-Pappa, hämta banan!

Sitter just nu och laddar för morgondagens avslutningsdag (sista av tre dagar) på den Korrektiva och Funktionella Tränarkursen [Lic.KFT] jag håller för 10:e gången på Eleiko Sport i Halmstad. Känns ganska lätt, jag längtar faktiskt till varje föreläsningsdag!

Känner mig ganska priviligierad som människa just för tillfället. Jag föreläser för fulla klasser, jag gör föreläsnings- och träningsuppdrag inom väldigt olika brancher och hinner dessutom att sticka emellan med lite bandyträning. Min fru Anna är nämligen grym, hon fixar allt jag inte klarar av, samt det jag borde klarat av, rätt mycket alltså. Min son har lärt sig hänga i trapets, skjuta slagskott, äta som en varg och prata klartext, han reser sig upp i sängen mitt i natten och säger högt och tydligt, "-Pappa, hämta banan!... -PAPPA HÄMTA BANAN!!" Inga krussiduller där inte. Klockan är 02.35 XX vill ha banan, stick och hämta, du är farsan. Det här kommer att gå bra, har själv lyckats hyfsat på att prata klartext, hoppas det stannar vid nattbanan dock, tänk om han vill ha omelett?! Killen drar en 6-7 bananer om dagen, konstigt att han hänger i trapets, ringar och lianer...;-).

Åter till föreläsningen i Halmstad. Jag får möjligheten att informera människor, påverka människor och inspirera människor att förändra sig själva och sin omgivning på ett sätt som ger dem en verklig kick i livet. Samtidigt som jag gör detta utvecklar jag mig själv som människa. Vilka livshistorier, vilka livserfarenheter, vilket privilegie att få träffa så mycket människor som bestämt sig, som vill förändra, som brinner... Kanske kan vi vända den här skutan så småningom ändå!