Aravirta är smart, han har uppenbarligen den där touchen som är så avgörande. Ett exempel är matchvärmningen mot Linköping senast (vinst 4-1). En god vän till mig och spelare i laget berättade följande.
"Ingen klassisk värmning med haltaskiga tempon och lite avslutsövningar, inte. Aravirta målade istället upp den förväntade matchbilden och vad MODO skulle fokusera på, sedan körde man ett antal blå-röd-blå-röd-blå i maxtempo, två mot två i tävlingsform och avslutningsvis instruktionen alla offrar sig framför båda målen."
Det gick som bekant bra i Linköping, TV reportrarna undrade vad som flugit i MODO-spelarna, som körde hela vägen in i sargen, högg som kobror framför båda målen och aldrig slutade åka fram och tillbaka... Inställning är något man lockar fram på olika sätt, den tränare som kan göra det oftast vinner. Heja Aravirta i slutspelet!
Måste även kommentera det bedrövligt "låga" spelet mot Peter Forsberg, vedhugg och rapp när han skall till att byta eller när domaren åkt förbi, sätta en armbågssmash mot munnen allt efter en snabb blick efter att domaren är upptagen med annat etc. Jag är inte dummare än att jag förstår varför, jag har själv haft och har samma roll i ett antal lag (att få deras ess ur balans), skillnaden är bara att jag vill göra det (och se andra göra det) "stenhårt men fair". Det kommer nog att bli lite NHL-svar på dessa tilltag mot Peter, det kan faktiskt vara strategiskt värt att offra ett matchstraff för att statuera exempel. I NHL hade det redan varit fixat. Vad gäller Peter blir han ju bara bättre av sådant som inte skadar tillräckligt illa, så det är ju egentligen ingen fara på taket rent hockeymässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar