"Det som göms i snö, kommer fram vid tö". Januari till mars är absolut sista chansen för alla sommarhalvårsidrottare att fixa till alla skavanker och otillräcklig fysik! Fotbollsspelare är ett lysande exempel. Från Allsvenskan till Korpen, det är ingen skillnad, professionell, lagmässig och individuell uppbyggnadsträning lyser ofta med sin frånvaro, god närvaro är det dock av systematisk överträning och onödiga skador. Tänk om vi använde en stor del av det viktiga vinterhalvåret till att fixa fotbollskroppar!
Jag hade exemplevis tre sköna och jättetrevliga spelare plus massör från en smålänsk div. 2 klubb i fotboll på besök för screening, behandling och skapande av uppbyggnadsprogram inför säsongen 2010. Samtliga närvarande blev nog påtagliogt konfunderade över hur mycket det finns att fixa till! Och hur mycket av det man saknar i flexibilitet, stabiltet, smidighet och integrerad styrka i tre plan faktiskt påverkar hur, var, hur allvarligt och hur ofta man "blir skadad".
Det finns ett väldigt tydligt fysiskt mönster hos fotbollsspelare idag! Jag ger nedan en grymt komprimerad generarliserad sammanfattning av mina erfarenheter efter 15 år av fotbollsskadehantering och uppbyggnadsträning av fotbollsspelare:
Extremt tajt muskulatur hela baksidan av benen inklusive sätet, vilket förutom en mångfald onödiga bristningar, påtagligt sekundärt belastar ländrygg (diskar, leder, muskulatur), bäckenleder, höftböjar- och ljumskmuskulatur m.m.!
Mycket dålig effekt i den inre bålstabiliteten, dvs. de nedre djupa delarna av magmuskulaturen i kombination med diafgragma-, bäckenbotten- och djupa längsgående ländryggsmuskulaturen, vilket omöjligör effektiv transferering av kraft/effekt mellan över och underkropp och ger en s.k. läckande mittsektion!
Dålig både statisk och dynamisk överkroppsstabilitet f.a. i sidled och rotation vid både statiska tester (hands-up test etc. ) och grenspecifik förflyttning (utfallssteg etc.), vilket innebär att man inte bara blir en svängdörr och skadad vid kroppskontakt överkroppen kan inte tillräckligt supporta kraftutveckling i underkroppen!
Halvtaskig förmåga att stabilisera knälederna över fötterna (base of support) vid både vertikal (step-up, utfallssteg) och angulär (förflyttning med riktningsförändring, dvs. de- och reacceleration) kraftutveckling, vilket bl.a. innebär att knälederna hamnar i vinklar de har dålig förmåga att stabilisera både passivt och aktivt, vilket i sin tur leder till ökad allvarlig skaderisk, snabbare förslitning och förslångsammad återhämtning efter träning!
Är det konstigt att fotbollsspelare ofta har:
Usel hållning (ofta hyperkyfos i bröstryggen (kutrygg), framåthuvud (gamnacke), framåtroterade axlar, hypolordos i ländrygg (plan i ländryggen) och ofunktionell kurvering av ryggraden i frontalplanet.
Ljumskbesvär (ljumskmusklerna rekryteras nämligen som bäckenstabilisatorer vid dålig inre bålstabilitet, vilket inte riktigt går ihop med dynamisk explosiv verksamhet i alla riktningar med återkommande tillslag)
Ländryggsbesvär (när man är så tajt i baksida ben att man inte kan pendla fram benen i ett löpsteg utan att kurvera ländryggen åt "fel håll", får man en gigantisk negativ belastningsprofil i hela ländryggen)
Knäbesvär (om benen sitter fast i ett bäcken-ländryggskomplex som inte är stabilt nog att fungera som en rektyreringsbas för kraftutveckling, är det nästan omöjligt att bygga stabila ben/knän som klarar att positionera sig i korrekta vinklar över stödytan, dvs. foten)
Tänk om vi lade lika mycket vikt vid att skapa idrottskroppar som håller och kan prestera, som att prata, drilla och diskutera spelsystem i Sverige! Då kanske det framkom nya spelsystem, klart överlägsna de gamla, av den enkla anledningen att spelarna tål att träna oftare, tål tuffare belastning, springer snabbare, är stabilare, smidigare, kraftfullare, uthålligare (poweruthållighet) och därmed har gott om tid att utveckla split vision och lösa komplexa situationer både lokalt (man mot man) och sett till hela planen (spelsystemet, anfalls-/försvarsteorier). Tänk på den!
Anekdot:
När jag jobbade som ½-tidsanställd lagnaprapat i IF Brommapojkarna (1995-1997, då i div. 1 norra) och föreslog att vi skulle kapa en stundande fotbollsträning och göra resten av dagen till en återhämtningsdag, eftersom 3/4 av truppen var kraftigt övertränade och resterande var skadade eller halvskadade, sade den då lätt argsinte, lindrigt ödmjuke och stressade fotbollstränaren Thomas Lyth, följande klassiska, men ack så vanliga tränarslagdänga:
"om vi inte tränar idag är vi en träning efter de andra lagen i serien"
-RIDÅ!
Intressant läsning! Och lägg därtill att fotbollspelare - som de flesta lagidrottare - väl äter som krattor också. Misstänker att tränare Lyth tyckt att "det räcker bra med en banan" om du frågat om kost...
SvaraRaderaIdrottare och kost, liksom vi alla och kost, är ett kapitel för sig! Jag har t.o.m. hört en av de mest framstående friidrottstränarna i Sverige, på stadshotellet i Vetlanda under en idrottskonferens anordnad av Smålands Bandyförbund, svara följande på min fråga om vilken kost har föredrar att hans internationella elitidrottare äter:
SvaraRadera"det kvittar, jag lägger ingen större vikt vid det, lite vanlig husmanskost räcker säkert".
RIDÅ! Nästan så att man drar på sig en stressfraktur i hjärnan, om du förstår vad jag menar...
Det är ju aningen viktigare än så, om man frågar mig.
Tjena Jocke!
SvaraRaderaVad gäller fotbollsspelarnas fysstatus håller jag helt med dig! Dessutom tycker jag att deras baksidor förrutom att de är korta och strama så är många riktigt svaga i både hamstrings och rumpa och mycket lårdominanta som ytterligare förstärker obalansen! Det är heller inte direkt en grupp som är så lätt att få till förändringar inom...
Fortsatt Gott Nytt År! /Catti
Otroligt stt t o m internationella friidrottare/tränare är så ovetande, trodde att de hade mera koll. Låter som om det där laget som besökte dig ligger långt före alla andra, ska bli kul att höra mer om hur de lyckas.
SvaraRadera