Läste i dagens BLT artikeln om "utsatta knän i damfotboll". Hela dagen har jag fått mess och mail från personer som reagerat på artikeln. Själv måste jag säga att jag bara blir ledsen över den rådande trångsyntheten och oförmågan att lyfta blicken ut genom fönstret på våra universitetsinstitutioner. Redan när man blir knäledsforskare har något gått snett, eller hur!? Allt måste ses i sin helhet, annars förstår du aldrig delarna! Gå riktigt nära en byggnad utan att titta på den, stanna när näsan touchar väggen, öppna ögonen, vad ser du, en eller ett par tegelstenar max. Berätta nu varför väggen ger med sig och det blir sprickbildningar när det blåser över 15 meter per sekund. Om ni förstår ni vad jag menar ;-)?!
Artikeln beskriver hur ortopedforskarvärlden (även om just denna artikel refererade till Markus Waldéns m.fl. forskning På Linköpings universitet) fortfarande efter 40 år av "intensiv forskning" på främre korsbandsskador och andra vanliga knäskador/knäförslitningar, fortfarande inte vet vad som ligger bakom en högre skadefrekvens. Man vet heller inte vilka anatomiska och/eller funktionella bakomliggande orsaksmönster som predisponerar för både främre korsbandsskador och andra knäledsskador. Vad man vet är tydligen bara hur många skador som sker per år och skillnaden i skadeincidens mellan damer och herrar och i vilken del av matcherna det oftast sker skador. Som vanligt inget nytt eller intresse för det som faktiskt lgger bakom vår förmåga at stabilisera våra egna knäleder m.m., dvs. om det som skulle kunna förända dessa siffror radikalt!
-
Bygg riktiga idrottskroppar, från grunden! Tränare, sluta fjanta med komplexa eller explosiva steg 4 och 5 övningar när era spelare inte ens behärskar att stå på ett ben, inte kangöra ett vettigt utfallssteg eller ens en inbromsning utan att knäna viker sig inåt, höfterna faller åt sidan eller hela bäckenet kommer i framåt rotation!
Enligt artikeln förstår man uppenbarligen fortfarande ingenting om hur olika former av stretchtekniker påverkar muskel-, fascia- och senvävnad i förhållande till de neuromotoriska programvaror som skall synkronisera olika rörelsemönster etc.
Om man stretchar statiskt innan explosiva idrotter och därmed permanentförlänger en muskel/muskelfibrer, kan skaderisken ofta öka eftersom programvaran är intränad med en kortare muskel (vi pratar om olika elasticitetsgrader och millimetrar eller delar av millimetrar).
Dynamisk stretch innan explosiva eller ballistiska insatser, är mitt standardtips om jag skall uttrycka mig extremt kortfattat . Lyd ett gott råd, lär er mer om flexibilitetsträning och stretchning, vilken typ man gör för att utveckla flexibilitet och permanentförlänga en "muskel", vilken typ man utför när man vill värma upp och förbereda en muskel utan att permanentförlänga och vilken typ man ex.vis utför för att minska tonus och öka genomblödningsförmåga efter ett träningspass.
Man (våra trauma- och kirurgiinriktade forskare) har uppenbarligen ingen aning om att benen inte kan bli stabilare än det dom är förankrade i, nämligen bäckenet. Om kombinationen bäcken-ländrygg inte är stabil nog för de krafter du skall utveckla söker sig nämligen "benen" till så fördelaktiga lägen som möjligt för att ändå hjälpligt klara av belastningen. Detta blir sällan lyckligt i längden och innebär, nästan alltid, att bäckenet framåtroterar, benen/låren roterar då inåt, knäna vacklar inåt (dvs. kroppen kollapsar delvis under belastning) m.m.
Vad tror ni det innebär i förlängningen för de vävnader som skall förhindra denna rörelse och passivt stabilisera knäet vid denna typ av "högfrekvent återkommande felställning", dvs. varje landningvid löpning och fotbollsspel??? Ackumulerande av en spontanruptur kanske (patologisk ruptur) men oftast hinner en situation på planen påskynda förloppet, dvs. knäcka det som ändå snart skulle brista/rupturera.
Främre korsbandet, inre ledbandet och inre menisken får hemska och över tid omöjliga arbetsuppgifter när både tjejer och killar, amatörer och proffs, så ofta saknar den bål- och benstabilitet som grundlägger en hållbar och högpresterande fotbollskropp!-Va! Det är ju dom delarna som går sönder oftast, säger våra ibland väl trångsynta forskare nyvaknade i soffan?! -Borde vi inte lägga om uppbyggnads- och komplementträningen för fotbollsspelare, -vill undertecknad då lite ödmjukt föreslå? Näe, vi väntar till korsbanden går sönder och forskar på hur man rekonstruerar ett avslitet ligament samt hur många korsband som går av per år. Sedan förstår vi som vanligt inget annat än det vi forskar på, dvs. en promille av hela bilden! Lysande dåligt, men det säljer en massa kirurgiinstrument och en massa operationstimmar!
Skademönster kommer sällan av en slump! Är det inte fantastiskt, man opererar främre korsbandsskador i parti och minut, men vet inte vad som lett fram till alla dessa skador?! Man återopererar för glatta livet både en, två och tre gånger, utan att varken veta eller fundera över vad som borde korrigeras, stärkas upp eller tränas annorlunda???!
Man skickar nyopererade till rehabiliteringspersoner som på fullaste allvar tror att övningar i en bensparkmaskin, ryggliggande rumplyft och stående gummibandsdrag med ena benet kommer att bygga upp funktion, styrka, stabilitet, balans, koordination, uthållighet och explosivitet nog för att tåla en sidotackling mitt i en dragning eller skottförsök under en fotbollsmatch!! De stackars tjejerna (och killarna) har ju inte ens fått lära sig att placera sitt knä rakt över foten i ett utfallsteg utan motståndare! Fråga: Hur bryter man av en gren? Hmm... Hitta svagaste stället och vackla inåt, kanske?
Jag kan ge er ett hett tips från verkligheten, dvs. från någon som verkligen jobbar med och lyckas med att både förebygga, rehabilitera och skapa grym både knästabilitet i alla plan och dessutom integrera detta med resten av kroppen upp till den kravnivå som personen i fråga önskar.
Sluta lyssna på dem som bara forskar på en promille av vad du måste göra för att återskapa eller bygga ett par grymma "knän" på en grym bålstabilitet och kropp!På Kroppsinvest Institute är detta vardagsmat, vi bygger från grunden, oavset om du fått ett eller två nya korsband eller har originaldelarna kvar!