av att vi måste stanna upp och tänka till! Allt fler röster börjar höjas om att det måste in MER förebyggande kompetens i våra idrottssatsningar! -Så vad är då förebyggande och vad sysslar vi med egentligen inom svensk friidrott och inom svensk idrott?!

De senaste 30 åren av viktförskjutning mot skadehantering och ortopedi, dvs. den kompetens som behövs när överbelastningssyndrom redan är i full blom eller skador redan skett, har inneburit en sällsynt dålig representation av duktiga manuella terapeuter med bred och djup kunskap och erfarenhet av s.k. förebyggande åtgärder och korrekt uppbyggnadsträning för det man skall utsätta sig för, tåla eller överleva.

Vad är då förebyggande åtgärder? Enkelt uttryckt är det en kombination av korrekt designad, implementerad och periodiserad träning i kombination med löpande screening, undersökning och behandling av både förväntade och mindre önskvärda kroppsliga dysfunktioner och smärtmönster. Om man inte adresserar och normaliserar dessa tillstånd eller processer kan det tvinga atleter till alternativa rörelsemönster, icke optimala ledpositioner, överbelastningssyndrom i en viss kroppsdel eller muskelgrupp och mycket, mycket annat som menligt påverkar träning och idrottsprestation. Med tanke på att det handlar om en ansenlig volym av träning för elitidrottare kan det gå ganska snabbt att utveckla stora besvär av initialt ganska små dysfunktioner/feltillstånd.

Det behövs således en helt ny syn på HELHETEN bakom och KRING en idrottsprestationsutveckling, dvs. elitidrottssatsningar över tid!

• Vi behöver fler personer som kan identifiera och korrigera dålig statisk och dynamisk kroppshållning, muskelbalans, inre och yttre bålstabilitet, segmentella dysfunktioner i kotpelaren, dysfunktionella rörelsemönster, reflex-, kompensations- och smärtmönster samt vansinniga övningsupplägg och bristande periodiseringsupplägg!!! 
• Vi behöver fler tränare som kan identifiera det intrikata sambandet mellan övningsval, övningskombinationer, set, rep, tempo, intensitet och vila samt exponering per vecka, månad och år (periodisering av träning)!
• Vi behöver förstå att kunskap kostar pengar och lägga en stadig slant på att vidareutbilda våra tränare och betala våra terapeuter, då får man bättre screening, bättre analyser, bättre behandlingar, bättre program och bättre periodiseringsupplägg...

Det behövs en helt ny INTEGRERAD syn på hur vi skall bygga upp team kring våra idrotttare och idrottssatsningar!

• Kombinationen återkommande screening, analys, manuell medicin/manuell terapi och korrektiv och funktionell uppbyggnadsträning som en del av den inledande och återkommande uppbyggnadsträningen, har visat sig vara mycket effektivt i de fall där det redan implementerats exempelvis på våra STAC Elitfondare! 

I framtiden kommer olika manuella kompetensgrupper att hjälpas åt att skapa elitidrottskroppar med belastningstålig fysik för långa karriärer med minimal skadefrekvens och samtidigt hålla "ett öga på dumdristiga träningsupplägg", dvs. samarbeta intimt med grenspecifika tränare!

På STAC Professional-utbildningen och STAC Elitränarutbildningen går naprapater, kiropraktorer och sjukgymnaster samma vidareutbildningar för framtidens effektiva paradigm I SAMARBETE med de delar av det gamla medicinska paradigmet som var funktionella ;-)!

OS Brons till STAC Elitfondaren Jimmy Lidberg!

Jimmy Lidberg tog OS Brons i 96 kg klassen Grekisk Romersk brottning! Allt sedan vi började vårt samarbete december 2007 har VM-guld och OS-medalj varit målbilden.

Våren 2008 1½ år in på vårt samarbete vid ett tvådagarsmöte på Bosön, programdesign, periodisering och fystester stod på programmet, tänk så liten man kan se ut!

Efter VM silver 2009, VM brons 2010 och VM silver 2011, knöt vi näven i fickan och gick "all in" för en maximerad Jimmy inför OS i London 2012.Vi har kört allt, vi har kämpat med programdesign för Jimmy, programdesign för uppenbara svagheter, programdesign för Jimmys styrkor, periodisering för att undvika överträning (viktigt), periodisering för att konvertera maxstyrka till power och styrka till styrkeuthållighet, listan kan bli hur lång som helst...

Nu är vi där, vi nådde målbilden! Vi nådde fram, det känns mycket mycket bra! Om än med minsta möjliga marginal, men vi nådde medaljen Jimmy, vi nådde den j.... medaljen. Jimmy, Jimmy du gjorde "allt jobbet", du var beredd att betala priset, du har betalat ett ganska högt pris redan, alla de 30-35 timmarna i veckan, du gick "all in" och offrade en hel del, en hel del, men vann tillbaka en hel del, en hel del! Åk bort 14 dagar, lata dig med familjen på en öde ö, njut av att du gjorde jobbet, njut av att du har en familj, låt din njutning och familjens njutning vara starten till det du/ni vill göra resten av era liv.

Själv är jag löjligt lycklig över denna process med Jimmy, mest över att Jimmy äntligen nådde fram, fram till Jimmys målbild. Jimmy OS-medaljören! Nu väntar RÖDA PENNAN och en NY namnteckning på "wall of fame" på STAC Lab!

Jimmy Lidberg januari 2008 (då hette vi Kroppsinvest Institute) och satsningen hade just börjat! Jimmy var rankad 27 i världen och skulle bara 3 månader in i vårt bålstyrke- och grenspecifika brottningsstyrketräning vinna sin första globala tävling, nämligen Ungerns Grand Prix där han slog dåvarande världsmästaren i semifinalen och OS mästaren i finalen (vilken han också bröt revbenen på). Sedan 2009 har Jimmy varit rankad 1-3 i världen, hyfsad utveckling.

Planeringen för ett typiskt tvådagarsmöte på STAC, ovan från december 2011. Vi lämnade inget åt slumpen, återkommande screening, manuell behandling och idrottsmedicinsk analys, effekttester för vissa utvalda viktiga "brottningsmått", modifiering av program och periodisering, specialupplägg för att likna den aktuella tävlingsdagen i OS, kostoptimering, mental optimering och givetvis allt vad en coach kan hjälpa till med i övrigt!

Efter detta OS-brons får Jimmy skriva sin namnteckning igen på STAC, fast nu med RÖD penna! Det får bara våra klienter som tagit OS medalj göra!

Vi kan inte träna alla likadant!

Eftersom det efter SVT dokumentären om "Medaljens pris" verkligen har aktualiserat begreppen periodisering och programdesign, tänkte jag kort beröra mina erfarenheter och tankar uti dessa extremt avgörande områden.  Inte bara för att skapa utomordentliga prestationer UTAN för att göra detta i samklang med bästa möjliga hälsoutveckling.

Vad betyder och innebär EGENTLIGEN periodisering av träning?
Det är mycket få individer som verkligen vet vad periodisering av träning, vila och återhämtning verkligen innebär och kräver i form av vetenskaplig förankring (men med hälsosam skepsis), hantverkskunskap, kontinuerligt lärande och modifiering samt erfarenhet av otaliga upplägg, hur adepter reagerar och adapterar samt det faktiska hårda utfallet dvs. resultat och placering etc.

Utifrån mina erfarenheter de senaste 25 åren som legitimerad naprapat och idrottsmedicinare sedan 1998 (nu med >29000 konsultationer under bältet), lagnaprapat 1995-97, 2010-2012, korrektiv- och funktionell tränare 2003-, styrke- och powercoach 2000-, personlig tränare 1987-, utbildare av manuella terapeuter och elittränare 2006- samt kost- och livsstilscoach 2004-, kan jag bara sammanfatta läget så här:

Vi har många fördelar med vår svenska föreningskultur vs. universitets/professionell förening, dvs. gemenskap, samhörighet, värdegrunder, omtänksamhet etc. MEN det finns sällan pengar/sponsorer som gör det möjligt att varken anställa/betala eller ställa krav på utbildningsgivare och utbildningskvalité när vi skall optimera vår tränarstab.

Ingen tränare vill göra ett dåligt jobb eller utsätta individer för potentiellt skadliga träningsupplägg MEN om kunskapen är tillräckligt låg, blir det ett lotteri om man hamnar över gränsen för vad ens adepter klarar av att hantera, återhämta sig i från eller rent anatomiskt/strukturellt klara att hinna adaptera till.

Det finns nämligen INGET optimalt upplägg som passar alla, inte ens inom samma idrottsgren eller samma lagidrott. Alla individer är unika, har en unik biokemisk individualitet liksom en unik biomotorisk nivå och en unik ambitionsnivå. Den "bästa träningen" är den träning som ger "just denna adept", den effekt, den kroppsliga/cellulära förändring eller det resultat man eftersträvar, punkt! Förändring tar dock TID och alla luckor, svaga länkar och tillkortakommanden kan INTE täppas till med ett enda programupplägg på 4-6 veckor eller ens på en hel säsong.

Vi kan INTE träna alla adepter likadant!
Som tränare eller coach skall man välja de övningar och det övningsupplägg som bäst och på rätt komplexitetsnivå, täpper till de luckor/tillkortakommanden som screening och analys av en professionell screening och testprocedur identifierat! Det är således INTE smart att träna ett helt fotbollslag eller ens alla längdhoppare/sprinters med exakt samma övningar (stressor) med samma övningsvariabler (set, rep, tempo, intensitet, vila). Givetvis förekommer pass där många övningar och komplexitetsnivåer är gemensamma, men de olika individuella biomotoriska färdigheterna skall ha genomslag på hur övningsvariablerna modifieras.

Med periodisering av träning menar jag INTE BARA vilka dagar i vecka man skall köra ett specifikt träningsprogram/pass år ut och år in. Jag pratar om den professionella

• sekvensiella (vecka efter vecka, månad efter månad...), 
• parallella (träningsperioder som överlappar varandra eller löper parallellt) och 
• intermittenta (program eller upplägg som återkommer med olika tidsförskjutningar), 

fördelningen av enskilda program, programupplägg, träningsinriktningar och fokusering på olika biomotoriska variabler (flexibilitet, stabilitet, mobilitet, balans, koordination, styrka, power, uthållighet, kondition etc.) över en längre tidsperiod (månader till år eller olympiader) som sakta men säkert skall resultera i rekord, medaljer och uppfyllda målbilder.

Vi måste lägga mera pengar på att utbilda oss och lära både djupt och brett!
Om men verkligen vill bli bättre fixar man det på egen hand, det måste inte alltid betalas av klubben. Om det måste det, får man oftast en ganska billig och ibland inte speciellt högkvalitativ utbildning. Vi måste nog fundera både en och två gånger på hur vi i Sverige skall uppgradera prioriteten på alla de tränare (styrke- och powercoacher, grenspecifika tränare etc.) som inte skulle vilja annat än bli mer kunniga och bättre utbildade för att kunna screena av sina adepter, analysera vad dom fått reda på, konstruera program utefter denna analys och slutligen kunna återscreena och modifiera program samt periodisera detta för att skapa bästa möjliga lågsäsongsträning respektive högsäsongsträning under flera år.

Till slut blir det ändå som med våra bästa adepter, den tränare som är smartast med sin egen utbildning, tänker själv, betalar själv om det behövs (dvs. villig att betala priset för framgång) och lär av andra duktiga dito, vinner i längden!

Är du intresserad att lära mycket mera, STAC Grundtränare och STAC Elittränare förmedlar inte ett statiskt koncept inga statiska sanningar, vi förmedlar det bästa från idrottsforskningen men fokuserar på det som skall ge dig verktygen att förmedla det som fungerar för din adept eller dina adepter! Ibland presterar nämligen adepter bra trots sin tränare ;-)!

Okunskap, feltänk och dumhet, se Medaljens pris!

Ni som såg dokumentären "Medaljens pris" på SVT i går kväll kl. 20.00 har nog fortfarande en klump i halsen! Om ni dessutom följt Dettners blogg sedan starten 2008, förstår ni nu att jag inte överdrivit ett enda dugg och att jag bara förmedlat hur det faktiskt ser ut! Många har lyssnat och förändrat, men flertalet tränare har ångat på i jakten på mer volym, mindre vila, flera pass, hellre hårdare än rätt, längre än kortare osv. Nu sitter vi där med kapsejsad båt, hål i skrovet och starten har gått för länge sedan. Om ni inte följt Dettners Blogg, gör en snabbuppdatering och läs mina inlägg under "toppidrott", efter dessa 79 inlägg sedan 2008 har ni ett litet grepp om vad detta egentligen handlar om. 

Vilket fantastiskt bra program av Folke Rydén på SVT, vilken fantastisk journalistisk gärning och vilken listig genomlysning. Som jag har väntat på denna typen av nationell medial exponering av denna tyvärr så vanliga katastrofala hantering av både unga och seniora talanger med extrema drivkrafter, ofta smarta men nödvändigt enkelriktade personer som gör allt en tillräckligt trovärdig person sticker under näsan på dem.

Om vi INTE tar oss en riktig funderare efter denna kollektiva "från fältet upplevelse" och på allvar diskuterar HUR man skaffar RIKTIG kompetens om HUR man bygger hälsa och elitidrottskroppar från grunden, inifrån och ut, utvecklingssteg för utvecklingssteg, med programdesigner och periodiseringsupplägg som är anpassade för den idrott och den nivå man skall utöva och/eller nå fram till, kan vi faktiskt bara skylla oss själva och så fortsätter vi skada andra!

Låt detta bli droppen som får oss att vända denna ofantligt stora och illamående skuta av fläckvis ineffektivt och och direkt skadligt volym- (volym is king) och "hellre hårt än rätt"-tänkande och ta kurs mot professionell screening, analys, noggrannhet, bygga långsiktigt från grunden, låta utveckling ta tid, lära mera om professionell programdesign, hur stress och adaptation verkligen samvarierar och använder både hormon-, nerv-, immun- och det emotionella systemet i jakten på att bygga det vi beställt, våga periodisera träning både på kort och lång sikt med tillräcklig återhämtning och vila för att vävnader BÅDE skall hålla OCH adaptera/superkompensera. 

Min och Scandinavian Top Athletic Centers (www.stac.nu) ambition, att från grunden förändra det svenska (och Skandinaviska) träningsparadigmet genom att leda och entusiasmera via goda exempel baserade på professionell coachning. En coachning där "bygga från grunden och träna mindre med mindre volym fast med bättre analys och kvalitet", är några av ledorden. Vi utbildar och uppgraderar redan delar av den befintliga svenska tränarstaben i en mängd olika idrotter. Personer som vågar och vill bryta sig ur det mer eller mindre ineffektiva och skadegenererande paradigmet.

Via STAC Grundtränare (tredagars grundutbildning och introduktion till STAC Elitttränare och STAC Metoden) och STAC Elittränare (ettårig vidareutbildning med 80/20 fördelning praktiskt/teoretiskt på 240 timmar fördelade på 5 tredagarstillfällen av utbildning på STAC kompletterat med klientfallshemuppgifter och daglig implementering) förändrar vi sakta men säkert det sätt som vi hanterar och guidar våra idrottare i Sverige, skandinavien och världen.

En tränare behöver inte behärska allt MEN måste förstå helheten kring professionell screening, analys, effekttestning, (manuell undersökning, manuell behandling om man är terapeut i botten), korrektiv träning, funktionell uppbyggnadsträning, programdesign, programupplägg, periodisering av träning, kost, återhämtning och vila i förhållande till utvecklingsnivå, biomotorisk mognad, säsong, tävlingsplanering, idrottens kravspecifikation, ambition, sociala förhållanden, emotionell mognad. Vi kan bara vända skutan genom att acceptera att det inte är bra och sedan göra något åt det!

Enbenstester bra prediktor för agilityförmåga!

Att styrketräna med fokus på ett funktionellt tänk, biomekanisk analys och intermuskulär koordination, är en självklarhet för varje välutbildad, erfaren och framgångsrik coach. Jag har alltid förordat en balanserad mix mellan grundforskning, klinisk forskning och klinisk erfarenhet, av den enkla anledningen att det är mycket enklare att gå "all in" om man kan backa upp sina "teorier" och erfarenhetsmässiga övertygelser med lite "siffror".

Med "siffror" menar jag att man på ett vetenskapligt sätt testat OM ett eller flera förfaringssätt eller en eller flera övningar har något inflytande på eller korrelation med en eller flera andra variabler.

Två av mina STAC Elitfondare (Jesper Thomasson -97, Viktor Laz -96, ishockeyspelare) i full färd med andra varvet i en Dettners DT-sprint (agilitybana som tar ca 18-20 s med 100 %  insats).

En av mina nyutexaminerade STAC Elittränare Kristian Skarphagen m.fl., har gjort en riktigt intressant och väl genomförd studie på 20 manliga idrottsstudenter på gymnasienivå, bl.a. rörande korrelationen mellan enbens styrketest (bl.a.Smith machine squat) och dess samvarians/prediktionsförmåga med prestation/tid på bl.a. agilitysprint (5-10-5 test, dvs. Modified pro agility test: acceleration, speed, deceleration, vändning etc.) och kort linjär sprint (bl.a. 10, 20 m). Uppsatsen på Sports Coaching programmet i Göteborg har titeln "Maximal enbensstyrka korrelerar med linjär sprint och snabbhet i riktningsförändringar" och är skriven och utförd av Arin, Jansson och Skarphagen, vårterminen 2012.

Om man är riktigt insatt i vad som egentligen avhandlas, blir man inte speciellt förvånad över resultaten. Tvärtom, det kan kännas lättande att ibland att få s.k. "siffror" på det man redan använder som framgångsrika övningar bland annat för att skapa bra och kraftfull förflyttningsfysik för olika idrotter och för olika idrottare. I detta fallet gäller det samvariansen mellan maxstyrkeövningar och powerkonverteringsövningar/powerresultat/accelerationsförmåga/decelerationsförmåga/speed för de idrotter där mycket av spelet/idrotten utförs och avgörs under agilityliknande former såsom ishockey och fotboll. Nedan ser ni ett axplock av siffror från denna uppsats.

• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och agility (5-10-5), p<0.005, r=-0.606.
• Man fann en signifikant moderat stark korrelation mellan enbensstyrka (Smith) och linjär sprint (10 m), p=0.015, r=-0.534.  

Allt eftersom längderna på sprint ökade minskade signifikans och korrelation, vilket innebar svag/låg korrelation för 20 m sprint och slutligen ingen korrelation för 30 m sprint.

Kommentar: Jag har sedan 1997, då jag debuterade som forskarstuderande naprapat på enheten för Allmänmedicin vid Uppsala Universitet under Prof. Kurt Svärdsudd och sedemera som doktorand och forskarstuderande på Umeå Universitet 2000-2004, ansett att man inte kan lita på forskning allena precis som man inte kan lita på erfarenhet allena. Jag vill helst känna att båda dessa åskådningssätt har sina pilar riktade åt ungefär samma håll.
Därför är det mycket trevligt att man numera kan entusiasmera sina studenter att testa "det man tror sig veta" eller "framgångsrikt brukar använda", för att "klä det i siffror", oavsett om det blir en negativ eller positiv överraskning. Både positiva och negativa resultat är nämligen lika viktiga att publicera (det görs dock inte alltid av olika anledningar som  jag inte berör i denna blogg) för det vi skall använda det till, nämligen implementera eller inte implementera i vardagen, modifiera eller inte modifiera för att fungera bättre etc.

Det vi ser ovan är just positiva siffror som underbygger det vi redan trodde oss veta, nämligen att vi startar en sprint samt de- och reaccelererar en vändning med ETT BEN I TAGET i en benböjsliknande kinetisk kedja av rörelse och muskelarbete i en ständig excentrisk till koncentrisk till excentrisk dynamik. Därför är det också logiskt att träna styrka och power mestadels på ett ben i taget.
Det vi också trodde oss veta var att det signifikanta förhållandet och förutsägbarheten skulle vara tydligast för enbensstyrka och mkt korta distanser och agilityinsatser. Även detta enligt antagandet, att allt eftersom förflyttningshastigheten ökar ändras förhållandet mellan vilka olika kinetiska kedjor som bidrager med den vertikala respektive horisontella, dvs. vilka muskler och vilka rörelsescheman som faktiskt ligger bakom hastighet (speed).

För er som är lite kluriga, blir det nu en lätt match att lista ut vilka övningar ni med större självförtroende kan ordinera era fotbolls- och hockeylag, när dom beställer "vi vill bli snabbare". Vilket egentligen betyder, vi vill bli starkare, få bättre acceleration, utveckla bättre topphastighet, kunna bromsa in snabbare och dessutom kunna hantera den ökade förmågan stabilitets- och balansmässigt.

Kul att vara tränare va! Det är nämligen lite att tänka på innan man skriver ner några övningar, förser dem med sina variabler och periodiserar olika program per vecka månad och år...  Känner du dig förvirrad, gå STAC Grundtränare, blir du sedan motiverad och känner att plikten kallar gå STAC Elittränare.
Mer info om våra utbildningar och lite till finns på www.stac.nu.

Träna från grunden!

Det är sommarsäsong och skördetid för oss och våra sommaridrottare på STAC! Efter min STAC Elitfond-adept Sofi Flinck´s JVM-Guld och fantastiska förbättring av sitt personliga spjutrekord från 54.83 2011 till 61.40 meter på JVM nyligen, har det åter börjat pratas om hur effektfullt vi skapar fysik och resultat på Scandinavian Top Athletic Center i Ronneby, www.STAC.nu.

Vi har ju ganska tydligt visat vad som händer om våra adepter verkligen VILL och verkligen GÖR det vi bedömer att dom bör och skall göra för att infria sina mål. Vi ber inte om ursäkt för våra resultat, tvärtom vi är mycket stolta och vet att det inte handlar om några tillfälligheter. Det handlar om professionell screening, analys, programdesign och periodisering av träning, återhämtning, kost, emotioner och vila. Inga fantastiska maskiner, speciella örter eller färggranna tejpningar utan grundläggande manuella medicinkunskaper, kunskap om kinetiska kedjor, modern funktionell träningslära och MYCKET yrkeskunskap...

Vad säger ni om,

• Viktor Elvung Nilsson -94 (sprint) gick från 11.57s till 11.01s på 100 m samt 23.02s till 21.98s på 200 m efter bara en vinterträning på STAC och vann guld på båda distanserna på JSM 2011.
• Angelica Bengtsson -93 (stavhopp) gick från 4.47m till 4.63 m i stavhopp efter bara 3½ månads träning på STAC med undertecknad som styrke- och powercoach.
• Tina Runesson -92 (längdhopp) förbättrade sitt pers med 30 cm i första tävlingen och gick från 5.60m till 5.90m efter en vinterträning med Anna Dettner på STAC.
• Sofi Flinck -95 (spjut) fick sin söndriga armbågsled rehabiliterad och uppbyggnadstränade hela vintern och gick från 54.83m till 61.40 m, vilket innebar JVM-Guld 2012.
• Jimmy Lidberg -82 (brottning) gick från 22 rankad i världen 2007 till tre raka VM-medaljer (2009 silver, 2010 brons, 2011 silver) och topprankad i världen.

Hur skall man tänka, planera, designa och periodisera träning om man vill bygga ännu bättre, hållbarare, stabilare, starkare, snabbare, kraftfullare och uthålligare?! Svaret på den frågan är givetvis ganska lång, komplex och svår att återge i en kort blogg, MEN...

Kanske skall vi lära oss att vara ännu mera ödmjuka inför det faktum att vi måste bygga HÄLSA parallellt med ELITIDROTTSKROPPAR. Det vi tränar är nämligen celler, celler som formerar sig som olika organ, organ som utgör en organism, en organism som bestämt sig för att göra det som krävs för att bli bäst på ett visst utförande.

Om vi inte inser att vi måste träna alla människor motionärer liksom elitidrottare från grunden har vi inte förstått någonting om vår egen organism, våra celler eller vår omgivning. Det som skiljer mellan den mindre och den extrema ambitionen är egentligen bara kravprofilen, dvs. dit man bestämt sig att nå och bevara.

Det betyder att, OM den generella tränaren, den specifika föreningen, det enskilda förbundet eller den nationella instansen för elitidrott fortsätter att tro att man kan testa alla idrottare med samma fystester och träna dem enligt samma upplägg för att sedan jämföra testvärden mellan OLIKA idrotter, kommer vi väldigt sällan att skapa fysik/idrottare som slår häftiga rekord och kan tävla under långa skadefria perioder.

Lösningen heter, som så många gånger förr, noggrannhet, kunskap, erfarenhet, innovationsförmåga och envishet. På STAC-språk heter detta STAC Metoden. Om du vill lära av oss och därmed kunna bygga fysik och människor från grunden bör du överväga att gå STAC Grundtränare (om du inte redan är elittränare) för att sedan gå STAC Elittränare (vilket är en vidareutbildning för redan aktiva tränare, PT´s, manuella terapeuter som också är tränare m.fl.).

Sprickan växer!

En rejäl spricka börjar skönjas vid horisonten! Under de närmaste 5 åren kommer Sverige och Norden att genomgå ett stålbad gällande hur man bygger upp riktig högpresterande och HÅLLBAR idrottsfysik från grunden utan hela världen. Och då menar jag från GRUNDEN, punkt. Resten av världen har redan hakat på!

Vem blåser i dina segel?

Hur patetisk är inte debatten om det mesta i vår s.k. moderna värld. Vi debatterar exempelvis om margarin är bra eller inte jämfört med ekologiskt smör, dvs. om en fabriksframställd produkt framtvingad ur blommor och gräs mha extraktionsbensin, nickelspån, höga temperaturer etc. är bättre eller sämre för vår hälsa än smör kärnat ur mjölken från en ko som betar gräs på en obesprutad äng.
Vi debatterar om våra kostvanor har eller inte har någon inverkan på de s.k. "sjukdomar" vi "får" eller som vi gärna definierar det som jobbar med orsakerna bakom våra symtom, dvs. "de ohälsoprocesser vi utvecklar" som ett svar på vad vi äter, dricker, gör, säger och utsätter oss för.

Hur kan man ens debattera, år 2012, om det är bra eller dåligt att odla jorden med artificiella gödningsmedel, kemisk ogräsbekämpning och genmodifiering samt fabriksframställning av kött gentemot ekologisk och biodynamisk odling och djurhållning, dvs. så som det var meningen att vi skulle harmoniera med naturen, hennes flora och fauna. 


Riktad indoktrinering 
Om någon enda människa, oavsett utbildningsnivå eller intellektuell kapacitet, har problem att lista ut svaret på dessa frågor, beror det högst sannolikt på en annan defekt i vårt s.k. moderna samhälle, nämligen "riktad indoktrinering". Vi har som hel population och i högre grad i vissa subpopulationer blivit så jä..a fördummade att vi allvarligt överväger att tro på det vi inombords vet är fel. Lysande, men inte förvånande! Med en löpande informationsflod och ifrågasättande av det naturliga och rådande under tillräckligt lång tid, givetvis bekostad av stora och empatiskt störda plånböcker, kan man nämligen medvetet påverka och söndra vilken harmoni som helst. På det sättet kan man till slut styra inom vilken världsbild eller inom vilket paradigm en hel population skall segla omkring och vänta på att "någon" skall blåsa lite i deras segel.

Just nu seglar många stackars människor omkring i en så stor och djup bassäng av tillrättalagd information, att man trots det uppenbara, tar beslut FÖR den devitaliserande motsatsen. Vi kan med andra ord tänka oss att käka margarin, eftersom "det är bra för vårt hjärta". Hoppla, till hösten blåser vi in seglarna i vaccinviken!

Vi blir aldrig friskare eller smartare än den jord vi trampar på!
Om vi inte sköter den jord vi lever på och av, kommer vi förr eller senare att antingen tvingas göra det eller böta det högsta priset. Vårt liv och alla andra organismers liv slutar och börjar i naturens översta lager av materia där en ständig symbios av uppbyggnad, utbyte och nedbrytning sker, dvs. svampar, bakterier och mängder av livsnödvändiga mikroorganismer är i full färd med att överleva och skapa hälsa i sina liv vilket innebär en bra start och hälsa för det som senare skall integreras i våra celler och våra liv. Alla oavsett vilken "fakta" vi omger oss med måste alla stoppa mat och vatten i munnen. Våra tarmar, dess invånare (bakterie-, svamp-, parasitflora m.m.) och dess inbördes symbios speglar i mångt och mycket välmåendet på jorden översta 30 cm. Oavsett vad vi tror om kost och kostvanor står det en alldeles speciell text på insidan av våra imaginära tanklock och det är den mix och kvalite vi bör stoppa i oss för att fungera, överleva, skapa hälsa och livskraftiga avkommor.


Jorde, eller den översta 30 cm tunna skorpa av jordmån/humus, är det grundläggande ursprunget för nästan alla de livsmedel vi konsumerar eller processerar (manipulerar med på något sätt från uppvärmning till total destruktion) i vår moderna värld. Konsekvensen av att vi dödar denna skorpa med bl.a. gödningsmedel (salter som inte bara resulterar i en snabbare volymökning av grödor utan också dödar 80 % av alla mikroorganismer i denna viktiga jordmån), bekämpningsmedel och jordbruksmetoder som inte harmonierar med den viktiga symbiosen mellan mikroorganismerna-växter-djur, blir att det vi slutligen stoppar i munnen, är katastrofal.


Tyvärr är inte jorden speciellt frisk längre.... MEN vi kan lyfta huvudena ur indoktrineringsplanerarnas sandlåda, säga ifrån genom att inte låta oss blåsas, inte acceptera falsarier och efterfråga sådant som är friskt, naturligt och minimalt belastande för moder jord. Det kostar lite mera, vi måste börja handla av den lilla lokala bonden igen, vi måste börja tänka aningen mer småskaligt och långsiktigt och vi måste börja tänka lite mera själva.

Men vem har då lärt oss att tänka senaste 50 åren, vem var det som lärde oss vad som var billigt eller dyrt, bra eller dåligt, mättat eller omättat, kolesterolhöjande eller kolesterolsänkande, ofarligt med DDT, Hormoslyr, sötningsmedel, Neurosedyn, monosodiumglutamat... Men vänta... om det bara är människor som är välutbildade... -Varför mår i så fall alla vilda djur mycket bättre,  varför har dom inte utvecklat våra "fellevnadssjukdomar"?... Trots att dom uppenbarligen inte vet någonting om vad som är bra eller dåligt, saknar dom våra ohälsotal???  Bara när dom blir våra husdjur eller hamnar på en köttfabrik får dom samma ohälsoutveckling. Men shit, det snabbaste sättet att accelerera ett klövdjur från 0 till 600 kg ohälsa är ju nästan exakt samma kostvanor som...

Det ingår många finurliga steg när man skall få människor att köpa samma världsbild, samma tro och gå omkring med samma kupa runt huvudet.Tänk bara hur enkelriktad och likriktad man kan vara i veckor efter att ha varit på en riktigt bra och fängslande föreläsning med en riktigt duktig och övertygande föreläsare. Tänk då om du får höra något som är hyfsat fängslande och aningen övertygande, men UPPREPAT 10 000 gånger. Hmm. Bara för att något är övertygande och publicerat behöver det inte vara korrekt och bra för hälsan, samhället eller naturen. 1000 år av erfarenhet och visdom om hur man bygger och vidmakthåller hälsa kan malas ner till grunden på mindre än ett par år av "riktade s.k. sannigar" underbyggda av beställd forskning, designad och presenterad på ett selektivt sätt. Jag har själv varit doktorand i fyra år och både sett och hört hur bataljerna går mellan olika sponsrade projekt. Allt i jakten på att få basunera ut "sin sanning" för att öppna nya marknader för den giriga plånboken.

Tänk på det nästa gång en studie om något du instinktivt känner borde vara tvärtom, men förmedlar något du ändå funderar på att anamma, men studien är helt och hållet betald av det företag som producerar just det eller de tjänster man kom fram till vara bra. Så vad vad skall du bre på mackan ikväll, smör eller margarin? Eller skall man kanske inte äta bröd heller och i så fall varför?... Du avgör, inte jag, tänk själv!

Vi är våra celler och vi programmerar vårt eget DNA!

I en enda cellvägg eller cellmembran av dubbla fosfolipidlager, dvs i en två molekyler tjock cellvägg, finns alla organfunktioner man kan hitta i resterande organism representerade! 

Ni som följt denna blogg några år vet redan att man inte lider brist på huvudvärkstabletter när man har huvudvärk, antiinflammatorisk medicin när man har muskelspasm eller "magsyretillverkningshämmarmedicin" när man har en stressad mag- och tarmkanal. Detta synsätt hör till det mekanistiska förlegade synsättet på människan och naturen som en enkel biologisk maskin, där man tror att man har full koll på helheten bara för att man studerat och läst av några av delarna. 

Detta leder till en hyfsat ineffektiv reduktionism där exempelvis "dålig hållning och stereotypt arbetsmoment-muskelspänningshuvudvärk" botas med huvudvärkstablett, "jag har tråkig programmering från min uppväxt och har aldrig fått hjälp att programmera om eller över detta-syndrom" botas med antidepressiv medicin och "jag fick aldrig lära mig äta rätt för min typ kolhydratberoendeöverätningssyndrom" botas med att operera bort en del av magsäcken. Lysande!

På Scandinavian Top Athletic Center (www.stac.nu) jobbar vi sedan 1995 under parollen: "Vi som organism kan aldrig må eller prestera bättre än våra celler mår och presterar". Ni kanske hört undertecknad svara följande på frågan: -Hur mår du? -Som jag förtjänar, ... Jä....t bra! Våra cellväggar är vår hjärna, cellväggen är cellens hjärna, vi som organism är en samling av celler. Vad innebär detta detta svar egentligen? Fundera på det ett tag. 

Kommunikationen fram och tillbaka över våra cellväggar AVGÖR hur vi ser ut, hur vi mår, hur vi fungerar och hur vi presterar. Om man skall träna en samling celler, dvs. en organism eller ett organsystem, är det bra om man vet lite om hur celler lever, lär, reagerar, tar emot instruktioner, kommunicerar, utvecklas, levererar, adapterar, förändras och avvecklas.

Vi är våra celler! Insidan av en cell vet alltid vilken miljö som råder på utsidan. Det sker ständigt en invändig anpassning i förhållande till vad utsidan presenterar i form av miljö och stress. Den gör detta genom sina sinnligt utformade "yttre mottagare" (receptormolekyler), sina tätt utplacerade "proteinhjärnor" (effektproteiner) och "inre sändare" (sändarmolekyler). De inre sändarna på cellväggen berättar "on-line" om vad som gäller utanför och vilka beställningar som emottagits från utsidan. 

Händelser på utsidan av cellväggen kan resultera i allt från att molekyler släpps in inuti cellen via transportmekanismer i cellväggen till att det stimulerar kemiska processer på insidan såsom exempelvis ordern om vilken del av DNA som skall avtäckas för att skapa en eller flera RNA-molekyler för att vidare ligga som förlaga till proteinsyntes ute i cytoplasman (cellens innanhav innanför cellväggen men utanför cellkärnan). Vad betyder detta för en hälsoterapeut och en fystränare då?

Jo, allt det du tror, tänker, säger, gör och utsätter dina celler för ÄR dina cellers uppdragsgivare och styr om DNA skall avtäckas för transkription och även vilken gen/gensekvens som eventuellt skall stå som bas för ett visst protein eller flera olika proteiner. Vi STYRS INTE av våra gener som man tror i den mekanistiska modellen, VI STYR våra gener och VI AVGÖR SJÄLVA vad vi vill skapa och vad vi vill ge våra celler för uppdrag. Detta är inget jag kommit på själv, det är helt i fas med den epigenetiska forskningen som kan ses som ett interface framför den quantumfysik som bättre förklarar hur vi och våra celler harmonierar (eller borde harmoniera) med moder natur eller universum om man så vill.
 
Det är beställningen som AVGÖR vad som händer med ditt DNA i dina olika cellkärnor. Det är den miljö dina celler vistas i, och därmed tvingas adaptera till, som kommer att prägla vad som händer med dina gener. Dvs. vilka gensekvenser som kommer att avtäckas för att tjänstgöra som recept för nya proteiner (dvs. det som beställts med hjälp av dina program/stressrecept) och därmed dina cellers och din organisms anpassning till den aktuella miljön. 

Enkelt uttryckt. Det vi så framgångsrikt lär ut på STAC, är att stress (miljö, träningsprogram, periodisering etc.) och adaptation (cellernas anpassning till rådande omständigheter) går hand i hand i ett mycket komplext samspel som vi måste harmoniera med istället för att tro vi kan styra och mästra! Dina adepter BLIR faktiskt det vi skriver ner i deras programupplägg (alla program och dess periodisering), förutsatt att dom genomför det förstås. Grundbultarna på STAC, nämligen Specificitetsprincipen och Adaptationsprincipen ihop med genomförandet, får en ännu viktigare och självklar roll i ljuset av epigenetisk forskning. Men det är ett annat kapitel och kallas för coachning, ...epigenetisk coachning ;-).

Det räcker inte att vila Darren Clarke!

Darren Clarke kan inte ställa upp i Nordea Masters. Anledning: Ljumskarna strejkar, han måste vila.

Lysande analys och en lika lysande åtgärd, ELLER?! Jag har personligen screenat, coachar och hjälpt ett 30-tal professionella golfare på världens alla tourer de senaste 10 åren, så jag har hört det förr. Ner med huvudet i sanden bara, vila och hoppas att allt försvinner. Se för guds skull inte mönstret. Nej, nej, han lider helt klart brist på lite ultraljudsbehandling, en tre-fyra antiinflammatoriska tabletter, ett par kvaddlar cortisoninjektion i dom dumma ljumskmusklerna ;-(.

Vad Darren Clarke, och många med honom, högst sannolikt borde göra, är att fixa en fysik, en kropp och en hälsa som tål golf! Framförallt skall man tåla en högintensiv (över 85% av min maximala insats) repeterad kast-/tillslagsrörelse med krav på en stabil bål kring vilken rörelseenergi och kraft skall

• lagras, 
• integreras,
• transfereras 
• och hanteras på bästa möjliga sätt. 

Allt måste byggas inifrån och ut och integreras hela vägen till en intermuskulärt koordinerad effektfull men samtidigt belastningstålig golfkropp. Utan en stark och stabil mittsektion (dvs. ett bäcken och en lumbalrygg som fungerar som en statisk och dynamisk integrerad enhet) klarar man i längden INTE att hantera alla krafter och kraftriktningar på ett hållbart och belastningsekonomiskt sätt. Speciellt inte i en extremt högrepetitiv cyklisk idrott.

Stress och Adaptation
Kroppen är dock programmerad att adaptera, vilket betyder att den finner lösningar på det mesta även om det inte fungerar som det skall. I de flesta golfares fall blir det bl.a. ljumskmusklerna (adduktorerna) som får agera sekundära stabiliserare ISTÄLLET för den nedre djupa magmuskulaturen. Samma muskulatur som lätt blir inhiberad (dvs. blir avslagen och får svårt att fungera optimalt) som en sekundär effekt till usla kost- och livsstilsvanor och utebliven grundträning för golf.

Hur många är inte de världstalanger och gudabenådade golftrollare som undvikit riktig uppbyggnadsträning för golf och dessutom ätit, druckit och levt sin hälsa till så dåligt skick, att en klarad "cut" innebär så mycket belastning (dvs. man fick spela alla fyra rundorna, dvs. träna och spela fyra dagar i rad) att återhämtningen innan man kunde prestera igen tog 2-3 veckor! Någon som hört talas om John Daly, snacka om misskött extrem talang?

Det finns ett mycket intressant jämförelseexempel till Darren Clarke och det är Lee Westwood (se bilden). Precis, han som skötte sin hälsa lika dåligt som Darren tills för bara några år sedan!!! Lee Westwood var nere på samma botten som Clarke befinner sig just nu, både hälso- och till viss del även golfmässigt. Jag har personligen inte undersökt Darren Clarke och kan därför inte sia om detaljerna i hans hälsa och fysik MEN jag har ett ganska tränat öga och har ganska mycket information om Darren från mina elittränarkollegor runt om i världen!

Jag kan nog utan att chansa för allt för mycket lova er att Darren Clarke skulle hamnat i gänget som behöver bygga om från grunden och dessutom varit tvungen att adressera sin ohälsoproblem om han blivit screenad på STAC via en STAC Custom Made (läs mera på www.stac.nu). Om ljumskarna strejkar på en golfare är det illa, det är ju inte direkt rörelsemönstret från fotboll vi talar om, om ni förstår vinken ;-)! Ni kommer alla ihåg Westwoods kroppshydda och ganska tydliga anlete av ohälsa INNAN han tog tag i livet, kroppen och golfen. Numera är han världsetta ;-)!.

Darrens avhopp från Nordea Masters drog bara igång detta blogginlägg, men det handlar om så många fler golfare. Jag tycker det är dags för golfsporten att ta sig i kragen och bygga idrottskroppar inifrån och ut. Inte bara snacka om det, UTAN GÖRA DET! Men för att göra detta krävs mera kunskap och kunskap om det som betyder något. Tyvärr möter jag sällan detta. Det är många som säger att man undersöker, testar och screenar MEN kan man analysera och konvertera detta till riktiga program. Svar: mycket sällan.!

Ni andra idrottare skratta inte för högt, det är rätt illa ställt med mittsektionsfysiken och förmågan att tåla sin egen idrott i en mångfald av grenar och idrottsinriktningar. Speciellt förmågan att LÄRA idrottare att bygga riktig fysik via individuella upplägg anpassade för den nivå man befinner sig på OCH det man verkligen skall utföra och klara av.

Så vad har jag då för råd till Darren och hans rådgivare. -Låt inte Darren vila, ge honom istället en riktig screening och därefter ett adekvat upplägg för att fixa till det bakomliggande orsakskomplexet till varför han inte klarar att överleva sin egen golfsving och måste stå över golftävlingar.